Slappa på jobbet

Min lönebidragsanställning har äntligen gått igenom. Af snurrade ju till det och sa först att jag inte skulle få det av någon obegriplig anledning. Ansökan skulle göras i god tid vilket gjordes, men det dög först inte. Men en dag i förra veckan blev jag kallad till chefens kontor för att af hade vaknat. Jag kom dit och blev lite överrumplad av att en person från af också var där.

I min anpassning ingår att jag får ledigt för habiliteringen och tandläkaren. Jag har dock redan ordnat så att boendestöd och psykolog är efter arbetstid. I anpassningen ingår också att jag ska jobba i min egen takt och ta pauser för att hålla över tid och ha lite ork kvar efter jobbet. Jag ska alltså slappa lite på jobbet. Det ingår för mig. Men jag gör det inte. Jag vill prestera och vara duktig. Jag vill bädda för framtiden så att jag får bra vitsord och kan få jobb igen i framtiden. För är jag inte flitig så tror jag inte jag får jobb igen när den här anställningen tar slut.

Men trots att jag försöker prestera så känner jag att jag inte räcker till. Förra året blev ju en tillsvidaretjänst ledig på det här jobbet och som jag sökte. Jag fick inte tjänsten. Han som fick tjänsten är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer att vara. Han är engagerad, jobbar hårt, är kunnig, händig och kommer med många egna förslag. Och sån kommer jag aldrig att bli. Mina chanser till en fast tjänst är rätt minimala tyvärr.

 

[Wille]

Du ska inte stå o glo. Du ska vila på nåt bra ställe o vara ifred. Om det nu finns något sådant. Gick själv på rehab med arbetsträning och det viktigaste för af/ fk var att jag ” lärde mig vara på jobbet” och att jag ” kom upp på morgonen” , de kunde ju inte veta att min snittid på morgonen va ca 04.00. Jag sa inget, ingen idé.

Det finns inget ställe att vara på. Enda chansen är när man åker iväg på jobb ensam. Då kan man sitta i bilen en stund innan man kliver ur. Men jobbar man med någon så är det bara att hugga i direkt och köra på.

 

[nullo-modo]

Prestationer är det som ger mat för dagen. Det är det som får något att hända och förändra något till det bättre.

Att kunna vila både kropp och hjärna samtidigt är en prestation i dagens samhälle. Kasta inte bort denna chansen nu.
Du har ju nu chansen att inte komma hem helt slut efter jobbet.

 

[nullo-modo]

Det finns inget ställe att vara på. Enda chansen är när man åker iväg på jobb ensam. Då kan man sitta i bilen en stund innan man kliver ur. Men jobbar man med någon så är det bara att hugga i direkt och köra på.

Detta är inget du ska lösa utan det är arbetsgivare och arbetsförmedlingen till största delen. Dom allra flesta företag har redan olika lösningar på hur vila kan ske.

 

[JohannaB]

Ett exempel till från en av mina arbetsplatser:
Vi bestämde att ALLA skulle ha paus både för- och eftermiddag.
Inte en gemensam fikarast, för det är inte återhämtning för alla utan kan vara energiskapande för en del och energigivande för andra, men alla skulle ha egna pauser också.
En del passade på att ta en macka då, andra spelade spel på mobiltelefonen, de tredje surfade på Bukefalos och några passade på att ringa telefonsamtal som behövdes (boka tandläkartid, prata med nån kundservice eller vad man nu hade på ”måste fixas listan” privat).

Du har ju nu ersättning för att återhämta dig, så du kanske ska planera in någon sådan paus då?
Och en paus kan både vara att göra något som annars ligger på och stressar en (sån är jag, jag kan må bättre av att göra en sak för att jag blir lugnare sedan) och tvärtom att göra ingenting (bara sitta och titta på en vägg) eller sysselsätta hjärnan med en avslappnande aktivitet (mobilspel)

Jobbar ni mycket i team?
Dvs måste du och kollegorna jobba samtidigt och med samma sak?
Kanske går det i så fall att planera så du kan ha en egen separat arbetsuppgift, oberoende av kollegorna, så du slipper känna att de tittar snett på dig för dina återhämtningsperioder?

Kom just på att nu gör jag kanske precis det du inte ville, ger råd
Strunta i att fundera på vad som står här, blev mest inspirerad för att jag jobbat som chef för många med ”återhämtningsbehov” av olika slag. Det är det bästa jag vet, när de lyckats hitta sätt att må bra på jobbet och få livet att funka. Tror säkert din chef tycker samma sak, hen gillar dig och vill att du ska må bra! Helt säker!

 

[Wille]

Ett exempel till från en av mina arbetsplatser:
Vi bestämde att ALLA skulle ha paus både för- och eftermiddag.
Inte en gemensam fikarast, för det är inte återhämtning för alla utan kan vara energiskapande för en del och energigivande för andra, men alla skulle ha egna pauser också.
En del passade på att ta en macka då, andra spelade spel på mobiltelefonen, de tredje surfade på Bukefalos och några passade på att ringa telefonsamtal som behövdes (boka tandläkartid, prata med nån kundservice eller vad man nu hade på ”måste fixas listan” privat).

Du har ju nu ersättning för att återhämta dig, så du kanske ska planera in någon sådan paus då?
Och en paus kan både vara att göra något som annars ligger på och stressar en (sån är jag, jag kan må bättre av att göra en sak för att jag blir lugnare sedan) och tvärtom att göra ingenting (bara sitta och titta på en vägg) eller sysselsätta hjärnan med en avslappnande aktivitet (mobilspel)

Jobbar ni mycket i team?
Dvs måste du och kollegorna jobba samtidigt och med samma sak?
Kanske går det i så fall att planera så du kan ha en egen separat arbetsuppgift, oberoende av kollegorna, så du slipper känna att de tittar snett på dig för dina återhämtningsperioder?

Kom just på att nu gör jag kanske precis det du inte ville, ger råd
Strunta i att fundera på vad som står här, blev mest inspirerad för att jag jobbat som chef för många med ”återhämtningsbehov” av olika slag. Det är det bästa jag vet, när de lyckats hitta sätt att må bra på jobbet och få livet att funka. Tror säkert din chef tycker samma sak, hen gillar dig och vill att du ska må bra! Helt säker!

Arbetet läggs upp så som det passar bäst. Ibland jobbar vi tillsammans för att det är lämpligast. Ibland jobbar man på egen hand.

 

[sweep]

Kan du inte prova att göra lite övningar för ryggen när du ska ”slappa” så blir det kanske mer positivt för arbetet (du får mindre ont och orkar jobba bättre)
Ta 5 min en gång i timmen eller nått sånt?

 

[Wille]

Kan du inte prova att göra lite övningar för ryggen när du ska ”slappa” så blir det kanske mer positivt för arbetet (du får mindre ont och orkar jobba bättre)
Ta 5 min en gång i timmen eller nått sånt?

Jo, men det är ju också ett görande.

 

[MiaMia]

Det varierar rätt mycket vad man får återhämtning av så det gäller ju lite att utgå från vad som funkar för dig. Sen behöver inte återhämtning vara det samma som passiv vila, det kan även vara aktiv rekreation.

För mig är det lätt monotona i att sticka eller virka något med ett enkelt repetitivt mönster (typ strumpskaft/handledsvärmare med 2 aviga, två räta, runt, runt....) ofta mer avslappnande än "ingenting". Gör man ingenting så börjar hjärnan snurra på med tankar istället för att fylla tomrummet.
Ett litet pausgympaprogram hade jag också gillat om jag skulle skapa återhämtningspauser, dubbel nytta att en hjälper kroppen samtidigt.

 

[vemsomhelst123]

Min lönebidragsanställning har äntligen gått igenom. Af snurrade ju till det och sa först att jag inte skulle få det av någon obegriplig anledning. Ansökan skulle göras i god tid vilket gjordes, men det dög först inte. Men en dag i förra veckan blev jag kallad till chefens kontor för att af hade vaknat. Jag kom dit och blev lite överrumplad av att en person från af också var där.

I min anpassning ingår att jag får ledigt för habiliteringen och tandläkaren. Jag har dock redan ordnat så att boendestöd och psykolog är efter arbetstid. I anpassningen ingår också att jag ska jobba i min egen takt och ta pauser för att hålla över tid och ha lite ork kvar efter jobbet. Jag ska alltså slappa lite på jobbet. Det ingår för mig. Men jag gör det inte. Jag vill prestera och vara duktig. Jag vill bädda för framtiden så att jag får bra vitsord och kan få jobb igen i framtiden. För är jag inte flitig så tror jag inte jag får jobb igen när den här anställningen tar slut.

Men trots att jag försöker prestera så känner jag att jag inte räcker till. Förra året blev ju en tillsvidaretjänst ledig på det här jobbet och som jag sökte. Jag fick inte tjänsten. Han som fick tjänsten är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer att vara. Han är engagerad, jobbar hårt, är kunnig, händig och kommer med många egna förslag. Och sån kommer jag aldrig att bli. Mina chanser till en fast tjänst är rätt minimala tyvärr.

Minns jag fel om du faktiskt blev uppmanad att lämna dina saker till nästa säsong i höstas? Det skulle de ju inte sagt om du inte var attraktiv på arbetsmarknaden?

 

[Wille]

Minns jag fel om du faktiskt blev uppmanad att lämna dina saker till nästa säsong i höstas? Det skulle de ju inte sagt om du inte var attraktiv på arbetsmarknaden?

Jo, det stämmer. Men att jag skulle vara attraktiv på arbetsmarknaden generellt känner jag inte att jag är.

 

[vemsomhelst123]

Jo, det stämmer. Men att jag skulle vara attraktiv på arbetsmarknaden generellt känner jag inte att jag är.

Vem är det utöver där man har sin kompetens? Uppenbarligen ville de ju ha tillbaka dig och är beredda att göra anpassningar. Som fd arbetsgivare hade jag aldrig återanställt någon som inte gör ett bra jobb om det fanns en ”chans” att bli av med personen. De vill ju ha dig där!

 

[Wille]

Vem är det utöver där man har sin kompetens? Uppenbarligen ville de ju ha tillbaka dig och är beredda att göra anpassningar. Som fd arbetsgivare hade jag aldrig återanställt någon som inte gör ett bra jobb om det fanns en ”chans” att bli av med personen. De vill ju ha dig där!

Fast jag har ju inte fått jobberbjudande på annat ställe. Det är bara här jag får jobb.

 

[bettysmatte]

Fast jag har ju inte fått jobberbjudande på annat ställe. Det är bara här jag får jobb.

Men det är jättebra att du har fått jobb just hos kommunen, för där finns ju en uppsjö av olika typer av jobb hos en och samma arbetsgivare. Och med en fot in på ett ställe...

 

[vemsomhelst123]

Fast jag har ju inte fått jobberbjudande på annat ställe. Det är bara här jag får jobb.

Att ens få ett jobberbjudande tänker jag tyder på att man har den kompetens som krävs

 

[Shaggy]

Nu ska jag se om jag lyckas formulera det jag tänkte skriva för sisådär en vecka sedan. Har tyvärr inte haft ork och tid förens nu.
Det här att du ser prestation som det enda som räknas och är viktigt gör att du får en bild på livet som skapar utmattning. Tyvärr lever vi i ett samhälle som ser prestation som det enda viktiga MEN det är något som vi inte får gå på. Givetvis är prestation viktigt men det är inte det viktigaste trots allt är vi inte maskiner utan däggdjur. Som däggdjur har vi ett antal behov varav prestation, som den ses idag, inte är någon del alls. Vad vi har behov av är en flock att känna oss trygga i, mat, värme. That's it.
När man som du ser prestationen som det enda viktiga så frångår du det som är grunden för vår existens som art helt och hållet och om man inte accepterar sina grundbehov så kommer man att gå sönder.
Grejen är att du brutit hjärnan på samma sätt som man kan bryta ett ben. Vad du försöker göra nu genom att överprestera är motsvarande att springa ett maratonlopp med det där brutna benet. Om du hade brutit benet hade du då ansett att du var lat och bara satt och glodde för att du inte sprang det där maraton loppet? Om inte varför anser du att du att det är mer acceptabelt att bryta benet och låta det läka i lugn och ro än att bryta hjärnan och låta den läka?
Det här betyder inte att man ska lägga sig ner och inget göra alls. Precis som med alla skador så måste man belasta skadan en aning för att den ska läka och bli stark men det är ju hela tiden en balansgång där för mycket belastning förvärrar skadan.
Kom ihåg att det aldrig är någon som tackar dig för att du förstör dig själv och ditt liv så det är inte värt att skänka bort sin hälsa på det sätt som du nu mentalt är inne på är det enda acceptabla för att försöka vara attraktiv som anställd. Tänk på att af nu faktiskt betalar din arbetsgivare för att du ska få möjlighet att ta det lugnt så skänk inte bort ditt jobb gratis till någon som inte ger dig något alls för att du ska förstöra dig själv.

 

[Wille]

Nu ska jag se om jag lyckas formulera det jag tänkte skriva för sisådär en vecka sedan. Har tyvärr inte haft ork och tid förens nu.
Det här att du ser prestation som det enda som räknas och är viktigt gör att du får en bild på livet som skapar utmattning. Tyvärr lever vi i ett samhälle som ser prestation som det enda viktiga MEN det är något som vi inte får gå på. Givetvis är prestation viktigt men det är inte det viktigaste trots allt är vi inte maskiner utan däggdjur. Som däggdjur har vi ett antal behov varav prestation, som den ses idag, inte är någon del alls. Vad vi har behov av är en flock att känna oss trygga i, mat, värme. That's it.
När man som du ser prestationen som det enda viktiga så frångår du det som är grunden för vår existens som art helt och hållet och om man inte accepterar sina grundbehov så kommer man att gå sönder.
Grejen är att du brutit hjärnan på samma sätt som man kan bryta ett ben. Vad du försöker göra nu genom att överprestera är motsvarande att springa ett maratonlopp med det där brutna benet. Om du hade brutit benet hade du då ansett att du var lat och bara satt och glodde för att du inte sprang det där maraton loppet? Om inte varför anser du att du att det är mer acceptabelt att bryta benet och låta det läka i lugn och ro än att bryta hjärnan och låta den läka?
Det här betyder inte att man ska lägga sig ner och inget göra alls. Precis som med alla skador så måste man belasta skadan en aning för att den ska läka och bli stark men det är ju hela tiden en balansgång där för mycket belastning förvärrar skadan.
Kom ihåg att det aldrig är någon som tackar dig för att du förstör dig själv och ditt liv så det är inte värt att skänka bort sin hälsa på det sätt som du nu mentalt är inne på är det enda acceptabla för att försöka vara attraktiv som anställd. Tänk på att af nu faktiskt betalar din arbetsgivare för att du ska få möjlighet att ta det lugnt så skänk inte bort ditt jobb gratis till någon som inte ger dig något alls för att du ska förstöra dig själv.

Fast jag ser ju prestation som ett sätt att få det där som man har behov av. Det är inte ett självändamål utan ett medel.

 

[Shaggy]

Fast jag ser ju prestation som ett sätt att få det där som man har behov av. Det är inte ett självändamål utan ett medel.

Jag förstår det men när du mer eller mindre slänger grunden i din existens på soptippen och enbart tittar på prestation och därmed försöker vara en maskin så gör du dig själv sjuk. Det måste alltid finnas en jämvikt men i nuläget skjuter du jämvikten stenhårt mot maskindelen och trycker på så sätt undan livet.