Slyngeln fick en spruta...

[Viveka]

Ifall någon undrar hur det gick med svågerns unghund, som plötsligt började rymma för att jaga fruntimmer, så kan jag berätta att det slutade med att han fick en kastrationsspruta.

Både jag och svågern var väldigt tveksamma till detta, då ingen av oss gillar att laborera med naturen. Så först försökte han med att sätta en GPS-sändare på halsbandet. Det hjälpte ju inte mot själva beteendet, men var annars effektivt, såtillvida att man kunde se exakt var han befann sig, och åka eller gå dit för att hämta upp honom. (Han är ju rätt lydig både på inkallning och stoppsignal, om han bara är inom syn- och hörhåll, så just den biten var inga problem). Men han fortsatte att försvinna rätt ofta under promenaderna, så till slut blev det en spruta i alla fall, på familjeveterinärens rekommendation.

Det fungerade långt över förväntan, han blev som en helt annan hund. Beteendet bröts nästan omgående, han slutade ränna, och håller sig numera inom 30 meter från föraren med ständig ögonkontakt, precis som en spaniel ska göra. Det har inte varit en enda incident under de två månader som gått sedan han fick sprutan. Förhoppningsvis har hans hormoner hunnit lugna ner sig när effekten upphör efter ett halvår.

Några negativa effekter har vi inte kunnat se, han är fortfarande pigg och glad, leker lika våldsamt som tidigare med min hund, har inte gått upp märkbart i vikt, och inte heller fått några pälsförändringar.

Tänkte jag skulle dela med mig av erfarenheten, eftersom jag tidigare varit totalt emot kastration, men nu har fått ändra uppfattning.

 

[Mia_R]

Ifall någon undrar hur det gick med svågerns unghund, som plötsligt började rymma för att jaga fruntimmer, så kan jag berätta att det slutade med att han fick en kastrationsspruta.

Både jag och svågern var väldigt tveksamma till detta, då ingen av oss gillar att laborera med naturen. Så först försökte han med att sätta en GPS-sändare på halsbandet. Det hjälpte ju inte mot själva beteendet, men var annars effektivt, såtillvida att man kunde se exakt var han befann sig, och åka eller gå dit för att hämta upp honom. (Han är ju rätt lydig både på inkallning och stoppsignal, om han bara är inom syn- och hörhåll, så just den biten var inga problem). Men han fortsatte att försvinna rätt ofta under promenaderna, så till slut blev det en spruta i alla fall, på familjeveterinärens rekommendation.

Det fungerade långt över förväntan, han blev som en helt annan hund. Beteendet bröts nästan omgående, han slutade ränna, och håller sig numera inom 30 meter från föraren med ständig ögonkontakt, precis som en spaniel ska göra. Det har inte varit en enda incident under de två månader som gått sedan han fick sprutan. Förhoppningsvis har hans hormoner hunnit lugna ner sig när effekten upphör efter ett halvår.

Några negativa effekter har vi inte kunnat se, han är fortfarande pigg och glad, leker lika våldsamt som tidigare med min hund, har inte gått upp märkbart i vikt, och inte heller fått några pälsförändringar.

Tänkte jag skulle dela med mig av erfarenheten, eftersom jag tidigare varit totalt emot kastration, men nu har fått ändra uppfattning.

Jag har inga problem med att kastrera en hund, men det jag verkligen undrar över är varför man har en hund lös när man har problem med att den sticker?

 

[TinyWiny]

Jag har inga problem med att kastrera en hund, men det jag verkligen undrar över är varför man har en hund lös när man har problem med att den sticker?

Jag undrar samma sak. Det känns som att börja i fel ände att kastrera hunden.

 

[Mia_R]

Lite samma sak som att man klagar på att det finns mycket varg när man är ute och går med en fyraårig hund som sticker till skogs i vargtrakter och den sedan blir dödad och uppäten. Om man nu vet att det finns varg i skogarna, varför har man hunden lös när man är ute och går på skogsprommenad? Har man inget eget ansvar i det som sker?

 

[TinyWiny]

Lite samma sak som att man klagar på att det finns mycket varg när man är ute och går med en fyraårig hund som sticker till skogs i vargtrakter och den sedan blir dödad och uppäten. Om man nu vet att det finns varg i skogarna, varför har man hunden lös när man är ute och går på skogsprommenad? Har man inget eget ansvar i det som sker?

Precis. Jag blev uppriktigt sagt ledsen när jag läste den artikeln. Finns det varg i skog och mark håller man väl för sjutton hunden kopplad!

 

[tanten]

Hos oss började det med att barnet åkte akut tills sjukhus och vi föräldrar turades om att pendla till sjukhuset och sköta gården resp våra jobb. i denna röra började plötsligt vår hane att yla nätterna igenom och vandra upp och ner i trappan. han mådde verkligen inget vidare och vi fick inte den sömn vi desperat behövde i kaoset.
Snabb konsultation med vännen veterinären och jag hämtade en spruta. Gav den och det tog inte ens en timme innan vi hade en helt annan hund.

Från en olycklig vandrande ångestfull gosse till en avslappnad lättad och lugn alldeles vanlig hund. Han blev sååå mycket gladare.

jag märkte ganska väl när effekten avtog. Han stressade och mådde inte bra. Rymde gjorde han inte men han var rastlös och olycklig. Då var det dags för ny spruta. Tog ungefär ett halvår. Jag sprutade honom resten av hans liv. (ja, jag vet att man inte får spruta själv numera, men på den tiden fick man)

 

[TinyWiny]

Hos oss började det med att barnet åkte akut tills sjukhus och vi föräldrar turades om att pendla till sjukhuset och sköta gården resp våra jobb. i denna röra började plötsligt vår hane att yla nätterna igenom och vandra upp och ner i trappan. han mådde verkligen inget vidare och vi fick inte den sömn vi desperat behövde i kaoset.
Snabb konsultation med vännen veterinären och jag hämtade en spruta. Gav den och det tog inte ens en timme innan vi hade en helt annan hund.

Från en olycklig vandrande ångestfull gosse till en avslappnad lättad och lugn alldeles vanlig hund. Han blev sååå mycket gladare.

jag märkte ganska väl när effekten avtog. Han stressade och mådde inte bra. Rymde gjorde han inte men han var rastlös och olycklig. Då var det dags för ny spruta. Tog ungefär ett halvår. Jag sprutade honom resten av hans liv. (ja, jag vet att man inte får spruta själv numera, men på den tiden fick man)

Fast i det läget tycker jag att det är annorlunda. Din hund var ju uppenbart olycklig och mådde dåligt av sina hormoner och i det läget hade nog förhoppningsvis alla kastrerat för det är ju inget som går att träna eller förebygga bort.

 

[tanten]

Fast i det läget tycker jag att det är annorlunda. Din hund var ju uppenbart olycklig och mådde dåligt av sina hormoner och i det läget hade nog förhoppningsvis alla kastrerat för det är ju inget som går att träna eller förebygga bort.

Jag svarade nog mest mot TS rad

eftersom jag tidigare varit totalt emot kastration, men nu har fått ändra uppfattning..

 

[Ava22]

Vår hund har tidigare blivit kemiskt kastrerad (vi hade honom på foder innan vi köpte honom). Vilken skillnad direkt! Nu har vi valt att göra en vanlig kastrering, han ska inte i avel ändå, och skillnaden det gör, gör det helt värt det. På torsdag är det dags. Största skillnaden blir att han blir tystare (gnäller hela tiden) och rastlösheten försvinner.

 

[cirkus]

Jag hoppas på att få ta över den lilla terrierpojken och i så fall kommer han också bli kastrerad. Han är iofs inte jättejobbig inomhus, men är en pain the ass ute. Jag hoppas verkligen att många av hans jobbiga sidor kommer att helst helt försvinna men åtminstone bli mindre påtagliga.

 

[kamomillo]

Jag har inga problem med att kastrera en hund, men det jag verkligen undrar över är varför man har en hund lös när man har problem med att den sticker?

Eftersom man hellre har en lös, lycklig, och lydig hund?
Får jag välja mellan att kastrera eller att ha hunden ständigt i band, är valet lätt!
De här verkar ju vara en bra lösning

* Jenny *

 

[Viveka]

Mia_R skrev: ↑
Jag har inga problem med att kastrera en hund, men det jag verkligen undrar över är varför man har en hund lös när man har problem med att den sticker?

Eftersom man hellre har en lös, lycklig, och lydig hund?
Får jag välja mellan att kastrera eller att ha hunden ständigt i band, är valet lätt!
De här verkar ju vara en bra lösning

* Jenny *

Jag diskuterar gärna om hundar ständigt ska hållas i koppel eller ej, men hur snear en tråd om kemisk kastration in på vargfrågan?

Själv hör jag till dem som anser att hundar bör få vara lösa regelbundet, för att må bra. Kanske finns det hundraser som klarar av att ständigt gå kopplade, men en springerspaniel, som det rör sig om här, har ett enormt behov av att röra sig fritt, och den som har sett ett par glada springers leka och rasa på ett öppet fält, eller arbeta med viltsök i skog och mark. inser hur svårt det skulle vara att tillfredsställa det behovet i koppel eller långlina.

Även om spaniels normalt är följsamma och lättlärda hundar, måste hunden naturligtvis tränas att svara på inkallning och stoppkommando, så att jaktdriften kan hållas under kontroll. Vill man inte lägga ner den tid och det arbete som krävs, ska man förstås välja en annan ras.

Här handlade det emellertid inte om okontrollerad jaktdrift. I min svågers fall var hunden lydig, lycklig och lös, fram till den dan då hormonerna plötsligt slog slint i huvudet på den. Jag har all förståelse för att han valde kemisk kastration för att bryta ett beteende, som faktiskt inte är typiskt för spaniels.

 

[russinbulle]

Fast alla unghundar får en slyngelperiod när hormonerna rasar i kroppen på dom - precis som på tonårsgrabbar Om man orkar vänta ut det och hålla sin hund under uppsikt/lös inom inhägnat/långlina osv under den perioden, så lugnar det i 99% av fallen ner sig när dom vuxit upp i skallen. Risken med dessa sprutor enligt mig, är att den perioden kommer åter när det slutar verka och man riskerar att stå där igen med samma problem. Welsh är ingen kul ras att kastrera, då dom får fruktansvärda pälsar.

 

[Mia_R]

Fast alla unghundar får en slyngelperiod när hormonerna rasar i kroppen på dom - precis som på tonårsgrabbar Om man orkar vänta ut det och hålla sin hund under uppsikt/lös inom inhägnat/långlina osv under den perioden, så lugnar det i 99% av fallen ner sig när dom vuxit upp i skallen. Risken med dessa sprutor enligt mig, är att den perioden kommer åter när det slutar verka och man riskerar att stå där igen med samma problem. Welsh är ingen kul ras att kastrera, då dom får fruktansvärda pälsar.

Jag diskuterar gärna om hundar ständigt ska hållas i koppel eller ej, men hur snear en tråd om kemisk kastration in på vargfrågan?

Själv hör jag till dem som anser att hundar bör få vara lösa regelbundet, för att må bra. Kanske finns det hundraser som klarar av att ständigt gå kopplade, men en springerspaniel, som det rör sig om här, har ett enormt behov av att röra sig fritt, och den som har sett ett par glada springers leka och rasa på ett öppet fält, eller arbeta med viltsök i skog och mark. inser hur svårt det skulle vara att tillfredsställa det behovet i koppel eller långlina.

Även om spaniels normalt är följsamma och lättlärda hundar, måste hunden naturligtvis tränas att svara på inkallning och stoppkommando, så att jaktdriften kan hållas under kontroll. Vill man inte lägga ner den tid och det arbete som krävs, ska man förstås välja en annan ras.

Här handlade det emellertid inte om okontrollerad jaktdrift. I min svågers fall var hunden lydig, lycklig och lös, fram till den dan då hormonerna plötsligt slog slint i huvudet på den. Jag har all förståelse för att han valde kemisk kastration för att bryta ett beteende, som faktiskt inte är typiskt för spaniels.

Det var ett exempel på eget ansvar, jag tycker det är en dålig ursäkt att en hund "måste" gå lös för att vara lycklig och istället skylla på annat/andra om den sticker. Jag tycker det är jättebra att testa med kemisk kastrering för att se om det kan hjälpa till med att lösa ett problem om man inte går direkt på en fysisk kastrering.

Jag har sett lösa springers utan kontroll, det slutade med akutbesök hos veterinär för vår hund, hotelser på telefon från hundägaren och polisanmälan. De hundarna var säker jättelyckliga när matte släppte dem lösa trots rådande koppeltvång.