Jag sover oftast 8-9 h och det är då jag mår som allra bäst. På vardagarna ligger jag oftast i sängen mellan 22-07:30, och på helgerna blir det ca 23:30-09.

Det tar mig sällan mer än en halvtimme att somna, men i perioder har jag insomningsproblem och då brukar jag lyssna på podden Nothing Much Happens som är en slags meditativa godnatt-sagor för vuxna. Den rekommenderas varmt för sådana som mig, som har svårt att få tankarna att sluta snurra och lätt blir stressad av att inte kunna somna.

När sambon och jag har olika sömnbehov, eller han snarkar, delar vi ibland upp oss på det sätt @enough skriver. Det känns lite tråkigt ibland, men det är ändå värt det eftersom det inte händer mer än någon gång i månaden och jag mår fruktansvärt dåligt av att inte få sova ordentligt.

Vi delar också upp oss ibland. Antingen om jag vill jobba sent eller om sambon har en snarkperiod.
 
Men man kan få det på recept från läkaren?
Jo, det ska nog gå, jag har tagit det sen det var ett licenspreparat.
Finns en liten risk för viktuppgång plus att det sägs kunna trigga autoimmuna, eller om det var inflammatoriska, sjukdomar. Finns inte så mycket forskning på melatonin.
Ryktet säger att om man tar det så slutar kroppen producera melatonin själv.
Svårt att veta vad som stämmer och inte.
 
Sover för lite, jobbar natt så en hel del sömn går förlorad när man ska byta dygn. Idag har jag sovit fyra timmar, brukar sova fyra-fem timmar på dagen när jag jobbar natt och ligger i sängen desto längre de nätter jag inte jobbar natt (utan att nödvändigtvis sova så himla mycket längre) men oftast så vaknar jag när maken går upp 04-05 även om jag brukar ligga kvar till 07-08. Ibland när jag varit ledig ett tag så är jag dessutom vaken en hel natt för att jag helt enkelt inte är trött, känns himla onödigt att inte jobba då :meh:.. Dessutom brukar jag sällan lyckas sova nåt extra när jag ska gå på första natten utan är vaken ett dygn helt enkelt.
Har sällan problem att somna men vaknar ofta efter några timmar..
 
Jag har en kronisk och svår sömnstörning beroende på både ADHD och smärtproblematik pga whiplash med nervskador. Så jag medicineras rätt rejält för att sova öht. Utan medicin är jag vaken i 3 dygn för att krasha ca 3-4 h och sedan vara vaken 3 dygn till etc. Så blev det nu i somras-vintras då ny läkare strulade med medcinutskrivandet.
Med ny läkare och min gamla medicinering, en sambo som kiropraktar mig för att slippa värsta värken etc så kan jag sova ca 4 h i sträck om jag har tur. Jag kan om jag har mer tur somna om med liten påfyllnad av medicin och sova ca 2 h till.
Jag är alltid trött. Men jag fungerar bättre om jag får ligga ca 9 h i sängen än mindre.
Förra våren hade jag någon magisk sömnperiod då jag kunde sova ca 6 h i sträck. Det har inte hänt på ca 25 år. Det var underbart och extremt märklig känsla att liksom "sakna tid" iom ovanan att vara knockad så länge.
Jag tror och hoppas jag kan hitta dit igen nu när livet stabiliserats sig en aning efter sommar-vinter med läkarbyten, bytt och borttagen medicin etc. Nu är jag tillbaks på den medicin jag haft och kroppen ska bara lära om och hitta bättre sömnrutiner och slappna av i tryggheten att jag får min medicin och inte behöver ha panik över att ligga sömlös och gå in i väggen igen..
Så i vår hoppas jag kunna sova längre sammanhängande. Det var verkligen en enorm skillnad i hur man mådde, hur väl hjärnan funkade etc då jag fick sån bra sömn!
 
Fast orsaken till att någon behöver gå upp kvittar. Man väcker inte sin omgivning som inte behöver gå upp oavsett. Då får man skaffa skaklarm eller annat som gör att man själv vaknar men inte omgivningen, man kan inte skylla på svårväckt och låta det gå ut över omgivningen utan då gör man något åt det. Min sambo är också svårväckt men det är hans problem som han får ta hand om. Det ska inte gå ut över mig.
Jag hade aldrig kunnat leva med någon som tjurade ihop om jag behövde ställa alarm på helger eller liknande. Visst att man stör varandra så lite som möjligt men det du beskriver hade jag tyckt vore helt orimligt. Blir man så störd kanske man får ha öronproppar istället för att hindra partnern från att ha helt vanligt alarm.
 
Jag hade aldrig kunnat leva med någon som tjurade ihop om jag behövde ställa alarm på helger eller liknande. Visst att man stör varandra så lite som möjligt men det du beskriver hade jag tyckt vore helt orimligt. Blir man så störd kanske man får ha öronproppar istället för att hindra partnern från att ha helt vanligt alarm.
Varför ? När det finns larm som inte behöver störa andra?
 
Jag har alltid sovit uselt, ända sedan jag var liten. Nu, när jag är snäppet närmare 40 än 30, är jag i regel i säng mellan 21 och 22 på vardagar, kanske något senare på helgerna. Jag kliver upp mellan 05.15 och 05.45 på vardagarna och vaknar i regel runt sju på helgerna. För närvarande är mina sömnproblem tredelade; jag har svårt att somna, jag vaknar mellan två och åttahundra gånger per natt plus att jag drömmer som en jävla galning. Att jag har svårt att somna har jag till viss del under kontroll genom att alltid gå och lägga mig när jag känner mig trött. Det innebär inte sällan att jag lägger mig med dottern, vilket är lite trist eftersom tiden själv med maken blir väldigt begränsad. Jag är inte generellt lättväckt, men jag vaknar lätt av vissa saker. Jag vaknar t.ex. inte alltid av makens larm, men jag vaknar om jag hör honom alls vid en tid då han inte borde vara hemma, t.ex. om han försovit sig. Jag vaknar alltid när dottern kommer över till oss och det jag vaknar av är att hon tassar över golvet i allrummet utanför vårt sovrum. Drömmarna vet jag inte vad eller om man ens kan göra något åt, men det är sjukt jobbigt att flera morgnar i veckan vakna och känna sig helt jävla utmattad...

Så jag sover inte tillräckligt, och jag minns inte sist jag sov en hel natt utan att vakna eller att ha drömt något jävligt jobbigt. Jag vet dock rent intellektuellt att om jag skrapar ihop 5-6 timmar så klarar jag mig, och jag gör som sagt vad jag kan för att somna i vettig tid. Det får helt enkelt duga.

Sjukvården är för övrigt inte alls intresserade av att hjälpa mig. De har föreslagit kurator med "sömnskola", men när jag förklarat allt jag testat de senaste 20+ åren så säger de att då har jag nog redan testat allt. Sömnutredning och medicinering är, enligt dem, inte aktuellt.
 
Jag har länge haft en tanke att jag behöver minst 8 timmar per natt men har insett på senare tid att det inte riktigt stämmer. Mår helt fint av 7-7,5 egentligen men det sitter i rent mentalt att "Jag äääär nog trött ändå" när jag vet att jag kommit ner mot 7 timmar någon natt. Går upp klockan 6 på vardagar och försöker röra mig mot sängen vid 22, sommar oftast någonstans runt 22.30-23. Vaknar väldigt sällan under nätterna, blir jättestressad de gånger det händer. Jag kan sova 12 timmar och kommer nog ofta upp i 8-9 på helgerna men, hur skönt det än är, så mår jag bättre om jag inte ligger längre än 8 timmar.
 
På vardagar sover jag ca 23-06, de sju timmarna är minimum för mig över längre tid. I begränsade perioder kan det förstås bli betydligt mindre, men inte gärna under längre tid än några dagar. Jag somnar utan problem och sover oftast mycket bra.

Jag har byggt och inrett sovrummet för att optimera för just sömn, och upplever att det spelar tydlig roll.
Väggarna är matt mellangrå/latte. En rad med infällda vanliga garderober i ena väggen revs ut och blev istället en bred nisch med ett öppet hyllsystem (IKEA Elvarli) med tunga sammetsliknande draperier framför, i varmt brunt och silvergrått. Med hyllorna fulla av kläder utgör hela den nischen en fantastiskt bra ljudabsorbent. Väggen bakom sänggaveln är en mörkt laserad uppreglad plankvägg med smala glipor mellan plankorna, som också absorberar ljud. Utedelen till luft/vatten värmepumpen har jag placerat på rakt motsatt sida huset från sovrummet. Sovrummet är knäpptyst, och efterklangsdött som en inspelningsstudio - helt underbart, precis som jag avsåg. Gardinen framför fönster/balkongdörr är en snygg mönstrad gardin som är så gott som helt ljustät, den hänger även med rikligt överlapp över/under/vid sidan av fönstret för att minimera ljusläck.

Bland det jävligaste jag vet är kritvita hotellrum utan vettiga mörkläggningsgardiner - som på Scandic Victoria i Kista...

Jag är rejält morgontrött och har därför stor nytta av mobilappen SleepCycle. Mobilen ligger på sängkanten och registrerar (med accelerometrarna och/eller mikrofon) hur mycket jag rör mig och låter, och utifrån det estimeras mina sömncykler. Istället för att ställa väckningen på en specifik tid ställer jag ett intervall , i mitt fall t ex 05:40 - 06:10, och väckningen ljuder när jag sover som lättast/grundast inom det intervallet. Så även om det skulle råka infalla runt 05:40 vaknar jag märkbart mycket lättare/enklare/trevligare och mindre plågsamt än om jag hade väckts 06:10 i djupare sömn.
 
Jag jobbar 5-skift och min sömn är därefter. Dvs oregelbunden.
Ironiskt nog sover jag absolut sämst när jag jobbar 6-14 eller 7-16. Somnar oftast vid 21-23 men vaknar minst 2 ggr på natten och ofta vaknar jag vid 4 och då somnar jag inte om. När jag är ledig kan jag också vakna mitt i natten och ligga vaken nån timme, med den skillnaden att jag tillåts somna om och då går jag upp vid 8-9 så jag får min sömn ändå. Så bäst för mg är väl då 23-24 till 8-9 med ller utan vakna timmar.

Jobbar jag till 22 så sover jag nånstans 24-8 och jobbar jag natt sover jag 6.30-11/12 och sen 1-2 timmar före jobbet på kvällen.
 
Hur mycket sover ni? Sover ni tillräckligt?
Oftast när jag jobbar blir det runt 6 timmar, helgerna varierar allt från 8-12 timmar och beroende på när jag går och lägger mig. Kommer jag i säng i tid när jag jobbar blir det runt 8 timmar.
Har ibland svårt att somna, tar allt från 30 min till en timme. Är jag trött 10-20 min och riktigt trött så jag knappt vet vad jag heter går det fortare. Händer inte så ofta.
 
Fast orsaken till att någon behöver gå upp kvittar. Man väcker inte sin omgivning som inte behöver gå upp oavsett. Då får man skaffa skaklarm eller annat som gör att man själv vaknar men inte omgivningen, man kan inte skylla på svårväckt och låta det gå ut över omgivningen utan då gör man något åt det. Min sambo är också svårväckt men det är hans problem som han får ta hand om. Det ska inte gå ut över mig.

Min sambo har ett ljudlöst larm också som man kan lägga under kudden, men jag vaknar av det också. Lättast att somna om har jag om han stänger av väckarklockan blixtsnabbt och med en mindre ljudlig väckarklocka så tar det lite längre tid innan sambon vaknar. Nu är han inte svårväckt, men med en svårväckt person så hade jag inte velat ha ett ljudlöst larm.
 

Liknande trådar

Småbarn Vi håller på bryta ihop lite halvt här hemma då vår snart 2 år gamla son sover så dåligt om natten alltför ofta. Handlar om att han...
Svar
12
· Visningar
1 484
Senast: cherie
·
Kropp & Själ Jag har tagit Zopiklon (Imovane) 7,5 mg mot sömnsvårigheter i princip dagligen, i över ett års tid. Det har fungerat hyfsat även om jag...
2
Svar
37
· Visningar
12 106
Senast: Cattis_E
·
Kropp & Själ Såg en tråd på barn om vilka sovtider de hade och hur många timmar de sov. Blev då lite nyfikna, vad har ni själva för sömnbehov, och...
6 7 8
Svar
150
· Visningar
11 195
Äldre Jag har ett problem. Jag "fungerar inte" tidigt på morgonen. Vilket blir ett reellt problem för mig som hästtjej, som har både...
2 3
Svar
47
· Visningar
3 530
Senast: DarkInNight
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp