Hejsan.
När jag red igår så skulle vi hoppa (jag rider på en ridskola) vilket jag har varit rädd för vääldigt länge. Jag tyckte att det var okej med galoppbommar men när min ridlärare sedan höjde "hindret" till ca 30 cm blev jag livrädd.
Varför vet jag inte, då jag känner mig supertrygg på min sköthäst som jag brukar få rida och det enda känsliga är hoppningen, men han har startat 1,50 i sina dar och jag vet helt säkert att jag skulle klara det om jag bara vågade.
Trots min rädsla tog jag tag i tyglarna och fattade galopp. När jag sedan hoppat över den första bommen var allt som bortblåst! Han tog sig över de tre studsarna och sedan var det ett litet kryss på ungefär samma höjd (lite högre) som jag travade över.
Jag kände mig liksom pirrig och samtidigt lite rädd efteråt. Sedan skulle vi göra detta ännu en gång men då såg jag till min fasa att ridläraren släpar fram ännu ett kryss! Jag får lite lätt panik även om jag vet att trava över räcker. Men ändå tycker jag att det är så mycket skönare att galoppera över då han inte är särskilt musklad (en helt annan historia) och blir därför lite obekvämare att landa.
Jag gör proceduren igen, och när jag kommer till det nya krysset förvånar jag både mig själv och ridläraren genom att ta galopp över det.
Nu blev det kanske lite överdrivet mycket information, men jag vill att man ska kunna känna min känsla lite :P Hursomhelst, efter ridpasset var jag supernöjd! Alltså är det ok och bra att vara stolt över sig själv när man endast klarat ca 30 cm över marken på en stor häst? Jag vill gärna ha svar så jag vet om jag bara är patetisk eller om jag borde vara stolt över mig, för jag får liksom lite mer självförtroende när såna saker händer..
När jag red igår så skulle vi hoppa (jag rider på en ridskola) vilket jag har varit rädd för vääldigt länge. Jag tyckte att det var okej med galoppbommar men när min ridlärare sedan höjde "hindret" till ca 30 cm blev jag livrädd.
Varför vet jag inte, då jag känner mig supertrygg på min sköthäst som jag brukar få rida och det enda känsliga är hoppningen, men han har startat 1,50 i sina dar och jag vet helt säkert att jag skulle klara det om jag bara vågade.
Trots min rädsla tog jag tag i tyglarna och fattade galopp. När jag sedan hoppat över den första bommen var allt som bortblåst! Han tog sig över de tre studsarna och sedan var det ett litet kryss på ungefär samma höjd (lite högre) som jag travade över.
Jag kände mig liksom pirrig och samtidigt lite rädd efteråt. Sedan skulle vi göra detta ännu en gång men då såg jag till min fasa att ridläraren släpar fram ännu ett kryss! Jag får lite lätt panik även om jag vet att trava över räcker. Men ändå tycker jag att det är så mycket skönare att galoppera över då han inte är särskilt musklad (en helt annan historia) och blir därför lite obekvämare att landa.
Jag gör proceduren igen, och när jag kommer till det nya krysset förvånar jag både mig själv och ridläraren genom att ta galopp över det.
Nu blev det kanske lite överdrivet mycket information, men jag vill att man ska kunna känna min känsla lite :P Hursomhelst, efter ridpasset var jag supernöjd! Alltså är det ok och bra att vara stolt över sig själv när man endast klarat ca 30 cm över marken på en stor häst? Jag vill gärna ha svar så jag vet om jag bara är patetisk eller om jag borde vara stolt över mig, för jag får liksom lite mer självförtroende när såna saker händer..