H
Hästen
Efter att ha gjort en rejäl paus från denna historia, så återkommer jag nu.För er som inte läst tidigare trådar handlar detta om en överlåtelse av en häst för 8 år sedan och som enligt avtal ej fick säljas vidare PGA vandringsrisken som gäller för främst varmbloden.
Enligt förra ägaren skulle hästen avlivas den dagen som jag inte kunde tillhanda ha den längre.
(detta stod ej i kontraktet utan var ett muntligt uttalande från dennes sida)
Då jag nu inte kan ha hästen kvar har jag tagit upp diskussionen med förra ägaren vad som skall göras då jag inte ville låta avliva hästen.
Det blev en jobbig diskussion som jag mådde mycket dåligt över.Jag var därför tvungen att ta en paus och fundera över vad jag verkligen ville, vad detta egentligen handlade om, hur jag ville bli bemött och vad jag stod för.
Med samlad kraft från mig själv och mina vänner (ännu ingen terapeft
)så tog jag kontakt igen.Jag hade beslutat mig för att inte ge med mig angånde att behålla hästen i min ägo vilket jag gav med mig vid förra samtalet och jag ville ge det en chans att får sälja.
Förra ägaren vill nu inte det och man kan säga att en konflikt uppstod.Jag stod på mig
(vilket jag nu kunde göra eftersom jag visste vad JAG ville).
Jag kan inte gå emot kontraktet och vill heller inte, utan ambitionen var den att jag ville att min häst skulle få ett fortsatt liv och därmed ge förra ägaren en chans att på egen vilja upphäva kontraktet eftersom hästen är fullt frisk, i sina bästa år och dessutom en mkt trevlig individ.
Nu lyckades jag inte och det finns inte så mkt mer för mig att göra än att behålla hästen eller att låta avliva den.
Egentligen har jag redan bestämt mig , eftersom jag inte beslutat att inte ha hästen kvar...., det är bara det att det är så oerhört svårt, hästen är och kommer alltid vara min älskling ,även om jag om nu gör ett val att inte ha den kvar.
Livet är hårt.
Hälsningar
Hästen
PS-----Kontraktet gäller juridiskt.
Enligt förra ägaren skulle hästen avlivas den dagen som jag inte kunde tillhanda ha den längre.
(detta stod ej i kontraktet utan var ett muntligt uttalande från dennes sida)
Då jag nu inte kan ha hästen kvar har jag tagit upp diskussionen med förra ägaren vad som skall göras då jag inte ville låta avliva hästen.
Det blev en jobbig diskussion som jag mådde mycket dåligt över.Jag var därför tvungen att ta en paus och fundera över vad jag verkligen ville, vad detta egentligen handlade om, hur jag ville bli bemött och vad jag stod för.
Med samlad kraft från mig själv och mina vänner (ännu ingen terapeft
)så tog jag kontakt igen.Jag hade beslutat mig för att inte ge med mig angånde att behålla hästen i min ägo vilket jag gav med mig vid förra samtalet och jag ville ge det en chans att får sälja.Förra ägaren vill nu inte det och man kan säga att en konflikt uppstod.Jag stod på mig
(vilket jag nu kunde göra eftersom jag visste vad JAG ville
).Jag kan inte gå emot kontraktet och vill heller inte, utan ambitionen var den att jag ville att min häst skulle få ett fortsatt liv och därmed ge förra ägaren en chans att på egen vilja upphäva kontraktet eftersom hästen är fullt frisk, i sina bästa år och dessutom en mkt trevlig individ.
Nu lyckades jag inte och det finns inte så mkt mer för mig att göra än att behålla hästen eller att låta avliva den.
Egentligen har jag redan bestämt mig , eftersom jag inte beslutat att inte ha hästen kvar...., det är bara det att det är så oerhört svårt, hästen är och kommer alltid vara min älskling ,även om jag om nu gör ett val att inte ha den kvar.
Livet är hårt.
Hälsningar
Hästen
PS-----Kontraktet gäller juridiskt.
för den insikten.
