Sockerchock

När jag skulle gå och lägga mig igår kväll så var det som om hela kroppen gick på högvarv. Jag var klarvaken trots att jag var trött, kände mig uppjagad och vände och vred mig fram och tillbaks i sängen. Timme ut och timme in passerade utan att jag kunde somna, och dom kroppsliga symptomen bara tilltog. Det sved och brände under mina fotsulor, kändes som om jag hade gått i någon frätande syra samtidigt som fotsulorna kokade. Jag kunde inte ha täcke på mig. I ben och armar pirrade och darrade det som om dom var fyllda med sockerdricka. Min kroppstemperatur höjdes och jag kände mig kokande varm, samtidigt som jag kallsvettades. Jag både hörde och kände min puls, den hamrade i hela kroppen, så att det dånade i huvudet. Jag mådde illa. Riktigt illa. Spyilla. Flämtade efter luft, fick kramper i magen, vände och vred på mig. Mådde illa illa illa, och SVOR åt min egen dumhet som framkallat detta tillstånd!...

Tidigare på kvällen hade vi nämligen besökt några ytligt bekanta, och jag hade blivit bjuden på fika. Jag vet att det är så idiotiskt, men ibland känns det bara så INTE läge att tacka nej, så jag tog för mig och åt av det som bjöds. Jo, jag kände att det smakade så mycket socker att det vred sig i munnen på mig, men samtidigt smakade det helt OK, och jag tänkte "att synda nån enstaka gång kan väl inte vara hela världen" och jag tog inte särskilt mycket. Det blev lite sent, och på vägen hem stannade maken vid en korvmoj, och jag köpte uppgivet en fiskburgare med mos och tänkte att jag ändå inte skulle orka laga nån mat på kvällen, och en fiskburgare borde väl vara bättre än inget.

Men ack så fel jag hade. Jag äter nästan inte socker alls i vanliga fall, och inte heller särskilt mycket vete eller mat med snabba kolhydrater. Och kvällens intag blev tydligen på tok för mycket för min stackars obalanserade kropp.

Jag vet redan sedan tidigare att jag inte tål socker. Jag KAN inte äta fikabröd eller dricka saft eller äta mycket godis eller vitt bröd eller äta nåt annat som skjuter upp blodsockret till månen. Då blir jag dålig. Riktigt dålig. Och det var det som hände inatt. Jag straffades för mina sockersynder och fick betala med en natts utebliven sömn och en stor dos illamående.

Blä.

I vanliga fall är det egentligen inga problem, eftersom jag inte ens är särskilt förtjust i fika och godis och sånt. Om situationen är rätt och jag inte känner mig tvungen att ta, så har jag inga som helst problem att avstå - jag gillar det ju inte ens särskilt mycket. Problemet är när jag känner att jag av artighet inte kan tacka nej. Men alltså, inte ens artighet är värt det lidande jag hade inatt...

Ja ja. Jag lär väl klanta till mig fler gånger, men det är verkligen INTE roligt.
Fy för sockergift!...