Skendräktighet, annat?

[Alexandra_W]

Inte min hund, då skulle jag inte skriva tråden utan ringa vet. Men eftersom ägaren är motvillig att ringa veterinären men däremot frågat mig (som inte var till mycket hjälp mer än 'tempa den' och 'ring veterinären och hör vad de säger'), så frågar jag här.

6 år gammal tik.

Löpt för några veckor sedan (lite tveksamt där ang exakt tid, kan vara en månad sen med). Mycket sparsamt löp blodmängdsmässigt.

Nu lite loj. Skuttar inte runt som vanligt på promenaderna, trött på mornarna och tyr sig extramycket till husse, vill vara nära. Drar ihop mattor och filtar till en boll och lägger sig på. Dock inget adopterande av leksaker, och verkar inte "boa" i egentlig mening.

Vill inte veta av sin (energiska) tikkompis och visar tydligt att hon inte 'orkar med' kompisen, blir sur och går undan alla lekförsök.

Har börjat äta kopiöst. Normalt en mycket svårflirtad hund när det gäller mat, brukar få hela dagens ranson (torrisar) på morgonen, och petar lite nu och då i dem under dagen, och äter sen upp det sista på småtimmarna på natten.

Nu sveper hon i sig hela dagsransonen direkt den hälls i skålen och undrar när det kommer mer?

Dricker normalt, inte flåsig, ingen temp. Om man kastar pinnar/bollar/busar med henne så är hon på hugget och alerten och leker gärna.

Min första tanke gick - såklart - till livmoderinflammation, men det stämmer ju inte riktigt. Nu kan ju sådana vara lömska och därför jag försökt övertyga hussen att ringa vet och höra vad de tycker.. Skendräktig har tiken aldrig varit förr och jag har ingen alls erfarenhet av skendräktighet heller. Försökt googla lite och vissa saker stämmer ju, men inte alla.

Någon som känner igen det som skendräktighet - eller något annat?

 

[Kivina]

Sv: Skendräktighet, annat?

Du har ju all information, så varför ringer inte du vet?

För mig låter det som skendräktighet

 

[Glimfeather]

Sv: Skendräktighet, annat?

Hon är lite loj, äter bättre än vanligt, boar med mattor, tyr sig till husse och är lite grinig på kompisen. Är detta tecken på livmoderinflammation alltså? Det är ju inget jag tänker på i första hand utifrån de här "symtomen", men så har jag aldrig haft tik heller ...

 

[Alexandra_W]

Sv: Skendräktighet, annat?

Hon är lite loj, äter bättre än vanligt, boar med mattor, tyr sig till husse och är lite grinig på kompisen. Är detta tecken på livmoderinflammation alltså? Det är ju inget jag tänker på i första hand utifrån de här "symtomen", men så har jag aldrig haft tik heller ...

Äldre tik som blir loj och sänk efter löp så är ALLTID min första tanke livmoderinflammation.

Loj, ty sig till husse och vara grinig/inte orka med kompisar är ju allmänna symptom på att inte vara riktigt i form/inte må bra.

Dock 'stämmer det inte riktigt' med livmoderinflammtion som jag skrev, iom boandet osv.

"Typiska" Tecken på livmoderinflammation brukar innehålla minskad aptit och ökad törst.

Men efter alla tikar genom åren har jag insett att de kan ha himla vaga och luriga symptom. Min senaste tik, hon blev bara lite loj, inget annat. Tiken innan, hon slutade inte löpa som enda symptom.

(ALLA tikar vi haft utom en har för övrigt förr eller senare fått pyo, mellan 6 - 11 års ålder).

Så JAG tänker hellre livmoderinfl en gång för mycket än en gång för lite.
Men i den här hundens fall känns det som att det verkligen inte stämmer, även om första tanken var det.

Kivina - för att om vet tycker "Hunden måste/bör komma in, det finns en tid kl 14" så har jag helt ärligt ingen lust att förklara att jag inte är säker på att jag lyckas övertala ägaren till det men jag ska försöka :S

Skönt det låter som skendräktighet, sånt har jag som sagt noll erfarenhet av - aldrig haft en enda tik som varit/blivit skendräktig så vet bara det jag hört och läst mig till. Läser man tycks det kunna vara ganska varierande symptom där med och de behöver inte ha 'alla' symptom, t ex behöver inte adoptera en leksak som valp utan kan 'bara' boa?

 

[Lazy Lady]

Sv: Skendräktighet, annat?

Jag är också en sån som tänker livmodersinflamation en gång för mycket än en gång för lite.
Efter förra löpet betedde min tik sej som ovan förutom att hon inte ville äta + att hon hade typ kramper. Ilfart in till djursjukhuset i vild panik, men det enda som vet såg var en jäkligt skendräktig tik som trodde hon fick valpar, därav kramperna Hon krystade helt enkelt. Men det lugnade mattes nerver rejält att hon "bara" var skendräktig.

Jag kollar hellre en gång för mycket än en gång för lite! Men jag tycker det låter som en vanlig skendräktighet om jag ser till hur mitt djur beter sej.

Men varför chansa?

/LL

 

[Alexandra_W]

Sv: Skendräktighet, annat?

Nej, jag skulle ju inte chansa. Hellre undersöka en gång för mycket än en gång för lite när det gäller pyo. Men, inte min hund och jag kan tyvärr inte kidnappa den och ta den till veterinären.

 

[Hellas]

Sv: Skendräktighet, annat?

För mig låter det som något av de två alternativ som du beskriver, men det övergår mitt förstånd varför man inte vill ta sin hund till en veterinär. Det kostar några hundringar, man slipper oroa sig och - om hunden verkligen är sjuk - kan rätt behandling sättas in.

 

[Alexandra_W]

Sv: Skendräktighet, annat?

Det är obegripligt för 'oss andra' att förstå, men det sitter i den (kanske omedvetna?) rädslan för att det ska vara något allvarligt/att man ska förlora hunden på sikt.

Helt obegripligt som sagt för mig och antagligen de flesta andra, ÄR det något allvarligt fel på hunden så ökar ju risken man ska förlora den om man INTE tar den till veterinären, och minskar om man tar den till veterinären.

Men där är anledningen, en rädsla för vad det kan vara och det gör ju att personen fokuserar på det som är bra - t ex 'det kan ju inte vara något allvarligt, hon är ju som vanligt när man kastar boll. Hon tycker nog bara livet är lite långtråkigt just nu?'. Utan att ta minsta hänsyn till den (för mig iaf) självklara följdfrågan "Och varför skulle hunden plötsligt tycka livet är tråkigt?".

Det sitter alltså absolut inte i pengar (hunden är dels försäkrad och även utan försäkring har husse utan minsta lilla besvär råd att ge den all vård den kan tänkas behöva), i att det är "besvärligt" att ta sig till veterinären eller något. Utan typ djurägarmotsvarigheten till läkarskräck typ.

Otroligt frustrerande att se, de gånger där det söks råd så har i alla fall husse erkänt till och med för sig själv att något inte är riktigt som det ska med hunden. Än mer frustrerande är saker som ett rinnande öga, när man tycker att "Du, du borde låta en veterinär kolla det där" och får "äsch, det är ingen fara, det slutar snart och hon störs inte, inte är det nåt att åka till veterinären för inte"