Stödhem utan tidigare kattvana?

Araminta

Trådstartare
Jag vill inte bli halshuggen nu, utan söker råd av mer erfarna, just för att jag inte kan.

Jag har sneglat lite på att anmäla mig som stödhem åt 1-2 katter. Min, kanske naiva, tanke är att det kan vara ett sätt att prova på kattägandet med bra stöd i ryggen och utan fullt ansvar. Drömmen är egen katt framöver men det känns som ett stort kliv.

Jag tror att jag skulle kunna erbjuda ett gott hem till en-två, okomplicerade katter. Dock har jag inte kunskap att ta emot svårare fall. Jag har bott med katter i perioder men har aldrig haft fullt ägaransvar. Tid, engagemang och allmän djurvana finns dock.

Är jag helt ute och cyklar här? Är katter i behov av stödhem per definition ej nybörjarvänliga eller skulle jag kunna vara till nytta?
 
Jag vill inte bli halshuggen nu, utan söker råd av mer erfarna, just för att jag inte kan.

Jag har sneglat lite på att anmäla mig som stödhem åt 1-2 katter. Min, kanske naiva, tanke är att det kan vara ett sätt att prova på kattägandet med bra stöd i ryggen och utan fullt ansvar. Drömmen är egen katt framöver men det känns som ett stort kliv.

Jag tror att jag skulle kunna erbjuda ett gott hem till en-två, okomplicerade katter. Dock har jag inte kunskap att ta emot svårare fall. Jag har bott med katter i perioder men har aldrig haft fullt ägaransvar. Tid, engagemang och allmän djurvana finns dock.

Är jag helt ute och cyklar här? Är katter i behov av stödhem per definition ej nybörjarvänliga eller skulle jag kunna vara till nytta?

Erbjud dig, med full ärlighet (som här), så är det upp till kattplaceraren att avgöra vilka individer de kan placera hos dig.

Bra initiativ, du behövs!
 
Tycker det är ett toppeninitiativ! Det är lite av en segdragen myt att katthemmens katter alltid är förvildade katter som knappt går att ta i. Jag tror majoriteten av katterna inte alls är så, utan relativt normala katter som bara behöver mat, värme och kärlek.

Så kontakta ett katthem med bra referenser (vissa är tyvärr alldeles för rabiata för att ens vara bra för katterna) och berätta vad du kan erbjuda.
 
Det borde inte vara några problem :)
Men se till att katten är tam, vi har vilda och de är inga bra förstakatter. Borde dock inte vara svårt att få en som är tam :)
 
Klar du kan vara stödhem. Många katter utan hem är både rumsrena och väluppfostrade. De 3 som hittat hem till oss och fått stanna har alla varit trevliga rumsrena katter redan från dag 1. En av dom sov i sonens säng första natten. Den katten visste vi var den kom från innan den blev utslängd mitt i vintern.
 
Toppenidé! I princip alla katter mår bättre av ett stödhem än att bo på katthem och seriösa katthem parar aldrig en oerfaren förstagångare med en lite svårare skyggis. Många katter kommer inte direkt utifrån utan är från missbrukarhem, dödsbon, kattsamlare och liknande. Enda faran, ahem, är att stödhemmet alltför lätt förvandlas till ett förevigthem ;)
 
Jättefint initiativ! <3
Jag var jourhem/stödhem när jag bodde i västerbotten trots att jag hade hund och knapp kattvana - och min lägenhet var väldigt sällan tom på katter trots att jag bara kunde ta emot ganska speciella sådana (hundvänliga). Det säger en del om behovet tycker jag.
Det kändes jättefint att kunna hjälpa. Alla "mina" katter hittade fina nya hem eller i några lyckliga fall hem till sina gamla... och behövde aldrig mellanlanda i någon typ av pensionat.
 
Enda faran, ahem, är att stödhemmet alltför lätt förvandlas till ett förevigthem ;)

Stor anledning till att jag inte tar emot några. Jag skulle inte kunna lämna ifrån mig dem igen :angel:
Hade så gärna varit jourhem men min allergi tillåter inte fler katter..

@Araminta jag tycker det är ett jättefint initiativ av dig! Min erfarenhet är att det finns mycket stöd och kunskap hos katthemmen, så man står inte helt ensam. Vår förening har dessutom en Facebookstödgrupp för jourhem. Och så har du ju oss här att fråga!
 
Jag blev jourhem första gången för något år sedan till en skyggis som dock visade sig haft ungar ute och tyvärr hittades aldrig dem. Så blev även en fosterkull på 4 katter. Vips var de 5 stycken. Upplevde det dock aldrig som svårt utan mer att det handlade om tid och engagemang. Eftersom jag är usel på att göra mig av med djur stannade 3 av 5.

Jag fick mycket bra stöd och hjälp av katthemmet när det uppstod problem eller jag hade frågor. De fanns dygnet runt, exempelvis blev fostermamman jättesjuk en period. De hade också massor med bra information att ge mig.

Idag är jag fortfarande engagerad och hjälper dem vid behov. Vet att de flesta de placerat ut varit sk skygga katter från kolonier men flera har varit borttappade eller helt tama men där ingen ägare gett sig till känna. Det är en enorm variation. Ett råd är att läsa på om katthemmen och bilda dig en egen uppfattning. Alla är inte seriösa, eller har bra regler för att vara jourhem. En del har definitiv ”no kill” oavsett hur sjuk/skadad katten är. Andra plockar bara upp upphittade kattungar men struntar i mamman då en förvildad kattmamma ju är mer krävande och inte lika söt eller lätt att placera ut. Så mitt råd är att fråga och ta reda på så mycket som möjligt.

Lycka till, att vara jourhem är fantastiskt
 
Vilken toppen ide att börja med katt så!

Vi blev jourhem till två katter i höstas och jag väntade mig två skygga katter som skulle tillbringa mesta tiden här hos oss mer eller mindre gömda någonstans i huset. Hem kom två fullständigt tama och jättesociala och givetvis supersöta jättefina och välmående katter som var oerhört tacksamma över att få komma till ett hem och ägnade flera timmar dagligen till att belåtet spinna och mer än gärna ville bli både kelade med och sitta i famnen. Pga pandemin jobbar jag hemifrån och båda katterna tillbringar arbetsdagarna med mig på jobbet.

Vi hade ett frågetecken angående min mans kattallergi så var jättepassligt att få hem katterna och känna sig för hur det skulle fungera. Och vi blev handlöst förälskade i dessa ljuvliga varelser så de blev kvar med oss...

De här två katterna hade blivit kvarlämnade när deras familj hade flyttat från orten och djurskyddsföreningen hade hämtat upp dem och kastrerat, steriliserat, chipmärkt och vaccinerat dem och bra mat hade de fått tiden vid härbärget så i mycket gott skick när de kom till oss. Och så tama och sociala och coola katterna är måste de ha haft ett helt bra hem tidigare fram tills de blev övergivna då.
 
Sedan behöver det inte vara jätteskrämmande att få hem en skygg katt heller. Den sista katten jag hade, Aurora, var nästan helt förvildad når hon kom till mig. Hon hade varit några veckor i ett tidigare jourhem innan men gick inte att hantera alls utan att ha ugnsvantar eller kraghandskar på. Första veckorna bodde hon under soffan under dagarna, men jag visste att hon kom ut när jag inte var hemma och på natten. Det var så fantastiskt när man första gångerna kunde se henne smyga bakom dörrkarmen och kika när jag grejade i köket. :D
Hunden var hon aldrig rädd för.
Fyra månader var hon hos mig innan hon kunde hitta sitt riktiga hem. Vändningen kom egentligen när min hund fick valpar och hon fick hjälpa till att se efter dem, det gav kanske självförtroende helt enkelt.
Alla katter blir förstås inte lika trygga som hon blev till slut, men att bara låta henne finnas till i ett lugnt hem, utan stress och utan press var tillräckligt för henne. Varken jag eller hon hade bråttom någonstans.
Nya matten kom och hälsade på oss ett par gånger innan de bestämde sig och de klickade fantastiskt.

Det här är Aurora några veckor innan hon åkte. :love:
 

Liknande trådar

H
Övr. Hund Jag vet inte vad jag ska göra, känner mig fullkomligt som en idiot som gjort tvärtemot det jag hållt stenhårt på tills för några dagar...
Svar
16
· Visningar
3 448
Senast: Hjalti
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Promenadskor vinter
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp