Skritta, skritta & skritta

Tre veckor med skritt och nu har det gått åtta dagar..... Båda hästarna letade farligheter i dikena idag. Kan vi inte få studsa till lite? Matte, vi har ju gått sakta nu, jättelänge. Bara lite trav? Ja, det är inte det enklaste att få dem att skritta rakt fram, det märker vi. Lite bommar på marken imorgon så det blir något annat. Fast då ska väl Tinkern hoppa och steppa istället. Hinder! Jag måste HOPPA! Hon är ju galen i hoppning, så bara för den skull....
Igår tillbringade vi eftermiddagen och kvällen på barnakuten. Febern ökade igen och magen blev sämre. Vi är inte så erfarna av Chrons ännu, så mamma blir lite extra fjantig när diarrén kommer. Så för säkerhets skull, in och ta prover. Blodproverna var ok. Järnvärdet på lägre delen. Så har det varit snart ett år nu. Att det ska ta så lång tid att få upp det. Åtta månader har hon knaprat järntabletter nu. Det var ett år sedan hon diagnosticerades. Då var det många turer fram o tillbaka mellan vårdcentralen och barnmottagningen. Aldrig mer så. Då åker jag hellre lite extra. Nu verkade det ändå bara vara influensan. Men rida, det ska hon. Inte så förvånande när jag tänker efter, för när hon satt i rullstol, bröt lårbenet, då var det frihetsdressyr med ponnyn. Så det är bra att det bara är skritt. Idag var tempen nere på 37, så förhoppningsvis är den borta.