Slickandet - hur var det med det egentligen ?

[pixiesberlioz]

Har en häst som jag tidigare skrivit lm här på Buke. Hon har mycket i sitt bagage och jag har jobbat mycket för att vår relation ska bli bättre.
Har jobbat belöningsbaserat, och sedan jul fördjupat mig mer i R+.
Något som gör mig förvirrad bara:
Hästen kommer gärna till mig i hagen, inte bara vid fodringstid eller när jag ska hämta henne, utan även om jag är där och mockar, kollar läget osv.
När hon kommer till mig (oavsett situation) nosar hon mig lite i ansiktet varpå jag svarar genom att klia henne vid manen och ge en morotsslant. Sen brukar hon stanna vid mig (uppfattar henne som nyfiken och glad) och gärna slicka på mig. Antingen jackan, byxan, eller händerna. Bits aldrig. Nafsar aldrig.
Om jag kliar henne vid manen då kommer hon gärna närmre och fortsätter slicka.
Är detta ett bra eller dåligt tecken? Läser olika överallt (även inom relationsbaserad träning verkar det skilja sig).
På ena sidan läser jag att hästen litar på dig när den gör detta, på den andra att det är ett tecken på stress?
Någon som vet/egna erfarenheter?

 

[Elo]

Min förra häst använde slickande som ett sätt att tigga (istället för att nafsa eller krafsa med hoven). Lät man henne hållas kunde hon slicka så att jackan blev blöt igenom.

Hon fick slicka ett par gånger, sen avstyrde jag det.

 

[Oknytt]

Min häst är superslickig. Upplever inte henne alls som stressad, utan sätter det i samband med att hon är ganska tiggig sv sig då hon tidigare stått på en ridskola och är van att få godis.

 

[pixiesberlioz]

Min häst är superslickig. Upplever inte henne alls som stressad, utan sätter det i samband med att hon är ganska tiggig sv sig då hon tidigare stått på en ridskola och är van att få godis.

Okej Jag tror inte att min slickar som "tigg", hon gör annorlunda då.
Eftersom hon slickar i samband med att jag kliar henne var väl min fråga om hon blir stressad av att jag kliar och därför slickar, eller hur jag ska tolka det

 

[pixiesberlioz]

Bör tilläggas att jag haft stora problem att hämta hästen i hagen förut, så att hon kommer till mig (både när jag har grimma med mig och inte) är en stor framgång.

 

[MiniLi]

Okej Jag tror inte att min slickar som "tigg", hon gör annorlunda då.
Eftersom hon slickar i samband med att jag kliar henne var väl min fråga om hon blir stressad av att jag kliar och därför slickar, eller hur jag ska tolka det

Jag skulle tolka det som att hon tycker det är mysigt

 

[Habina]

När min wm var liten lärde jag henne att man absolut inte fick bitas, oavsett orsak, men att slicka var ok. Det har gjort att hon slickar ofta, men man får läsa av situationen för att förstå varför. Tex när jag gett henne en morotsbit för att hon varit duktig vid borstning, då slickar hon gärna för att visa att hon vill ha mer. Eller som igår, när hon stod nära mig och en annan häst kom för nära, då slickade hon mig för att markera att hon var stressad över att vara "trängd" så när jag schasat bort den andra hästen var hon nöjd och slutade slicka. Ibland slickar hon för att få uppmärksamhet, ibland för att jag börjar skratta (ffa när hon slickar mig i ansiktet).

Så jag skulle försöka se utifrån situationen vad hästen egentligen menar.

 

[the_connemara]

Jag har ingen aning ska jag börja med att säga. Men jag har funderat mycket på vilka beteenden som vi omedvetet förstärker bara av hur vi umgås och regerar på hästen hela tiden i umgänget. Både positivt och negativt. Kanske känner du spontant att det är något positivt att hon söker kontakt på ett sådant fint sätt, eller åtminstone kände så i början. Och hon känner då att det är ett av alla sätt hon kan närma sig dig? Eller att det började tvärtom mer som en sak som kändes trygg för henne och hon har inte emottgit något/så mycket negativt kring det och därför fortfarande tycker det.

Instämmer också i som @Habina skriver att det nog kan beror mycket på situation, som du själv också redan nämnt att det kan var "tiggslickande" på ett lite annat vis.

Inga svar utan fler frågor, sorry

 

[SiZo]

Min förra hingst slickades mycket. Jag tror att typ samtliga av hans avkommor slickas, så jag tror att det ligger någon genetisk komponent bakom beteendet. Han gjorde det som en social grej, grooming liksom, han kunde slicka på sina ston också, om de tillät honom Så jag skulle säga att beteendet är mycket positivt när han gjorde det, men det kan såklart ligga annat i botten hos andra hästar.

 

[pixiesberlioz]

Jag har ingen aning ska jag börja med att säga. Men jag har funderat mycket på vilka beteenden som vi omedvetet förstärker bara av hur vi umgås och regerar på hästen hela tiden i umgänget. Både positivt och negativt. Kanske känner du spontant att det är något positivt att hon söker kontakt på ett sådant fint sätt, eller åtminstone kände så i början. Och hon känner då att det är ett av alla sätt hon kan närma sig dig? Eller att det började tvärtom mer som en sak som kändes trygg för henne och hon har inte emottgit något/så mycket negativt kring det och därför fortfarande tycker det.

Instämmer också i som @Habina skriver att det nog kan beror mycket på situation, som du själv också redan nämnt att det kan var "tiggslickande" på ett lite annat vis.

Inga svar utan fler frågor, sorry

Ja, haha, men det var bra frågor du satte igång

Hon gör det enbart i hagen, när hon är lös, och ofta i samband med att jag klappar/kliar henne vid hårfästet mitt på halsen. Hon gör inte så om hon är lös i paddocken t ex och vi jobbar från marken.
Min spontana tanke var att det är hennes sätt att "klia" tillbaka när jag kliar på henne, men efter att ha tänkt (och läst) några varv blev jag osäker.
Det är ju inget problem för mig och jag kan inte se att det är problematiskt på något annat sätt heller egentligen, om det inte är så att hon försöker lugna sig för att hon är stressad eller dylikt.

 

[the_connemara]

Ja, haha, men det var bra frågor du satte igång

Hon gör det enbart i hagen, när hon är lös, och ofta i samband med att jag klappar/kliar henne vid hårfästet mitt på halsen. Hon gör inte så om hon är lös i paddocken t ex och vi jobbar från marken.
Min spontana tanke var att det är hennes sätt att "klia" tillbaka när jag kliar på henne, men efter att ha tänkt (och läst) några varv blev jag osäker.
Det är ju inget problem för mig och jag kan inte se att det är problematiskt på något annat sätt heller egentligen, om det inte är så att hon försöker lugna sig för att hon är stressad eller dylikt.

Just som du beskriver det där hade jag tolkat det som hennes sätt att klia tillbaka och som positivt. Men jag hade verkligen velat läsa mer om lugnande signaler, @skiesabove har du några mer lättlästa tips än den massiva engelska boken jag lagt som bokmärke till en framtid med mer energi? Men ändå lite djupare. Jag fattar liksom inte skillnaden på release och lugnande signaler för att hantera stress, eller är det inte så tydlig skillnad utan lite flytande/mer situationsbaserat? Får liksom inte riktigt grepp.

 

[skiesabove]

Just som du beskriver det där hade jag tolkat det som hennes sätt att klia tillbaka och som positivt. Men jag hade verkligen velat läsa mer om lugnande signaler, @skiesabove har du några mer lättlästa tips än den massiva engelska boken jag lagt som bokmärke till en framtid med mer energi? Men ändå lite djupare. Jag fattar liksom inte skillnaden på release och lugnande signaler för att hantera stress, eller är det inte så tydlig skillnad utan lite flytande/mer situationsbaserat? Får liksom inte riktigt grepp.

Eh ptja det är väl ett kommande blogginlägg från mig det .

Jag tror Relationsbaserat har lite material men det är ju bakom deras rejäla paywall.

 

[skiesabove]

Lite kort och mystiskt förklarat, kan förklara längre senare (är ute på vift): det är ingen separation mellan signalen och händelsen. Det är ingen separation mellan individen och flocken.

 

[pixiesberlioz]

Just som du beskriver det där hade jag tolkat det som hennes sätt att klia tillbaka och som positivt. Men jag hade verkligen velat läsa mer om lugnande signaler, @skiesabove har du några mer lättlästa tips än den massiva engelska boken jag lagt som bokmärke till en framtid med mer energi? Men ändå lite djupare. Jag fattar liksom inte skillnaden på release och lugnande signaler för att hantera stress, eller är det inte så tydlig skillnad utan lite flytande/mer situationsbaserat? Får liksom inte riktigt grepp.

Exakt! Där blir jag jätteförvirrad
Denna situation borde inte vara stressande ur hennes synvinkel, då hon är i hagen, med kompisar, fri att gå osv.

 

[skiesabove]

Exakt! Där blir jag jätteförvirrad
Denna situation borde inte vara stressande ur hennes synvinkel, då hon är i hagen, med kompisar, fri att gå osv.

Människans närvaro kan vara stress nog. Jag har lite filmklipp från en av mina förra hästar, som strösslar lugnande signaler när han skrittar fram mot mig i hagen.

Säger han åt mig att lugna mig? Säger han "jag vet att du vill att jag ska vara lugn, jag är lugn"? Säger han "jag känner stress över interaktionen med människor och vill lugna ner mig?"

Det är lite sak samma, så att säga. Vi kan omöjligt veta exakt vad dom menar i detalj, det är så lätt att tolka in vår egen bias. Det enda vi kan konstatera är att vi ser det - och vi kan svara, med kroppspråk och mental hållning. Med resultat att vi tillsammans kan umgås på en lugnare nivå.

 

[pixiesberlioz]

Människans närvaro kan vara stress nog. Jag har lite filmklipp från en av mina förra hästar, som strösslar lugnande signaler när han skrittar fram mot mig i hagen.

Säger han åt mig att lugna mig? Säger han "jag vet att du vill att jag ska vara lugn, jag är lugn"? Säger han "jag känner stress över interaktionen med människor och vill lugna ner mig?"

Det är lite sak samma, så att säga. Vi kan omöjligt veta exakt vad dom menar i detalj, det är så lätt att tolka in vår egen bias. Det enda vi kan konstatera är att vi ser det - och vi kan svara, med kroppspråk och mental hållning. Med resultat att vi tillsammans kan umgås på en lugnare nivå.

Ja det är ju sant
Fasiken, jag var mest glad att hon kommer frivilligt när hon ser mig i hagen, oavsett vad jag gör.
Positiva är väl att mitt kroppsspråk signalerar det - att jag är glad att se henne.

 

[skiesabove]

Ja det är ju sant
Fasiken, jag var mest glad att hon kommer frivilligt när hon ser mig i hagen, oavsett vad jag gör.
Positiva är väl att mitt kroppsspråk signalerar det - att jag är glad att se henne.

Ja precis, vi behöver ju inte "ta åt oss" över att en häst kan känna stress av vår närvaro, bara ta det för vad det är.

En stor del av hästars kommunikation är att dom hela tiden speglar varandra. Så om vi jobbar på att själva hålla lugnet, och lär oss de signaler och "ritualer" som vi som människa lätt kan härma (titta bort, gäspa, inte gå rakt mot dom etc), så tar det inte så lång stund innan dom börjar spegla det.

Jag använder gäspning och stirra ut i fjärran rätt mycket . Gäspning är fin för den delar vi med dom, den går över artgränserna hos alla däggdjur.

 

[pixiesberlioz]

Ja precis, vi behöver ju inte "ta åt oss" över att en häst kan känna stress av vår närvaro, bara ta det för vad det är.

En stor del av hästars kommunikation är att dom hela tiden speglar varandra. Så om vi jobbar på att själva hålla lugnet, och lär oss de signaler och "ritualer" som vi som människa lätt kan härma (titta bort, gäspa, inte gå rakt mot dom etc), så tar det inte så lång stund innan dom börjar spegla det.

Jag använder gäspning och stirra ut i fjärran rätt mycket . Gäspning är fin för den delar vi med dom, den går över artgränserna hos alla däggdjur.

Vad intressant med spegling, det visste jag inte!
Jag stirrar också ut i fjärran en hel del, men det har förmodligen att göra med att jag inte är neurotypisk.
Att ha häst i livet igen har varit så skönt, har känt att jag äntligen kan vara social någonstans där man inte behöver missförstås, eller fundera på om den man pratar med egentligen har en underton eller menar något annat.
Därför blev jag lite ångestfylld när jag läste det där om slickandet.

 

[skiesabove]

Vad intressant med spegling, det visste jag inte!
Jag stirrar också ut i fjärran en hel del, men det har förmodligen att göra med att jag inte är neurotypisk.
Att ha häst i livet igen har varit så skönt, har känt att jag äntligen kan vara social någonstans där man inte behöver missförstås, eller fundera på om den man pratar med egentligen har en underton eller menar något annat.
Därför blev jag lite ångestfylld när jag läste det där om slickandet.

Då har du en fördel! Jag upplever att "äkta däggdjursspråk" kommer lättare för de som inte är neurotypiska.

Vi förstår liksom det obekväma med stirrande ögonkontakt .

Men man får definitivt börja skala av de ångestlager man lagt på sig av att försöka kommunicera med neurotypiker hela livet och blivit missförstådd och fått negativ feedback hela livet.

De andra djuren säger det dom menar, och menar det dom säger. Och det är utan komplicerade lager, det är enkla meningar. Då gäller det att man kan ta det utan att ens ego börjar gaffla om saker, för det är något dom andra djuren har rätt lite av - den medvetandekonstruktionen som kallas ego alltså.

 

[pixiesberlioz]

Då har du en fördel! Jag upplever att "äkta däggdjursspråk" kommer lättare för de som inte är neurotypiska.

Vi förstår liksom det obekväma med stirrande ögonkontakt .

Men man får definitivt börja skala av de ångestlager man lagt på sig av att försöka kommunicera med neurotypiker hela livet och blivit missförstådd och fått negativ feedback hela livet.

De andra djuren säger det dom menar, och menar det dom säger. Och det är utan komplicerade lager, det är enkla meningar. Då gäller det att man kan ta det utan att ens ego börjar gaffla om saker, för det är något dom andra djuren har rätt lite av - den medvetandekonstruktionen som kallas ego alltså.

Exakt! Jag behöver inte titta ner i marken och göra mig "ofarlig" när det gäller hästar, jag går runt så naturligt, haha

Ja! Negativ feedback i efterhand dessutom, så man får stå där förvirrad och ifrågasätta sig själv och allt man gjort X antal veckor tillbaka...
Det är ju det som är fördelen med häst, man får en ärlig respons på en gång! Och sånt har jag aldrig upplevt som negativt, oavsett om det är en häst eller människa jag umgås med

En annan fördel är att om man som jag, fått lära sig att det som sägs oftast inte är det som menas, så får man ta till andra sätt när man vill förstå en situation. För min del har det handlat om mönster. Eftersom min hjärna gärna ser allt, utan filter, blir det väldigt lätt att se när något avviker från mönstret.
Det är nog mitt bästa icke-neurotypiska drag Som det hjälpt mig med hästen!
Jag ska fortsätta pussla och observera kring slickandet och se om jag kan bli något klokare