Stenåldern är inte så långt borta..

[Halali]

Efter den preliminära domen att det är IVF som återstår har jag läst på en del, och nog är det anmärkningsvärt hur stelbent det är inom vissa frågor? Har hört om ytligt bekanta (ensamstående) som åkt till Danmark för IVF eller insemination (vet det tagits upp i trådar på buke) och trots att det genomförts utredning som visar att vi bör tillåta det även i Sverige verkar just ingenting hända. Och det är ju inte direkt riskfritt med IVF när ens läkare är långt bort, med tanke på överstimulering osv.

Det andra jag reagerade på var just om IVF för oss som är två. Jag var på första samtalet igår och fick veta att vi måste skriva oss på samma adress. Det är en lika avgörande faktor som min ålder, exempelvis. HUR kan detta vara så viktigt 2015? Är vi så stelbenta? Vi är faktiskt särbos just nu pga jobb, planen har varit att om det blir något av IVF:en så ska jag flytta till hans bostad på heltid när det börjar närma sig, och sedan söker jag jobb där under mammaledigheten (har även lyckats få löfte om praktikplats med lön på några månader på den orten som jag kan börja med så det är ingen brådska). Grejen är att han har ett jobb där man absolut inte kan flytta just nu och jag har ett jobb där jag stormtrivs och det finns full förståelse för den sjukdom som gör att jag måste gå igenom IVF, och hela proceduren runt omkring med frånvaro osv. Vi ses så ofta vi kan ändå och det är en tillfällig men välfungerande lösning, vi har dessutom bott ihop i flera år tidigare så vi vet att det går

Är det jag som är lite knäpp eller är det aningen omodernt med denna typ av krav? Har ni andra råkat ut för ngt ni reagerat på under processen att skaffa smått? Lika bra att förbereda sig..

 

[susanne]

Det finns många som veckopendlar. Det är så du får se det, som att en av er veckopendlar. Om tanken är att ni ska flytta till din sambos bostad senare så kan du väl lika gärna skriva dig där redan nu.
Eller har jag inte förstått problemet?

Tanken med det här kravet är kanske för att försvåra det för ensamstående att fixa en egen donator, som de inte har en relation med.

 

[Halali]

Det finns många som veckopendlar. Det är så du får se det, som att en av er veckopendlar. Om tanken är att ni ska flytta till din sambos bostad senare så kan du väl lika gärna skriva dig där redan nu.
Eller har jag inte förstått problemet?

Tanken med det här kravet är kanske för att försvåra det för ensamstående att fixa en egen donator, som de inte har en relation med.

Jo absolut. Grejen är att jag har hyresrätt och har förstått att jag dels kan förlora kontraktet om hyresvärden ser att jag inte är skriven där, dels är jag orlig att få problem med skatteverket, man ska ju vara skriven där man tillbringar mest tid. Känns så onödigt bara. Förstår din tanke om donator men vi kan ju visa att vi haft ihop det i 6 år

 

[lil-sis]

Jo absolut. Grejen är att jag har hyresrätt och har förstått att jag dels kan förlora kontraktet om hyresvärden ser att jag inte är skriven där, dels är jag orlig att få problem med skatteverket, man ska ju vara skriven där man tillbringar mest tid. Känns så onödigt bara. Förstår din tanke om donator men vi kan ju visa att vi haft ihop det i 6 år

Du kan ju byta direkt efter igen.

 

[Kattennizze]

Efter den preliminära domen att det är IVF som återstår har jag läst på en del, och nog är det anmärkningsvärt hur stelbent det är inom vissa frågor? Har hört om ytligt bekanta (ensamstående) som åkt till Danmark för IVF eller insemination (vet det tagits upp i trådar på buke) och trots att det genomförts utredning som visar att vi bör tillåta det även i Sverige verkar just ingenting hända. Och det är ju inte direkt riskfritt med IVF när ens läkare är långt bort, med tanke på överstimulering osv.

Det andra jag reagerade på var just om IVF för oss som är två. Jag var på första samtalet igår och fick veta att vi måste skriva oss på samma adress. Det är en lika avgörande faktor som min ålder, exempelvis. HUR kan detta vara så viktigt 2015? Är vi så stelbenta? Vi är faktiskt särbos just nu pga jobb, planen har varit att om det blir något av IVF:en så ska jag flytta till hans bostad på heltid när det börjar närma sig, och sedan söker jag jobb där under mammaledigheten (har även lyckats få löfte om praktikplats med lön på några månader på den orten som jag kan börja med så det är ingen brådska). Grejen är att han har ett jobb där man absolut inte kan flytta just nu och jag har ett jobb där jag stormtrivs och det finns full förståelse för den sjukdom som gör att jag måste gå igenom IVF, och hela proceduren runt omkring med frånvaro osv. Vi ses så ofta vi kan ändå och det är en tillfällig men välfungerande lösning, vi har dessutom bott ihop i flera år tidigare så vi vet att det går

Är det jag som är lite knäpp eller är det aningen omodernt med denna typ av krav? Har ni andra råkat ut för ngt ni reagerat på under processen att skaffa smått? Lika bra att förbereda sig..

Är det inte också så att samkönade par inte heller får genomgå IVF med spermadonation?
Svar ja, svensk fertilitetsvård befinner sig på medeltiden, på flera områden. En sådan sak är t ex inomlandsadoptionerna, att de inte ökar utan fler och fler blir familjehemsplacerade i stället med större otrygghet. Jag skyller på det kristdemokratiska inflytandet, de är nog en del av skulden i allafall. Och med den nya partiledaren så blir det nog en kraftig kristhöger sväng. Nu är det ju en annan regering och jag hoppas det blir bättre, men tvivlar.

 

[lil-sis]

Är det inte också så att samkönade par inte heller får genomgå IVF med spermadonation?
Svar ja, svensk fertilitetsvård befinner sig på medeltiden, på flera områden. En sådan sak är t ex inomlandsadoptionerna, att de inte ökar utan fler och fler blir familjehemsplacerade i stället med större otrygghet. Jag skyller på det kristdemokratiska inflytandet, de är nog en del av skulden i allafall. Och med den nya partiledaren så blir det nog en kraftig kristhöger sväng. Nu är det ju en annan regering och jag hoppas det blir bättre, men tvivlar.

Jo numer kan kvinnliga par få barn med hjälp av ivf i Sverige.

 

[Tora]

Är det inte också så att samkönade par inte heller får genomgå IVF med spermadonation?
Svar ja, svensk fertilitetsvård befinner sig på medeltiden, på flera områden. En sådan sak är t ex inomlandsadoptionerna, att de inte ökar utan fler och fler blir familjehemsplacerade i stället med större otrygghet. Jag skyller på det kristdemokratiska inflytandet, de är nog en del av skulden i allafall. Och med den nya partiledaren så blir det nog en kraftig kristhöger sväng. Nu är det ju en annan regering och jag hoppas det blir bättre, men tvivlar.

Nu är jag inte så jätteinsatt i Kristendemokraternas partiprogram men de är väl för inomlandsadoption och de har väl reviderat sin inställning till tex homoadoption (eller var det homoäktenskap?). Kommer inte riktigt ihåg men dom har ändrat inställning i en hel del frågor.

 

[Kattennizze]

Nu är jag inte så jätteinsatt i Kristendemokraternas partiprogram men de är väl för inomlandsadoption och de har väl reviderat sin inställning till tex homoadoption (eller var det homoäktenskap?). Kommer inte riktigt ihåg men dom har ändrat inställning i en hel del frågor.

Nja, problemet är att de betonar det biologiska ursprunget, att det är det viktiga. Det är därför som man helst ser att totalt värdelösa biologiska föräldrar ändå inte får barnen bortadopterade utan just familjehemsplacerade vilket många gånger är till en väldigt stor nackdel för barnet.

 

[Tora]

Nja, problemet är att de betonar det biologiska ursprunget, att det är det viktiga. Det är därför som man helst ser att totalt värdelösa biologiska föräldrar ändå inte får barnen bortadopterade utan just familjehemsplacerade vilket många gånger är till en väldigt stor nackdel för barnet.

Fast det gör väl i princip alla. Så har det ju "alltid" varit. Det är inget unikt för just KD.

När jag hörde en intervju med Ebba innan hon blev vald så lät hon lät hon väldigt positiv till adoptioner överlag.

 

[Amha]

Nja, problemet är att de betonar det biologiska ursprunget, att det är det viktiga. Det är därför som man helst ser att totalt värdelösa biologiska föräldrar ändå inte får barnen bortadopterade utan just familjehemsplacerade vilket många gånger är till en väldigt stor nackdel för barnet.

Åtminstone kommunen mamma jobbar för (familjehem) har löst det med ett mellanting. Familjehemmet får vårdnaden efter några år när allt klaffar, barnet "skrivs av" från soc till den grad att barnet inte längre har en kontakt där och familjehemmet får en betydligt mindre månadsersättning. Ersättningen finns men den är förmodligen där för att det inte ska bli ett pengaproblem huruvida barnet får stanna. Tycker det blir fel att köra fast i just adoption. Det finns bra alternativ till det som i vissa fall passar bättre.

 

[Görel]

Åtminstone kommunen mamma jobbar för (familjehem) har löst det med ett mellanting. Familjehemmet får vårdnaden efter några år när allt klaffar, barnet "skrivs av" från soc till den grad att barnet inte längre har en kontakt där och familjehemmet får en betydligt mindre månadsersättning. Ersättningen finns men den är förmodligen där för att det inte ska bli ett pengaproblem huruvida barnet får stanna. Tycker det blir fel att köra fast i just adoption. Det finns bra alternativ till det som i vissa fall passar bättre.

Det är lagstiftning sedan rätt många år tillbaka. Har ett barn varit placerat i familjehem i tre år ska det göras en övervägning om vården ska flyttas över till familjehemmet eller inte.

 

[Görel]

Nja, problemet är att de betonar det biologiska ursprunget, att det är det viktiga. Det är därför som man helst ser att totalt värdelösa biologiska föräldrar ändå inte får barnen bortadopterade utan just familjehemsplacerade vilket många gånger är till en väldigt stor nackdel för barnet.

Den som har biologiska föräldrar som inte fungerar kan mycket väl ha ett stort nätverk utanför föräldrarna.

Efter att ha jobbat inom socialtjänsten i över 20 år och själv har en förälder som omhändertogs som nyfödd (på grund av att föräldrarna var ogifta) och placerades i familjehem, anser jag att det är felaktigt att tänka adoption annat än i undantagsfall. Personligen har jag haft väldigt stor glädje i att ha fått kontakt med min förälderns biologiska släkt. Jag känner flera vuxna som vuxit upp i familjehem och inte en enda av dem skulle ha velat bli adopterad av sitt familjehem trots att de hade en bra uppväxt där.

 

[Amha]

Det är lagstiftning sedan rätt många år tillbaka. Har ett barn varit placerat i familjehem i tre år ska det göras en övervägning om vården ska flyttas över till familjehemmet eller inte.

Nu när du skriver det har jag nog hört det innan med. Har i princip bara infon jag fått ifrån min mor. Önskan från barnet i fråga var att tillhöra någon familj och ville därmed adopteras men lösningen som blev verkar barnet jättenöjd med. I praktiken, från barnets perspektiv, verkar det ju vara lite samma sak.

 

[Görel]

Nu när du skriver det har jag nog hört det innan med. Har i princip bara infon jag fått ifrån min mor. Önskan från barnet i fråga var att tillhöra någon familj och ville därmed adopteras men lösningen som blev verkar barnet jättenöjd med. I praktiken, från barnets perspektiv, verkar det ju vara lite samma sak.

Jag tycker också att det är en bra lösning, det kan vara ett elände att jaga vårdnadshavare för att fixa nödvändiga praktiska saker som pass och skolval. Barnet får känna trygghet och tillhörighet men slipper kapa banden med den biologiska släkten. Dessutom ger det socialtjänsten fortsatt insyn för att följa upp hur barnet har det. Den möjligheten förloras vid en adoption.

 

[Kattennizze]

Den som har biologiska föräldrar som inte fungerar kan mycket väl ha ett stort nätverk utanför föräldrarna.

Efter att ha jobbat inom socialtjänsten i över 20 år och själv har en förälder som omhändertogs som nyfödd (på grund av att föräldrarna var ogifta) och placerades i familjehem, anser jag att det är felaktigt att tänka adoption annat än i undantagsfall. Personligen har jag haft väldigt stor glädje i att ha fått kontakt med min förälderns biologiska släkt. Jag känner flera vuxna som vuxit upp i familjehem och inte en enda av dem skulle ha velat bli adopterad av sitt familjehem trots att de hade en bra uppväxt där.

Och jag tycker precis tvärtom. Jag tycker att många många fler barn borde omhändertas och adopteras bort från olämpliga föräldrar. Mina åsikter grundar jag mina erfarenhet som växt upp i ett sådan hem och alla jag har mött som gjort detsamma.

 

[Kattennizze]

Åtminstone kommunen mamma jobbar för (familjehem) har löst det med ett mellanting. Familjehemmet får vårdnaden efter några år när allt klaffar, barnet "skrivs av" från soc till den grad att barnet inte längre har en kontakt där och familjehemmet får en betydligt mindre månadsersättning. Ersättningen finns men den är förmodligen där för att det inte ska bli ett pengaproblem huruvida barnet får stanna. Tycker det blir fel att köra fast i just adoption. Det finns bra alternativ till det som i vissa fall passar bättre.

Det är ju ett problem att det är svårt hitta bra fungerande familjehem idag. Det skulle finnas många fler bra och stabila familjer som är villiga att adoptera, krasst sett. Jag är dock helt medveten om att det givetvis är problematiskt ur många aspekter men alternativen att stanna kvar i hem fyllda av missbruk och övergrepp är värre som jag ser det.

 

[Amha]

Och jag tycker precis tvärtom. Jag tycker att många många fler barn borde omhändertas och adopteras bort från olämpliga föräldrar. Mina åsikter grundar jag mina erfarenhet som växt upp i ett sådan hem och alla jag har mött som gjort detsamma.

Men bara för att föräldrarna är olämpliga behöver väl inte resten av släkten vara det och då känns det ju dumt att plocka bort barnet helt från släkten med. Sen har jag svårt att se något positivt med att tvinga till umgänge om barnet tydligt uttrycker att det inte vill träffa olika personer i släkten.

Jag vet ju flera fall där föräldrar är direkt olämpliga men att mormor/faster/annan släkt är en vinst att behålla för barnet.

 

[Kattennizze]

Men bara för att föräldrarna är olämpliga behöver väl inte resten av släkten vara det och då känns det ju dumt att plocka bort barnet helt från släkten med. Sen har jag svårt att se något positivt med att tvinga till umgänge om barnet tydligt uttrycker att det inte vill träffa olika personer i släkten.

Jag vet ju flera fall där föräldrar är direkt olämpliga men att mormor/faster/annan släkt är en vinst att behålla för barnet.

Absolut där det finns vettiga släktingar är det väl det bästa alternativet. Ofta gör det inte det, enligt min erfarenhet utan om det finns släktingar kvar i livet är de ofta dysfunktionella i en eller annan form. Ofta är ju dysfunktionella familjer med missbruk och övergrepp som går i generation efter generation.

 

[Amha]

Absolut där det finns vettiga släktingar är det väl det bästa alternativet. Ofta gör det inte det, enligt min erfarenhet utan om det finns släktingar kvar i livet är de ofta dysfunktionella i en eller annan form. Ofta är ju dysfunktionella familjer med missbruk och övergrepp som går i generation efter generation.

Då har vi olika erfarenhet. Har stött på personer där det gått i "arv" också.

Jag förstår att din bild är lite färgad men i en situation där familjehemmet har vårdnad och barnet slipper kontaktperson på soc som måste följa upp med jämna mellanrum är ju egentligen det enda som skiljer arvsrätten av det som barnet märker av. Arvsrätt har barnet på sina egna släktingar i stället. Varför är det så viktigt med just adoption då?