"slagsmål under bordet"- rätt eller fel...

[wildrose]

\"slagsmål under bordet\"- rätt eller fel...

Idag var jag med om en rätt så otrevlig händelse i stallet.
Min hanne, en tre år gammal blandras finsk spets/ isländsk fårhund rök ihop med en annan hund i fikarummet.
Det hela gick till ungefär så här: Någon tappade en sked med leverpastej på golvet under bordet där min hund låg.
I rummet fanns också en annan tjej och hennes hund, en dansksvensk gårdshund hanne ca 8-9 mån gammal. båda hundarna är fram och nosar på skeden innan någon hinner plocka upp den och min hanne "flyger på " lillhunden.
Hann inte med att se allt eftersom det utspelade sig under bordet men tror att han först markerade med morr och uppdragna läppar, dock gick det mycket snabbt från tappad sked till slagsmål, kanske 5 sekunder eller så.
det som händer nu är att min hund står "över" lillhunden morrar/skäller, raggen rest, uppdragna läppar. Lillhunden skriker/piper hukar sig och försöker komma undan. Nu griper lillhundens matte in (hon satt bäst till) ryter åt min hund, sparkar till honom HÅRT rakt över munnen och sliter upp sin hund. Min hund hukar sig naturligtvis och släpper uppmärksamheten från lillhunden, MEN när jag kommer åt att ta honom i halsbandet vill han dit igen. Jag drar med mig min hund till andra ändan av rummet och lägger honom där att "skämmas", såg sedan att det var några droppar kiss på golvet som måste kommit från honom. Hon tar upp sin hund i knät och "ojar" sig med honom sedan hon skrikit klart åt min hund. efter några minuter går de ut och min hund kommer hukande och svansviftande fram till mig varpå jag skickar tillbax honom till hörnet. efter någon ytterligare minut går jag dit och pratar med honom, tröstar och talar om att allt är ok...

Allt detta hände inom loppet av några minuter och jag undrar lite över hur man ska hantera såna situationer...
Dels undrar jag om min hund verkligen gjorde något "fel". Ä Jag förstår att hon blev rädd och slet upp sin hund, men är det kanske inte bättre att låta dem "göra upp"?? Det är ju inte så att min hund omotiverat flyger på, och de här hundarna träffar varann dagligen.
De leker bra men lillhunden kan vara ganska "på" och vill min hund inte vara med så brukar han bara ignorera och gå vidare.

Sedan undrar jag om det är rätt av henne att ta upp sin hund och ömka den, gör inte det bara saken värre??

Är det min hund som är ett monster eller är det hon som är överkänslig??

Skulle gärna ta upp detta med henne då jag INTE uppskattar att hon nästan sparkar ut tänderna på min hund, men behöver lite kött på benen... varför hände detta??

tacksam för svar
Wildrose

 

[Francess]

Re: \"slagsmål under bordet\"- rätt eller fel...

Mycket enkelt, inget hände! Helt naturligt förlopp mellan äldre ranghögre hane och yngre ranglägre dito. Din hanne uppfostrade helt enkelt lillen och jag kan nästan svära på att han varken bet eller gjorde illa på annat sätt. Sånt ser och hör värre ut än det är!!!

Alltså, jättegod leverpastej hamnar på golvet, båda hundarna går dit och vill ha. Din hanne (som är äldre = ranghögst) bestämmer sig för att han vill ha det och säger det till lillkillen. Inget annat. Sen att det kan se hemskt ut om man inte är så hundvan är en annan sak. Helt naturliga reaktioner från båda hundarna. Båda verkar helt normala och följde bara sina instinkter. Din hund visade dominans och hennes visade underkastelse.

Ni skulle inte gjort nåt, det hade varit bättre än det som istället skedde. Hade det varit min hanne och den andre hannes matte försökte sparka min hund på det sättet...då jävlar hade jag inte varit nådig, det säger jag bara.

DU skulle möjligen ha talat om för din hund att det är du som bestämmer vem som ska ha godiset, dvs DU ska ha det för du bestämmer. Sen hade det inte varit mer med det!

HON skulle ABSOLUT INTE ömkat sin hund och ABSOLUT INTE straffat din! Jag hoppas verkligen din hanne kommer över hennes behandling... Det hon gjorde mot sin hund är att hon förmodligen lyckades göra den rädd. Istället för att den fick skaka av sig en helt naturlig händelse så fick hon den att tro att nåt hemskt hade hänt. Fy satan för sånt hundhavande!

Tycker däremot att du gjorde rätt som sa åt din hund, för om någon skulle haft skeden med leverpastej så var det ju du. Tycker du tog i lagom hårt. Men fy j-ar vad arg jag blir över hennes behandling av din hund!!! Hon hade INTE rätt att sparka din hund. Din hund gjorde lika lite fel som den andre, de agerade fullt naturligt.

Det allra bästa är när hundarna får komma till rätta med sånt själva. Naturligtvis gäller det normalt funtade hundar som har bithämningar när den andre visar underkastelse. Men inget tyder på att din hund var onormal på nåt sätt. Det var den andre hundens matte som reagerade onormalt! Förmodligen pga chocken men mest pga okunskap, och det är värre.

Gå du och prata med henne om det som hände och förklara att det var en helt normal och naturlig uppgörelse. Inga vettiga hundar vill slåss nämligen. Då riskerar de att skada sig och det är inte bra! Så de låter mycket och ser jättefarliga ut och markerar på så sätt sina avsikter. Sen är det bra med det.

 

[Jadzia]

Re: \"slagsmål under bordet\"- rätt eller fel...

Det låter som ett helt normalt uppfostringsbeteende. Din hund talade snabbt och hårt om för lillhunden att han är störst och går först. Det är inget att yvas över.

Frågan ni ska ställa er är om det är okej för dig och den andre hundägaren att din hund går först när det gäller mat och om de får gnabbas över detta. Gör upp det i förväg och bestäm också om din hund får agera uppfostrare åt den lille. Jag skulle inte se något problem med detta om din hund överlag beter sig som du skriver.

Den andre hundägaren skulle dock inte ha gått emellan på det sätt hon gjorde. Dels fick hennes hund signalen att åhutningar från äldre hundar inte behöver accepteras och dels fick din hund smäll för ett helt naturligt beteende.
Det var också fel att ömka den lilla hunden. Det enda det leder till är att förstärka den lille hundens rädsla och göra den osäker.

Din hund blev antagligen väldigt förvirrad av hela händelseförloppet och kunde inte alls förstå varför den blev utstött ur flocken av dig. Det hela hade varit mer logiskt om du gick emellan och talade om att det inte var tillåtet att uppfostra den lilla.

 

[wildrose]

Re: \"slagsmål under bordet\"- rätt eller fel...

Jag tycker nog att min hund får anses normal, även om han ibland kan bli lite skarp, men vissa delar av hans beteende har jag svårt att förstå... Ni kanske kan hjälpa mig..

Han är nästan alltid glad och positiv, älskar nya människor och "pratar" mycket. väldigt go, kelig och tillgiven.

Skäller en del gör han, men det får man nog räkna med med tanke på raserna i honom. Dock kan han bli väldigt blockerad i sitt skällande och då är det svårt att över huvudtaget få kontakt, omöjligt att få tyst på honom.

Han är med mig i stallet hela dagarna (jobbar där) och är lös, det funkar bra även om han ibland strövar iväg längre än jag skulle önska.
När han är lös är det sällan problem med andra hundar, de riktigt ranghöga accepterar han och de som är lägre än honom är han "snäll" med. Det kan bli problem med jämbördiga, särskilt hannar, men han har aldrig slagits "på riktig" även om det ibland rykt lite hårtussar.

Det är en väsentlig skillnad på honom inomhus eller utomhus. inne är han uppmärksam och följsam, ganska "mammig". Går efter mig och har koll på vart jag är utan att vara ivägen.
Ute är han uppmärksam på allt utom mig, typ. nosar och kissar mycket.
Riktigt jobbig när man möter andra hundar. reser ragg och skäller hysteriskt, omöjlig att få tyst på.

lämnar jag honom i bilen eller på lina så skäller han, tystnar efter några minuter när jag försvunnit, men klarar att vara ensam hemma utan problem och skäller inte. (kanske en eller två ggr precis när jag gått ibland)

Inkallning har varit ett stort problem men fungerar bra nu, så länge inget särskilt händer. Ser han t ex en katt så kan jag oftast få stopp på honom om jag är lite kvick och tar i med rösten lite extra. Han är ganska nonchalant, stannar ibland och kissar på vägen till mig.

Att ta saker ifrån honom har oxå varit ett problem men är bättre, ibland morrar han åt mig men det blir som sagt bättre och bättre. Är noga med att inte bara vara "elaka tanten" och ta saker utan han får tillbaks dem om han varit duktig och är han inte duktig så gör vi om det tills det går bra.

Jag är medveten om att jag har solklara ledarskapsproblem men gör så gott jag kan... är ibland mycket förbryllad över min hunds reaktioner på olika saker.
Ibland osäker, ibland skarp och tuff...

tips?
litteraturtips?

tacksam Wildrose