Alltså jag säger nej och sedan lever jag med konsekvensen av det bara.Men tvärtom, att barnet gör så mot föräldrar och omgivning, är helt OK?
Hur säger du själv nej till ditt barn, eller om du inte har barn, hur skulle du säga nej?
(självklart kan förklaringar ingå i svaret)
(Dock har ju barnet väldigt lätt för att acceptera nej, dessutom behövs inte speciellt många. och med relevanta argument kan vi ju ändra oss. Men det är väl nära nog en flaw, jag kan inte förmå mig till att ge efter inför otrevligt tjat o mannen är likadan.)
Senast ändrad: