Re: Skrämselhicka, och \'Vad sjutton hände???\'
ja för att inte tala om hur avlivad jag skule vara
Vi kanske skall hänge oss t Singers teorier lite tillmans så kanske välrdne skule bli en bättre plats,utan funktinshindrade?
Lidande hos djur o mäniska är alltid diskutablet,mend te är -väldit intressant-att ,hos smänniska,de som INTE lider av funktiosnhindret/sjukdomen oftats tycker attdte är ett större lidande och har mer medlidande(tycker synd om) än de som faktiskt lider av det....
Undrar om vanföreställningen förekomer hos djurägar eockså,likaväl som förnekandet av djurs lidande?
Och närman d pratar om lidande så kan man ju funder apå lidandet i relation tilljust lidande,dvs är det ena lidandet värre änd et andra ,ur djurets synvinkel?
Det kan vi ju inte veta..
Skall en pigg o glad hund avlivas?
Skall en häst som har fång avlivas med en gång pga det stora lidande den utsätts för initialt?
hovböld? kolik? sommareksem? bronkit?
hur ställer sig fånglidandet i relation tillidandet av tex felaktigt anpassad sadel?
Eller rytare som sporrar dem,stressar dem,rycker dem i munnen,håller dem på icke naturliga grunder,och tvingar dem under vidriga inlärningsformer utföra saker?
Bör man avliva av djurskyddskäl där?
Vid vilken smärtnivå och tidsram på smärtan skal man avliva?
Gäller det då för alla?
Dte är äldigt lättat sätta sig till doms över folk.
en det är mindre lätt att definera vad som är onödigt lidande(dålig psykologsk förståelse och brist på egen kontroll kan ju vara ett oerhört lidande,det visar ju inet minst försök med tex hundar(Seligman,"hjälplöshet" 1976)
Jag ser ofta i mina ögon onödigt lidande,dvs folk som inet ser att hästen har ont,utan på fullaset allvar tror att den är dum när den blir stark i handen,inte kan böja sig,stel i ena sidan osv,och den kan ha allt från hältor till jätteont i ryggen pga sadeln....
Folk ser inet sånt..ochgår sedan o förfasar sig över annat..
Eller hundar som lämnas ensama för mycket och är understimulerade,missförstådda,utsatta för skymfer,övergerpp osv ,allt i dressyrens namn...
Vart går vår gräns för smärta och lidande och ställt i relation till vad?
jag tror det ä en västerländsk myt att livet skal vara trevligt,glatt och utan lidande.
Lidande,smärta och död existerar överallt,vare sig vi vill eller inte..Det gäller bara att göra det bästa av det hela...
personligen hade jag setat klistrad vid djursjuhus dörren med Alexandras hund,och jag är också känd för att vara kolugni stressituationer.
Det räddade min servicehund,som nu överlevde magomvridning,brusten magsäck och hjärtsillestånd med över två år...
jag gjorde färingsö-Danderyd på ca 35 minuter(det är FORT),med en hund som vrålade av smärta i baksätet..
ingen trodd ehons kule överleva,inte jag själv heller..
sett ur smärtsynpunkt had e det varit bättre tat stanna bilen ch gå ut och skära halsen av henne,det hade kanske varit mest humant,båd epsykologiskt och fysiskt...?
jag hade kniven,jag var fullt beredd att göra det.
men valde att föröska chansa,och idag lever hon tack vare det..
Hon har ite skruttiga karpaltunnlar, hon har knölar här o där som är kolalde och befanns vara absolut ingenting farligt alls...
hon lider fortfarand eav PTSS frå+n upplevelsen,klarade länge inte av billjud(körde fort i rusningtrafik gm stockholm),och karar än idag inte av en klinik,men tack vare förstående sköterskor och veterinärer så hoppa svi att hon kan komma över sin skräck...(allt var ju natulligtvis -veterinärernas fel enl henne,och de kudne inte ha kvar henne pga att hon tog inte lugande utan gblev hystersk och jättearge ftersom hon inte är van att vara ifrån mig,så jag fick vackert hyra hotellrum inom 5 min körväg från sjukhuset om hon fick ett stilelstånd igen,ch bo där som "outpatient" fast inskriven för att hn ens skule klara av det..Mao så är ALLA anstäldl apå djursjukus DUMMA eftersomd et gjord eONT och hon fick vara där ENSAM!)
Ffa så blev hon efter magovridningen en ännu lyckligare hund,så pass att alla funderar på vad detvar som tog åt henne..hysteriskt glad och busig på morgonen,vill träna mer n jag orkar,älskar att jobba,tycker att det dä med att vis aupp sig för TVkameror o folk är dte bästa som finns osv...
Hn är social,trevlig motallt o alla osv...
Had ejag inte varit högst tvivlande så skule jag säga att henne s nära döden upplevelse gjord ehenne gott,jag upplever att hon har fått en helt annan livskvalitet,hon är helt enklet mer positiv än förut...
och blir bara piggare och piggare för var månad som går...
och kärnfrisk enligt veterinärerna,3 st somhar kollat henne,hon står under regelbudnen( ca varannan månad koll) veterinärövervakan.
hennes end ahälsoproblem är at ho har lite ont i ryggen ibalnd,men massage och stretching offa så mycket rörelse (simning)som möjigt tar hand omd et..värmekuddar gör sitt till också..
Och hon har vett att säga till när hon behöver hjälp..
Om man ser till lidande,var det värt det?
Var dte värt den fruktansvärt omänskliga smärtan av att känna magen spricka för att kunna leva några år till?
Är dte te värt att hon har lite ont i ryggen bland(drog mycket innan elrulle) mot att hon tcker livet är jättekul,eller bör hn tas bort pga sina karpaltunnlar och sin rygg (för att dte skall inet finan slidande alls,allt skal vara bra och alla ska var lyckliga)?
Livets egen "truman show"?
Den dagen hon skal dö bestämmer nte jag.Det bestämmer hon.
Det bestämmer hon ch två av varandra oberoende veterinärer,om vi hinner.
Jag har vart med och bultat min häst,jag har avlivat hundar,jaghar gjort hjärt och lungräddning nder 20 minuter p min förra servicehud osm dog i chock efter en hundattack...Han dog i mina armar..
jag är fullt kapabel till att släppa taget,och låta demfå gå i frid.
jag är -fullt kapabel-att själv utför a en nödavlivning,tro mig....
min sorg blir inte mindre,men dte är en illussion att tro att sjlva dödsögonblicket behöver vara farligt.
I sjölva verket är dte mycket,mycket fridfullt.
ocg dte är vår förbannande plikt att se te till att våra djur s död blir så bra som möjligt.bortsett från vad v i känner själva.
likaväl som attdte är vår plikt att i möjligaste mån undvika lidande på olika sätt,och omd te inet går,minimera dte så mcket som mjligt...
men också att inse att världen betår inte endast av lycka och hälsa och av perfekta exeplar av människa och djur...
Vi har alla en funktion att fylla.
Thina
