De här som säger att det bara är en hobby som man kan sluta med - Jag undrar, vad har ni då i ert liv som gör att det är värt vardagens påfrestningar? Jag har en skadad dressyrhäst som inte kan ridas, och för mig är vardagen en pina. Jag saknar allt det som gjort och fortfarande gör mig glad och motiverad. All livskvalité är för mig borta. Vad har ni i ert liv som gör att ridning "bara är en hobby"?