Sv: Stressade och nervösa hästar
knyttet skrev:
Har lite funderingar kring hästar som är extremt lättstressade, blir lätt nervösa och inte fungerar normalt, klarar inte nya miljöer etc.
-Vad tror ni är den vanligaste orsaken till att hästar har detta beteende; felaktig foderstat, ledarskapsproblem, för lite utevistelse etc?
-Tror ni att det finns hästar som helt enkelt är dåliga mentalt p.g.a ärftliga faktorer eller finns det alltid en orsak som går att påverka?
-Ni som träffat hästar med låg stresströskel/nervositet och kommit tillrätta med det, kan ni dela med er av era erfarenheter? Vad berodde det på hos just er häst?
*snart gråhåriga knyttet*
knyttet skrev:
Tack båda för era svar!
Jag har haft min häst sedan 2 års ålder, så hon har ju knappt varit med om något innan jag köpte henne. Har alltid varit lättstressad och blir lätt uppjagad och jazzig för småsaker. Jag har försökt att rannsaka mig själv i allt jag gör och hitta en bra "ledarstil" gentemot min häst, men hur som helst så fungerar det inte. På marken oftast okej (inte alltid), på hästryggen så kopplar hon bort allt annat och måste hålla koll på allt runt sig. Har låtit andra rida henne och hon är likadan med andra, så jag hoppas att det inte är så att hon är otrygg med mig.
Jag har tagit emot alla tips och råd jag fått tidigare och försökt hitta orsaken till hennes beteende, men hittills har inget fungerat.
*Utevistelse. Hon går på ca 1 ha ihop med hästkompisar, är ute från 06.00 till 19.00 varje dag. Rids 5 dagar/v.
Har inte provat lösdrift, det vore ett önsketänkande.
*Foder. Har provat olika sorters kraftfoder och när det inte fungerat att byta sort har jag försökt att ta bort så mycket som möjligt och ersätta med fri tillgång på hö. Inget resultat.
*Kroppsligt. Equterapeuten trodde på besvär med njurarna. Hon fick akupunktur, har ätit örter osv. Inget resultat.
*Nu äter hon magnesium. Har ätit det i 2 veckor, ser iallafall ingen skillnad än.
Vad ska man tro? Hästen är som den är, det är hennes personlighet? Personkemin? Jag börjar att misströsta. I år har jag halvfodervärd till henne, men hästen är lika nervig/stressad med henne, jag ser ingen förändring.
Jag tror absolut att mkt ligger i anlagen och jag köper inte att hästar som avlas för att vara bra tävlingshästar blir nervigare än andra osv.
Det finns ingenting som säger att en häst med mkt "motor" behöver vara nervig. Tyvärr tror jag att det ofta ses mer till prestation än lynne då det avlas. Så nog kan det vara hennes personlighet.
Men sedan tror jag också att det värsta man kan börja göra är att överanalysera sig själv. Du verkar hästvan så lita på dina instinkter och betvivla inte dig själv för det märker hon. Vad som ytterligare händer om man lyssnar på alla hästgurus och "pyskologer" för att lösa sitt problem är att risken blir stor att det hela mynnar ut i ett okonsekvent handhavande -talar av egen erfarenhet nu. Självklart ska man ändå lyssna till och ta till sig råd!
Min första häst förstörde jag in i grunden tyvärr.
Han var problematisk när jag fick honom, mkt osäker helt enkelt.
Jag lyssnade på allt och alla och var osäker på mig själv - resultatet blev en faktiskt mkt lydig häst som många beundrade. Han var stor ståtlig svart dominant och red som en gud. Men han blev oerhört tråkig förstår jag så här i efterskott och utan "riktig" livslust. Han var helt enkelt kuvad ända ner i stövelskaften vilket gjorde honom extremt osäker vilket i sin tur yttrade sig i att han tog kommandot vid minsta chans för att ro sig själv när inte jag eller någon verklig ledartyp var med honom med vilken hästen kände sig trygg och "befriad" från allt ansvar med. Även jag fick självklart problem med detta då han fick för sig att något var farligt, men av ren lydnad så red vi ut det för det mesta.
Den hästen vart det också mkt kostnader på att eliminera eventuella fysiska orsaker som njurar, rygg, sadlar, foder, hovar osv osv osv.
Men det tristaste av allt var nog att man alltid var osäker på hur han skulle bete sig om någon annan red honom. Samt förståss att man hela tiden var tvungen att vara på helspänn för att se eventuella "hot" innan honom för att lugna honom och få honom att känna att man hade koll. Vilket blev en paradox eftersom jag aldrig kände att jag VERKLIGEN hade full kontroll.
Nu har jag två nya hästar och tyvärr är det väl raka motsatsen istället måste jag erkänna. Dom gör det dom ska och sköter sig men har sina olater för att jag har varit för snäll mot dom. Men jag tävlar inte utan är en vanlig bonnryttare och till det funkar dom och det är ju huvudsaken. En sak är säker dock! Det är så otroligt mkt roligare nu och hästarna är VERKLIGEN glada och lyckliga och ser fram emot att arbeta. Den ena är t.o.m nästan lika osäker som min gamla hingst men hon är trygg med mig och fungerar oerhört bra. Kärlek räcker längre än bannor.
Så summan av kardemumman är att jag vet faktiskt inte. Kanske är det personkemin mellan er kanske är det generna hos hästen kanske både och. Men jag förstår om det inte känns kul och jag lider med dig "snart gråhåriga knyttet".
Mitt råd är att lita till dina instinkter och var konsekvent och ge hästen allt stöd du kan tänka dig för att hjälpa honom att båda klara vad du kräver av honom fysiskt (=> muskler njurar sadel o.dyl) samt psykiskt så att han i första steget vet att det är lugnt när du är med. Att du fixar vad som än kan dyka upp. Samt att du gör det med en öm och ABSOLUT konsekvent hand.
Senare när han är lugn och fin med dig om han kommer dit, för tyvärr kan det ju vara hästens psyke helt enkelt och då är det svårt tro mig jag vet. Men det går!!! med tålamod och gråtfyllda nätter!
Men senare då han är lugn med dig är mitt råd att du är med då han ska handhas av andra för att han ska känna sig trygg för att så småningom vänja han av med dig och vänja honom att alla människor är trygga stöd för honom (om det nu vore så väl).
Samt att han hela tiden självklart får mkt kontakt med människor, djur och annat så att han märker att det inte är farligt..... om han nu är lite psykiskt svag.
Mvh
Björn - Det löser sig nog ska du se
P.S
Men en sak till och det är en trisst sanning!
Det ska vara kul både för ryttaren och hästen och den bästa tjänsten man gör både sig själv och sin häst om det verkligen inte fungerar är att göra slut på det. Och fungerar det inte med andra heller eller om han verkligen är så svag som min gamla hingst (vilken alla sa var så dominant inte osäker) så är det lika stor tjänst att ta bort honom som om han vore riktigt gammal och sjuk eller skadad.
Förlåt
men det är sanningen enligt mig som grät mkt då jag avlivade min hingst (av sjukdomsorsak men jag borde nog gjort det tidigare)
/B
