Sörja katt som gått bort...

[mjauen]

Hej!
Det var så tragiskt att min katt var tvungen att tas bort förra måndagen pga sjukdom. Han var endast 4 år gammal och vi två var som gjorda för varandra kändes som han förstod vad jag tänkte.
Innan han skulle tas bort hade han varit inlagd på kliniken en vecka då vi inte fick träffa honom och när han skulle tas bort kände jag att jag inte klarade av att vara där då mina föräldrar åkte dit och tog avsked av honom.
Nu är jag väldigt ledsen efter hans bortgång och undrar om ni har några tips eller sådannt som kan hjälpa mot den sorg man känner eftersom jag inte vet hur han har det å så men det känns också så dumt att jag inte hälsade på honom?

 

[OhNoez]

Sv: Sörja katt som gått bort...

Nu är jag väldigt ledsen efter hans bortgång och undrar om ni har några tips eller sådannt som kan hjälpa mot den sorg man känner eftersom jag inte vet hur han har det å så men det känns också så dumt att jag inte hälsade på honom?

Först och främst så beklagar jag att ni fick ta bort katten, men plåga inte dig själv med fler tankar ang att du inte var med på slutet. Gjort är ju gjort och jag tror att kisse visste att han var högt älskad trots allt. Ni FICK ju faktiskt inte träffa honom under den där veckan och sedan var det ju avlivningen. Såna är fruktansvärt svåra och jag tror inte att någon kan klandra dig för att du kände att du inte skulle orka med det. Men tips som hjälper mot sorg? Nej, jag tror faktiskt inte att det finns några konkreta tips på hur man ska hantera den. Tid är egentligen det enda som lindrar sorgen, så låt dig själv sörja så länge du behöver. Med tiden kommer du också kunna minnas de bra stunderna igen och inte bara den vecka som han var dålig.

Många tröstkramar

 

[Mandh]

Sv: Sörja katt som gått bort...

beklagar sorgen, förstår att du är ledsen. håller med ohNoez. jag tror katten kände sig älskad ändå och du brydde dig verkligen om din katt och gjorde ditt bästa för den. tänk på de fina minnena du hade med katten.
det finns folk som väljer att inte gå på begravningar tex för att dom känner att dom inte klarar av det, men de betyder inte att dom älskar personen i fråga mindre! utan att de helt enkelt blir för mycket, som med din katt och det är inget fel med det, klandra inte dig själv!

kram