Slappa på jobbet

Min lönebidragsanställning har äntligen gått igenom. Af snurrade ju till det och sa först att jag inte skulle få det av någon obegriplig anledning. Ansökan skulle göras i god tid vilket gjordes, men det dög först inte. Men en dag i förra veckan blev jag kallad till chefens kontor för att af hade vaknat. Jag kom dit och blev lite överrumplad av att en person från af också var där.

I min anpassning ingår att jag får ledigt för habiliteringen och tandläkaren. Jag har dock redan ordnat så att boendestöd och psykolog är efter arbetstid. I anpassningen ingår också att jag ska jobba i min egen takt och ta pauser för att hålla över tid och ha lite ork kvar efter jobbet. Jag ska alltså slappa lite på jobbet. Det ingår för mig. Men jag gör det inte. Jag vill prestera och vara duktig. Jag vill bädda för framtiden så att jag får bra vitsord och kan få jobb igen i framtiden. För är jag inte flitig så tror jag inte jag får jobb igen när den här anställningen tar slut.

Men trots att jag försöker prestera så känner jag att jag inte räcker till. Förra året blev ju en tillsvidaretjänst ledig på det här jobbet och som jag sökte. Jag fick inte tjänsten. Han som fick tjänsten är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer att vara. Han är engagerad, jobbar hårt, är kunnig, händig och kommer med många egna förslag. Och sån kommer jag aldrig att bli. Mina chanser till en fast tjänst är rätt minimala tyvärr.

 

[MiaMia]

I anpassningen ingår också att jag ska jobba i min egen takt och ta pauser för att hålla över tid och ha lite ork kvar efter jobbet. Jag ska alltså slappa lite på jobbet. Det ingår för mig. Men jag gör det inte. Jag vill prestera och vara duktig.

Det där tycker jag att du och chefen ska ta ett snack om hur det ska realiseras i praktiken. Det är minst lika mycket hens ansvar att det verkligen blir av när de tar emot bidrag för det. Så det blir lite mer konkret och ger dig en plan eller rutin för hur och när det ska petas in bland dagens övriga uppgifter.

Tänk på att det som att det numera är en av dina arbetsuppgifter att pausa och vila. Att genomföra det innebär att du är duktig och gör ditt jobb som du ska.

 

[hundtant]

Så bra att det gick igenom till slut!

Det finns ingen motsättning i att ta pauser och prestera/vara duktig. Om du tar pauser presterar du sannolikt ännu bättre mellan pauserna.

Du har velat ha anpassningar för att orka så länge, nu får du det, om du inte tar den chansen så har du kastat bort den. Det vill du väl inte? Om du låter det här med anpassningen landa i tanken så kanske du kommer på en medelväg som du är nöjd med.

 

[manda]

Jag hoppas så att detta kan bli lite avlastande för dig nu @Wille !

Bra att lyfta med chefen hur du resonerar så att ni kan klargöra vilka förväntningar som faktiskt finns och hur anpassningarna ska se ut rent praktiskt.

Men vilken grej att bara bli kallad till chefen för ett möte med även af helt utan ställtid! Det i sig ger kanske också behov av avstämning med chefen för att spika praktikaliteter kring hur pauseringar ska gagna både dig och arbetet på bästa sätt. Ett möte inbokat i förväg är kanske lite lättare att hantera/föra sin talan vid, tänka igenom vad man vill ta upp. Det tycker i alla fall jag.

Hur känns det? Låter kanske som det både kan vara bra och jobbigt samtidigt.

Hoppas det blir positivt och avlastande.

 

[bettysmatte]

Min lönebidragsanställning har äntligen gått igenom. Af snurrade ju till det och sa först att jag inte skulle få det av någon obegriplig anledning. Ansökan skulle göras i god tid vilket gjordes, men det dög först inte. Men en dag i förra veckan blev jag kallad till chefens kontor för att af hade vaknat. Jag kom dit och blev lite överrumplad av att en person från af också var där.

I min anpassning ingår att jag får ledigt för habiliteringen och tandläkaren. Jag har dock redan ordnat så att boendestöd och psykolog är efter arbetstid. I anpassningen ingår också att jag ska jobba i min egen takt och ta pauser för att hålla över tid och ha lite ork kvar efter jobbet. Jag ska alltså slappa lite på jobbet. Det ingår för mig. Men jag gör det inte. Jag vill prestera och vara duktig. Jag vill bädda för framtiden så att jag får bra vitsord och kan få jobb igen i framtiden. För är jag inte flitig så tror jag inte jag får jobb igen när den här anställningen tar slut.

Men trots att jag försöker prestera så känner jag att jag inte räcker till. Förra året blev ju en tillsvidaretjänst ledig på det här jobbet och som jag sökte. Jag fick inte tjänsten. Han som fick tjänsten är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer att vara. Han är engagerad, jobbar hårt, är kunnig, händig och kommer med många egna förslag. Och sån kommer jag aldrig att bli. Mina chanser till en fast tjänst är rätt minimala tyvärr.

Nu när du har fått det du så länge har eftersträvat för att må bättre, så får du försöka se till att "lyda order". Jag håller med @MiaMia . Ta reda på exakt vad som förväntas av dig nu, ifall du känner dig osäker.

 

[tuaphua]

Min lönebidragsanställning har äntligen gått igenom. Af snurrade ju till det och sa först att jag inte skulle få det av någon obegriplig anledning. Ansökan skulle göras i god tid vilket gjordes, men det dög först inte. Men en dag i förra veckan blev jag kallad till chefens kontor för att af hade vaknat. Jag kom dit och blev lite överrumplad av att en person från af också var där.

I min anpassning ingår att jag får ledigt för habiliteringen och tandläkaren. Jag har dock redan ordnat så att boendestöd och psykolog är efter arbetstid. I anpassningen ingår också att jag ska jobba i min egen takt och ta pauser för att hålla över tid och ha lite ork kvar efter jobbet. Jag ska alltså slappa lite på jobbet. Det ingår för mig. Men jag gör det inte. Jag vill prestera och vara duktig. Jag vill bädda för framtiden så att jag får bra vitsord och kan få jobb igen i framtiden. För är jag inte flitig så tror jag inte jag får jobb igen när den här anställningen tar slut.

Men trots att jag försöker prestera så känner jag att jag inte räcker till. Förra året blev ju en tillsvidaretjänst ledig på det här jobbet och som jag sökte. Jag fick inte tjänsten. Han som fick tjänsten är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer att vara. Han är engagerad, jobbar hårt, är kunnig, händig och kommer med många egna förslag. Och sån kommer jag aldrig att bli. Mina chanser till en fast tjänst är rätt minimala tyvärr.

Vad skönt att det ordnade sig!
Men även om han fick jobbet och att han är attraktiv att anställa för att han får mkt gjort så kan det ju tack vare lönebidraget vara så att du är attraktiv att anställa IOM att arbetsgivare får betalt för de delar du inte ska göra så att säga.
De betalar ju inte fullt för en anställd som inte grejar 110%. De får betalt så att du kan göra, vet inte vad du orkar och hur mkt anpassning etc, men säg 75%.

 

[Wille]

Vad skönt att det ordnade sig!
Men även om han fick jobbet och att han är attraktiv att anställa för att han får mkt gjort så kan det ju tack vare lönebidraget vara så att du är attraktiv att anställa IOM att arbetsgivare får betalt för de delar du inte ska göra så att säga.
De betalar ju inte fullt för en anställd som inte grejar 110%. De får betalt så att du kan göra, vet inte vad du orkar och hur mkt anpassning etc, men säg 75%.

Om jag vore chef så skulle jag inte anställa folk som behöver anpassningar. Och därför ser jag mig själv som inte anställningsbar. Kommer liksom aldrig få en tillsvidareanställning.

Arbetsförmedlingen bedömer min arbetsförmåga till 75-80%. Bidraget sattes till 45%.

 

[tuaphua]

Om jag vore chef så skulle jag inte anställa folk som behöver anpassningar. Och därför ser jag mig själv som inte anställningsbar. Kommer liksom aldrig få en tillsvidareanställning.

Arbetsförmedlingen bedömer min arbetsförmåga till 75-80%. Bidraget sattes till 45%.

Får du mer betalt än anpassningarna kostar, att den mängd jobb som görs kostar mindre än med vanlig anställd, så kan man nog absolut anställa med lönebidrag och anpassa.

 

[Wille]

Så bra att det gick igenom till slut!

Det finns ingen motsättning i att ta pauser och prestera/vara duktig. Om du tar pauser presterar du sannolikt ännu bättre mellan pauserna.

Du har velat ha anpassningar för att orka så länge, nu får du det, om du inte tar den chansen så har du kastat bort den. Det vill du väl inte? Om du låter det här med anpassningen landa i tanken så kanske du kommer på en medelväg som du är nöjd med.

Jag kommer ändå inte att orka prestera.

Idag är det lördag och jag borde ha presterat hemma, men har inte fått något gjort. Mår dåligt när jag inte får något gjort.

 

[Wille]

Får du mer betalt än anpassningarna kostar, att den mängd jobb som görs kostar mindre än med vanlig anställd, så kan man nog absolut anställa med lönebidrag och anpassa.

Jag kan ändå inte se poängen med att anställa någon som inte kan prestera fullt ut.

 

[nullo-modo]

Om jag vore chef så skulle jag inte anställa folk som behöver anpassningar. Och därför ser jag mig själv som inte anställningsbar. Kommer liksom aldrig få en tillsvidareanställning.

Arbetsförmedlingen bedömer min arbetsförmåga till 75-80%. Bidraget sattes till 45%.

Är väl tur att du inte anställer folk då det är många som kommit in på arbetsmarknaden med hjälp av lönebidrag.

 

[Shaggy]

Om jag vore chef så skulle jag inte anställa folk som behöver anpassningar. Och därför ser jag mig själv som inte anställningsbar. Kommer liksom aldrig få en tillsvidareanställning.

Arbetsförmedlingen bedömer min arbetsförmåga till 75-80%. Bidraget sattes till 45%.

Fast det där är inte sant. Jag har en anställning dit jag blev head hunted trots att chefen visste att jag behövde anpassning och nej jag har inget lönebidrag eller annat offentligt stöd.
Det kan vara svårare att få ett jobb när man inte orkar 100% men det går. Grejen är att om du ser dig själv som icke anställningsbar så kommer det lysa igenom så även arbetsgivaren ser det.

 

[Wille]

Fast det där är inte sant. Jag har en anställning dit jag blev head hunted trots att chefen visste att jag behövde anpassning och nej jag har inget lönebidrag eller annat offentligt stöd.
Det kan vara svårare att få ett jobb när man inte orkar 100% men det går. Grejen är att om du ser dig själv som icke anställningsbar så kommer det lysa igenom så även arbetsgivaren ser det.

Jag orkar liksom inte ens med mitt liv så jag duger inte på jobb heller. Väntar på att få komma till habiliteringen. Första mötet är på onsdag. Jag hoppas de kan göra något så mitt liv fungerar bättre men hyser tyvärr ingen tro till det.

 

[tuaphua]

Jag kan ändå inte se poängen med att anställa någon som inte kan prestera fullt ut.

Du kan ju se det som en halvtidsanställning. Om du bara behöver saker gjort som faller inom ramen för vad en person kan göra på 50% så kan du ju ha deltidsanställd som får 50% lön mot heltid.
Eller en med lönebidrag där AF står för ”halvtidskostnaden”.

 

[Shaggy]

Jag orkar liksom inte ens med mitt liv så jag duger inte på jobb heller. Väntar på att få komma till habiliteringen. Första mötet är på onsdag. Jag hoppas de kan göra något så mitt liv fungerar bättre men hyser tyvärr ingen tro till det.

Jag förstår att du inte orkar med ditt liv, been there done that. Grejen är att du måste skära bort saker som stressar dig men ag tror du mår så dåligt så du inte orkar inse vad som stressar dig. Kanske kan du få hjälp av habiliteringen med det?

 

[Wille]

Jag förstår att du inte orkar med ditt liv, been there done that. Grejen är att du måste skära bort saker som stressar dig men ag tror du mår så dåligt så du inte orkar inse vad som stressar dig. Kanske kan du få hjälp av habiliteringen med det?

Jag skulle vilja skära bort min kassa startmotor. Förra veckan satt jag och laddade hela lördagen för att laga mat och fick ändå ingen mat lagad. Det var mitt enda mål för den dagen och ändå misslyckades jag. (Planen var att laga mat dagen innan med boendestöd, men jag hade glömt att förbereda.) Och idag hade jag tänkt göra lite saker hemma men lyckades inte komma igång. Det spelar ingen roll hur lite jag än planerar att göra om jag ändå inte kommer igång.

Och så stressar jag över att det inte finns någon utsikt att bli bättre på att komma igång.

 

[Shaggy]

Jag skulle vilja skära bort min kassa startmotor. Förra veckan satt jag och laddade hela lördagen för att laga mat och fick ändå ingen mat lagad. Det var mitt enda mål för den dagen och ändå misslyckades jag. (Planen var att laga mat dagen innan med boendestöd, men jag hade glömt att förbereda.) Och idag hade jag tänkt göra lite saker hemma men lyckades inte komma igång. Det spelar ingen roll hur lite jag än planerar att göra om jag ändå inte kommer igång.

Och så stressar jag över att det inte finns någon utsikt att bli bättre på att komma igång.

För mig har den kassa startmotorn väldigt mycket med stress och depression att göra. När jag mår bra så kommer jag även igång mycket lättare.
Tidigare kunde jag köpa en växt som behövde planteras upp i en större kruka och det tog flera veckor innan krukan kom upp ur källaren, för att inte tala om jorden trots att jag går ner där nästan varje dag. Nu blir den ofta omplanterad direkt eller inom ett par dagar. Allt är inte perfekt men jag har kommit till en nivå där energin som förbrukas inte alltid är större än den mängd jag kan återhämta. När jag läser dina inlägg så verkar du sitta i samma situation som jag gjorde för ett par år sedan och som jag suttit i i decennier, minsta lilla äter upp all energi. När ingen energi finns så kan inte startmotorn fungera eftersom det inte finns något bränsle att starta den med.
Saken är också att när man mår så dåligt och har så lite energi så fastnar man i loopar när man tänker. Du verkar väldigt mycket snurra runt i samma tankar idag som för 5 år sedan utan att ha hittat någon lösning och så länge man gör en sak på samma sätt så kommer resultatet vara detsamma, been there done that. Det syns väldigt mycket i dina tankar om mat och att laga mat, de delarna tror jag tyvärr stjäl oerhört mycket av din energi.

 

[Wille]

För mig har den kassa startmotorn väldigt mycket med stress och depression att göra. När jag mår bra så kommer jag även igång mycket lättare.
Tidigare kunde jag köpa en växt som behövde planteras upp i en större kruka och det tog flera veckor innan krukan kom upp ur källaren, för att inte tala om jorden trots att jag går ner där nästan varje dag. Nu blir den ofta omplanterad direkt eller inom ett par dagar. Allt är inte perfekt men jag har kommit till en nivå där energin som förbrukas inte alltid är större än den mängd jag kan återhämta. När jag läser dina inlägg så verkar du sitta i samma situation som jag gjorde för ett par år sedan och som jag suttit i i decennier, minsta lilla äter upp all energi. När ingen energi finns så kan inte startmotorn fungera eftersom det inte finns något bränsle att starta den med.
Saken är också att när man mår så dåligt och har så lite energi så fastnar man i loopar när man tänker. Du verkar väldigt mycket snurra runt i samma tankar idag som för 5 år sedan utan att ha hittat någon lösning och så länge man gör en sak på samma sätt så kommer resultatet vara detsamma, been there done that. Det syns väldigt mycket i dina tankar om mat och att laga mat, de delarna tror jag tyvärr stjäl oerhört mycket av din energi.

Allt är diagnosens fel. Och nu vet jag dessutom att inget någonsin kommer att bli bättre. Att få diagnosen på papper tog hoppet ifrån mig. Och när jag pratar med folk som har samma diagnos så fylls jag av hopplöshet. Habiliteringen kommer inte att kunna hjälpa mig till ett bättre liv.

Och eftersom jag dessutom måste befinna mig på ett jobb 40 timmar i veckan så är jag helt slut. Jag har ingen energi kvar även efter en lätt dag.

 

[Shaggy]

Allt är diagnosens fel. Och nu vet jag dessutom att inget någonsin kommer att bli bättre. Att få diagnosen på papper tog hoppet ifrån mig. Och när jag pratar med folk som har samma diagnos så fylls jag av hopplöshet. Habiliteringen kommer inte att kunna hjälpa mig till ett bättre liv.

Och eftersom jag dessutom måste befinna mig på ett jobb 40 timmar i veckan så är jag helt slut. Jag har ingen energi kvar även efter en lätt dag.

Nej allt är inte diagnosens fel. Man kan visst må bra med en diagnos. Du är inte din diagnos, diagnosen är en del av dig men bara en del. Det är ett jätteproblem att du måste jobba 40h varje vecka, jag avskyr den där heltidsnormen som förstör människor.
Ge habiliteringen chansen att hjälpa dig, kanske kan de kanske kan de inte, men ge dem chansen. Prata med dem om de här tanke looparna du fastnar i, att du behöver hjälp att hitta utvägar och var öppen för att använda utvägar. Prata med vården om dina problem med att orka med heltiden, nej jag jobbar inte heltid, då åtehämtningstiden för folk med autism är längre än för NTs. Du behöver mer tid att återhämta dig på och jag tvivlar helt ärligt att den återhämtning du kan få till på jobbet är marginell. Det är dock superbra att af går in på det här sättet då det ger ytterligare ett underlag till en eventuell minskning av din arbetstid.

 

[Wille]

Nej allt är inte diagnosens fel. Man kan visst må bra med en diagnos. Du är inte din diagnos, diagnosen är en del av dig men bara en del. Det är ett jätteproblem att du måste jobba 40h varje vecka, jag avskyr den där heltidsnormen som förstör människor.
Ge habiliteringen chansen att hjälpa dig, kanske kan de kanske kan de inte, men ge dem chansen. Prata med dem om de här tanke looparna du fastnar i, att du behöver hjälp att hitta utvägar och var öppen för att använda utvägar. Prata med vården om dina problem med att orka med heltiden, nej jag jobbar inte heltid, då åtehämtningstiden för folk med autism är längre än för NTs. Du behöver mer tid att återhämta dig på och jag tvivlar helt ärligt att den återhämtning du kan få till på jobbet är marginell. Det är dock superbra att af går in på det här sättet då det ger ytterligare ett underlag till en eventuell minskning av din arbetstid.

Jo, jag ger habiliteringen chansen. Första mötet är på onsdag.

Jag tvivlar också på att återhämtningen på jobbet inte kommer att bli tillräcklig. Men samtidigt så har jag jobbat heltid förut och dessutom orkat rida och odla på fritiden. Skillnaden nu är väl att jag har en utmattning i bagaget.

När jag hade ledigt 4 dagar över påsk så hade jag lite ork sista dagen (och då hade jag precis bara jobbat min första vecka på jobbet). Fick lite gjort då.