Jag körde ihjäl en hare, en grävling och en katt. Självklart inte samma sommar eller så, utan under loppet av ca ca 7 år. Att köra på den fina kissen, kolla om han verkligen var död och efterlysa ägaren var jättehemskt. Då började jag be om beskydd för jag vill ju verkligen inte köra på någon. På resterande 20 år jag haft körkort har jag bara kört på en grävlingsunge. Och den dagen hade jag nog glömt att be. Nej visst ja, en råbock tvärvände då han var mitt framför bilen så han fick en smäll däbak men jag hade bromsat in till ca 30 och han sprang vidare så jag tror det gick bra. Här är det extremt gott om rådjur. Man kan inte åka på småvägarna härikring på kvällar och nätter utan att se minst två, oftast fem eller så. Älg ser jag ungefär en gång i månaden. Så man får inte ha bråttom. Man vet aldrig vad som väntar bak nästa krök eller backkrön. Men det är liksom tjusningen med att bo såhär för jag känner att jag är en del av naturen och jag älskar den.