W
wiw31
En häst i stallet där jag jobbar blev skadad i mars(?) tror jag det var.
Det första jag såg var ett sår, på insidan av höger fram, ganska högt upp. Vid första anblick så såg det inte ut att vara så illa, typ en vanlig broddspark. Men när jag skulle leda in honom…
Han vägde upp på bakbenen, som att han ställde sig på bakbena & så sköt han ifrån – framåt, för att ta emot sig med vänster fram. Det var ett ”kliv”.
Detta tog mycket energi av honom, då han knappt ville stödja på höger fram, så att komma in i stallet från hagen tog sin lilla stund.
Vi tog in honom i spolspiltan & tvättade rent, vilket satte fart på blodflödet. Jag ledde ut honom i stallgången, medan min medarbetare gick iväg efter kompress mm. Medan hon var borta så såg jag hur en stråle blod (Såg ut ungefär som i en splatterfilm, har den besynnerliga synen kvar) sprutade ut på golvet. Därefter övergick det till ett rinnande & pulserade ner över hans ben.
Min medarbetare kom & vi la om benet. Det blödde rätt rejält ett tag men avtog.
Vet kom & ordinerade boxvila.
Första veckan gick ganska bra, förmodligen hade han bra ont då & hade fullt sjå med det. Men sedan är han en sådan där häst som blir SÅ UTTRÅKAD av att stå inne! Det blev ju så trist!! Det resulterade i att han började sparka i boxväggen, med sitt skadade ben såklart!
Han blev frustrerad. Tillslut kunde vi låta honom gå ut lite varje dag, men det blev inte
mycket.
Efter ca tre veckor så började vi ta ut honom & gå några steg. Det gick sakta men säkert.
Vi upptäckte då att när han sträckte benet bara rakt fram så gick det helt ok, men det gick inte att vinkla det minsta (ex, när man skulle vända honom).
Han verkade rätt ok i skritten innan sommarbetet i slutet av juni, så han fick åka på bete som vanligt.
Han kom hem nu för två veckor sedan & då ombads jag sätta igång honom. Första två dagarna bara skritta & sedan lägga in korta, små pass med trav om det kändes bra.
Det kändes bra & i slutet av första veckan så såg det ganska bra ut!
Han haltade lite i början, stel, ville inte riktigt sträcka ut men i slutet av passet var han mjuk & fin & jag kunde inte känna av någon direkt hälta.
Nu har andra veckan passerat. På onsdagen ombads jag börja galoppera lite. På torsdagen kändes han inte riktigt bra, inte ens mot slutet av passet, & på fredagen kändes han motvillig i höger galopp (han ÄLSKAR att galoppera!!)
Dom vill att jag fortsätter rida ändå (dom pratade om att muskeln blivit kort & behöver börja sträckas ut & att det därför är bra om jag ”joggar” honom lite så att muskeln får komma igång igen).
Dock känns det inte riktigt bra…
Det jag undrar är, har någon varit med om liknande?
Vad tror ni att det är?
Ägarna till denna häst skulle inte åka till klinik i dagsläget, då de litar på sin vet som kommer ut & hans omdöme.
Min medarbetare sa från början att hon inte tror att det är en enkel muskel/senskada, trots att det var vets första bedömning & även vidare bedömning.
Jag vet inte men jag funderar:
Hältan känns av mindre än knappt alls i ordentligt ökad trav eller i ordentligt minskad, men i vanlig arbetstrav känns det tydligt. För tydligt.
Det känns mindre på rak linje & som balanserad på volt, men minsta lilla avvikelse så känns han väldigt oren.
Jag blir inte klok på detta!
Det första jag såg var ett sår, på insidan av höger fram, ganska högt upp. Vid första anblick så såg det inte ut att vara så illa, typ en vanlig broddspark. Men när jag skulle leda in honom…
Han vägde upp på bakbenen, som att han ställde sig på bakbena & så sköt han ifrån – framåt, för att ta emot sig med vänster fram. Det var ett ”kliv”.
Detta tog mycket energi av honom, då han knappt ville stödja på höger fram, så att komma in i stallet från hagen tog sin lilla stund.
Vi tog in honom i spolspiltan & tvättade rent, vilket satte fart på blodflödet. Jag ledde ut honom i stallgången, medan min medarbetare gick iväg efter kompress mm. Medan hon var borta så såg jag hur en stråle blod (Såg ut ungefär som i en splatterfilm, har den besynnerliga synen kvar) sprutade ut på golvet. Därefter övergick det till ett rinnande & pulserade ner över hans ben.
Min medarbetare kom & vi la om benet. Det blödde rätt rejält ett tag men avtog.
Vet kom & ordinerade boxvila.
Första veckan gick ganska bra, förmodligen hade han bra ont då & hade fullt sjå med det. Men sedan är han en sådan där häst som blir SÅ UTTRÅKAD av att stå inne! Det blev ju så trist!! Det resulterade i att han började sparka i boxväggen, med sitt skadade ben såklart!
Han blev frustrerad. Tillslut kunde vi låta honom gå ut lite varje dag, men det blev inte
mycket.
Efter ca tre veckor så började vi ta ut honom & gå några steg. Det gick sakta men säkert.
Vi upptäckte då att när han sträckte benet bara rakt fram så gick det helt ok, men det gick inte att vinkla det minsta (ex, när man skulle vända honom).
Han verkade rätt ok i skritten innan sommarbetet i slutet av juni, så han fick åka på bete som vanligt.
Han kom hem nu för två veckor sedan & då ombads jag sätta igång honom. Första två dagarna bara skritta & sedan lägga in korta, små pass med trav om det kändes bra.
Det kändes bra & i slutet av första veckan så såg det ganska bra ut!
Han haltade lite i början, stel, ville inte riktigt sträcka ut men i slutet av passet var han mjuk & fin & jag kunde inte känna av någon direkt hälta.
Nu har andra veckan passerat. På onsdagen ombads jag börja galoppera lite. På torsdagen kändes han inte riktigt bra, inte ens mot slutet av passet, & på fredagen kändes han motvillig i höger galopp (han ÄLSKAR att galoppera!!)
Dom vill att jag fortsätter rida ändå (dom pratade om att muskeln blivit kort & behöver börja sträckas ut & att det därför är bra om jag ”joggar” honom lite så att muskeln får komma igång igen).
Dock känns det inte riktigt bra…
Det jag undrar är, har någon varit med om liknande?
Vad tror ni att det är?
Ägarna till denna häst skulle inte åka till klinik i dagsläget, då de litar på sin vet som kommer ut & hans omdöme.
Min medarbetare sa från början att hon inte tror att det är en enkel muskel/senskada, trots att det var vets första bedömning & även vidare bedömning.
Jag vet inte men jag funderar:
Hältan känns av mindre än knappt alls i ordentligt ökad trav eller i ordentligt minskad, men i vanlig arbetstrav känns det tydligt. För tydligt.
Det känns mindre på rak linje & som balanserad på volt, men minsta lilla avvikelse så känns han väldigt oren.
Jag blir inte klok på detta!