Kallblod är ju också individer, med individer till ryttare, så att säga "gör si, gör så" känns rätt meningslöst. Din kanske har totalt motsatta problem!
Sånt som har varit väldigt bra för mig är just många av EJ´s övningar (jag rider inte ens för henne, men min tränare gör det). Sen har min varit sån som man inte kan tänka att man ska ha ner huvudet på, hellre att han stundvis råkar hamna för högt än att man försöker fiffla ner huvudet innan balansen bakifrån finns. Fast så var han ju riden tidigare i alldeles för bogtung och obalanserad form vilket nog förstärkte det hela.
Mycket korta-länga skritten och nu när vi får till skolskritt så har den fört med sig mycket positivt. Ex stabilare trav, lättare att belasta det svagare benet.
Vad det än gäller så vill jag hellre att det ska komma ärligt bakifrån än sitta och maskera fel genom att rätta symptom, undantaget om man genom det kan få till det bättre bakifrån. Så att få till en bra böjning genom att sitta och pilla med ställning i var och varannat steg har t ex varit meningslöst, men genom att konsekvent hela tiden fokusera mer på det som händer bakifrån och försöka förbättra det (genom övningar, skolor, varvbyten, volter) så har det successivt blivit lättare att få till den där ärliga böjningen. Ett bra sätt att veta om böjningen är ärlig är att ta för vana att först förbereda böjningen, sen "släppa iväg" hästen i den riktning den är böjd. Följer den åt rätt riktning så var den med största sannolikhet bra böjd för ändamålet, faller den iväg om man inte stödjer upp den så var den med största sannolikhet inte bra böjd för ändamålet. Då får man börja om.
Hästar är ju olika men jag tror att vissa hästar, och däribland en del kallblodstravare, är väldigt svåra att maskera fel i grunderna på. Jag kan t ex inte ens styra om jag inte har tillräckligt med pusselbitar på plats.
MEN det blir desto tydligare när man har börjat få till bättre grunder kanske till skillnad från en häst där man kan maskera genom att få hästen att göra det man vill trots att grunderna inte fanns där (för en sån häst har nog lättare att lära sig komma undan med en rörelse utan kvalitén i den och få det till en ovana), att får man till det, då får man effekten av det också.
Angående påskjutet så har man för mycket av den varan så man upplever det som ett problem, då lär man få sig en period däremellan där man har väldigt lite påskjut. Att man inte släpper på mer än vad hästen klarar av att balansera. Korta-länga skritten tycker jag blir väldigt tydligt på den punkten. Om man inte kortar mer än vad hästen klarar av (men provar tänja på gränsen) och sen bara släpper efter i ramen så mycket/lite som hästen klarar av att länga utan att tappa ram och balans, ja då lär man märka att från början kanske man inte alls kan släppa på mycket, bara en antydan till eftergift, men allteftersom kan man släppa på ramen mer och mer utan att hästen rinner iväg. Allteftersom den lär sig en bättre teknik och får bättre balans.
Det blir tydligt i traven också, min har haft väldigt svårt att länga ut halsen och gå i lång och låg (eller ens normalhöjd från början
) men ju bättre balansen blir desto mer kan den länga ut halsen utan att rinna iväg. I nuläget kan den gå väldigt lågt i slutet av ett pass och även få gå på mer i traven typ mellantrav utan att balansen blir dålig.
Så utan att gå in alltför mycket i detalj eftersom det skulle bli en hel bok, och med tanke på att hästar/ekipage är olika, så tror jag att ju mer noggrannt och genomtänkt man går tillväga med skolningen och verkligen tar sig tid att göra det från grunden, desto bättre tror jag det blir. Inte så konstigt.
Men med det menar jag också att det nog är lätt hänt att tycka att man har ett klokt tillvägagångssätt när det egentligen sabbar en hel del för hästen. Om man verkligen lyssnar på
hästen och har en ödmjuk inställning till hästen och skolningen, då tror jag den kommer vara väldigt tydlig med vad som fungerar och vad som inte fungerar. Så snart en tränare blir för fast i hur den borde reagera, hur man "ska göra" utan att det inom rimlig tid visar någon effekt annat än mer obalans/spänning, då vet jag att nä, det måste finnas en bättre väg.
