Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

H

hop

Jag skapar den tråd som en liten spin-off på "Blandis ägare?"-tråden, så att vi slipper förstöra den ännu mer...

Hur skall man hantera balansgången mellan hundenshälsa och ägarens frihet att själv bestämma?

Måste en hund få jobba med vad den är avlad för? Finns det substitut?

Går det att anpassa en hund med högenergi nivå till ett mer stillsamt liv, eller tvärt om?
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Går det att anpassa en hund med högenergi nivå till ett mer stillsamt liv, eller tvärt om?

Inte helt och hållet, men jag är heller inte förespråkare för att man måste cykla 50 km om dagen med en schäfer för att den är brukshund och inte kan gå och lägga sig hemma. Resultatet blir nog oftast bara en hund med bättre kondition som fortfarande inte lärt sig gå och lägga sig.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Jag tycker att man i den mån det går och hunden håller för det, ska låta hunden arbeta med det den ursprungligen är uppfödd och avlad för att göra. Border collie ska få valla, vorsteh ska jaga, jämthundar ska jaga och så vidare. Men i de flesta fall där hunden "ska få göra det den är gjord för", handlar det om att hunden ska få den motion och stimulans den kräver.

Och jag tycker nog att det är "värre" att höja aktiveringbehovet på en lågenergisk hund än att sänka på en högenergisk, men också därför att jag tycker man ska tillgodose hundens behov av stimulans.

Självklart kan en border collie uppfödd på koppelpromenader och långa dagar i soffan leva ett långt och kanske lyckligt liv, men frågan varför? Vad är det som gör att man skaffar en hund med högre aktiveringsbehov än man klarar av/vill göra? Är det utseendemässigt man dras till hunden?

Jag är inte en sådan människa som orkar lägga tio timmar om dagen på att aktivera min hund, så istället har jag en hund som nöjer sig med tre fyra timmars promenad om dagen och lydnad/agility/spår när jag vill.

Jag har en blandras (pointer/flatcoated retriever) som jag jaktapporterar med eftersom jag märker på honom att han blir "knäpp" om han inte får göra det pointern är avlad för (söka upp och ställa fåglar, flatten apporterar). Och om hans egenskaper slått igenom så hårt, kan jag bara tänka mig hur det är för dem som har pointer t ex som sällskapshund. Men samma sak där, många som tävlar i drag har pointers eller pointerkorsningar, och de hundarna får en alternativ aktivering till de de är födda att göra, och lever säker långa lycka liv ändå.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Jag är inte en sådan människa som orkar lägga tio timmar om dagen på att aktivera min hund, så istället har jag en hund som nöjer sig med tre fyra timmars promenad om dagen och lydnad/agility/spår när jag vill.

.

Fyra timmars promenad..det är som när jag gick Ulriksdal-Upplands Väsby med min hund det. Det är inte illa pinkat dagligen.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Fast tre-fyra timmar uppdelat på hela dagen är ju inte så mycket. beroende på om man menar fyra timmar rask promenad utan stopp. då kommer man ju en bit.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

inte så mycket??? man hinner ju inte göra annat än att promenera med hunden! mina hundar promeneras ungefär hälften så mycket en vanlig dag...
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Fyra timmars promenad..det är som när jag gick Ulriksdal-Upplands Väsby med min hund det. Det är inte illa pinkat dagligen.

Vi går en halvtimme på morgonen, min bror går en timme med honom när jag är i skolan, sedan går vi ungefär en kvart till en halvtimme när jag kommer hem och så är vi ute mellan 1-2 timmar på kvällen, mindre om vi tränar. Plus kvällskissen en kvart runt kvarteret. Så veckodagarna ungefär tre timmar och helgerna betydligt mer ofta då vi är på hundklubben heldagar.

Det är alltså tack vare min bror han kommer ut så mycket, jag hade själv bara hunnit gå en kvart på lunchen. :)
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

för att svara på ursprungsfrågan så skulle jag vilja säga att om hunden måste jobba med det den är avlad för beror på vem du frågar. är det en rasentusiast så ser den idealhunden framför sig, och svarar ja på frågan. speciellt om det är en mycket specialiserad ras, som en drivande jakthund. sådana hundar är inte direkt avlade för samarbete med människan, utan vi drar nytta av dess instinkt och har avlat ganska hårt på ett jaktbeteende. det är svårt/omöjligt att ersätta! när det gäller andra raser, som apportörerna, där är samarbetet med människan det allra viktigaste för att jobbet ska utföras korrekt. där har man dels avlat på hundar som vill bära på saker i munnen, men samtidigt velat ha hundar som är är lätta att dirigera även på stora avstånd. till sådana hundar är det nog lättare att ersätta arbetet.

BC är väl något mittimellan, en bra vallhund är dels hårt avlad på ett mycket specifikt jaktbeteende, men den måste också vara styrbar och intresserad av att samarbeta. om det går att ersätta beror nog på hur mycket av jaktbeteendet de har i sig, och det måste man vara väldigt duktig för att kunna klura ut.

min ena hund (labrador) klarar inte ett stillsamt liv. får han inga uppgifter att lösa så hittar han på egna. medan den andra (schäfertyp) vill inte jobba alls utan trivs bäst som ren sällskapshund. båda hundtyperna är egentligen gjorda för att kunna arbeta hela dagen, men av mina två är det bara den ena som vill och har kapacitet för det. så visst finns det individuella skillnader. men oddsen att man ska få en lugn hund är nog verkligt mycket bättre om jag väljer en lugn ras.
den första frågan förstod jag inte. hundens hälsa måste väl gå före all vilja att "bestämma själv"?
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Som jag skrev till Gabbi är det tack vare min bror som går med honom när jag är i skolan, som han kan promenerad så mycket.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Jag tycker att man så långt som möjligt ska låta hunden göra det som den är framtagen för. Vill man ha en sällskapshund tycker jag inte att man ska skaffa sig en jakthund eller vallhund, vill man ha en vallhund skaffar man sig inte en jakthund/sällskapshund osv.

Sedan är det inte alla raser som i dagsläget KAN göra det som de ursprungligen gjort. Jag tänker främst på våra vinthundar, även om det säkert finns fler, liknande exempel.
Vinthundarna är jakthundar, använda till hetsjakt. De jagar på ett sätt som inte används i Sverige (eller egentligen kanske inte i något annat land) längre och därför har deras användningsområde förändrats. Idag är det främst en sällskapshund även om det finns olika sorters jakttävlingar för dem nu.
De som verkligen är rasentusiaster försöker bevara rasens ursprungliga utseende och brukar även, om möjligt, låta dem tävla lure coursing eller kapp. Men, de är idag sällskapshundar, även om de är jakthundar - och det fungerar utmärkt.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Jag tycker att det helt beror på VAD hunden är framavlad till och hur hårt specialiserad den är. Ta en hamiltonstövare, att skaffa en sådan utan avsikt att använda den för drivande jakt tycker jag vore rent ut sagt puckat och rätt elakt mot hunden(dessutom skulle hundägandet bli svårt och kanske inte alltid så roligt). Vad gäller t ex polarspetsar är väl idealtillvaron för dem att få dra i spann men där kan man ändå tänka sig ett lyckligt liv i ett MYCKET aktivt hem - tyvärr tycker jag ofta att de som beskriver sig som aktiva beskriver en rätt normal tillvaro som skulle passa en aktiv sällskapshund bättre. Lite självdistans är aldrig fel när man skaffar hund... Samma gäller för bc, även om jag både för rasens och individens skull nog skulle önska att de säljs för vallning så kan de säkert bli lyckliga även genom aktivering genom lydnad och bruks - men tyvärr verkar det vara många som snöat in helt på att de är bra på agility och det tycker jag inte är tillräckligt som enda aktivitet till en sån arbetsmyra.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Först vill jag tacka alla er som har svarat. För er som inte har läst tråden "blandis-ägare?", handlar det hela om en ganska vild debatt som rörde hur vidare det var rätt att skaffa en enormt fysiskt krävande ras för sällskap och aktivering som till största del består av promenader.

den första frågan förstod jag inte. hundens hälsa måste väl gå före all vilja att "bestämma själv"?

Inser nu att jag egentligen borde ha skrivit "hundens välbefinnande", för att tydliggöra att det i första hand handlar om psykisk hälsa. Det jag var ute och for efter var vilket ansvar har man som hundägare mot sin hund, samt hur får andra människor ifråga sätta hundägaren.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Men samma sak där, många som tävlar i drag har pointers eller pointerkorsningar, och de hundarna får en alternativ aktivering till de de är födda att göra, och lever säker långa lycka liv ändå.

Nu drar jag inte med pointer blandningar, men det jag har läst och fått berättat så är det just jaktlusten man utnyttjar för att få dem att dra, det blir en annan jakt. Problemet med pointer blandningarna skall vara att få dem att fortsätta dra när de ligger först, vilket kan tydligen behöva tränas en hel del.
 
Sv: Stimulans (spin-off på "blandis-ägare?)

Hur skall man hantera balansgången mellan hundenshälsa och ägarens frihet att själv bestämma?
Jag förstår inte detta riktigt. Hundägaren bestämmer ju själv genom att välja hund. Hunden o andra sidan, är bara den den är och kan inte välja ägare. Därför är det väl så att den hund som man väljer att bli ägare till också kommer att ha individuella behov som man som ägare måste respektera och acceptera. Det är ju det som man försöker banka in i folk, att det är viktigt att välja rätt hund åt sig själv.

Däremot vet jag inte om en hund alltid måste användas till vad den är avlad för. Alla hundar är individer och det kan kanske dessutom finnas alternativ stimulans som kan tillfredsställa hundens behov. Men det är inget man kan räkna med självklart. Den finns det ju kanske också raser som är avlade för ngt men som i allmänhet inte kräver lika mkt aktivitet som en annan ras som är avlad för samma sak. En golden kanske inte alltid kräver samma aktivitet som en annan ras som också används i jakt.

Jag tvivlar på att en riktigt aktiv brukshund kan nöja sig med att ligga i soffan hela dagarna, rent generellt - det kommer alltid att finnas individuella undantag. Har jag köpt en husky så har jag köpt mig en husky, inte en soffpotatis.

Jag förstår dock inte vad detta hade med blandrastråden att göra. :o :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp