Skillnaden är att A-höfterna är lite vackrare än B-höfterna. Båda är normala höfter. Jag gör ingen skillnad på dem i min avel. A eller B så har hunden normala höfter.
Njae.
Alltså förut (typ 20 år sedan jag var på en sådan föreläsning sist) så sa man att det var vilket som vad gäller vad de lämnar för resultat på avkommor och vidare. Men nu vet man ju att det finns signifikanta skillnader, där man faktiskt får bättre statistik med så många A-höfter som möjligt.
Om du hade två potentiella hanhundar till din tik och båda var lika passande (om än på olika sätt men du värderade det lika så här långt) men den ena hade A-höfter och den andra B-höfter. Skulle du då inte välja han med A-höfter?
Jag gjorde så de första 17 åren jag krävde att minst en av föräldrarna ska ha A (Den andra A eller B) samt att kullmedelvärdet hos respektive föräldrars syskon är tillräckligt bra när jag lägger ihop det.
Saknas minst 3 röntgade syskon i en av föräldrarnas fall måste den andra hundens syskon visa bättre resultat än annars.
Saknas minst tre röntgade syskon hos båda föräldrarna måste båda föräldrarna ha A
Det har givit väldigt bra resultat. Men såklart kan även andra saker ha spelat in, allt från miljöfaktorer till hur hunden är byggd i sig (mina är lätta och väldigt "tajta" i kroppen överlag)
Nu funderar jag på att ha en period där jag endast kräver att föräldradjuren ska vara röntgade.
Men hoppas på att det ska komma bättre metoder för mer specifika bedömningar kring hundarnas faktiska funktionalitet vad gäller just leder....för det finns helt klart skevheter och trubbighet i den här diagnosmetoden, för många gånger ex D-hundar mår bättre än C-hundar osv. Det behöver förfinas på något sätt.
Sorry TS om vi var några som började prata avel, du kanske inte alls var intresserad av det.
Bra att du fick svar på din fråga.