thoora
Trådstartare
Jag känner att mitt mående i alltför hög grad följer hur människor i min omgivning mår. Det jag har svårast att hantera är en närstående som är diagnostiserad med återkommande depressioner.
Det har funnits psykisk ohälsa i min familj under min uppväxt och jag kan inte påminna mig om att jag har blivit påverkad i den här utsträckningen tidigare. Jag har liksom haft en förmåga att acceptera både toppar och dalar hos andra, men det har inte berört mig utan jag har levt vidare med mitt liv, gjort mina grejer och varit stabil helt enkelt. Jag har under några år haft ett krävande jobb där jag misstänker att jag varit nära att gå in i väggen, eller kanske till och med gjorde det. Efter det känner jag mig skör på ett annat sätt och har nu som sagt problem att avskärma mig från hur andra mår.
Jag önskar därför erfarenheter från andra som har partners, föräldrar, vuxna barn eller andra anhöriga med psykisk ohälsa. Vad har ni för strategier för ett sunt förhållningssätt till den anhöriges dåliga mående?
Det har funnits psykisk ohälsa i min familj under min uppväxt och jag kan inte påminna mig om att jag har blivit påverkad i den här utsträckningen tidigare. Jag har liksom haft en förmåga att acceptera både toppar och dalar hos andra, men det har inte berört mig utan jag har levt vidare med mitt liv, gjort mina grejer och varit stabil helt enkelt. Jag har under några år haft ett krävande jobb där jag misstänker att jag varit nära att gå in i väggen, eller kanske till och med gjorde det. Efter det känner jag mig skör på ett annat sätt och har nu som sagt problem att avskärma mig från hur andra mår.
Jag önskar därför erfarenheter från andra som har partners, föräldrar, vuxna barn eller andra anhöriga med psykisk ohälsa. Vad har ni för strategier för ett sunt förhållningssätt till den anhöriges dåliga mående?
