Skottat snö i alla fall

Sov till elva. Men det var ändå förvånansvärt tidigt att kliva upp då jag var uppe en timme mitt i natten. Vaknade av att jag petade mig i näsan och så började jag blöda näsblod. Så jävla opassande att få det klockan två mitt i natten. Ingen som kan hjälpa en då. Men jag redde ut det på egen hand trots att jag fick lägga mig på golvet ett tag för jag blev yr. Men den totala skräckpaniken uteblev och jag känner mig ändå stolt över att jag klarade det så bra. Jättejobbigt ja, men ändå hanterbart.

Men hur ska jag ta mig vidare från den här krisen som min autismdiagnos gett upphov till? Vet inte riktigt. Det här begreppet "det går inte" har liksom aldrig funnits i mitt vokabulär. Men nu är det som det är ändå. Jag får inse att vissa saker inte går. Och det suger. Jag vill liksom bara lägga mig ner och ge upp. Så det var vad jag gjorde efter att ha matat katterna i morse. Låg i sängen och lyssnade på musik. Att hålla på och kämpa lönar sig liksom inte. Men ja, det hade snöat ute och jag insåg att jag nog ändå fick lov att se till att få väck snön vid bilen och längs med gången till vedboden. Ett problem som existerade här och nu och som behövde lösas här och nu också. Så jag gick upp, tog på mig ytterkläderna och gick ut och skottade. Det tog sin tid, men jag blev faktiskt klar. Bilen är fortfarande klädd med snö och jag fick aldrig in någon ved, men tja det får jag lösa i morgon.

Nu har jag i alla fall skrubbat potatis och de kokar nu på vedspisen. Har ju en bit fisk kvar i kylskåpet som behöver ätas upp och till det behövs potatis. I morgon måste jag laga mat. Får bli kikärtsgryta. Jag har inga kokta kikärter hemma men det finns torkade så jag ska koka dem själv den här gången.

Jag tar en dag i taget. Men jag försöker att inte kämpa så hårt längre. Jag hoppas att hab kan hjälpa mig i stället, men har ju inte en susning om vad de kan göra. Det återstår att se.
 
Senast ändrad:

En sak som diagnosen ger är att det inte betyder att du inte kan. Du får däremot lättare att förstår varför vissa saker är svårare.
Sonen har lärt sig att hantera sociala situationer även om han inte förstår den sociala kontexten.
Visst blir det tok ibland, men han är inte rädd för att säga att folk måste säga som det är för att han ska förstå.
Man kan inte prata med underförstådda betydelser. Då kan inte han ta in det.
 
En sak som diagnosen ger är att det inte betyder att du inte kan. Du får däremot lättare att förstår varför vissa saker är svårare.
Sonen har lärt sig att hantera sociala situationer även om han inte förstår den sociala kontexten.
Visst blir det tok ibland, men han är inte rädd för att säga att folk måste säga som det är för att han ska förstå.
Man kan inte prata med underförstådda betydelser. Då kan inte han ta in det.
Det kan bli lika fel åt andra hållet. När jag är rak så lägger folk in undertexter på eget bevåg och så tror de att jag har sagt något som jag inte har sagt eller menat och så blir folk arga på mig. Men jag har ju inte gjort något fel. Det är ju de andra som har snurrat till det och som faktiskt borde be om ursäkt för jag blir ledsen när folk blir arga på mig utan anledning. Men jag misstänker starkt att det är så här det kommer att förbli. Folk kommer att fortsätta bli arga på mig. Och ingen kommer att be om ursäkt. Allt är ju alltid mitt fel. Det är ju något som jag verkligen har lärt mig.

Och resten av livet ja. Jag orkar inte hålla på och ha en kamp varje dag för att klara basbehoven.
 
Det kan bli lika fel åt andra hållet. När jag är rak så lägger folk in undertexter på eget bevåg och så tror de att jag har sagt något som jag inte har sagt eller menat och så blir folk arga på mig. Men jag har ju inte gjort något fel. Det är ju de andra som har snurrat till det och som faktiskt borde be om ursäkt för jag blir ledsen när folk blir arga på mig utan anledning. Men jag misstänker starkt att det är så här det kommer att förbli. Folk kommer att fortsätta bli arga på mig. Och ingen kommer att be om ursäkt. Allt är ju alltid mitt fel. Det är ju något som jag verkligen har lärt mig.

Och resten av livet ja. Jag orkar inte hålla på och ha en kamp varje dag för att klara basbehoven.
Man kan oftast lära sig att bli bättre på sociala kontakter även om man har autism. Det kräver en del av en, som neurotypsika har "gratis" men det är generellt inte omöjligt.
 
Man kan oftast lära sig att bli bättre på sociala kontakter även om man har autism. Det kräver en del av en, som neurotypsika har "gratis" men det är generellt inte omöjligt.
Jag kan nog aldrig i varje situation räkna ut hur någon tänker tolka vad jag säger. Och varför är det jag som ska anpassa mig? Det kan ju lika gärna andra också göra.
 
Jag kan nog aldrig i varje situation räkna ut hur någon tänker tolka vad jag säger. Och varför är det jag som ska anpassa mig? Det kan ju lika gärna andra också göra.
Vi är många som anpassar oss varje dag. Det är väl lite det som är grejen med det sociala samspelet. :) Sedan blir det förstås ändå fel ibland, annars fanns ju varken konflikter eller missförstånd.
Särskilt i skrift är det jätteknepigt - bara läs sista bitarna i dejtingtråden.
 
Jag kan nog aldrig i varje situation räkna ut hur någon tänker tolka vad jag säger. Och varför är det jag som ska anpassa mig? Det kan ju lika gärna andra också göra.
Alla anpassar sig mer eller mindre, folk utan autism har bara lättare att anpassa sig. Nu när du vet om autismen så kan du ju också förklara för folk om dom missförstår att du inte menar saker och ting på det sättet dom tolkar det som. Dom flesta får också en större förståelse för hur man uttrycker sig när dom vet om att man är autistisk.
 
Men Wille du har flertalet gånger skrivit saker här på forumet som faktiskt sårat andra. Problemet är generellt inte att andra inte kan läsa innantill vad du skriver utan att du kanske inte förstår hur det du skriver landar hos andra människor.
Förhoppningsvis är detta ngt du nu kan få hjälp med att förstå och hantera. Detta är ju en del av din problematik tänker jag :)
 
Men Wille du har flertalet gånger skrivit saker här på forumet som faktiskt sårat andra. Problemet är generellt inte att andra inte kan läsa innantill vad du skriver utan att du kanske inte förstår hur det du skriver landar hos andra människor.
Förhoppningsvis är detta ngt du nu kan få hjälp med att förstå och hantera. Detta är ju en del av din problematik tänker jag :)
Ska inte skriva något mer då. Bort med mig så är problemet löst.
 
Ska inte skriva något mer då. Bort med mig så är problemet löst.

Nej det var inte vad jag skrev :) Men jag tror att det kan vara bra att inte lägga allt ansvar på människor omkring dig. Jag tror det kommer bli mkt bättre för dig om du börjar jobba med dig själv. Med det menar jag inte att du ska hata dig själv eller hamna i martyrskap utan förhoppningsvis med rätt stöd kunna arbeta konstruktivt. Kanske kan hab hjälpa dig med detta?
 
Jag tänker att det finns en hel del människor, både här och säkert IRL också, som kan bli bättre på att läsa vad det står och inte läsa in något mer än det som är skrivet i en text. Precis som Wille själv skriver, så är det inte bara hon som ska anpassa sig.
Som jag har förstått det är autister ofta sämre på att "brodera med ord", utan skriver rätt upp och ner det de vill ha sagt.
 
Jag tänker att det finns en hel del människor, både här och säkert IRL också, som kan bli bättre på att läsa vad det står och inte läsa in något mer än det som är skrivet i en text. Precis som Wille själv skriver, så är det inte bara hon som ska anpassa sig.
Som jag har förstått det är autister ofta sämre på att "brodera med ord", utan skriver rätt upp och ner det de vill ha sagt.
Dock är vi inte helt tappade och kan faktiskt lära oss att kommunicera bättre. Det är en färdighet som alla andra.
 
Som jag har förstått det är autister ofta sämre på att "brodera med ord", utan skriver rätt upp och ner det de vill ha sagt.
Det där ser jag nästan som en liten fördom om autister, autister kanske har svårt ibland att läsa andra människor ibland men långt ifrån allltid att dom har svårt att uttrycka sig. Det är därför färdighetsträning fungerar bra även för autister, det finns stor potential för förbättring om man vill.
 
Man kan öva och man kan få insikt i hur andra uppfattar det man säger.

Ett exempel är en av mina föräldrar med svårigheter inom autismspektrat. Föräldern sa tidigare ”nu tycker jag att ni kan gå” till mig och syskonet. Det får en att känna sig ivägkörd och inte vilja komma tillbaka. Numera säger föräldern ”nu behöver ni inte stanna längre ” vilket är oerhört mycket trevligare.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp