Storstadsbo till lantis - vem har gjort resan?

[Singoalla]

Nu sitter jag här och drömmer igen. Jag gör det ibland när livet känns för överväldigande och jag längtar ut. Ja, från stan alltså. Inte från livet.

Jag är uppväxt i en förtort till Stockholm och hela min barndom spenderades i stallet. När det var dags att flytta hemifrån var annat mer spännande än hästarna så sedan dess har jag pluggat 5 år och jobbat arslet av mig, sammanfattningsvis. Jag flyttade in innanför tullarna när jag var 20 och har i princip stannat här sedan dess. Ja, en del av er kanske minns senast jag längtade ut från stan och planerade att bosätta mig på en vacker gård utanför Vimmerby. Det gick åt skogen. Jag blev brutalt dumpad av min sambo en vecka innan vi skulle flytta och eftersom jag redan skaffat jobb i Västervik och sagt upp både lägenhet och arbete i Stockholm så fick jag hastigt skaffa en lägenhet Inget lantliv blev det, och ingen gård. Inte ens ett litet hus. 1,5 år senare flyttade jag tillbaka och bosatte mig på Kungsholmen.

Men efter att ha spenderat min uppväxt i en mer naturskön miljö och tillsammans med djuren så kan jag inte låta bli att längta ibland. Jag åker ofta upp till vår stuga i Roslagen på helgerna och det känns som att hela själen läker. Jag drömmer ibland om att få bo så. Dock är steget att flytta från stadsmiljö till landsbygden väldigt stor och det skrämmer mig. Skulle jag trivas? Skulle jag känna mig ensam? Vad skulle jag sysselsätta mig med? Är min bild av ett boende på landet gravt romantiserad eller realistisk?

Så jag är lite nyfiken på om det är någon här som har gjort den resan? Jag vill veta ALLT

 

[Ava22]

Kanske inte riktigt så, men lite iaf. Kommer från Växjö, medelstor stad. Bodde i BR på Söder, ganska lugnt område.Flyttade till Sthlm för 5 år sedan, för hans skull. Bodde först i hans etta i Traneberg/Alvik, Bromma. Fy. Det var nästan så jag flyttade tillbaka. Liten lgh, mer trafik och rörelse utanför.
Köpte större BR, ffr i Alvik, men i Äppelviken, bland husen. Liiiite lugnare, men trivdes fortfarande inte bra. Sen köpte vi hus i Vallentuna, på landet. Har en hästgård som granne på "baksidan", på de andra sidorna har jag ängar och åkrar. Alla djur! Kossor, rådjur, hästar, rovfåglar, älgar. Varken jag eller min man (som är uppvuxen i lgh i Sthlm) har ångrat flytten, alls. Jag hade inte pallat en längre tid i lgh. Hus är det rätta för oss och utan en massa grannar, stora vägar och liv runtom. Det är helt underbart! Helst hade jag velat gräva upp allt runt omkring och flyttat det till Växjö eftersom jag vill flytta tillbaka (har hela min familj och alla mina vänner där). När vi väl flyttar så kommer vi bo på liknande ställe fast utanför Växjö. Lugnet, att komma hem, att köra på småvägarna, att höra fåglarna på morgonen, tuppen på granngården, ha hunden lös, bada naken i poolen, spela musik hur högt jag vill, renovera kl 10 kvällen (det har vi aldrig gjort, men vi kan om vi vill ). men framförallt, den där känslan som inte riktigt går att beskriva, lugnet i själen av att bo på landet. Jag vet hur jag vill bo i resten av mitt liv

 

[Elegant machinery]

Alltså, jag skulle säga att jag har gjort en light-version av det

Har bott i Sthlms innerstad i 8 år, men flyttade i julas ut till ett hus på "landet" i Vallentuna. Jämfört med orter ute på landet så är det väl rätt centralt, men för en fd. stadsbo som fortfarande jobbar i Sthlm så känns det lantligt. Vi bor längst en liten grusväg, har hästgårdar till grannar och har skogen direkt utanför dörren så för oss passar det perfekt. Älskar att bara kunna gå ut i orörd natur, bortanför anlagda promenadstråk och att kunna titta på en räv som springer över tomten. Hade jag och sambon hittat jobb ute i landet så hade vi nog kunnat tänka oss att flytta från Stockholm helt och hållet.

Vi ångrar inte vår flytt alls och det är rätt smidigt att fortfarande ha mataffären 10 min bort, och drabbas jag av enorm shoppinglust så kan jag ju alltid ta bilen in till stan.

Nu bor jag ju tillsammans med min sambo, så ensamheten är inget jag lider av. Det blir ju lite vad man gör det till, iaf om man har tillgång till bil. Det finns gott om andra hundägare och hästmänniskor jag skulle kunna ta kontakt med om jag ville, men jag har inte känt det behovet (än)

Nu vet jag inte om din familj är kvar i Sthlm, men du kanske också kan hitta något mellanting som inte behöver betyda en flytt till andra delen av landet? I Vallentuna, Österåker och andra delar av kranskommuner har ju fina lantliga lägen också.

 

[Elisha]

Nu sitter jag här och drömmer igen. Jag gör det ibland när livet känns för överväldigande och jag längtar ut. Ja, från stan alltså. Inte från livet.

Jag är uppväxt i en förtort till Stockholm och hela min barndom spenderades i stallet. När det var dags att flytta hemifrån var annat mer spännande än hästarna så sedan dess har jag pluggat 5 år och jobbat arslet av mig, sammanfattningsvis. Jag flyttade in innanför tullarna när jag var 20 och har i princip stannat här sedan dess. Ja, en del av er kanske minns senast jag längtade ut från stan och planerade att bosätta mig på en vacker gård utanför Vimmerby. Det gick åt skogen. Jag blev brutalt dumpad av min sambo en vecka innan vi skulle flytta och eftersom jag redan skaffat jobb i Västervik och sagt upp både lägenhet och arbete i Stockholm så fick jag hastigt skaffa en lägenhet Inget lantliv blev det, och ingen gård. Inte ens ett litet hus. 1,5 år senare flyttade jag tillbaka och bosatte mig på Kungsholmen.

Men efter att ha spenderat min uppväxt i en mer naturskön miljö och tillsammans med djuren så kan jag inte låta bli att längta ibland. Jag åker ofta upp till vår stuga i Roslagen på helgerna och det känns som att hela själen läker. Jag drömmer ibland om att få bo så. Dock är steget att flytta från stadsmiljö till landsbygden väldigt stor och det skrämmer mig. Skulle jag trivas? Skulle jag känna mig ensam? Vad skulle jag sysselsätta mig med? Är min bild av ett boende på landet gravt romantiserad eller realistisk?

Så jag är lite nyfiken på om det är någon här som har gjort den resan? Jag vill veta ALLT

Jag har. Flyttade också från sthlmsförort till landet, en resa på 7 mil. Trivs så himla bra! Bor på landet med 5 andra hus i anslutning utan att på nåt sätt ligga nära varandra, alla har stora trädgårdar/marker. Ca 7 km in till centrum, en mindre ort. 5 km till köpcentrum med affär etc. Kommer aldrig kunna bo i varken stan eller lägenhet igen! Är i stockholm rätt ofta ändå då min mamma o mannens föräldrar bor där, och jag känner verkligen stressen komma fram då, nåt jag aldrig upplevt innan. Tvärtemot alltid varit en storstadstjej som älskat nattlivet, caféer, folk etc.

Tvåan vi hade sålde vi och la till 700' och fick en rejäl, modern villa med massa trädgård, hur fint som helst. Det var väl en bidragande orsak också, vad man får för pengarna :-)

 

[Singoalla]

Alltså, jag skulle säga att jag har gjort en light-version av det

Har bott i Sthlms innerstad i 8 år, men flyttade i julas ut till ett hus på "landet" i Vallentuna. Jämfört med orter ute på landet så är det väl rätt centralt, men för en fd. stadsbo som fortfarande jobbar i Sthlm så känns det lantligt. Vi bor längst en liten grusväg, har hästgårdar till grannar och har skogen direkt utanför dörren så för oss passar det perfekt. Älskar att bara kunna gå ut i orörd natur, bortanför anlagda promenadstråk och att kunna titta på en räv som springer över tomten. Hade jag och sambon hittat jobb ute i landet så hade vi nog kunnat tänka oss att flytta från Stockholm helt och hållet.

Vi ångrar inte vår flytt alls och det är rätt smidigt att fortfarande ha mataffären 10 min bort, och drabbas jag av enorm shoppinglust så kan jag ju alltid ta bilen in till stan.

Nu bor jag ju tillsammans med min sambo, så ensamheten är inget jag lider av. Det blir ju lite vad man gör det till, iaf om man har tillgång till bil. Det finns gott om andra hundägare och hästmänniskor jag skulle kunna ta kontakt med om jag ville, men jag har inte känt det behovet (än)

Nu vet jag inte om din familj är kvar i Sthlm, men du kanske också kan hitta något mellanting som inte behöver betyda en flytt till andra delen av landet? I Vallentuna, Österåker och andra delar av kranskommuner har ju fina lantliga lägen också.

Jag har funderat på att göra precis så. Jag har hela familjen i Stockholm, så jag vill inte hamna för langt bort. Den dagen jag kanske får privilegiet att ha egen familj så vill jag gärna ha mina föräldrar nära. Jag tror inte heller jag behöver komma ut i djupaste skorgarna, utan en bit utanför stan skulle räcka.

Men, det är ju det där med priserna. Att köpa hus nära Stockholm när man är ensamstående Tåls att fundera på. Jag funderade på att man faktiskt kan hyra, men jag tror att ska man bo i hus så är nog halva grejen med det att det är ens eget. Att man kan göra vad man vill med huset och trädgården.

 

[Singoalla]

Kanske inte riktigt så, men lite iaf. Kommer från Växjö, medelstor stad. Bodde i BR på Söder, ganska lugnt område.Flyttade till Sthlm för 5 år sedan, för hans skull. Bodde först i hans etta i Traneberg/Alvik, Bromma. Fy. Det var nästan så jag flyttade tillbaka. Liten lgh, mer trafik och rörelse utanför.
Köpte större BR, ffr i Alvik, men i Äppelviken, bland husen. Liiiite lugnare, men trivdes fortfarande inte bra. Sen köpte vi hus i Vallentuna, på landet. Har en hästgård som granne på "baksidan", på de andra sidorna har jag ängar och åkrar. Alla djur! Kossor, rådjur, hästar, rovfåglar, älgar. Varken jag eller min man (som är uppvuxen i lgh i Sthlm) har ångrat flytten, alls. Jag hade inte pallat en längre tid i lgh. Hus är det rätta för oss och utan en massa grannar, stora vägar och liv runtom. Det är helt underbart! Helst hade jag velat gräva upp allt runt omkring och flyttat det till Växjö eftersom jag vill flytta tillbaka (har hela min familj och alla mina vänner där). När vi väl flyttar så kommer vi bo på liknande ställe fast utanför Växjö. Lugnet, att komma hem, att köra på småvägarna, att höra fåglarna på morgonen, tuppen på granngården, ha hunden lös, bada naken i poolen, spela musik hur högt jag vill, renovera kl 10 kvällen (det har vi aldrig gjort, men vi kan om vi vill ). men framförallt, den där känslan som inte riktigt går att beskriva, lugnet i själen av att bo på landet. Jag vet hur jag vill bo i resten av mitt liv

Låter underbart!

 

[Singoalla]

Jag har. Flyttade också från sthlmsförort till landet, en resa på 7 mil. Trivs så himla bra! Bor på landet med 5 andra hus i anslutning utan att på nåt sätt ligga nära varandra, alla har stora trädgårdar/marker. Ca 7 km in till centrum, en mindre ort. 5 km till köpcentrum med affär etc. Kommer aldrig kunna bo i varken stan eller lägenhet igen! Är i stockholm rätt ofta ändå då min mamma o mannens föräldrar bor där, och jag känner verkligen stressen komma fram då, nåt jag aldrig upplevt innan. Tvärtemot alltid varit en storstadstjej som älskat nattlivet, caféer, folk etc.

Tvåan vi hade sålde vi och la till 700' och fick en rejäl, modern villa med massa trädgård, hur fint som helst. Det var väl en bidragande orsak också, vad man får för pengarna :-)

Skönt att höra att du också älskat stan. Jag har verkligen två sidor, den sidan som älskar uteliv och folk, och den som vill ut i skogen. Just nu saknar jag naturen för att jag bor i stan. Längtar efter ett hus med staket så jag kan ha hunden lös. Grilla på verandan och ta långa skogspromenader. Men jag är rädd för att den dagen jag har det så kommer jag att sakna livet och rörelsen i stan. Kanske ett mellanting skulle vara optimalt för mig, där jag har möjligheterna till båda.

 

[Singoalla]

En fråga, hur tusan gör ni när ni dricker alkohol på någon annan plats än hemmet? Jag har alltid funderat på det. Minst två dagar i veckan tar jag nog något glas vin. Oavsett om det är en lugn AW efter jobbet eller en all-in kväll på Lemonbar Hur tar ni er hem? Ser ni alltid till att vara med partnern och att någon av er är nykter och kan köra? Eller sover hos än vän i stan? Världens dyraste taxiresa?

 

[nejlica]

En fråga, hur tusan gör ni när ni dricker alkohol på någon annan plats än hemmet? Jag har alltid funderat på det. Minst två dagar i veckan tar jag nog något glas vin. Oavsett om det är en lugn AW efter jobbet eller en all-in kväll på Lemonbar Hur tar ni er hem? Ser ni alltid till att vara med partnern och att någon av er är nykter och kan köra? Eller sover hos än vän i stan? Världens dyraste taxiresa?

Dricker vinet hemma Alternativt skaffar kompisar som bor nära att dricka hos Vi, jag och sambo, har flyttat ut från mellanstor stad till vischan utanför och det blir nog faktiskt väldigt mycket mer sällan vi är inne i stan och dricker något. Är det typ restaurangbesök, bio och sådant som är klart i rimlig tid händer det att vi tar bussen hem (men nattbuss är tio resor krångligare) men krogkvällarna är rätt få och vi är sällan ute båda två. Har vänner i närheten så går man ut tillsammans brukar någon ha en partner, vän, familjemedlem eller något som kan hämta. Åker vi hem till någon på till exempel middag eller kalas blir det dock nästan alltid att en av oss kör.

 

[starcraft]

Kan du inte bo i en kranskommun i Sthlm, typ som där du är uppvuxen eller så, om jag inte minns helt fel. Jag bor ju utanför stan (visserligen lägenhet, men det är ju mitt egna val, finns gott om hus om man vill det) och när jag är hemma så känner jag verkligen lugnet och det faktum att det tar två minuter att gå till skogen bidrar. Men jag har också närheten till stan, jag jobbar i stan, har inga problem att åka in för shopping, en fika, bio eller krogen och där jag bor går nattbussen från stan hela natten.

 

[Bexzor]

Dock är steget att flytta från stadsmiljö till landsbygden väldigt stor och det skrämmer mig. Skulle jag trivas? Skulle jag känna mig ensam? Vad skulle jag sysselsätta mig med? Är min bild av ett boende på landet gravt romantiserad eller realistisk?

Så jag är lite nyfiken på om det är någon här som har gjort den resan? Jag vill veta ALLT

Är uppvuxen och har alltid bott i lägenhet inne i stan. Liten stad i Skaraborg.
Sedan i höstas bor vi på en gård, där närmaste affär ligger i ett litet samhälle 1 mil bort. Runt gården har vi åkermark och snart även hyresvärdens köttkor på ena hörnet. Från övervåningen ser vi lite av våra grannars hus men de syns inte om man är i trädgården, landsvägen syns knappt heller från vårt hus då vi har två stora träd i trädgården samt ett garage i vägen. Vi bor väldigt ensligt mot vad jag är van.Men jag älskar det , även om jag från början enbart flyttade då min sambo vantrivdes i lägenhet. Jag älskar gården så mycket att jag skulle kunna tänka mig att köpa boningshuset om hyresvärden skulle sälja

På tal om alkohol i stan så måste vi planera det eftersom enda bussarna går till stan 07.03 på vardagar och den går hem 16.20 på vardagar. Fast med 3 barn varav två småbarn så dricks det sällan alkohol ändå

 

[Singoalla]

Kan du inte bo i en kranskommun i Sthlm, typ som där du är uppvuxen eller så, om jag inte minns helt fel. Jag bor ju utanför stan (visserligen lägenhet, men det är ju mitt egna val, finns gott om hus om man vill det) och när jag är hemma så känner jag verkligen lugnet och det faktum att det tar två minuter att gå till skogen bidrar. Men jag har också närheten till stan, jag jobbar i stan, har inga problem att åka in för shopping, en fika, bio eller krogen och där jag bor går nattbussen från stan hela natten.

Det är lite drömmen, men det är just priserna som blir svåra. Jag vill hemskt gärna ha hus. Det kan vara ett litet hus, bara det är ett hus Men det blir omöjligt att köpa ensamstående i Stockholm. Sedan kan jag väl iof även tycka att det är lite osmart att köpa hus som ensamstående 28 åring öht Livet är så förändrligt just nu och vem vet vad som händer i morgon.

Alltså, hur mycket ska man planera för att vara ensamstående egentligen och hur mycket ska man räkna kallt med att livets stora kärlek väntar bakom hörnet?

 

[Raderad medlem 68338]

En fråga, hur tusan gör ni när ni dricker alkohol på någon annan plats än hemmet? Jag har alltid funderat på det. Minst två dagar i veckan tar jag nog något glas vin. Oavsett om det är en lugn AW efter jobbet eller en all-in kväll på Lemonbar Hur tar ni er hem? Ser ni alltid till att vara med partnern och att någon av er är nykter och kan köra? Eller sover hos än vän i stan? Världens dyraste taxiresa?

Sjukt OT men all-in-kväll på Lemonbar? Finns det stället fortfarande!?
Då måste det ju vara mkt göttigare att sitta framför brasan och klappa en katt och dricka rödvin i sin ensamhet! Jag säger, kör på det

 

[Elegant machinery]

Men, det är ju det där med priserna. Att köpa hus nära Stockholm när man är ensamstående Tåls att fundera på. Jag funderade på att man faktiskt kan hyra, men jag tror att ska man bo i hus så är nog halva grejen med det att det är ens eget. Att man kan göra vad man vill med huset och trädgården.

Ja, huspriserna är galna i många fall Men tittar man på hus i norra delarna av de kommuner som jag nämnde så är det nästan samma priser som innerstadslägenheterna.
Jag sålde min tvåa i höstas och det nuvarande huset kostade bara 300 kkr mer, så skillnaden behöver inte bli så stor. Sen tillkommer kostnaderna för bil då, om du inte redan har en, annars blir man nog väldigt isolerad.

Angående alkohol så har jag blivit upphämtad av sambon de gånger jag har varit ute och slirat, men jag skulle nog också kunnat ha sovit över hos en kompis.

 

[Singoalla]

Sjukt OT men all-in-kväll på Lemonbar? Finns det stället fortfarande!?
Då måste det ju vara mkt göttigare att sitta framför brasan och klappa en katt och dricka rödvin i sin ensamhet! Jag säger, kör på det

Haha, oh ja! Spårade dock senast ur i en redig kaskadspya

 

[escodobe]

Det är lite drömmen, men det är just priserna som blir svåra. Jag vill hemskt gärna ha hus. Det kan vara ett litet hus, bara det är ett hus Men det blir omöjligt att köpa ensamstående i Stockholm. Sedan kan jag väl iof även tycka att det är lite osmart att köpa hus som ensamstående 28 åring öht Livet är så förändrligt just nu och vem vet vad som händer i morgon.

Alltså, hur mycket ska man planera för att vara ensamstående egentligen och hur mycket ska man räkna kallt med att livets stora kärlek väntar bakom hörnet?

Jag tycker att utgångsläget är att planera efter sig själv. Kommer kärlek är det en bonus, men planera efter vad du själv vill.
Vill du bo i hus så försök lösa det. Själv.

 

[Singoalla]

Ja, huspriserna är galna i många fall Men tittar man på hus i norra delarna av de kommuner som jag nämnde så är det nästan samma priser som innerstadslägenheterna.
Jag sålde min tvåa i höstas och det nuvarande huset kostade bara 300 kkr mer, så skillnaden behöver inte bli så stor. Sen tillkommer kostnaderna för bil då, om du inte redan har en, annars blir man nog väldigt isolerad.

Angående alkohol så har jag blivit upphämtad av sambon de gånger jag har varit ute och slirat, men jag skulle nog också kunnat ha sovit över hos en kompis.

Svårigheten är att jag i dagsläget bor i hyresrätt, så jag har ingen eventuell försäljningsvinst att ta med mig Då blir det ju tuffare, med sparande. Bil planerar jag att köpa någon gång under det här året

 

[Singoalla]

Jag tycker att utgångsläget är att planera efter sig själv. Kommer kärlek är det en bonus, men planera efter vad du själv vill.
Vill du bo i hus så försök lösa det. Själv.

Jag tänker också så, men just att köpa hus känns som ett ganska långsiktigt beslut. Å framför allt någonting som kanske blir enklare på många sätt den dagen man är två. Så det jag tänker är att det kanske är en dröm som man kan hålla lite på och inte förhasta sig till just exakt nu om det kanske skulle kunna vara både enklare och roligare i framtiden. Men, det tåls definitivt att tänkas på. Jag längtar!

 

[escodobe]

Nu sitter jag här och drömmer igen. Jag gör det ibland när livet känns för överväldigande och jag längtar ut. Ja, från stan alltså. Inte från livet.

Jag är uppväxt i en förtort till Stockholm och hela min barndom spenderades i stallet. När det var dags att flytta hemifrån var annat mer spännande än hästarna så sedan dess har jag pluggat 5 år och jobbat arslet av mig, sammanfattningsvis. Jag flyttade in innanför tullarna när jag var 20 och har i princip stannat här sedan dess. Ja, en del av er kanske minns senast jag längtade ut från stan och planerade att bosätta mig på en vacker gård utanför Vimmerby. Det gick åt skogen. Jag blev brutalt dumpad av min sambo en vecka innan vi skulle flytta och eftersom jag redan skaffat jobb i Västervik och sagt upp både lägenhet och arbete i Stockholm så fick jag hastigt skaffa en lägenhet Inget lantliv blev det, och ingen gård. Inte ens ett litet hus. 1,5 år senare flyttade jag tillbaka och bosatte mig på Kungsholmen.

Men efter att ha spenderat min uppväxt i en mer naturskön miljö och tillsammans med djuren så kan jag inte låta bli att längta ibland. Jag åker ofta upp till vår stuga i Roslagen på helgerna och det känns som att hela själen läker. Jag drömmer ibland om att få bo så. Dock är steget att flytta från stadsmiljö till landsbygden väldigt stor och det skrämmer mig. Skulle jag trivas? Skulle jag känna mig ensam? Vad skulle jag sysselsätta mig med? Är min bild av ett boende på landet gravt romantiserad eller realistisk?

Så jag är lite nyfiken på om det är någon här som har gjort den resan? Jag vill veta ALLT

Jag gjorde det. Flyttade från Göteborg till bushen när jag var dryga 20. Innan dess hade jag varit på landet nästan varje helg ochar lov sedan jag var 16-17.
Det knäckte mig fullständigt Det var dock inte bara flytten till landet som var i orsaken men effekten var som att släcka en brand genom att hälla på en dunk bensin.
Jag gjorde ungefär alla misstag som är möjliga att göra. Inget körkort. Dela bostad med alkoholiserad svärfar. Dysfunktinellt förhållande . Tappade alla vänner pga avståndet. Inget bredband. Dålig ekonomi...
Jag höll på att avlida. Och då menar jag det i ordets rätta betydelse.

Jag upptäckte dock buke!

 

[spinxx]

Vi bor precis utanför tullarna idag och drömmer bägge två om att bo på landet.
Vi har inga som helst ambitioner att bo i sthlm city utan vi mår väldigt bra av att ha lugnet omkring sig så att man kan ta sig till stöket. Inte tvärt om.
Förhoppningsvis kan vi flytta ut om ett par år, om man får önska sig en viss framtid.

Utgångar med alkohol får man lösa med Taxi/kommunala färdmedel.
Även om alkohol förekommer ytterst sällan redan som det är i våra liv. Jag är 26 och mannen 31, jag är hellre i stallet och tränar/tävlar eller umgås nyktert med vänner än att dricka alkohol och försöka lösa hemresan i efterhand

Jag säger; kör!
Ett boende är ju aldrig permanent. Du kan alltid flytta tillbaka om du mot förmodan vantrivs av lugnet