T
Tasja
Tänkte ge er med trasiga hästar lite hopp.
Jag har en unghäst (6 år) som för drygt ett år sedan i princip var utdömd eftersom veterinären inte hittade något mera fel (var då behandlad i båda haserna) men något fel fanns kvar eftersom hästen inte kunde galoppera. Den veterinären "gav upp" och sa till mig att du kommer aldrig kunna rida på böjda spår på den där och definitivt inte dressyr. Rid ut lite försiktigt på raka spår och se vad som händer. Jag åkte hem, grubblade och tänkte NÄÄÄÄ fasen jag ger upp hästen är ju bara fem år! Så jag letade på nätet, sökte info och åkte till ny klinik.
Efter en lååååång dag med ridning, böjning, röntgen och scint (dom försäkringsbolaget först vägrade betala eftersom hästen var för lågt livförsäkrad, när skulle jag kunnat höja liksom!!) så hittades en yttepytte liten hälta i knäleden bak. Behandlades och så hem för att skritta i evigheter (kändes det som). I maj-juni började vi rida mer normalt. I juli gick hästen på bete och sedan dess har vi tuffat på. Hästen kan numera galoppera! Den har även tävlat dressyr tre gånger med en 4:e plac, en 3:e plac och en seger som resultat!
Min andra häst var helt utdömd för 7,5 år sedan pga strålbenshälta. Den var dock aldrig halt utan bara ojämn. Så i samråd med veterinären som dömde ut hästen och försäkringsbolaget så t-märktes hästen och behölls som promenadhäst. Reds mycket försiktigt första 3-4 åren men sedan dess har jag sakta och säkert ökat på för att se var gränsen går. Numera tränar jag dressyr, rider ut som innan skadan. Vi hoppar dock numera på mycket låg nivå mot förut. Och än mår han bra och är helt ohalt (skos dock med sjukbeslag och har så gjort sedan diagnosen).
Så även om det ser nattsvart ut för er nu så KAN det bli bra ändå. Med lite tur, lite eget forskande, byte av klinik, ändrad skoning och lite ändrad ridning kan även de svåraste, hopplösaste fallen bli friska!
Men så klart ibland får man ge upp. Jag är inte en sådan som vill hålla liv i mina djur in absurdum men jag ger inte heller upp så lätt men när jag provat allt så har jag inga problem med att låta dom slippa ha ont.
Jag har en unghäst (6 år) som för drygt ett år sedan i princip var utdömd eftersom veterinären inte hittade något mera fel (var då behandlad i båda haserna) men något fel fanns kvar eftersom hästen inte kunde galoppera. Den veterinären "gav upp" och sa till mig att du kommer aldrig kunna rida på böjda spår på den där och definitivt inte dressyr. Rid ut lite försiktigt på raka spår och se vad som händer. Jag åkte hem, grubblade och tänkte NÄÄÄÄ fasen jag ger upp hästen är ju bara fem år! Så jag letade på nätet, sökte info och åkte till ny klinik.
Efter en lååååång dag med ridning, böjning, röntgen och scint (dom försäkringsbolaget först vägrade betala eftersom hästen var för lågt livförsäkrad, när skulle jag kunnat höja liksom!!) så hittades en yttepytte liten hälta i knäleden bak. Behandlades och så hem för att skritta i evigheter (kändes det som). I maj-juni började vi rida mer normalt. I juli gick hästen på bete och sedan dess har vi tuffat på. Hästen kan numera galoppera! Den har även tävlat dressyr tre gånger med en 4:e plac, en 3:e plac och en seger som resultat!
Min andra häst var helt utdömd för 7,5 år sedan pga strålbenshälta. Den var dock aldrig halt utan bara ojämn. Så i samråd med veterinären som dömde ut hästen och försäkringsbolaget så t-märktes hästen och behölls som promenadhäst. Reds mycket försiktigt första 3-4 åren men sedan dess har jag sakta och säkert ökat på för att se var gränsen går. Numera tränar jag dressyr, rider ut som innan skadan. Vi hoppar dock numera på mycket låg nivå mot förut. Och än mår han bra och är helt ohalt (skos dock med sjukbeslag och har så gjort sedan diagnosen).
Så även om det ser nattsvart ut för er nu så KAN det bli bra ändå. Med lite tur, lite eget forskande, byte av klinik, ändrad skoning och lite ändrad ridning kan även de svåraste, hopplösaste fallen bli friska!
Men så klart ibland får man ge upp. Jag är inte en sådan som vill hålla liv i mina djur in absurdum men jag ger inte heller upp så lätt men när jag provat allt så har jag inga problem med att låta dom slippa ha ont.
Senast ändrad av en moderator:
....När jag först köpte min 5-åring blev han först förkyld, sen efter att han blivit frisk från det, fick han så småningom exem på mulen ( han är skimmel) efter det som läktre relativt snabbt fick han en rejäl spark och blev halt i en månad dryg. Efter det tänkte jag nu ska det väll ändå vara slut på eländet men inte de......efter ytterligare 2 veckar ca fick han mugg på benen och de ville aldrig läka så eftersom han blev halt av de så åkte vi in till kliniken så nu några månader efter det har han hållt sig frisk och kry. Men jag kom ihåg den där hopplösa känslan. jag trodde aldirg de skulle ta slut, jag hade ju bara haft min häst i ett halvår om inte mindre. Men nu har som sagt allting ordnat sig och det känns väldigt bra 
Han är helt frisk. Och han tyckte att benställningen var jättebra. Numera verkas han var 7:e vecka och då sliter han lite ojämt på höger bak men jämt på de andra benen. Idag är han en ursnygg kille på 155cm alltjämt med en otrolig livsglädje och ett mycket speciellt förhållande till sin matte.
