Ska jag våga börja rida?

[emmaconstance]

Hejsan!
Jag skulle vilja ha lite tips och råd av er. Det är nämligen såhär att jag funderar på att börja rida, men samtidigt känner jag mig lite osäker.

Jag har ridit från och till sen jag var liten men har blivit skrämd flertal gånger som gjort att jag då slutat. Det har egentligen varit småsaker men som liten och oerfaren tyckte jag såklart att det var läskigt (en häst galopperade iväg och tryckte in mig mot väggen, en annan la sig ner och tänkte rulla runt med mig på).
För två somrar sen fick jag sedan möjligheten att rida hos min dåvarande pojkvän och jag provade att galoppera för första gången. Och det var ju en riktig adrenalinakick! Hemskt kul även om jag egentligen inte visste hur jag gjorde eftersom ingen hade lärt mig..
Hur som helst.

Jag har alltid tyckt att hästar inger en typ av frihet som jag gärna vill känna och då jag dessutom älskar djur känns det som en rolig sport. Jag är en sådan människa som tröttnar lätt på saker och tycker att gym, löpning, simning och promenader är så fruktansvärt tråkigt, och då jag skulle behöva ha något att sysselsätta mig med och som dessutom ger mig motion, har ridning dykt upp i huvudet.

Jag är fortfarande lite rädd för hästar, att de ska göra något "okontrollerat", och efter en mopedvurpa för snart fyra år sedan är jag rädd för att ramla av och göra illa mig. Jag skadade min arm då och trots två operationer kommer den aldrig läka helt och sluta göra ont.. Men jag vill ju inte att det ska begränsa mig till att prova nya saker och ha roligt.

Såå, trots min osäkerhet och rädsla vill jag ge ridningen en chans.
Det jag funderat på är om det är smartast att börja på ridskola i någon nybörjargrupp, även om jag inte tycker om att rida i ridhus och ha olika hästar egentligen. Eller om jag kan bli medryttare hos någon. Vet dock inte riktigt hur det sista fungerar.. Jag tänkte som så att om man kan åka till någon privatperson som har häst, säg 2 gånger i veckan, och den personen kan lära mig hur jag ska göra. Jag kan grunderna (även om de behöver finslipas). Men en sådan person kanske är svår att få tag i?

Ja, jag ber om ursäkt för det långa inlägget och den kanske rätt luddiga texten, men det är mycket som rör sig i skallen just nu kring det här.
Kom gärna med tips och råd: om vad som kan vara bäst sätt för mig att börja rida, kanske hur jag ska tänka m.m

/Emma

 

[Popcorn]

Sv: Ska jag våga börja rida?

Klart du ska våga börja rida!! Jag förstår att du har blivit skrämd och att det sitter i.
Tycker att du ska börja på en ridskola och då i en nybörjargrupp. Berätta för ridläraren innan hur du känner dej och att du vill ta det varligt.
Kanske ha någon som går brevid hästen dom första gångerna och att du sen kanske kunde få samma häst tills du börja känna dej lite säkrare.

Lycka till!!

 

[aramis]

Sv: Ska jag våga börja rida?

En nybörjar grupp på ridskola tror jag är det bästa för dig, då får du lära dig från start och med andra som är på samma nivå som dig.

Att hitta en medryttarhäst när man är så pass nybörjare som du är blir nog inte så lätt och kan i värsta fall sluta med en olycka som i bästa fall bara skrämmer dig att rida mer.
När du känner dig säker på hästryggen på ridskolan så kanske du kan leta efter någon privat häst så småningom.

 

[IzabelGonzalez]

Sv: Ska jag våga börja rida?

Har världens snällaste häst hemma. Vart bor du ? Bara att komma! Tränar en nybörjar kille just nu. han har ridit sedan december.
Vi började med uteritter och dock är han modig, första gången red vi som sagt ut coh han skrittade,travade, och galoppernade. Det var djupsnö, hästen jobbade mer men samtidigt landar man ju mjukt i snö!
Han tyckte det var jätteroligt och nu tränar vi dressyr och hoppade idag. Han får rida min snälla häst hur mycket han vill, han är 163 cm hög och LA / LA utbildad och rätt snabb i skogen,men han gör aldrig någonsin något bus. Det dummaste han har gjort är att hoppa till i skogen när det kom en älg !

Personligen tycker jag att det med nybörjar grupp är dyrt om man bara ska rida runt runt runt och du kommer tröttna väldigt väldigt fort om du inte tycker om att rida i ridhus. Bättre att se om det finns en äldre herre som behöver medryttare. (vallack gärna då ston är tjuriga av sig ofta och man backar som nybörjare tror jag)
Ägaren eller stallkompisar i stallet ställer säkert gärna upp. Sen att du kanske inte tävlar och tränar förens du kan sitta kvar på hästen i alla gångerater och svängar, och just när du kan det, kan man böja på ridskola för lite mer dressyr och hoppningen! Mer självförtroende får du, och roligare hos en privatryttare.
Kolla på ex. blocket, finns många hästar som behöver medryttare!

 

[Eldsdotter]

Sv: Ska jag våga börja rida?

Jag tror också på nybörjargrupp på ridskola, men nybörjargrupp i rätt ålder. Då är det inte alls bara rida runt runt i ridhuset utan man går snabbare framåt, lär sig gångarter och ridvägar och utvecklas mycket mer. Sedan efter en eller ett par terminer medryttarhäst. Just när man är rädd är ridskolan en bra miljö att lära sig på - åtminstone en seriös och bra ridskola, där man lyssnar och tar rädsla på allvar!

 

[saraaandersson]

Sv: Ska jag våga börja rida?

Jag tycker verkligen att du ska börja rida igen!
Det bästa skulle nog vara att börja på ridskola.. där får man lära sig grunderna först och sedan har man alltid en kunnig (ridläraren) med sig.

 

[Anikin]

Sv: Ska jag våga börja rida?

Hej !!

Klart att du ska börja rida ! Har själv varit/är rädd men började på ridskola 2005 då jag vågade trotsa min rädsla.
Jag var jätterädd första gången och hade nog åkt hem igen om inte ridläraren hittat mig lite vilsen på parkeringen !! Efteråt hade jag en sån enorm känsla av glädje att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till, visste nog redan då att det här kommer jag aldrig kunna lägga ner !!!!
Jag var också lite anti ridskola men det var verkligen en bra start!!! Jag har haft otroligt mycket roliga ridtimmar med väldigt trevliga andra nybörjare som peppade varandra.
De första 5-6 lektionerna skrittade jag bara för jag var så rädd!!! Nu några år senare äger jag min egen häst och rider för privattränare istället.

Men utan ridskolan hade jag nog inte fått den mjukstart som jag så väl behövde och hade nog inte kommit såhär långt!!

Kan fortfarande sakna ridskolan ibland för att det var en så härlig gemenskap, men jag längtade så efter en egen häst att pyssla om och utvecklas med.

Önskar dig jättemycket lycka till och hoppas att du vågar ta steget!! Du kommer aldrig att ångra dig !! ( även om rädslan kan sitta i så knuffar man den framför sig hela tiden och det gör alla små delmål ännu mer ljuvliga att uppnå !!! )