Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)
Jag tycker att man i den mån det går och hunden håller för det, ska låta hunden arbeta med det den ursprungligen är uppfödd och avlad för att göra. Border collie ska få valla, vorsteh ska jaga, jämthundar ska jaga och så vidare. Men i de flesta fall där hunden "ska få göra det den är gjord för", handlar det om att hunden ska få den motion och stimulans den kräver.
Och jag tycker nog att det är "värre" att höja aktiveringbehovet på en lågenergisk hund än att sänka på en högenergisk, men också därför att jag tycker man ska tillgodose hundens behov av stimulans.
Självklart kan en border collie uppfödd på koppelpromenader och långa dagar i soffan leva ett långt och kanske lyckligt liv, men frågan varför? Vad är det som gör att man skaffar en hund med högre aktiveringsbehov än man klarar av/vill göra? Är det utseendemässigt man dras till hunden?
Jag är inte en sådan människa som orkar lägga tio timmar om dagen på att aktivera min hund, så istället har jag en hund som nöjer sig med tre fyra timmars promenad om dagen och lydnad/agility/spår när jag vill.
Jag har en blandras (pointer/flatcoated retriever) som jag jaktapporterar med eftersom jag märker på honom att han blir "knäpp" om han inte får göra det pointern är avlad för (söka upp och ställa fåglar, flatten apporterar). Och om hans egenskaper slått igenom så hårt, kan jag bara tänka mig hur det är för dem som har pointer t ex som sällskapshund. Men samma sak där, många som tävlar i drag har pointers eller pointerkorsningar, och de hundarna får en alternativ aktivering till de de är födda att göra, och lever säker långa lycka liv ändå.