Människokroppen är strömförande, men de strömmar och spänningar vi själva genererar (och som vi ibland mäter i undersökningssyfte genom EKG, EEG m m) är försumbart små i förhållande till ett elstängsel.
Vi leder dock ström, alla våra vävnader (inklusive ben, även om det låter otroligt) leder ström i varierande grad, dessutom beroende på spänning och frekvens. Kroppsvätskor som blod och urin leder bäst, därefter lung- och muskelvävnad, fett leder ström ganska dåligt medan hud och benvävnad leder ännu sämre.
Mot den bakgrunden kan man säga att kroppens vävnader i någon mån isolerar ett (betydligt bättre ledande) metallstift, men det beror på att kroppsvävnaderna leder mindre bra än metallen - inte på att de inte leder alls.
Att man under vissa förutsättningar kan uppleva speciella fenomen med elektricitet och metalldelar i kroppen har ffa att göra med potentialskillnader. Om ström passerar genom en kroppsdel från en punkt till en annan kommer resistansen att göra att potentialen sjunker längs strömmens väg. Tittar man på ett tunt tvärsnitt är potentialskillnaden inte stor alls. Men om en del av strömmen går en väg med betydligt lägre resistans, som genom ett metallstift eller ännu mer påtagligt genom en större platta eller ett långt ledimplantat, kommer potentialskillnader och strömtäthet lokalt att kunna bli betydligt större - vilket kan skapa obehag eller rent av skada. (Handlar det om korta stift och så korta elektriska impulser som från ett elstängsel är risken för vävnadsskada i praktiken obefintlig.)
Det är också orsaken till att man vid operationer med diatermi (elektrokirurgi) behöver vara extra uppmärksam i närheten av inopererade metalldelar.
Med detta sagt tror jag ändå inte att det går att säga om, eller hur mycket, dina metalldelar påverkade din upplevelse. Musklerna som rör ditt långfinger sitter t ex förhållandevis långt ifrån handen.