Sorg

[Gizoba]

I fredags kväll fick min älskade Ullseman somna in pga av sin skelettcancer på käken.
Jag har aldrig upplevt en sorg så stark som nu, i 13 år var han min allra bästa vän. Nu känner jag mej så ensam trots att jag har flera djur.
Jag fick en bok av min mamma som jag läst ca 10 ggr sedan i lördags som heter "det fanns en katt som hette Snuffe".
Jag vill verkligen rekommendera den. Jag som är till vardags omgiven av folk som har lite svårt med känslor och de tittar på mej när jag tårarna börjar komma på mej och säger -"oj har du fäst dej så mycket vid din katt?" har blivit tröstad av att läsa denna bok som så mitt i prick beskriver mina känslor just nu.
Författaren heter Anders Johansson och han har skrivit 3 böcker om Snuffe och en om sin nya katt Tuffe.
Jag har beställt de andra med.

 

[Heulwen]

Sv: Sorg

Jag har inte läst Snuffe-böckerna men bläddrat igenom dem och de verkar vara väldigt fint skrivna.
Jag har funderat på att köpa dem, men vet då att jag skulle sitta och snyfta alldeles för mycket.
Det är synd att folk inte kan förstå (respektera) att man har stor sorg efter sina djur. Men om ett tag kommer man bara ha de bra minnena kvar. Vi avlivade vår älskade hund för 4 år sedan, saknar honom fortfarande men det gör inte ont att tänka på honom nu.
Tröstkramar till dig.

 

[palle]

Sv: Sorg

Skickar massor med tröstkramar

 

[Svalan]

Sv: Sorg

Din stackare, jag tycker verkligen miljoner gånger synd om dig.
Det är ju aldrig roligt att förlora sin bästa vän, även om det är en katt eller människa.
Min katt Silver(en hona, inte hane om det är det du tror.) blev 17 år gammal och hon var en väldigt kär familjemedlem, särskilt för pappa som ofta brukade ta med henne till vårat landställe.
Hon fick vätska i lungorna och eftersom det inte fanns många behandlingar beslutade vi i samband med veterinären på Bagarmossen att låta henne somna in. Det var verkligen inte kul.
Jag skrev lite dikter om henne för att få ur mig den här sorgen och det hjälpte faktiskt lite grand.

 

[Tviggy1081]

Sv: Sorg

*många tröstkramar*

 

[Anna-Karin]

Sv: Sorg

Stackare!
Jag vet precis hur du känner det! Själv fick jag låta min lilla älskade Bus få somna in för en vecka sedan. Hon var också min allra bästa vän och det fanns ingen som hon! Jag hämtade henne då hon var ca 8 v. och jag älskade henne så att det gjorde ont! Hon fick se våra 3 barn komma till världen och nu efter 14 år och 4 månader lämnade hon oss. Hon fick en elakartad aggressiv tumör i nosen och den växte otroligt fort. Först en dag innan hon fick sin insomnande spruta blev hon riktigt dålig.
Så jag vet hur ledsen och full av sorg och förtvivlad man blir...
Det är så tomt utan henne...
Själv går jag som i dvala och tårarna bränner innanför ögonlocken.

Många kramar
A-K