Fast det kan faktiskt vara konstruktivt att anmäla. Jag kommer att anmäla en läkare på VC, är tom uppmanad av professionella att göra det. Jag är nöjd med VC, men inte med denna läkares nonchalans och, även om VC skulle säga att han behandlade ”enligt allmän praxis” så kanske en anmälan kan göra att man uppmärksammar denna typ av skador bättre och andra slipper råka ut för samma sak som jag.
Jag skadade ena knäet och denna läkare gjorde just det som, enligt denna tråd, inte sker, han ”kastade ett öga” på det, konstaterade att jag hade ont och petade inte ens på knäet. Jag fick visserligen slätröntgen akut (visade förstås inget), och på nåder fick jag hjälp att linda knäet efter röntgen, tillsägelse att vila. Kryckor kunde jag ju använda vid behov om jag tyckte det själv. Jag skulle räkna med upp till 6 veckor innan det var bra och fick Naproxen utskrivet. Enligt läkaren var det bara en skada på slemsäcken. I journalen står det att knäet inte var nämnvärt svullet, detta trots att jag var ordentligt svullen hela vägen från knäet och ned i tårna, jag kunde inte böja tårna, svullnaden uppkom inom bara några minuter efter skadetillfället. Jag egentligen inte alls ville åka till VC utan blev dittvingad av maken och ville ju, när jag väl var där, lita på läkaren.
Det var aldrig något tal om vare sig uppföljning eller sjukgymnastik.
Efter 2,5 månad utan tillstymmelse till förbättring (jag tänkte att det kanske kunde ta lite mer än 6 v eftersom jag inte är 20 år längre
) insåg jag att jag nog behövde hjälp, knäet hade stelnat i böjt läge, var kraftigt svullet och det gjorde så ONT. Tack vare en sjukgymnast i bekantskapskretsen och en engagerad AT-läkare på VC så fick jag remiss till MRT (väntetid bara 1 vecka
). MRT visade en multiskada (korsband, inre ledband, benmärgsödem och broskskada). Remiss skrevs till länets lasarett där jag nu går hos en skicklig sjukgymnast för träning och uppföljning.
Resultatet av den första felbedömningen är att jag fortfarande, 8 månader senare, inte kan räta ut knäet helt och haltar en del, fortfarande svullet (även om det minskar). Smärtan har fått styra träningen varför det är först nu som någon egentlig styrketräning har kunnat starta, men fortfarande en hel del smärta. Förmodligen har jag själv också förvärrat skadan eftersom intrycket från början var att det ju inte var så farligt och jag trodde att det skulle ”härdas”. Jag försökte enträget att gå utan kryckor (utom när det gjorde alldeles för ont), fick väldigt dåligt samvete när jag var tvungen att använda kryckorna. Började rida 1 vecka efter skadan (i skritt först, senare trav under nedsittning på rakt spår, hade svårt med böjda spår). Körde bil efter 2 veckor (mycket ont, försökte köra automatväxlat så mycket som möjligt).