Stolt mamma, ang hästar

[Dana]

Min dotter red på ridskola, flera år.

Köpte en liten gård, skaffade en travare, för att se lite om vår dotter hade hästintresset...Inget fel på travare som ridhäst, förstå mig rätt.

Han var helt "koko", när han kom till oss. Stegrade, tryckte in oss mot väggen ...Tom omskriven på Bukefalos, som vi inte visste. Kunde inte gå med andra hästar i hage, ridas mm

Dottern gav inte upp, först helt förstörd, ville ge upp, men så..Hon tränade allt...Fick mycket hjälp/råd av en annan duktig hästtjej. Som föder upp föl/rider in mm.

Är en "hästmamma" utan att kunna något, skriver/startar trådar men kan inte svara då jag inte är så kunnig. Läser mycket på Bukefalos för tips. Tack för det!

Fast nu, flera år senare, en helt annan häst. Min dotter har kämpat, tränat ..
Tog ca 1 år, han litade på människor, kunde gå med andra hästar i hage utan att visa "agg". Kom på kommando. Åh, vilken häst..

Hur känner ni? När ger ni upp? Läst en del trådar, där de undrar varför hästen beter sig efter ett par veckor. inte hanterbar mm. Tillit?... Hur länge ska man acceptera för en häst?

Är så stolt över min dotter, som fick denna häst till att jag kunde klappa, rida tom barnbarn att sitta på...Han känner när det är någon oerfaren..

Erfraren ryttare, testar lite.

Vill med tråden, att kämpa för en häst, dotter visar, bestämmer, precis som han behövde. Hur många ger upp?

 

[CK]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Skulle mina barn hållas med hästar skulle jag då inte skaffa hästar som var direkt farliga. Och hade jag råkat köpte en sån, hade den blivit utbytt direkt.

Det finns ju massor med hästar som passar som förstahästar. Jag skulle inte riskera mina barns hälsa bara för att de ska "bevisa att de står ut".

 

[lobell]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Jag hade inte låtit ett barn hålla på med en "problemhäst" om man nu ska kalla det så. Då tycker jag att det ska vara roligt och utan onödig risk.

Vi har en varmblodstravare som sambon red förut när han hade mer tid över, och som bonusdottern ville rida. Hästen var supersnäll men ville gärna springa fort fort
Men hon fick vänta tills han var lugnare och man kände att hon kunde ha koll på honom.
Sen tog vi det långsamt. Första månaden fick hon i stort sett bara rida fram och tillbaka på vägen och öva på halter och halvhalter. När jag sen märkte att han lyssnade så red vi längre och längre bort.
På hösten åkte vi och red på en ridled 2,5 mil 2 dagar i sträck och det gick kanon.
Idag är de jättetighta och kan rida överallt ensamma utan att jag blir orolig.
Hade han visat farliga sidor, hade hon inte fått rida honom.
Hon är 15 idag och jag hade inte låtit henne testa om hon varit ett mindre barn, då hade jag hellre skaffat en ponny.

Jag har en häst som jag velat ge upp med i flera år, men då det inte hängde så mkt på hästen utan på mej så fortsatte jag kämpa.
Idag funkar det och jag ångrar inte en sekund att jag köpte henne, men hon har aldrig visat tendenser att bli farlig och jag är vuxen, så då tycker jag att det är värt det. men jag hade inte begärt att ett barn skulle ha det tålamodet i flera år.

Sen finns det ju såna som undrar varför hästen inte beter sig som på provridningen för 2 veckor sen, och det är klart att vissa hästar behöver mer tid att ställa om sig. Jag tycker 1 år , med alal årstider visar ungefär hur en häst är. Fast en häst som stegrar och är aggressiv hade jag inte behållt så länge.

 

[Pali]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Hej
Du ska vara stolt och framför allt ska din dotter vara stolt över sig själv.

 

[Blomskan]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Hur gammal är din dotter idag?

Skulle nog vilja påstå att det är en smärre bragd hon har gjort om hon har lyckats reda ut allt det du beskriver, dessutom på sin allra första egna häst.

Har själv hållit på med hästar hela livet men någon gång har man varit tvungen att se sig besegrad.
En häst som inte funkar för mig kanske funkar jättebra för en annan.
När jag för några år sedan var tvungen att sälja en häst som inte alls passade så såg jag det som ett stort nederlag.
Jag skämdes för att jag inte vågade eller kunde fortsätta med hästen.
Idag är jag otroligt glad att jag tog beslutet att sälja honom.
Han har det så otroligt mycket bättre där habn är idag. Och jag mår så otroligt mycket bättre i stallet.
Jag har slutat att se det som ett nederlag utan känner mig ändå rätt stolt för att jag vågade ge upp.

Sen kan jag hålla med i en del av föregående inlägg. Varför skaffar man sig en sådan vildbasse som förstahäst till sin dotter?
Det kunde tagit en ände med förskräckelse.
Fanns det inget hästkunnigt folk inblandat i köpet?

 

[Dana]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Skrev lite fel i första inlägget. Ridas kunde han, men inte hanteras från marken speciellt bra. Han litade inte på människor.

Nu låter det värre än det var, men han kunde stegra tex när vi skulle in i stallet. Antar att han testade oss när han kom och det tog tid innan han litade helt på oss. Han hade svårt med hästspråket, säger man så, så han hade svårt att gå med andra hästar. Skaffade ett dominant sto, som gjorde susen.

Dottern var 18 år när vi skaffade hästen. Som jag skrev tidigare, fick mycket hjälp av en annan duktig hästtjej och några till.

Ville bara med tråden, att hon inte gav upp. Han hade nog fått bestämma mycket själv...Idag är han helt kanon!

 

[Riley]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Min nuvarande och tillika första häst blev efter en period och vissa incidenter till en helt ny häst, i negativ bemärkelse. Hon sprang bokstavligt talat över folk, boxvandrade och försökte klättra ut, slog åt hovslagare och var i princip ohanterbar. Det gick inte att leda henne till hagen utan att hon fick panik och försökte sticka, reste sig eller siktade och slog.

Jag stod ut i nästan ett och ett halvt år och kämpade med tränare och problemlösare. Sedan ringde jag slaktbilen. Men innan dess gav jag henne en sista chans och anmälde oss till en clinic med en erkänd tränare: En vecka senare kunde jag sitta upp på hästen för första gången på ett år.

Men jag skulle aldrig göra det igen, åtminstone inte för en annan häst. Den där tiden tog nästan knäcken på både mig och mitt hästintresse, och med facit i hand inser jag ju hur nära döden jag var när jag blev klämd i dörrar och hade vevande bakhovar två centimeter från tinningen. Det var en lärorik resa och jag ser mig som en mycket bättre hästmänniska idag, men jag skulle aldrig göra om det och skulle aldrig rekommendera någon annan att göra det heller.

Det finns en fin gräns mellan mod och dumdristighet.

 

[Blomskan]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Kändes lugnande att höra att dottern var 18år när hon fick hästen.
Då kan man anta att hon ändå hunnit skaffa sig lite erfarenhet kring hästar och hantering.

Håller med om att hon verkar duktig och en fighter som inte ger upp!

 

[isafore]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Blir nästan lite tårögd. Dels för att din dotter verkligen kämpat och inte gett upp, starkt gjort! Men även för att ni har gett hästen en ärlig chans att visa att han inte var knäpp utan förmodligen bara hanterad på ett sätt som inte passade honom. Säger inte att hästen var dåligt behandlad innan, det vet jag inget om, men förmodligen var det inte ''rätt'' sätt för honom utan du och din dotter kunde erbjuda ett liv som passade honom bättre och ni fick därmed en trevligare häst.

 

[lobell]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Tycker oxå du och dottern ska vara stolta att ni inte gav upp
Visste inte hur gammal hon var först.

 

[Ginne]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Nu låter det värre än det var, men han kunde stegra tex när vi skulle in i stallet. Antar att han testade oss när han kom och det tog tid innan han litade helt på oss. Han hade svårt med hästspråket, säger man så, så han hade svårt att gå med andra hästar. Skaffade ett dominant sto, som gjorde susen.

Dottern var 18 år när vi skaffade hästen. Som jag skrev tidigare, fick mycket hjälp av en annan duktig hästtjej och några till.

Ville bara med tråden, att hon inte gav upp. Han hade nog fått bestämma mycket själv...Idag är han helt kanon!

Absolut ska du vara stolt över att hon fixat det så bra!

Däremot håller jag inte med om att stegra när man ska in i stallet inte skulle "låta värre än det var". Jag tycker det låter tillräckligt illa... En häst är stor och tung och kan mosa en liten människa av misstag hur lätt som helst...

 

[Raja]

Sv: Stolt mamma, ang hästar

Jag kan bara hålla med. Vi blev också lurade och fick tag på en ponny som var helt störd. Vi testade "allt" men har gick inte att lita på. Vi fick reda på långt efter att han gjort så med tidigare ägare och fortsatt efter det att vi sålt honom och alla kan ju inte hantera honom "fel". Hade jag vetat vad jag vet idag så hade han fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna.

MEN till saken, det höll på att ta knäcken på dottern. Hon blev rädd, tappade självförtroendet och lusten. Hon fick en ny häst, världens snällaste, som vi har kvar än idag som gårdstomte. Men det tog flera år innan hon vågade lita på sin häst och sin egen förmåga.

Så frågan är om det är värt det. Hur långt hade dottern nått om hon inte haft den hästen utan en som gick att träna normalt? Men känner hon sig glad och stolt över det så ska hon vara det! Säkert har hon lärt sig mycket under resans gång.