Igår när jag sov en stor del av dagen tänkte jag att jag nog behövde dygna för att komma på rätt köl. Så var det inte. Vid tvåtiden i natt kände jag att jag ändå var trött och gick och la mig. Tanken var att bara vila lite, men jag somnade och sov resten av natten. När jag vaknade idag, gick jag upp och fixade disken, sen åt jag och sen funderade jag på vad jag skulle göra resten av dagen. Jag kunde inte riktigt bestämma mig. Skulle jag städa i uterummet, åka och köpa däck till cykeln, städa på kontoret, städa i gästrummet, städa i ladan, sy ett par överdrag till prydnadskuddar som jag haft på gång i ett halvår eller åka till Byggmax och köpa plywood och gipsskivor. Det var ungefär de alternativen jag hade närmast på lut. Det enda jag visste att jag behöver göra under dagen, var att åka till mataffären. Väldigt få måsten alltså. Nästan allt hamnade i kategorin "det vore bra att få det gjort, men det måste inte ske nu".
Jag kunde inte bestämma mig och kände samtidigt en saknad efter en kram, så i stället för att göra något alls, så drog jag filten över mig. Och somnade.
Jag undrar hur tusan det är möjligt att sova så mycket. Jag är ju långledig just nu så jag tror att jag helt enkelt har kunnat slappna av.
Förutom att sova har jag också funderat på det här med varför jag har svårt att få vänner. En sådan sak är att jag inte är så utåtriktad och pratsam. När jag var barn hämmades jag av att jag sällan/aldrig var slagfärdig och rapp i käften. Att låta det gå flera sekunder innan jag hade ett svar kändes inte okej. Så det var en osäkerhetsfaktor. Sen vet jag liksom inte varför någon skulle vilja umgås med mig. Jag vet inte vad jag har att ge. Det händer ibland att jag blir så osäker när jag pratar att jag nästan stammar eller inte hittar orden. Det är inget stort problem men jag har märkt att det förekommer i vissa lägen. Jag ifrågasätter mig själv hela tiden också och funderar på hur jag uppfattas. Jag överanalyserar hela tiden för jag är så rädd för att göra fel.
Men nu ska jag nog få ändan ur vagnen och handla lite mat. Och godis. Det är i alla fall inte svårt.
Jag kunde inte bestämma mig och kände samtidigt en saknad efter en kram, så i stället för att göra något alls, så drog jag filten över mig. Och somnade.
Jag undrar hur tusan det är möjligt att sova så mycket. Jag är ju långledig just nu så jag tror att jag helt enkelt har kunnat slappna av.
Förutom att sova har jag också funderat på det här med varför jag har svårt att få vänner. En sådan sak är att jag inte är så utåtriktad och pratsam. När jag var barn hämmades jag av att jag sällan/aldrig var slagfärdig och rapp i käften. Att låta det gå flera sekunder innan jag hade ett svar kändes inte okej. Så det var en osäkerhetsfaktor. Sen vet jag liksom inte varför någon skulle vilja umgås med mig. Jag vet inte vad jag har att ge. Det händer ibland att jag blir så osäker när jag pratar att jag nästan stammar eller inte hittar orden. Det är inget stort problem men jag har märkt att det förekommer i vissa lägen. Jag ifrågasätter mig själv hela tiden också och funderar på hur jag uppfattas. Jag överanalyserar hela tiden för jag är så rädd för att göra fel.
Men nu ska jag nog få ändan ur vagnen och handla lite mat. Och godis. Det är i alla fall inte svårt.
