Snart veterinärdags igen

Sedan några dagar tillbaka vet jag äntligen exakt när Frej ska få komma till djursjukhuset igen. På måndag klockan 9 har vi tid. Trots all denna segdragna väntan så känns det nästan som att jag vill låta bli att gå dit, för jag kan för mig liv inte komma på vilket som är rätt - operera benet för tredje gången eller låta bli att operera. Det finns ju tyvärr inget facit på hur resultatet kommer att bli och eftersom det är jag som måste fatta beslut så är det mitt fel om det visar sig vara fel beslut.

Min hund går knappast runt och lider som det är nu, han rör sig en del i trav utan att det ser särskilt konstigt ut, går uppför och nerför trappan utan att verka få ont utav det. Men skuttar på tre ben när han vill öka farten lite. Det är väl inte idealiskt, men samtidigt är det en ganska liten lätt hund... Så han skulle kanske kunna ha det så, för om operationen ändå inte skulle gå bra så hoppar vi ändå över en fjärde operation.

Jag har läst om flera olika sorgliga, besvärliga, förfärliga och otäcka situationer de senaste dagarna. I jämförelse med dem är mitt och Frejs problem en bagatell. Fast trots att andra har det värre gör det ju inte situationen här roligare. Men självklart vill vi inte byta.

Äsch, om veterinärerna på måndag tycker att vi opererar igen så får jag väl lotta om jag ska gå på deras linje elker inte.