Sluta för att man skadat sig

[Kattennizze]

Då hade det inte funnits många ryttare i världen...

Tror att de flesta som rider i alla fall lite halvseriöst kommer att skada sig vid någon tillfälle i sin ridkarriär. Det är stora starka djur vi sitter på, reaktionsnabba och instinktstyrda. Vill du ha total säkerhet får du hålla sig till gunghäst.

Javisst. O var och en måste ju ta ställning till om det är värt det. Sen kan man ju välja nivå hur farligt det potentiellt kan bli, fälttävlan eller skogsmulle med äldre valack t ex? Och man måste ju också bedöma sin egen förmåga också och väga in det i sitt beslut.
Efter mina egna skador har jag beslutat mig för att det inte värt för mig att inte ha flera unghästar.

 

[Kattennizze]

Som övriga säger så är det en själv som sätter gränserna på om man ska sluta eller inte. Det ska ingen annan få bestämma

Jag själv till exempel har fått hjärnskakning 3-4 ggr, brutit ena foten, fått en bit av vadmuskeln som dött pga tramp (har ett fint hovavtryck i vaden..), brutit näsan, fått fraktur i underarmen, brutit ländryggen m. operation som följd, skadat bröstryggen så illa att jag idag 3,5 år senare fortfarande har stora smärtor dagligen och äter stark smärtstillande medicin och har en arbetsförmåga på ca 25-35 % (är för övrigt 20+ år gammal och kommer få leva så här i resten av mitt liv) osv men har aldrig övervägt att lägga ner med hästarna.

Hästarna är mitt liv. Utan dom hade jag aldrig klarat av en hel dag. Det är dom som får mig att vilja fortsätta leva. Dom som får min själ att må bra.

Mina vänner och familj är mycket stöttande i det hela. Dom vet att det är detta jag brinner för, och skulle olyckan vara framme så jag avlider så har jag åtminstone dött lycklig.

Det är många (bland annat min sjukgymnast) som ifrågasätter varför jag fortfarande håller på med hästarna, varför jag inte slutar innan det går åt helvete. När jag får den frågan ställer jag en motfråga, "Om du krockar med bilen, skulle du aldrig någonsin köra bil igen?". Får alltid samma svar att jo då man skulle satt sig i en bil igen och då som först börjar folk förstå varför jag inte väljer att sluta.

Skillnaden mellan mig och dom är att jag gör det jag älskar. Dom flesta chaufförerna kör ju enbart för att dom måste, inte för att dom älskar det. Jag håller på med en farlig sport, men att köra bil (eller annat fordon i trafiken) är betydligt farligare och det är betydligt fler personer som omkommer i en bilolycka än en hästrelaterad olycka.

Så som sagt det är bara en själv som kan dra gränsen

Jag tycker inte biljämförelsen håller, du måste ju komma till jobb och ibland finns det ju ingen kollektivtrafik. Det är nödvändighet. Att rida är det inte.

 

[Vira]

Jag vet ju redan nu att det finns risker med att rida, så om det inte handlar om en olycka som gör det direkt farligt för mig att fortsätta (dvs att en vanlig enkel avramling kan sluta riktigt illa pga skadan) så tror jag inte att framtida olyckor kan påverka så mycket. I så fall skulle jag ju sluta nu om jag inte tyckte att fördelarna övervägde riskerna.

Jag har varit med om en mer rejäl skada som jag kommer att få dras med följderna av livet ut, men den har inte gjort att jag har tänkt tanken att sluta. Däremot så har den fått mig att verkligen fundera över vilka risker som finns och vilka risker jag vill ta. Jag kommer inte att rida fälttävlan igen om jag inte hittar en riktigt trygg häst. Jag kommer inte heller att hoppa nära hästens övre gräns - ska jag hopptävla i framtiden vill jag ha en häst som med lätthet går 1,30 om jag ska rida den i 1,10. Jag kommer inte heller att rida unghästar (utom handplockade individer som är ruskigt snälla) eller hästar som har en tendens att bocka/stegra/flyga i luften. Dessa hästar kommer jag inte heller att hantera. Där går min gräns för vad det är värt att riskera.

 

[Lager]

Javisst. O var och en måste ju ta ställning till om det är värt det. Sen kan man ju välja nivå hur farligt det potentiellt kan bli, fälttävlan eller skogsmulle med äldre valack t ex? Och man måste ju också bedöma sin egen förmåga också och väga in det i sitt beslut.
Efter mina egna skador har jag beslutat mig för att det inte värt för mig att inte ha flera unghästar.

Precis. Det är därför jag rider dressyr och skogsmullar med just en äldre vallack.

 

[Marita73]

Jag tror att jag kanske har tagit mig liiite vatten över huvudet nu. Jag har tidigare fått såpass många kraftiga hjärnskakningar så att jag nu har sk "boxarskalle" (läkarens ord). Får hjärnskakning av en liten smäll, tyg slå huvudet i en skåplucka, och har nu köpt mig en unghäst som jag ska rida in. Tror dock det kommer att gå bra. Utöver det sitter ena korsbandet bara fast en tredjedel plus lite annat skit som hänger med.

För mig handlar det om att ställa det fysiska mot det psykiska. Ja, jag går på smärtstillande dagligen för att fungera men utan hästarna störtdyker jag ner i depression, det är liksom inget liv att leva utan hästarna.

 

[Rubinen]

Håller med om att det är inte riktigt fråga om att sluta rida för att man skadar sig. Däremot är det viktigt att ta sin tid efter en skada för att låta kroppen läka. Som många andra har jag tyvärr skadat mig rejält efter ett fall som nu är en permanent skada och jag har metallskruvar i min fotled. Stoppar det mig? Nej. Är jag mer försiktig i min hästhantering nu än förr? Absolut, man lär sig av sina misstag.

Samtidigt som mitt sätt att tänka runt hästhantering har ändrats drastiskt så har jag nu även fysiska problem som stoppar mig från att göra saker jag tidigare gjort. Dock skulle det aldrig hindra mig från att fortsätta försöka göra de saker jag vill göra. Och så länge jag har roligt när jag rider så tycker jag inte det är några problem

 

[Bulldoozer]

Upp till dig själv att avgöra.

Jag "borde" sluta träna så tungt, mina knän ser ingen bra ut på röntgen och jag har pålagringar överallt i kroppen. Försökte träna lättare, fokusera på rörligheten och lyssna på vad läkaren sa. Resulterade i att jag knappt kom iväg till gymmet på att par veckor och blev låg.. Pratade med en kompis i telefon som sa till mig "Skit i det, gå och träna som du vill, du var fan mycket gladare även fast du hade ont förut!". Så blev det, får vi se hur långe det håller.. Man måste göra det som känns bra för en själv, inte bara fysiskt utan också mentalt.

 

[LuckyMe]

Jag tycker inte biljämförelsen håller, du måste ju komma till jobb och ibland finns det ju ingen kollektivtrafik. Det är nödvändighet. Att rida är det inte.

Om vi ändrar om lite då.

Idag var jag på rally. Det var ett 20-tal som kraschade varav hälften voltade minst ett varv. Dom hade väldigt ont efter det, men slutar dom? Nej, så länge bilen rullar så är dom med i tävlingen.. Är det första gången dom skadar sig pga rally? Troligtvis inte.



En vardaglig bilförare kör till och från jobbet varje dag. Minst 70 % har kollektivtrafik dom kan resa med vilket är säkrare än personbil och dessutom oftast mycket billigare. Byter dom färdalternativ? Nej för dom vill hellre köra.. Så jag tycker visst man kan jämföra med en bilförare.



För att fortsätta med exempel;
En boxare skadar sig efter varje gång i ringen. Säkert minst 40 % av alla tävlande skadar sig så pass att dom däckar i ringen. Slutar dom för det? Nej det gör dom inte.. Vad är skillnaden?

I boxning slåss man med varandra varje gång ofta flera gånger i veckan. Ridning sker inte avramlingar lika ofta. Iaf inte för mig eller alla runt omkring mig. Har ramlat av 1 gång senaste 3 åren och då ridit minst 5 dagar i veckan 1-3 hästar per dag.

 

[Kattennizze]

Om vi ändrar om lite då.

Idag var jag på rally. Det var ett 20-tal som kraschade varav hälften voltade minst ett varv. Dom hade väldigt ont efter det, men slutar dom? Nej, så länge bilen rullar så är dom med i tävlingen.. Är det första gången dom skadar sig pga rally? Troligtvis inte.



En vardaglig bilförare kör till och från jobbet varje dag. Minst 70 % har kollektivtrafik dom kan resa med vilket är säkrare än personbil och dessutom oftast mycket billigare. Byter dom färdalternativ? Nej för dom vill hellre köra.. Så jag tycker visst man kan jämföra med en bilförare.



För att fortsätta med exempel;
En boxare skadar sig efter varje gång i ringen. Säkert minst 40 % av alla tävlande skadar sig så pass att dom däckar i ringen. Slutar dom för det? Nej det gör dom inte.. Vad är skillnaden?

I boxning slåss man med varandra varje gång ofta flera gånger i veckan. Ridning sker inte avramlingar lika ofta. Iaf inte för mig eller alla runt omkring mig. Har ramlat av 1 gång senaste 3 åren och då ridit minst 5 dagar i veckan 1-3 hästar per dag.

Om man inte är ekonomiskt oberoende så måste man jobba för att försörja sig. Och då behöver man komma till jobbet, ergo det är nödvändigt att komma dit på något sätt. Hästar är en fritidssysselsättning för de allra flesta, ergo ej nödvändiga. Jag har aldrig pratat om boxning eller rally, vi diskuterar ridning och hästar här.

 

[Aionee]

Personligen skulle jag kunna sluta rida, i alla fall regelbundet, om jag skadade mig allvarligt så att läkarna rekommenderade det. Dock skulle jag aldrig kunna sluta med hästar. Att rida är inget nödvändigt för mig, men min relation med min häst är livsviktig. Jag åkte in på hjärtintensiven i maj och efter 2 dagar var jag redo att slå till med näbbar och klor för att få permis och träffa min häst. Som tur nog var behövdes inte det för min läkare hade hästar själv och förstod.

 

[LuckyMe]

Om man inte är ekonomiskt oberoende så måste man jobba för att försörja sig. Och då behöver man komma till jobbet, ergo det är nödvändigt att komma dit på något sätt. Hästar är en fritidssysselsättning för de allra flesta, ergo ej nödvändiga. Jag har aldrig pratat om boxning eller rally, vi diskuterar ridning och hästar här.

Om du inte redan förstod det så var det jämförelser mot ridning. Om man är boxare eller rallyförare ifrågasätts dom i princip aldrig, men ramlar man av hästen och bryter armen tycker folk att man ska sluta rida direkt för att det är farligt. Är inte rally och boxning minst lika farlig, om inte farligare?


Ang. jobb så ja alla som jobbar/går i skolan/praktiserar/etc. behöver ta sig dit och hem. Av dessa är det minst 70 % som KAN välja kollektivtrafik för att ta dig från A till B. Men väljer dom flesta det? Nej det är enklare att köra. Men dom KAN välja annat färdsätt för att säkerställa att man reser så säkert som möjligt och dessutom sparar en rejäl slant i månaden som annars skulle gått till bensin/diesel/e85 och därmed sparat på miljön (om man nu ska dra ut på det hela..). Så jo man kan jämföra dom med oss som håller på med hästar. Jag rider för att jag vill det. Av dom 70 % som kör bil som kan välja kollektivtrafik istället (eller för den delen gå/cykla) kör bilen för att dom vill det.

 

[stjarnhimmel]

Om du inte redan förstod det så var det jämförelser mot ridning. Om man är boxare eller rallyförare ifrågasätts dom i princip aldrig, men ramlar man av hästen och bryter armen tycker folk att man ska sluta rida direkt för att det är farligt. Är inte rally och boxning minst lika farlig, om inte farligare?


Ang. jobb så ja alla som jobbar/går i skolan/praktiserar/etc. behöver ta sig dit och hem. Av dessa är det minst 70 % som KAN välja kollektivtrafik för att ta dig från A till B. Men väljer dom flesta det? Nej det är enklare att köra. Men dom KAN välja annat färdsätt för att säkerställa att man reser så säkert som möjligt och dessutom sparar en rejäl slant i månaden som annars skulle gått till bensin/diesel/e85 och därmed sparat på miljön (om man nu ska dra ut på det hela..). Så jo man kan jämföra dom med oss som håller på med hästar. Jag rider för att jag vill det. Av dom 70 % som kör bil som kan välja kollektivtrafik istället (eller för den delen gå/cykla) kör bilen för att dom vill det.

Min bild är att det är precis tvärtom. dvs boxning, kampsport, hockey hör jag hela tiden att folk pratar om hur farligt det är.
Även i media diskuteras hjärnskador pga boxning tex efter Frida Wallbergs situation, hjärnskakningar inom hockey syns i media hela tiden..
Så min bild är nog tvärtom- mina vänner som höll på med såna sporter fick mer kommentarer än vad jag fick.

 

[Snowball]

All slags träning och sport är väl egentligen mer eller mindre farlig? Löpning ja man kan snubbla och falla illa eller till och med bli påkörd. Träna på gym, de där maskinerna kan säkert i värsta fall gå sönder och klämma någon eller falla i huvudet på någon. Fotboll verkar ju livsfarligt med alla hjärnskakningar och brutna ben och brustna korsband de får stup i kvarten och det är Sveriges största sport. Simning är väl relativt skonsamt om man nu inte halkar på vägen till bassängen och hur nyttigt det är med massa klor i längden vet jag inte och man kan drunkna de händer tyvärr trots badvakter.

Men nästan lika illa är det väl i längden att inte röra på sig? Många har idag stillasittande jobb eller jobb med monotona rörelser inomhus. Att komma ut i friska luften och röra på sig är viktigt för hälsan både psykiskt och fysiskt och vad man då väljer att göra är upp till var och en. Dock så behöver man inte ta onödiga risker oavsett vad man väljer för motion eller sport. Varje höst blir jag mäkta förvånad över alla de som är ute och promenerar längs 90-vägar i skymningen utan reflexer, det är väl livsfarligt om något

 

[stjarnhimmel]

All slags träning och sport är väl egentligen mer eller mindre farlig? Löpning ja man kan snubbla och falla illa eller till och med bli påkörd. Träna på gym, de där maskinerna kan säkert i värsta fall gå sönder och klämma någon eller falla i huvudet på någon. Fotboll verkar ju livsfarligt med alla hjärnskakningar och brutna ben och brustna korsband de får stup i kvarten och det är Sveriges största sport. Simning är väl relativt skonsamt om man nu inte halkar på vägen till bassängen och hur nyttigt det är med massa klor i längden vet jag inte och man kan drunkna de händer tyvärr trots badvakter.

Men nästan lika illa är det väl i längden att inte röra på sig? Många har idag stillasittande jobb eller jobb med monotona rörelser inomhus. Att komma ut i friska luften och röra på sig är viktigt för hälsan både psykiskt och fysiskt och vad man då väljer att göra är upp till var och en. Dock så behöver man inte ta onödiga risker oavsett vad man väljer för motion eller sport. Varje höst blir jag mäkta förvånad över alla de som är ute och promenerar längs 90-vägar i skymningen utan reflexer, det är väl livsfarligt om något

Ja det farligaste är nog att inte träna alls!

 

[Bison]

@Kattennizze
Jag tycker inte det är konstigt att jämföra med andra idrottare, tex speedway och hockey. Ta Foppa, hur mycket har han inte skadat sig och ändå fortsatt spela? Det är knappast för att han behövht pengarna utan för att han brinner för vad han gör.
Det är nog svårt att förstå om man själv inte har ett så starkt intresse för någonting.

Jag har som sagt skadat mig upprepade gånger men valt att fortsätta, jag kan inte sluta. Jag har försökt men jag lever hellre med fysisk smärta än mår mentalt dåligt. Det fysiska vänjer man sig vid rätt snabbt, kroppen anpassar sig men det mentala är ett helvete, iaf för mig.

Jag napassar min ridning, de dagar det är värst longerar jag. Jag har ofta en vid hand istället för att rida ut bägge en i taget. Jag undviker att gå banan när jag tävlar och får ett sent nummer för att spara på kroppen till ridningen. Den grå har väldigt mycket gung i traven så därför väljer jag att rida i galopp osv.
Det går, jag har ont varje dag, jag kräks ibland mellan klasserna för att det gör så ont men väl uppe i sadeln släpper det, smärtan viker sig för glädjen i att få rida.
Det handlar inte om att vara macho eller att folk ska bli imponerade utan det handlar om mig, jag vill fortsätta för att jag tycker det är värt det.
Jag lever hellre kort och intensivt än långt, stillsamt och tråkigt.
Sen får andra göra hur de vill men om man brinner för något så slutar man inte pga några skador oavsett vad andra säger och tycker.

 

[Kattennizze]

Jag tycker all elitidrott är dumt faktiskt, i alla fall där man belastar vävnaderna så att man får kroniska permanenta skador som man alltid måste leva med. Att inte röra på sig alls, är självklart också farligt, men det diskuterar vi ju inte här eller jämför med. Så ja, jag tycker det är idiotiskt att syssla med ett fritidsintresse och dra på sig svåra skador. Däremot gör ju återigen, alla vuxna precis som de vill. Jag kan inte ramla av en häst längre, min gångförmåga skulle påverkas betydligt och därmed skulle jag inte klara av mitt liv som det är nu med barn och jobb. Det hade varit oansvarigt. Så mitt val var mycket enkelt, andra gör andra val, helt okej. Jag skulle inte sluta för att någon annan säger det, men däremot vill jag inte leva med stark kronisk smärta därför var mitt val enkelt.

 

[Hastflickan]

Klart att du ska fortsätta rida! Om du har intresse för det såklart. Lyssna på dig själv, vad är det DU vill? Alla gör illa sig någon gång och det spelar ingen roll vad det handlar om för sport. Jag har själv nyligen skadat mitt knä, och för mig gör det lite ont att rida just nu, men det är inget som hindrar. Visst, har man ont borde man vänta lite till, men som sagt, vill DU fortsätta så fortsätt!

 

[Speedway]

Livet är en farlig åkomma med 100% dödlighet. Gäller att ha kul så länge man kan.

 

[aglaonema]

Min skada är av sådan art att jag har avslitna korsband, både främre och bakre korsband helt av plus ett avslitet ligament på utsidan av knät. Det är en ovanlig skada eftersom man vanligtvis inte brukar slita sönder alla korsband i knät då man skadar sig. Jag tror att jag kommer kunna rida och allt är opererat men hur tänker man för att inte vara rädd för att skada sig igen? Dessutom är det det ben man använder för att sitta upp på hästen med.

 

[WS6]

Min skada är av sådan art att jag har avslitna korsband, både främre och bakre korsband helt av plus ett avslitet ligament på utsidan av knät. Det är en ovanlig skada eftersom man vanligtvis inte brukar slita sönder alla korsband i knät då man skadar sig. Jag tror att jag kommer kunna rida och allt är opererat men hur tänker man för att inte vara rädd för att skada sig igen? Dessutom är det det ben man använder för att sitta upp på hästen med.

Man kan och bör variera sida man sitter upp på hästen på, så det är inget problem, känns lite ovant första gångerna bara! Och använd pall!
Kanske om du har ett bra knäskydd så du har ett bra stöd för knäet i början och så låta bli och tänka på allt som kan hända, du kan ju lika gärna trampa fel/trilla och skada dig illa ute i naturen också det går du väl inte och tänker på..? Hitta en lugn och fin pålle att börja med när det är dags!?