Jag blir alldeles konfunderad över hur man ser till bemanningen i det här fallet. Hos mig har vi haft två tillbud på 15 år. En gång slog en gäst sönder vår buss så det räknas knappt eftersom han hade förstånd att ge sig på något dött när han blev arg på personalen och en gång fick en anställd en skada med en veckas sjukskrivning.
Ändå står det i mitt avtal att ensamarbete får inte förekomma. På natten är det bara två personal efter 23 varav en manlig eftersom så gott som alla sover då eller ska vara på rummen. På dagen är vi minst 4 oftast 6 personal och har dessutom ett gäng VÄLDIGT vettiga trygga boenden runt oss. Detta är bestämt av arbetsmiljöverket och kommunen och ska inte prutas på. Det är kurser om hot och våld på arbetstid varje år och alla har ett direktlarm till polisen på sig. Dessutom krav på minst skötarutbildning för att få jobba öht.
Vi letar ständigt vapen och narkotika med hund och några spanare. Så klart! Man ska göra vad man kan för tryggheten. Vi får inte heller ha så unga utan det finns en gräns på 25. Det vet jag inte vad jag tycker om. Jag började jobba med tvångsvård vid 20 år men verkligen inte ensam.
Läser man runt om det här var det ett stökigt ställe. Med en ensam stackars personal på morgonen ( då allt ska hända ,telefontider, iväg på aktiviteter, frukost och allmänt duschtjat.) På natten var det ett förslag om att inte ha någon där? Då kan man typ ta in en yxa då om man vill eller? Jag har inte fattat om de hade larm eller inte men någon ringde iaf till polisen istället för att trycka på en knapp.
Det här är faktiskt inte klokt. Hur kan villkoren vara så himla olika?