Sterilisering, kvinna.

[SiZo]

Det finns säkert 100 sådana här trådar redan. Men jag behöver lite stöttning. Jag ska opereras den 30e, alltså nästa torsdag. Och jag är så sjukt nervös. Jag har aldrig blivit sövd. Aldrig blivit opererad.

Jag vet att opioder inte fungerar på mig, så jag vet att smärtan kan potentiellt bli ett problem. Förmodligen ihop med att läkare inte tror på mig när jag säger att det inte fungerar. Jag är lite rädd för hur jag ska reagera på narkos och att bli sövd, eftersom jag som sagt inte reagerar riktigt som andra på mediciner så är jag livrädd att vakna mitt i. Opioder fungerar inte, jag går uppåt på lugnande och ska jag bli salongsberusad på alkohol så behöver jag dricka enorma mängder trots att jag dricker typ 2-3 ggr/år. Min kropp är alltså lite special helt enkelt.

Hur ont får man? Det står ingenstans när jag kan förväntas få åka hem? Jag ska vara där 7:30, nyduschad och får komma hem "på eftermiddagen". Mitt kontrollbehov skriker!!

Hur länge behöver man vara försiktig med kroppen? Jag vill börja promenera mina minst 9000 steg/dag så fort jag har möjlighet. Och jag vill fortsätta med min masteruppsats.

Observera, jag vill inte höra från er som har fått onormalt ont, där saker gick fel och det blev smärta och div behandlingar efter det osv. Jag vill veta från er som hade en normal operation och tillfrisknad. Hur ont hade ni? Vilka mediciner gick ni på? När kunde ni börja göra småsaker, använda kroppen som normalt, lyfta tungt, gå på gym osv osv...

Fick brevet igår och blev lite chockad, tiden var så nära inpå. Jag hade behövt bearbeta min rädsla lite längre egentligen. Så, jag hoppas att ni kan hjälpa mig med detta.

 

[Palermo]

Det finns säkert 100 sådana här trådar redan. Men jag behöver lite stöttning. Jag ska opereras den 30e, alltså nästa torsdag. Och jag är så sjukt nervös. Jag har aldrig blivit sövd. Aldrig blivit opererad.

Jag vet att opioder inte fungerar på mig, så jag vet att smärtan kan potentiellt bli ett problem. Förmodligen ihop med att läkare inte tror på mig när jag säger att det inte fungerar. Jag är lite rädd för hur jag ska reagera på narkos och att bli sövd, eftersom jag som sagt inte reagerar riktigt som andra på mediciner så är jag livrädd att vakna mitt i. Opioder fungerar inte, jag går uppåt på lugnande och ska jag bli salongsberusad på alkohol så behöver jag dricka enorma mängder trots att jag dricker typ 2-3 ggr/år. Min kropp är alltså lite special helt enkelt.

Hur ont får man? Det står ingenstans när jag kan förväntas få åka hem? Jag ska vara där 7:30, nyduschad och får komma hem "på eftermiddagen". Mitt kontrollbehov skriker!!

Hur länge behöver man vara försiktig med kroppen? Jag vill börja promenera mina minst 9000 steg/dag så fort jag har möjlighet. Och jag vill fortsätta med min masteruppsats.

Observera, jag vill inte höra från er som har fått onormalt ont, där saker gick fel och det blev smärta och div behandlingar efter det osv. Jag vill veta från er som hade en normal operation och tillfrisknad. Hur ont hade ni? Vilka mediciner gick ni på? När kunde ni börja göra småsaker, använda kroppen som normalt, lyfta tungt, gå på gym osv osv...

Fick brevet igår och blev lite chockad, tiden var så nära inpå. Jag hade behövt bearbeta min rädsla lite längre egentligen. Så, jag hoppas att ni kan hjälpa mig med detta.

Jag funderar, du behöver inte svara. Har du rött hår? Det finns en genetisk grej som förklarar det du skriver om opioider och alkohol, som kan sammanfalla med rött hår. Så om så är fallet, säg till läkaren att du tror att du har den där genetiska variationen som många rödhåriga har. De kan ge smärtlindring som funkar då.

 

[SiZo]

Jag funderar, du behöver inte svara. Har du rött hår? Det finns en genetisk grej som förklarar det du skriver om opioider och alkohol, som kan sammanfalla med rött hår. Så om så är fallet, säg till läkaren att du tror att du har den där genetiska variationen som många rödhåriga har. De kan ge smärtlindring som funkar då.

Jag har tyvärr inte rött hår.

Jag har hyfsat stor erfarenhet av läkare som inte lyssnar. Iofs var senaste gången för lite över 10 år sedan, kanske är det mer accepterat att man metaboliserar läkemedel olika idag? När jag krossade två ryggkotor så vägrade de lyssna och gav mig morfin, tramadol och oxycontin (har jag för mig) och vägrade skicka hem mig innan jag hade fått smärtlindring som fungerade "För mitt nervsystem fungerar precis som alla andras". Det slutade med att jag rymde innan de skrev ut mig.

Helst skulle jag ju vilja göra DNA-prov så att man får svar på vilka läkemedel som kan fungera och vilka som inte gör det. Men där är vi inte än tydligen.

 

[Tonto]

Det finns säkert 100 sådana här trådar redan. Men jag behöver lite stöttning. Jag ska opereras den 30e, alltså nästa torsdag. Och jag är så sjukt nervös. Jag har aldrig blivit sövd. Aldrig blivit opererad.

Jag vet att opioder inte fungerar på mig, så jag vet att smärtan kan potentiellt bli ett problem. Förmodligen ihop med att läkare inte tror på mig när jag säger att det inte fungerar. Jag är lite rädd för hur jag ska reagera på narkos och att bli sövd, eftersom jag som sagt inte reagerar riktigt som andra på mediciner så är jag livrädd att vakna mitt i. Opioder fungerar inte, jag går uppåt på lugnande och ska jag bli salongsberusad på alkohol så behöver jag dricka enorma mängder trots att jag dricker typ 2-3 ggr/år. Min kropp är alltså lite special helt enkelt.

Hur ont får man? Det står ingenstans när jag kan förväntas få åka hem? Jag ska vara där 7:30, nyduschad och får komma hem "på eftermiddagen". Mitt kontrollbehov skriker!!

Hur länge behöver man vara försiktig med kroppen? Jag vill börja promenera mina minst 9000 steg/dag så fort jag har möjlighet. Och jag vill fortsätta med min masteruppsats.

Observera, jag vill inte höra från er som har fått onormalt ont, där saker gick fel och det blev smärta och div behandlingar efter det osv. Jag vill veta från er som hade en normal operation och tillfrisknad. Hur ont hade ni? Vilka mediciner gick ni på? När kunde ni börja göra småsaker, använda kroppen som normalt, lyfta tungt, gå på gym osv osv...

Fick brevet igår och blev lite chockad, tiden var så nära inpå. Jag hade behövt bearbeta min rädsla lite längre egentligen. Så, jag hoppas att ni kan hjälpa mig med detta.

Har några vänner som steriliserat sig. Titthålsoperation, dom har varit lite försiktigare med motion dom första dagarna efter och sen i princip återgått till det vanliga livet, om jag förstår rätt så kunde de jobba dagen efter. Uppblåst mage och trög mage har varit dom "största" problemen efter.

 

[SiZo]

Har några vänner som steriliserat sig. Titthålsoperation, dom har varit lite försiktigare med motion dom första dagarna efter och sen i princip återgått till det vanliga livet, om jag förstår rätt så kunde de jobba dagen efter. Uppblåst mage och trög mage har varit dom "största" problemen efter.

Det låter ju inte som hela världen iaf. Vad skönt!

 

[Lingon]

Jag har inte gjort den operationen men har sövts några gånger. Både som liten och i vuxen ålder och jag har alltid upplevt sövningen som väldigt behaglig. Aldrig mått dåligt på nåt sätt alls av den! Bara positivt! Nu förra året när jag opererades så var de så snälla och duktiga alla som var inblandade och tog mycket väl hand om mig före, under och efter operationen!

 

[Amha]

Jag vill minnas att jag mer eller mindre fick typ panodil+ipren-rådet och då var ju min op antagligen lite större än din samma råd var det ju efter kejsarsnitt så det känns ju inte orimligt.

Normala för min variant var 2 veckor sjukskrivning vid mer fysiska arbeten. Jag fick ytterligare 2 veckor pga lite mindre mobil och ömhet men inte så man höll på att dö. Mest att man inte riktigt grejade byxor som satt åt, lite bökigt med rörelse osv. Medtag mjukisbyxor dit med andra ord, så du slipper åka hem med uppknäppta jeans och hängslen

 

[Halfrek]

Jag opererade bort en godartad (visste jag inte då förvisso) tumör i bröstet förra året och var sjukt nervös över sövningen, aldrig varit sövd tidigare. Mitt kontrollbehov fixar inte riktigt det och jag var jätterädd att må illa efteråt (har emetefobi) men shit vad jag blev förvånad, det gick som en dans, supersnäll personal och jag sov hur gott som helst. Mådde bra efteråt och det första jag sa var "finns det kaffe?" Förstår din oro till hundra procent, stort lycka till!

 

[SiZo]

Jag vill minnas att jag mer eller mindre fick typ panodil+ipren-rådet och då var ju min op antagligen lite större än din samma råd var det ju efter kejsarsnitt så det känns ju inte orimligt.

Normala för min variant var 2 veckor sjukskrivning vid mer fysiska arbeten. Jag fick ytterligare 2 veckor pga lite mindre mobil och ömhet men inte så man höll på att dö. Mest att man inte riktigt grejade byxor som satt åt, lite bökigt med rörelse osv. Medtag mjukisbyxor dit med andra ord, så du slipper åka hem med uppknäppta jeans och hängslen

Mjukisbyxor låter som ett väldigt bra tips, tack!
Och ja, din OP var nog väldigt mycket större än min.

 

[escodobe]

Själva operationen och läkningen gick jättebra, jag var lite öm ett par dagar ungefär.

 

[zarmino]

Jag steriliserade mig för några år sedan, titthålsoperation. Opererades vid typ 9 och fick gå hem när jag piggnat till helt, tror klockan var ca 15. Efteråt hade jag fått med mig alvedon hem, åt de på kvällen och på morgonen, sen behövde jag ingen mer smärtlindring. Fick sprutor jag skulle ta själv i en vecka efteråt, kommer inte ihåg riktigt varför men tror det var för att minska risken för blodpropp. Hade lite ont i buken av gasen i två dagar, jobbade i stallet två dagar efter operationen utan problem. Tänkte väl på att inte bära/lyfta tungt i ca fyra dagar. Ärret känns men syns inte speciellt mkt. Jag funkar normalt och har varit sövd innan, så jag hann räkna baklänges till fem sen sov jag typ. Kan dock rekommendera att inte åka buss hem efteråt, utan be att någon hämtar dig eller ta taxi, för man känner sig ganska ynklig...

 

[escodobe]

Själva operationen och läkningen gick jättebra, jag var lite öm ett par dagar ungefär.

Jag blir superdålig av opioder och hade jag inte fått sådana hade jag kunnat gå hem vid 2-3 tiden, men hade nog sett till att åka bil eller taxi

 

[lil-sis]

Jag var inne på morgonen, opererades typ vid 11-12, var på Leos med barn och pappa vid 17 kanske. Inte så pigg men hade inte ont, lite öm. Har inte behövt mer än Alvedon efter ngn bukop (utomkveds - de tog ut en äggledare, GBP och sen sterilisering). Hade ett _stort_ blåmärke vid naveln men det vara bara ”stelt”.

 

[Inte_Ung]

Jag arbetade dagen efter.
Med facit i hand så borde jag nog ha stannat hemma en dag i alla fall.
Det molade litet i äggledarna efter klippet.
Mina ärr går inte längre att se eller hitta.
Inte ens det i naveln syns när jag letar.

Men jag fick ont i axlarna av gasen som används i buken.
Det gick dock över efter några timmar.

 

[emma-vsm]

Jag opererades förra måndagen. Fick en avbokad tid så dom ringde på fredagen innan. Kände också att det blev hastigt men samtidigt ville jag inte vänta. Jag är lite besviken på informationen och bemötandet. Operationen gjordes på ett annat sjukhus än där jag tidigare opererats på kvinnokliniken, och jag tyckte det skiljde sig en hel del (här var det ”dagskirurgi” och inte specifikt kvinnoklinik, vet inte om det gjorde skillnad, eller att de helt enkelt hade andra rutiner). Tex trodde jag nog att min sambo skulle få följa med in på avdelningen, vilket han inte fick. Informationen av läkaren om operationen gjordes lite hastigt i väntrummet (och innebar att han presenterade sig och frågade om jag hade några frågor). Tidigare erfarenhet är att läkaren kommer och sätter sig, berättar vad som ska hända osv. Så, bristfälligt omhändertagande upplevde jag, men jag var också nervös och hade behövt lite mer trygghet.
Narkossköterska var dock trygg och lugnande, särskilt när jag sa till att jag tycker det är läskigt att bli sövd och tappa kontrollen.

Jag hade tid kl 12, och åkte nog hem (med sjuktaxi) vid kl 17. Jag mådde inte dåligt av narkosen, men var väldigt frusen och skakade tänder när jag vaknade så jag fick nån skön varmluftsfilt. Tog smärtstillande i typ 3-4 dagar (det jag fick utskrivet, sista 1-2 dagarna bara en tablett per dygn). Smärtan har varit helt okej för mig, mest jobbigt att resa sig, ligga på sidan och böja överkroppen. Första dygnet lite ont i höger axel/nacke av gasen. Dom första dagarna rörde jag mig inte mer än gick korta promenader för att kolla till hästarna. Dag 3 försökte jag göra lite lätt trädgårdsarbete men fick ont och hög puls och var tvungen att lägga mig. Från dag 4 började jag jobba hästarna från marken och bära lite tyngre och så. Mina plåster sitter fortfarande kvar så jag har inte sett hur såren ser ut men nu känns det mest om jag har byxor som sitter åt, i övrigt mår jag som vanligt. Jag har kontorsjobb och var sjukskriven operationsdagen plus två dagar till, men jobbade hemma resterande två dagar den veckan.

Nu har jag varit bortrest några dagar men ska rida för första gången idag, hade kunnat göra det tidigare om jag varit hemma tror jag.

Jag håller tummarna att det går bra för dig och säg till om du vill bolla nåt mer!

 

[Roheryn]

Det finns säkert 100 sådana här trådar redan. Men jag behöver lite stöttning. Jag ska opereras den 30e, alltså nästa torsdag. Och jag är så sjukt nervös. Jag har aldrig blivit sövd. Aldrig blivit opererad.

Jag förstår din känsla, jag kände precis likadant inför den operation jag gjorde för två månader sedan. Det var en laparoskopisk hysterektomi, alltså att ta bort livmodern genom titthålsoperation. Det är ju, grovt förenklat, som en mer omfattande variant av sterilisering tänker jag.

Jag vet att opioder inte fungerar på mig, så jag vet att smärtan kan potentiellt bli ett problem. Förmodligen ihop med att läkare inte tror på mig när jag säger att det inte fungerar. Jag är lite rädd för hur jag ska reagera på narkos och att bli sövd, eftersom jag som sagt inte reagerar riktigt som andra på mediciner så är jag livrädd att vakna mitt i. Opioder fungerar inte, jag går uppåt på lugnande och ska jag bli salongsberusad på alkohol så behöver jag dricka enorma mängder trots att jag dricker typ 2-3 ggr/år. Min kropp är alltså lite special helt enkelt.

Här kan jag ju inte säga någonting om hur det blir för dig, men jag fick i alla fall inför operationen svara på frågor på om jag tål opioider, NSAID och narkos. Jag tål ju alla tre och reagerar "bra" på dem, mådde lite illa precis efteråt, men fick genast medicin mot det vilket hjälpte bra. Lite groggy och sömnig under uppvaket, såklart, men mådde bra hela tiden.

Hur ont får man? Det står ingenstans när jag kan förväntas få åka hem? Jag ska vara där 7:30, nyduschad och får komma hem "på eftermiddagen". Mitt kontrollbehov skriker!!

Efter min operation fick man gå hem så snart man hunnit äta och dricka samt varit uppe och gått och kan kissa utan problem. Jag hade ju kateter under min operation, vet inte om du kommer att ha det? Jag opererades mitt på dagen, gick hem dagen efter. Hon som opererats på morgonen samma dag som jag gick hem på kvällen. Tror inte det går att säga mer exakt än så, eftersom olika människor reagerar olika på narkos, operation, smärta osv.

Hur länge behöver man vara försiktig med kroppen? Jag vill börja promenera mina minst 9000 steg/dag så fort jag har möjlighet. Och jag vill fortsätta med min masteruppsats.

Nu var ju min operation betydligt större än din, men jag hade nog kunnat gå de där 9000 stegen dag 3-4 nånting. Jag var trött och matt i kroppen första 2 dagarna, sedan gick det väldigt snabbt att bli starkare igen!
Intellektuellt arbete, som en mastersuppsats, hade jag kunnat återuppta dag 1.

Observera, jag vill inte höra från er som har fått onormalt ont, där saker gick fel och det blev smärta och div behandlingar efter det osv. Jag vill veta från er som hade en normal operation och tillfrisknad. Hur ont hade ni? Vilka mediciner gick ni på? När kunde ni börja göra småsaker, använda kroppen som normalt, lyfta tungt, gå på gym osv osv...

Återigen är ju mina svar utefter en större operation, men "göra småsaker" typ sköta egen hygien, fixa mat osv gjorde jag ju så fort jag kom hem, hade ont som en normal mensvärk ungefär, tog alvedon regelbundet (maxdos på klocka) första 2-3 dygnen och kompletterade med 1 tablett Oxynorm de första tre kvällarna (hade nog dock klarat mig utan iaf den sista). Därefter enstaka Alvedon eller Ipren vid behov. Hade överhuvudtaget ingen svårare smärta, men räknar ju med att jag var väl smärtlindrad under/efter operationen på sjukhuset.

Efter min operation hade jag restriktioner att inte lyfta tungt de första fem veckorna, samt att de första två veckorna inte träna så jag blev svettig. Gissar att restriktionerna för dig blir betydligt mindre omfattande. Jag tvingade mig själv att inte lyfta och bära, men i övrigt gick jag snabbare tillbaka till "normalt liv"än planerat/rekommenderat - inklusive ridning, stalljobb på gården och mitt it-konsultjobb. Har dock försökt vara noga med att "lyssna på kroppen" för att inte ta i för mycket - men den har inte sagt någonting så jag har kört på!

Fick brevet igår och blev lite chockad, tiden var så nära inpå. Jag hade behövt bearbeta min rädsla lite längre egentligen. Så, jag hoppas att ni kan hjälpa mig med detta.

Jag fick också kort framförhållning eftersom jag fick en återbudstid, så det blev lite stressigt att hinna med diverse provtagning mm, men jag såg det som positivt att inte behöva fundera och oroa mig under lång tid innan!

Stort lycka till med operationen - det kommer att gå bra!!

 

[SiZo]

Jag opererades förra måndagen. Fick en avbokad tid så dom ringde på fredagen innan. Kände också att det blev hastigt men samtidigt ville jag inte vänta. Jag är lite besviken på informationen och bemötandet. Operationen gjordes på ett annat sjukhus än där jag tidigare opererats på kvinnokliniken, och jag tyckte det skiljde sig en hel del (här var det ”dagskirurgi” och inte specifikt kvinnoklinik, vet inte om det gjorde skillnad, eller att de helt enkelt hade andra rutiner). Tex trodde jag nog att min sambo skulle få följa med in på avdelningen, vilket han inte fick. Informationen av läkaren om operationen gjordes lite hastigt i väntrummet (och innebar att han presenterade sig och frågade om jag hade några frågor). Tidigare erfarenhet är att läkaren kommer och sätter sig, berättar vad som ska hända osv. Så, bristfälligt omhändertagande upplevde jag, men jag var också nervös och hade behövt lite mer trygghet.
Narkossköterska var dock trygg och lugnande, särskilt när jag sa till att jag tycker det är läskigt att bli sövd och tappa kontrollen.

Jag hade tid kl 12, och åkte nog hem (med sjuktaxi) vid kl 17. Jag mådde inte dåligt av narkosen, men var väldigt frusen och skakade tänder när jag vaknade så jag fick nån skön varmluftsfilt. Tog smärtstillande i typ 3-4 dagar (det jag fick utskrivet, sista 1-2 dagarna bara en tablett per dygn). Smärtan har varit helt okej för mig, mest jobbigt att resa sig, ligga på sidan och böja överkroppen. Första dygnet lite ont i höger axel/nacke av gasen. Dom första dagarna rörde jag mig inte mer än gick korta promenader för att kolla till hästarna. Dag 3 försökte jag göra lite lätt trädgårdsarbete men fick ont och hög puls och var tvungen att lägga mig. Från dag 4 började jag jobba hästarna från marken och bära lite tyngre och så. Mina plåster sitter fortfarande kvar så jag har inte sett hur såren ser ut men nu känns det mest om jag har byxor som sitter åt, i övrigt mår jag som vanligt. Jag har kontorsjobb och var sjukskriven operationsdagen plus två dagar till, men jobbade hemma resterande två dagar den veckan.

Nu har jag varit bortrest några dagar men ska rida för första gången idag, hade kunnat göra det tidigare om jag varit hemma tror jag.

Jag håller tummarna att det går bra för dig och säg till om du vill bolla nåt mer!

Det lär vara lite samma här. Det är ett annat ställe än sjukhuset, "samariterhemmet", dagskirugi. Och jag funderar också på hur jag ska göra med sambon... Det känns som att det är många frågor man inte vet svaren på. Samtidigt så känns det lite överdrivet att ringa och fråga massor. Men jag lär väl skicka hem honom antar jag.

Frusen lär jag med vara. Jag kan inte hålla värmen själv, förutom just när jag sover, av någon jättekonstig anledning, då är jag varm som en kamin (känns det som iaf). Men frusna människor tänker jag att de är vana vid, och i värsta fall får sambon ha full värme på i bilen + sätesvärme när han hämtar mig.

Men det är bra att vara mentalt förberedd på att det är såhär det kan gå till. Då är det lite lättare att hantera det om det händer tänker jag.

 

[SiZo]

Insåg att jag glömde skriva det, men sambon kommer både lämna och hämta mig, så den biten är löst.

 

[Amha]

Det lär vara lite samma här. Det är ett annat ställe än sjukhuset, "samariterhemmet", dagskirugi. Och jag funderar också på hur jag ska göra med sambon... Det känns som att det är många frågor man inte vet svaren på. Samtidigt så känns det lite överdrivet att ringa och fråga massor. Men jag lär väl skicka hem honom antar jag.

Frusen lär jag med vara. Jag kan inte hålla värmen själv, förutom just när jag sover, av någon jättekonstig anledning, då är jag varm som en kamin (känns det som iaf). Men frusna människor tänker jag att de är vana vid, och i värsta fall får sambon ha full värme på i bilen + sätesvärme när han hämtar mig.

Men det är bra att vara mentalt förberedd på att det är såhär det kan gå till. Då är det lite lättare att hantera det om det händer tänker jag.

Min partner har inte heller fått följa med in på avdelningen. Tror inte han fick det varken vid hjärnoperation eller hysterektomi, båda på större sjukhus. Vi har dock suttit i väntrummet tillsammans.

 

[athena_arabians]

Insåg att jag glömde skriva det, men sambon kommer både lämna och hämta mig, så den biten är löst.

Jag är inte steriliserad men har gjort en operation som tog liknande tid i anspråk. Jag gillade heller inte tanken på att bli sövd men det var verkligen ingen fara (kan tillägga att jag gillar inte lugnande så jag tog inget sådant innan). De sa åt mig att räkna och sedan var det bara god natt helt enkelt. Uppvaknandet gick jättebra och jag kände mig hur fräsch som helst i skallen efteråt, inte ett dugg lullig eller så. Givetvis hade jag ordnat med skjuts så jag körde ändå inte bil direkt efteråt.

Det kommer att gå bra för dig