"Små" saker ni slutat med eller gör annorlunda?

[the_connemara]

Tycker många fina exempel kommer upp i diskussioner kring hästvälfärd. Tex på saker som bara "ingick" i ens hästhantering förr som man kanske inte reflekterade så mycket över då, men som man i efterhand inte förstod resonemangen bakom och nu tagit avstånd ifrån. Eller så kändes det redan då inte helt rätt men "det var så man gjorde". Tycker det är så hoppfullt att läsa om hur människor omvärderat sitt umgänge med hästar och hade gärna hört mer exempel. Gärna även mindre grejer eller sådant som fortfarande inte är "självklart" liksom?

Vad känner du starkt för som du gör annorlunda numera och hur skedde den processen?

En sak som jag numera verkligen tycker illa om är uppbundna hästar/att säga åt dem att stå still i en stor omfattning i det vardagliga umgänget med oss. Det är många år sedan jag band upp min egen häst men jag avgränsar ofta så att han inte kan gå ut (eller mest att den andra hästen inte kan gå in kanske). Men det senaste året kanske har jag verkligen börjat inse hur mycket han ändå lydigt står kvar på sin plats, och hur jag lätt automatiskt parerar om han vill flytta sig när det inte passar vad jag gör om jag inte noga tänker efter. Jag är helt för att kunna parkera hästar och att de ska kunna stå uppbunda och vara stilla när man ber dem (det är verkligen säkerhetsgrejer för mig att det ska funka i alla lägen ifall något skulle hända/kunna undvikas). Men varför låter vi dem inte visa sin tydliga åsikt om de gillar vad vi gör så de stannar kvar hos oss eller inte liksom? Den tanken stör mig verkligen för tillfället.

Jag tror att det blivit så viktigt för mig på senare tid för att min häst fått träffa två behandlare som faktiskt på riktigt låtit honom uttrycka sig fullt ut. Han är redan lös normalt sett med hovslagare och osteopat men jag har liksom haft inställningen att han får ett litet rum att uttrycka sig inom men att deras arbete inte få "sinkas" (självklart i samråd med dem så ingen ska behöva haka upp sig på det). De två senaste nya personerna har istället redan från att de dök upp själva visat till min häst att han bestämmer vad och i vilken takt behandlingen fortgår. Det har varit så himla intressant att ta del av!

Och dels har jag en längre tid följt en hovvårdare som lägger stort fokus vid relationen till hästen. Dels verkas hästarna typ lösa beroende på faciliteter och dels är inställningen att det är ens skyldighet att visa för hästen att man kommer för att hjälpa och att man ska jobba för att förtjäna tilliten. Samt att hästen hela tiden ska kunna visa när man går över dens gränser och kunna gå undan, och få utrymmet att känna efter och komma tillbaka i sin egen takt.

Detta sammantaget har fått mig att bli bättre på att själv ge det utrymmet, jag tror jag behöver ha en ganska tydlig "bild" av ett sammanhang för att själv kunna erbjuda det. Men istället blir jag nu ganska mycket negativt påverkad av att se hästar som uppenbart inte vill befinna sig på platsen/att vad som pågår ska fortsätta men inte har något annat val pga begränsade på olika vis. Är själv lite förvånad faktiskt.

 

[JohannaB]

Jag har slutat göra saker man ”borde göra” men som inte uppskattas av hästarna
Min ena uppskattar inte att bli borstad, och då måste man inte göra det.
Att hålla på med manen uppskattas, det gör vi.

Likaså jobbar jag med uteritter på det sättet de gillar. Valacken som är försiktig och gärna går långsamt och undersöker saker får skrida fram som ett luciatåg medan stoet som vill skena i skritt eller använda högre gångarter får göra det. Det spelar ingen roll för mig vilket tempo eller vilken tur vi tar så de får välja.

Jag har också blivit bättre på att anpassa mig efter situationen. Blåser det storm eller är älgar i hagen så är jag mer medveten om att jag faktiskt kan låta bli att rida eller träna eller greja. Och samma sak om det inte går bra i ridningen, man måste inte träna då utan man kan kliva av och umgås istället.

Sista saken jag blivit mer noggrann med är antalet timmar jag lägger på hästarna. Som barn la man massor med tid på att borsta och pyssla och greja. Nu borstar jag inte den som inte gillar det men jag försöker lägga tid upp att umgås med mina hästar. Har turen med att ha dem hemma så det är lätt att gå ut och ”prata” med dem en kvart flera gånger om dagen. Den tiden känns viktig, inte för att vi tränar något utan för att vi får umgås.

 

[Praefatio]

Sista saken jag blivit mer noggrann med är antalet timmar jag lägger på hästarna. Som barn la man massor med tid på att borsta och pyssla och greja. Nu borstar jag inte den som inte gillar det men jag försöker lägga tid upp att umgås med mina hästar. Har turen med att ha dem hemma så det är lätt att gå ut och ”prata” med dem en kvart flera gånger om dagen. Den tiden känns viktig, inte för att vi tränar något utan för att vi får umgås.

Det här tänker jag på ofta! Vet inte hur det är på ridskolorna nu för tiden men för 20+ år sedan var det minst en skötare på varje ridskolehäst som var där MÅNGA dagar i veckan. Jag var verkligen inte ensam om att vara ute hos min sköthäst fem dagar/vecka och varje dag hela loven. Inte fick vi rida, inte. Vi var där för att pyssla, borsta, mata, klia, prata, mocka, kela, borsta lite till… och ta hand om utrustningen såklart. Vi ledde våra sköthästar på nybörjarlektionerna, var med och skötte på alla klubbtävlingar, vid varje sommarsläpp, var där och skrittade igång hästarna efter sommaren (LYCKAN och enda gratisridning vi fick som tack ). Visst, hästarnas liv var verkligen inget att hurra för på vissa sätt (spilta, ~7 h hagtid osv) men de var nog mer ompysslade än de flesta hästar idag? Alla hästar kände igen och tyckte om sina skötare. Vi var ju där nästan jämt och umgicks med ”våra” hästar, såg till att de hade det bra och fick den kärlek och omvårdnad de förtjänade. Vilken jäkla tillgång sådana hästtjejer (och killar) är för ridskolorna.

Min sköthäst var ”stallets elakaste häst”, en duktig ridhäst men svår att hantera. Bet och hötte med hovarna och var allmänt grinig. Fick gå i box för att inte sparka folk i stallgången – med konsekvensen att ingen vågade gå in till honom (skönt, tyckte nog han!). Med mig blev han väldigt snabbt mild som en fågelunge. Det var idel glittrande ögon och spetsade öron och hummande under alla år jag skötte honom. Han behövde verkligen bara någon som brydde sig och kärleksbombade honom lite!

Ah, nu spårade jag ur lite, sorry Hjälp, vad jag saknar den hästen! Han lade verkligen grunden till min förkärlek för sura, kaxiga och svårhanterade bråkstakar till hingstar/valacker!

 

[the_connemara]

Jag har slutat göra saker man ”borde göra” men som inte uppskattas av hästarna
Min ena uppskattar inte att bli borstad, och då måste man inte göra det.
Att hålla på med manen uppskattas, det gör vi.

Likaså jobbar jag med uteritter på det sättet de gillar. Valacken som är försiktig och gärna går långsamt och undersöker saker får skrida fram som ett luciatåg medan stoet som vill skena i skritt eller använda högre gångarter får göra det. Det spelar ingen roll för mig vilket tempo eller vilken tur vi tar så de får välja.

Jag har också blivit bättre på att anpassa mig efter situationen. Blåser det storm eller är älgar i hagen så är jag mer medveten om att jag faktiskt kan låta bli att rida eller träna eller greja. Och samma sak om det inte går bra i ridningen, man måste inte träna då utan man kan kliva av och umgås istället.

Sista saken jag blivit mer noggrann med är antalet timmar jag lägger på hästarna. Som barn la man massor med tid på att borsta och pyssla och greja. Nu borstar jag inte den som inte gillar det men jag försöker lägga tid upp att umgås med mina hästar. Har turen med att ha dem hemma så det är lätt att gå ut och ”prata” med dem en kvart flera gånger om dagen. Den tiden känns viktig, inte för att vi tränar något utan för att vi får umgås.

Vilka konkreta saker! Inspirerande

Upplever du att dina hästar också kan önska att bara umgås ibland? Jag tror jag (äntligen ) börjat uppfatta att min häst faktiskt börjat efterfråga att bara stå och vila ihop tex. Jag är generellt dålig på att "ta mig tid" all den tiden jag inte specifikt tänker på något jag vill ge tid. Tex ge honom mat och pyssla om honom - fine, lugnt och vi har en trevöig stund. Men att vara uppmärksam bara när jag fixar stallet osv om han efterfrågar det. Ett problem jag har i hela resten av livet och jobbar med. Hur upplever du det med dina hästar?

 

[Ramona]

Vet inte om det är en småsak, men jag bytte boxar mot en lösdrift. Fri tillgång på foder är för mig en självklarhet numer. Det var det verkligen inte förr.

Jag ryckte alltid manen förr. Alltså ryckte bort hår. Idag trimmar jag. Jag har inte kommit så långt som till att klippa manen med sax och det kommer nog aldrig hända heller.

 

[Sirap]

Min häst hatar att blir borstad, så det håller vi inte på med så mycket längre. Lägger hellre den tiden på att klia honom, vilket han älskar och aldrig kan få nog av.

 

[Roheryn]

Jag har hållit på med hästar väldigt länge, är 52 år och började på ridskola när jag var 8, men har "bara" haft egna hästar som vuxen, vilket nu blivit 25+ år Eftersom jag haft en del problemhästar och dessutom är utrustad med en "problemlösarhjärna" som gillar att tänka ut smartare sätt att göra saker, så har jag alltid haft en nyfikenhet och öppenhet för alternativa metoder - NH, dansa med hästar, TTouch/TTeam, Intrinzen, you name it.... Och med åren har jag plockat upp lite här och lite där som förhoppningsvis förbättrat min hästhållning och hästträning. Känner nog att jag lagt till saker snarare än tagit bort, generellt sett.

Det jag gjort mer konkret de senaste åren är att lägga till mer R+ i träningen, inte minst i "hanteringsträning". Min egen ridhäst har ett litet trauma kring att lyfta bakbenen (en hovslagare som var dum mot honom, henne anlitar vi såklart inte längre). Det hade jag kanske för några år sedan inte adresserat med R+ men nu har jag faktiskt fått bäst resultat med att låta hästen stå lös och äta hö när vi tränar att lyfta hovarna, och så lyfter jag en stund, väntar tills han slappnar av, sätter ner hoven och ger godis. Förvånansvärt bra resultat på kort tid, igår kunde jag brodda själv!

Jag har också flyttat till egen gård för 2,5 år sedan och det ger lite större möjlighet att bara "hänga" med hästarna. Jag vet inte hur viktigt det är för dem (de har ju varandra), men det känns viktigt för mig och jag tror det är positivt att min närvaro inte bara betyder "arbete" utan att det kan vara bara kravlös socialiserig också.

Precis som @JohannaB så har jag en häst som inte uppskattar borstning, framförallt inte på huvud/pannlugg, så det skiter vi i för det mesta. Nu har han en enorm pannlugg (islandshäst, pannluggen kan på riktigt fastna i nosgrimman när jag tränsar), så ibland måste vi ju, men jag håller det till ett minimum.

Jag har också sedan jag flyttade in på gården byggt om boxarna i stallet något, så att hästarna når varandra (om de vill) när de står inne. Tyvärr är det hela väggar mellan boxarna, men nu kan de nå ut över boxdörrarna och nå varandra den vägen, vilket de utnyttjar så det var nog uppskattat. Nästa steg är att ta bort övre delen av väggarna mellan boxarna.

En annan sak vi gjort är att vi kastrerat hingsten (som är min dotters). Han gick ensam i sin hage tidigare, men nu kan han gå med de andra och det har nog ökat hans livskvalitet enormt. När han gick ensam stod han och väntade på eftermiddagarna på att få komma in i stallet, nu går han ifrån mig om jag försöker ta in honom innan det blivit mörkt Och i det här fallet är det en bra sak, jag vill att han ska vilja vara ute med kompisarna.

I ridningen har jag bytt från metallbett till silikonbett, vilket faktiskt lett till trevligare ridning för oss båda. Jag kan rida med mindre signaler trots "mildare" bett och det blir betydligt färre protester från hästen (nu protesterar han bara när vi går "fel" väg - han vet att han ibland får välja och blir lite sur när han inte får det). Och så FÅR han ju då välja väg hyggligt ofta. Jag bestämmer vilken väg vi tar ut från gården, men i båda fallen delar sig vägen en bit fram och där får han ganska ofta välja, så har jag inte heller gjort tidigare men tycker jag får bra resultat i form av bättre framåtbjudning och "springvilja" (vi kallar min häst för "tjuren Ferdinand", han är rätt lugn av sig och skulle nog gärna bara lukta på blommorna...).

Jag märker att det blir rätt mycket, hade nog kunnat fortsätta en del... Jo just det - jag har börjat med träningssessioner med "ren" R+ också. Alltså med hästen helt lös, vi jobbar från marken och använder bara klicker o godis som förstärkning. Hästen är väldigt positiv till de här sessionerna, kommer själv ur boxen (där det finns hö) och följer med mig ut på gården för att träna/leka. Betydligt svårare att få honom med sig in efteråt!

Skulle vilja tillägga också att allt det här gör jag utan att göra något direkt avkall på min egen ridning - ibland blir det så polariserat att man ska använda vissa metoder och det måste vara ren R+ och man får inte rida och det ena med det andra. Jag ser det som att man inte behöver vara så strikt med någonting för att det ska bli bra för hästen. Det går fint att fortsätta rida som man alltid gjort och så lägga till andra bra saker! Det enda jag i nuläget "offrar" för hästens skull är att vi inte tävlar. Jag skulle jättegärna tävla, men det funkar (åtminstone just nu) inte för min häst. Det blir en för jobbig situation, han blir stressad och "stänger av" och blir seg som sirap. Jag skulle gärna i framtiden hitta strategier för att det inte ska bli så, men i nuläget avstår vi tävling.

 

[Elo]

Hänger med i gänget som skalat ner på/gjort om ffa borstandet.

Min första häst var väldigt tydligt med att det var onödigt, så det gjordes sparsamt och skyndsamt.

Min andra häst tyckte om att umgås men var väldigt tydlig med vilka borstar som var ok.

Nuvarande häst älskar att bli borstad. Men bara i typ 5 min. Sen är det tråkigt. Så där är det också snabbt som gäller fast med ett par stopp för viktiga kli-ställen.

 

[animalasia]

Jag tillhör också till de som dragit ner på borstning, ibland är det mer uppskattat efter ridning så jag försöker läsa av dagsläget. Jag rider numera mest bettlöst vilket uppskattas mycket av min häst.

Förövrigt tycker jag att det är en spännande tid att leva i. I samhället har barn och barn perspektivet blivit mer fokuserat tex IOM att barnkonventionen blivit lag. Nu känns det som att djurens röst och deras perspektiv är nästa att lyftas fram. Det känns positivt!

 

[Lingon]

Jag har också dragit ner på borstandet då hästen inte gillar det. Hon älskar däremot furminator och gummiskrapa när hon fäller! Hon gillar också att bli kliad (läs: riven) med naglarna. Men hon uppskattar inte att bli borstad så det gör jag bara det som behövs för att hon ska bli ren nog för utrustningen.

Hon tycker heller inte att det är så roligt att rida på ridbanan så vi rider ut 95% av gångerna.

 

[Habina]

Ser jag på min långa tid som hästägare (firar 30 år i år) så har det hänt vansinnigt mycket. När jag fick min första häst stod hon tex i spilta (fast vi hade gott om utrymme att bygga box) nattetid och hon var dessutom själv på gården, närmaste hästen (som också stod själv) var några km bort. Det var mycket tvång i hanteringen (för så skulle man göra), men samtidigt red jag ut varje dag, då jag inte hade nån ridbana. Hästen fick också bestämma ganska mycket när vi var ute, hon föreslog saker och jag sa nästan alltid ja.

Numera har jag mina hästar på lösdrift med flock och regelbunden utfodring. Jag anpassar mig massor efter de olika hästarna, vilket i tidigare stall avfärdats som att jag är tramsig och lat som inte ”rider skiten ur hästarna”.

Ariel har ställt upp på det mesta jag föreslår, men hon är känslig för underlag (får inte vara för djupt eller halt) på så vis att hon blir osäker och därmed står emot skänkeln. Det har ingen i min närhet haft förståelse för, utan irriterat hävdat att jag bara behöver ”klå upp henne lite”. Likaså undviker jag att rida/köra när det blåser, då hon ogillar att inte ha kontroll. Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer när vi börjar med R+. Hon föredrar dessutom ridbana före uteritter, så vi ska nog hålla oss på ridbanan mer nu.

Storm är den jag anpassat mest efter (vilket verkligen stuckit i folks ögon, herregud vad det snackats skit om mig bakom min rygg), då hon ogillar att bli blöt (så vi tränar inte i regn) och inte vill borstas. Jag rengör där jag måste, men med godisbelöning hela tiden. Likaså blir hon lätt kladdig i ögonen och förut använde jag vatten för att få bort allt, numera använder jag bara mina fingrar. Hon har även ett tydligt nej vid körning. Vill hon inte bli körd (då går runt i boxen vid selning) så slipper hon. Vilket fått stallkompisar att irriterat säga åt mig att binda upp henne istället.

Leia är väl den som inte fått anpassat så mycket som jag skulle önskat. Ser jag tillbaka på våra knappt två år ihop så är det så mycket jag velat göra annorlunda. Hon har tyvärr påverkats mycket av stallkompisar som varit i hagen och lärt henne dumheter, trots att jag bett folk att inte vara nära henne. Jag hade velat gosa mer med henne, men traditionen är ju att man inte gosar med föl, ffa inte föl som vill gosa, för då blir de klängiga. Så nu kommer jag låta henne gosa med mig precis så mycket hon vill, för det gör henne glad.

 

[Oknytt]

Mitt sto är ju lite speciell har jag insett såhär efter att ha ägt henne snart ett år. Mkt integritet och sannolikt mkt skit i bagaget (Import samt fd ridskolehäst).

Det jag har ändrat på är för det första att låta henne vara ifred i boxen. Gör aldrig någonsin något i boxen med henne - det är hennes privata sfär och det är hon tydlig med. Hon får dessutom alltid fri tillgång till hö i boxen (alltid ett nät upphängt som fylls så pass att hon alltid har några kg kvar på morgonen).

Hon hatar att bli borstad, i synnerhet när hon har vinterpäls. Så pass att jag en period i höstas trodde hon hade magsår, men nej- hon vill bara inte bli borstad, och måste jag verkligen borsta så är det bara vissa borstar som accepteras - och hon får alltid numera lukta först på den borsten jag tänkt använda innan jag sätter igång. Kli på manken, halsen och pannan är dock väldigt uppskattat så det får hon mycket av

Hon hyser väldigt stort hat mot sadlar och att bli sadlad efter att sannolikt ha gått med väldigt mkt för smala sadlar på ridskolan. Öronen slickade bakåt, arg som ett bi och antagligen rädd för att det ska göra ont. Har gått igenom en otalig mängd sadlar på henne och har nu en som verkligen ligger toppen, men hon kan ändå sura lite när den läggs på (aldrig sur när man drar sadelgjorden dock) - därför har jag nu köpt en fårskinnssadel/barbackapadd som hon ÄLSKAR (och jag hatar och är livrädd, men jag älskar hästen desto mer så då får jag helt enkelt lära mig älska den också för hennes skull).

Har heller aldrig varit någon som spänt nosgrimman hårt, så det finns inget att spänna lösare, men har däremot mer och mer börjat rida helt utan då hon verkar trivas så och jag får en rem mindre att spänna.

Jag har dessutom verkligen rannsakat mig själv och min ridning/anledning till varför jag har häst och landat i att jag har häst först och främst för att jag älskar djuret, inte för att vinna tävlingar eller bli bäst på något. Därför spelar den ingen jäkla roll om vi nu skulle välja att skrutta runt i en barbackapadd, utan nosgrimma/bettlöst 99 % av tiden och hästen inte är perfekt borstad. Så länge hon är nöjd och glad är jag det också.

 

[ameo]

Mina "dumheter" ligger långt tillbaka i tiden.
Jag fick lära mig, i tidernas begynnelse, att man ska dra åt nosgrimman ordentligt så hästen inte kan gapa. Jag fick också lära mig att man skulle ha så tjockt bett som möjligt, för det var det som var snällast för hästen. Tvådelade bett var näst intill det enda som fanns då. Så, in med ett tjockt bett, som egentligen inte får plats mellan käkarna på hästen och dra åt ordentligt så den inte gapar.
Jag gör inte så idag. Det är smala bett, oftast tredelade (om inte ponnyn visar att den trivs bättre med ngt annat) och löst spända nosgrimmor.
Jag lärde mig också som ung att man (vid ridning med spö) skulle slå hästen 10 ggr så hårt som man slår sig själv och det gör ont. Man skulle rycka hästen hårt i munnen om den busade (bockade) - vilket ridskolehästarna då gjorde en hel del eftersom de stod i spilta hela dagarna utan att gå ut i hagen. (Sent 1970-tal) Och vägrade den på ett hinder skulle man ställa den framför hindret och rappa till den tre gånger hårt med spöet, bakom skänkeln.
Jag gör inte så heller, sedan vääääldigt länge.
Jag har också ändrat min syn på t.ex avvänjning av föl.
Men däremot har mina hästar gått ute länge i stora hagar så länge jag haft eget stall - vilket är drygt 30 år.

 

[prinsessfeminist]

Jag har faktiskt inte förändrar mig så mycket.

När jag läser era kommentarer så inser jag att jag nog alltid varit, som jag är, lite specialintresserad av varje hästs personliga stil. Jag borstar tex alltid hästen, men jag gör det på olika sätt. En del gillar en ordentlig rykt, andra att man borstar lätt och kliar lite här och där, någon är rädd om huvudet etc. Jag anpassar mig.

Jag har, när jag tänker efter, ändrat mig på en punkt, och det är att ha rätt. När jag var yngre så skulle inte hästen få "vinna" om den var rädd för tex en vattenpöl.

Numera ger jag mig, inte direkt, men om det känns som om det bara blir en konflikt., då sitter jag av och går förbi.

När jag var yngre ville jag inte heller ha "bråk", men jag väntade ut situationen och hästen fick bekanta sig och ja... det tog hundra år.

Jag har aldrig varit så benhård i hur det "skall" vara, utan väldigt nyfiken och kreativ på hur man skall få hästen med sig...

Men mitt stora och passionerade hästintresse har alltid varit och kommer att vara, byggt på relationen med hästen, och jag önskar att den bygger på att man så långt som möjligt inte tvingar, binder upp, "bestämmer" över hästen. Däremot måste man vara en tydlig ledare och inte med en massa tveksamma "buts and maybes".

Flummigt? Ja, kanske? Numera finns en massa begrepp för det som är jag känner igen mig i, men jag har aldrig anammat EN metod.

Jo, en sak jag ändrat mig på är att jag tycker hästarna skall få vara ute mer. Det gör inget om de är ute efter mörkrets inbrott, så länge de har mat och vatten. Förr kunde jag inte riktigt föreställa mig det.

 

[Zpunk]

Jag har ändrat både beteende och tankesätt många gånger genom åren och ifrågasätter mig själv väldigt mycket vilket ofta kan bli rätt obekvämt.

Ett exempel är att hästen jag rider inte är så förtjust i när jag knäpper bogspännet på ett av hans täcken. Förr hade jag nog ”visat vem som bestämmer” och markerat att hans beteende inte är acceptabelt medan jag idag helt enkelt ger godis innan jag knäpper. Nu är det inte min häst och mina täcken men om det hade varit det så hade jag helt sonika också slutat använda de täcken han visar att han inte gillar när de knäpps.

Binda upp hästarna var inget vi gjorde i stallet när jag var liten, där gjorde vi iordning hästarna lösa i boxarna. Nuvarande häst vill vara ifred i boxen så han fixas på gången. Uppbunden. Men i hans stall rör det sig en del hästar så det funkar inte riktigt om någon vandrar iväg. Så då får han vara uppbunden de tider när flera andra är på plats, men är det bara vi får han äta hö på gången för jag inbillar mig att det iaf är lite trevligare.

 

[Tussinussen]

Det största förändringen för mig är att jag har övergått helt till lösdrift och undrar varför jag inte gjorde det tidigare. Det är min unghäst (nu 7) som har lärt mig hur bra det är. Han gick ute 24/7 juni juli augusti på förra stallet och var en helt annan, lugnare, mer harmonisk häst då än vad han var under boxperioden, då han kunde bete sig som en sprättig idiot rent ut sagt. Flyttade till ett gör-det-själv stall efter det, där det var jag o en annan familj som var inackorderade, och jag var den som tog ut hästarna på morgonen. Jag såg hur han gick ut i hagen (en rätt stor) och drog 2 repor i full galopp, 2 repor i trav med snork och blåsande, efter det kunde han lugna ner sig o gå o äta. Var jättetydligt att han behövde få ur sig energin som han stått o laddat under natten. O då gick dom ända ute 12-13 timmar vilket är mer än i många stall.

Det fick mig att börja fundera över hur vi aldrig stängde in barnens kaniner i burar. Dom fick alltid röra sig ute dygnet runt. Skulle aldrig falla mig in att stänga in hunden eller katterna i burar i 11-12 timmar. Varför då göra det med detta stora djur som har ett sånt enormt rörelsebehov? Det är så konstigt att vi håller på så med hästar? VI är så traditionsbundna att vi tycker det är normalt med box, men byter man namn från box till bur så fattar man hur konstigt det är.
Kommer aldrig att gå tillbaka till box.

Unghästen har också lärt mig andra saker, han är känslig i munnen och över nosen och har fått mig att fundera över bett och jag har slopat nosgrimman. Jag har dessutom köpt ett bettlöst träns till honom som jag numera tömkör i, ska rida i det så småningom.

Tycker att jag lär mig så mycket av varje häst.

 

[Fazeem]

Jag har slutat med mycket av den gamla mentaliteten kring vad man ska göra när hästen blir rädd eller spänd. Som att man inte ska sitta av när hästen blir orolig/rädd/"dum" ute för då "lär" sig hästen att den ska göra så. Eller att man bara ska rida på som vanligt förbi läskiga saker och inte låta hästen titta på det den vill, just för att den ska sluta vara rädd till exempel.

Jag sitter gladeligen av när min häst blir spänd eller rädd. Han visar tydligt att det inte funkar om jag bara "låtsas som ingenting" när han är riktigt spänd. Han måste få titta och fundera. Såklart inom rimliga gränser (han kan absolut stissa upp sig själv också), men att pusha honom leder bara till ännu mer stress.

 

[Fazeem]

Jag har slutat med mycket av den gamla mentaliteten kring vad man ska göra när hästen blir rädd eller spänd. Som att man inte ska sitta av när hästen blir orolig/rädd/"dum" ute för då "lär" sig hästen att den ska göra så. Eller att man bara ska rida på som vanligt förbi läskiga saker och inte låta hästen titta på det den vill, just för att den ska sluta vara rädd till exempel.

Jag sitter gladeligen av när min häst blir spänd eller rädd. Han visar tydligt att det inte funkar om jag bara "låtsas som ingenting" när han är riktigt spänd. Han måste få titta och fundera. Såklart inom rimliga gränser (han kan absolut stissa upp sig själv också), men att pusha honom leder bara till ännu mer stress.

Tillägg: Jag fick en bitter påminnelse om detta för en vecka sedan när häst var spänd och jag tänkte att "Äsch, det här är ingenting". Den turen slutade inne i ett buskage efter en skentur

 

[Morces]

Jag har slutat med mycket av den gamla mentaliteten kring vad man ska göra när hästen blir rädd eller spänd. Som att man inte ska sitta av när hästen blir orolig/rädd/"dum" ute för då "lär" sig hästen att den ska göra så. Eller att man bara ska rida på som vanligt förbi läskiga saker och inte låta hästen titta på det den vill, just för att den ska sluta vara rädd till exempel.

Jag sitter gladeligen av när min häst blir spänd eller rädd. Han visar tydligt att det inte funkar om jag bara "låtsas som ingenting" när han är riktigt spänd. Han måste få titta och fundera. Såklart inom rimliga gränser (han kan absolut stissa upp sig själv också), men att pusha honom leder bara till ännu mer stress.

Jag håller med! Har också fått höra detta x antal gånger men för mig som har istället fått hoppa av I sken så blir min häst mer trygg när jag är bredvid honom och något är läskigt för då kan jag gå först och offras om plastpåsen skulle äta mig. Gör den inte det går den utmärkt att slicka på enligt min lilla kille. Varför ska man utsätta både sig själv och hästen för onödig "fara" för om hästen spänner sig så gör jag det också per automatik. Och det jag gjort är att om något varit läskigt har vi lett förbi å sen suttit upp längre bort. Sen har jag kunnat rida förbi samma läskiga ställe för nu vet han att det inte var så farligt. Men folk gör ju som de vill och de som funkar men för mig trivs jag precis som du att sitta av och stötta från marken. ❤

 

[Lingon]

Jag har slutat att rida hästar jag inte känner mig trygg med. Hästar som har en tendens att bocka, sticka, stegra eller annat farligt. Inte värt det! Och jag har slutat göra saker med häst som jag inte känner mig trygg med. Finns ingen mening att tvinga mig själv att göra nåt jag känner inte känns bra. Hästen känner av det direkt och det blir inte bra då.