Tack för att du frågar!
Jag var in igår och det var inte alls någon rolig upplevelse. Fick den mest osympatiska haggan till barnmorska och sen blev det inte bättre när vi försökte smyga in att vi trodde att han var två veckor äldre. På något sätt tog hon det som en personlig förolämpning trots att jag aldrig har träffat henne förut och menade på att så fel som två veckor tar dom ALDRIG så det kan vi bara GLÖMMA. Det var starten på något som blev en väldigt ledsam upplevelse. Hon frågade sedan om det var något specifikt vi ville veta under undersökningen och då sa jag, väldigt försiktigt, att jag gärna ville veta om bebisen hade ett stort huvud då jag har förstått det på många som har fött barn att det komplicerar förlossningen väldigt. Då blev hon arg på mig och sa att det är så idiotiskt att vi kvinnor pratar om våra förlossningar med varandra och att det bästa vore om vi bara pratade med vårdpersonal som kan det där, för det förstår jag väl att det är axlarna som avgör hur förlossningen blir?! Huvudet kommer alltid ut men sen kan det ta stopp!
Sen kom vi till hur stor han är - i nuläget väger han 3850 g (+33 %). Väldigt försynt och försiktigt (eftersom hon var så aggressiv fram till dess) så frågade vi då hur hon såg på att min barnmorska dagen innan hade sagt att om han var mer än +22 % skulle vi förbereda oss på att bli inlagda för igångsättning. Då fnös/hånskrattade hon åt mig och menade på att det skulle ALDRIG hända. Hon tänkte då rakast inte skriva någon remiss för igångsättning utan ville vi ha det fick vi fixa det själva. Jag blev alldeles förstörd, det är ju inget jag hittat på själv? Om min bm säger det till mig är det ju klart att jag tror det, hade hon inte sagt så hade vi ju aldrig trott att det skulle bli igångsättning redan nu?
Med tårarna i halsen gick vi ner till förlossningen och bad att få träffa någon och få svar på våra frågor och funderingar. Där fick jag prata med en jättebra läkare som dels undersökte tappen (fortfarande hård och omogen, kändes lite tungt) och dels förklarade att dom på BB Stockholm inte sätter igång något förrän bebisarna väger mer än 4 kg, men att dom inte kommer låta honom gå över 4,5 kg utan igångsättning. Hon lovade mig också att inte behöva gå mer än 40 veckor.
När jag var inne hos henne och hon var lite snäll så bara brast det. Gud vad jag grät. Man är så utsatt när man oroar sig för bebis och för förlossningen och att då bli bemött som av den första barnmorskan.. man blir så innerligt ledsen. Usch. Sen fick jag också veta att jag är på gränsen till graviddiabetes (men efter att ha googlat och läst på en massa idag så känner jag att det inte är så mycket på gränsen utan att jag nog har det) och det kändes också tungt. Nu har jag ätit precis som innan graviditeten och det är klart att jag skulle kunna strypa allt socker, all frukt och all juice, men med ätstörningar i bagaget är jag livrädd för att mixtra allt för mycket med kosten igen. Får dock göra en ansträngning sista veckorna, det är ju max 2,5 vecka kvar tills igångsättning, och hoppas att det lindrar tillväxten något.
