Sjukvårdsfråga/transport

Fast det kan faktiskt vara konstruktivt att anmäla. Jag kommer att anmäla en läkare på VC, är tom uppmanad av professionella att göra det. Jag är nöjd med VC, men inte med denna läkares nonchalans och, även om VC skulle säga att han behandlade ”enligt allmän praxis” så kanske en anmälan kan göra att man uppmärksammar denna typ av skador bättre och andra slipper råka ut för samma sak som jag.

Jag skadade ena knäet och denna läkare gjorde just det som, enligt denna tråd, inte sker, han ”kastade ett öga” på det, konstaterade att jag hade ont och petade inte ens på knäet. Jag fick visserligen slätröntgen akut (visade förstås inget), och på nåder fick jag hjälp att linda knäet efter röntgen, tillsägelse att vila. Kryckor kunde jag ju använda vid behov om jag tyckte det själv. Jag skulle räkna med upp till 6 veckor innan det var bra och fick Naproxen utskrivet. Enligt läkaren var det bara en skada på slemsäcken. I journalen står det att knäet inte var nämnvärt svullet, detta trots att jag var ordentligt svullen hela vägen från knäet och ned i tårna, jag kunde inte böja tårna, svullnaden uppkom inom bara några minuter efter skadetillfället. Jag egentligen inte alls ville åka till VC utan blev dittvingad av maken och ville ju, när jag väl var där, lita på läkaren. Det var aldrig något tal om vare sig uppföljning eller sjukgymnastik.

Efter 2,5 månad utan tillstymmelse till förbättring (jag tänkte att det kanske kunde ta lite mer än 6 v eftersom jag inte är 20 år längre:angel:) insåg jag att jag nog behövde hjälp, knäet hade stelnat i böjt läge, var kraftigt svullet och det gjorde så ONT. Tack vare en sjukgymnast i bekantskapskretsen och en engagerad AT-läkare på VC så fick jag remiss till MRT (väntetid bara 1 vecka :)). MRT visade en multiskada (korsband, inre ledband, benmärgsödem och broskskada). Remiss skrevs till länets lasarett där jag nu går hos en skicklig sjukgymnast för träning och uppföljning.

Resultatet av den första felbedömningen är att jag fortfarande, 8 månader senare, inte kan räta ut knäet helt och haltar en del, fortfarande svullet (även om det minskar). Smärtan har fått styra träningen varför det är först nu som någon egentlig styrketräning har kunnat starta, men fortfarande en hel del smärta. Förmodligen har jag själv också förvärrat skadan eftersom intrycket från början var att det ju inte var så farligt och jag trodde att det skulle ”härdas”. Jag försökte enträget att gå utan kryckor (utom när det gjorde alldeles för ont), fick väldigt dåligt samvete när jag var tvungen att använda kryckorna. Började rida 1 vecka efter skadan (i skritt först, senare trav under nedsittning på rakt spår, hade svårt med böjda spår). Körde bil efter 2 veckor (mycket ont, försökte köra automatväxlat så mycket som möjligt).

Ja jag vet att jag inte borde ge mig in i den här diskussionen alls men.. felbedömning? Läkaren sa att det skulle gå över inom 6 veckor och du väntade 12 veckor (alltså det dubbla) med att söka vård, och det är läkarens fel?
 
Fast det kan faktiskt vara konstruktivt att anmäla. Jag kommer att anmäla en läkare på VC, är tom uppmanad av professionella att göra det. Jag är nöjd med VC, men inte med denna läkares nonchalans och, även om VC skulle säga att han behandlade ”enligt allmän praxis” så kanske en anmälan kan göra att man uppmärksammar denna typ av skador bättre och andra slipper råka ut för samma sak som jag.

Jag skadade ena knäet och denna läkare gjorde just det som, enligt denna tråd, inte sker, han ”kastade ett öga” på det, konstaterade att jag hade ont och petade inte ens på knäet. Jag fick visserligen slätröntgen akut (visade förstås inget), och på nåder fick jag hjälp att linda knäet efter röntgen, tillsägelse att vila. Kryckor kunde jag ju använda vid behov om jag tyckte det själv. Jag skulle räkna med upp till 6 veckor innan det var bra och fick Naproxen utskrivet. Enligt läkaren var det bara en skada på slemsäcken. I journalen står det att knäet inte var nämnvärt svullet, detta trots att jag var ordentligt svullen hela vägen från knäet och ned i tårna, jag kunde inte böja tårna, svullnaden uppkom inom bara några minuter efter skadetillfället. Jag egentligen inte alls ville åka till VC utan blev dittvingad av maken och ville ju, när jag väl var där, lita på läkaren. Det var aldrig något tal om vare sig uppföljning eller sjukgymnastik.

Efter 2,5 månad utan tillstymmelse till förbättring (jag tänkte att det kanske kunde ta lite mer än 6 v eftersom jag inte är 20 år längre:angel:) insåg jag att jag nog behövde hjälp, knäet hade stelnat i böjt läge, var kraftigt svullet och det gjorde så ONT. Tack vare en sjukgymnast i bekantskapskretsen och en engagerad AT-läkare på VC så fick jag remiss till MRT (väntetid bara 1 vecka :)). MRT visade en multiskada (korsband, inre ledband, benmärgsödem och broskskada). Remiss skrevs till länets lasarett där jag nu går hos en skicklig sjukgymnast för träning och uppföljning.

Resultatet av den första felbedömningen är att jag fortfarande, 8 månader senare, inte kan räta ut knäet helt och haltar en del, fortfarande svullet (även om det minskar). Smärtan har fått styra träningen varför det är först nu som någon egentlig styrketräning har kunnat starta, men fortfarande en hel del smärta. Förmodligen har jag själv också förvärrat skadan eftersom intrycket från början var att det ju inte var så farligt och jag trodde att det skulle ”härdas”. Jag försökte enträget att gå utan kryckor (utom när det gjorde alldeles för ont), fick väldigt dåligt samvete när jag var tvungen att använda kryckorna. Började rida 1 vecka efter skadan (i skritt först, senare trav under nedsittning på rakt spår, hade svårt med böjda spår). Körde bil efter 2 veckor (mycket ont, försökte köra automatväxlat så mycket som möjligt).

Fast felet som begåtts här är ju inte att du inte remitterades till MR utan att du inte remitterades till rätt instans. om det är någon tröst tror jag inte det hade varit bättre med skadan om du hade gått med kryckor, snarare tvärtom om det är åt något håll.
 
Fy H-VETE vad illa de skött sig här! Du gör så rätt som anmäler! Jag har tyvärr liknande erfarenhet av just en knäskada. Resultatet är att jag idag, 25 år senare, sitter med ett permanent skadat knä. Jag blev sparkad av min häst och halva låret ner till halva vaden var SVART (blåmärke), men VC tyckte att jag skulle "ta det lugnt och ta lite Alvedon". Det gjordes inte ens en röntgen. Inte förrän efter flera månader när det stora svarta blåmärket inte ville ge med sig. Hela knät var helt trasigt och trots ca 25 operationer har det inte gått att få riktig ordning på det. Man har "lovat" mig att jag kommer få byta ut knäleden i framtiden. Kul. Jättekul. Mitt knä fastnade, precis som ditt, i lite böjt läge. Jag kan dessutom inte heller räta ut det helt vilket i sin tur har påverkat ryggen och andra benet som jag överbelastar hela tiden. I perioder har jag tränat på gym 5 dagar/vecka för att stärka och jag har legat på sjukhus i veckor och t.o.m månader för att träna (dag och natt!) med en maskin som håller knäet i rörelse hela tiden (heter nog Kinetec eller liknande). Trots all tid och engagemang jag lagt ner så är det inte ens i närheten av bra. Jag gick sjukskriven närmare 10 år eftersom det inte har fungerat som det ska och jag har behövt träna mycket för att ens kunna gå.
Jag har nog haft över 50 läkare totalt som haft tankar och idéer om mitt knä. Allt ifrån rena rikspuckon till några ur Sveriges elit (Leif Swärd, Jon Karlsson, Mats Brittberg som alla är idrottsläkare). De sistnämnda har jag att tacka för att jag är såpass bra som jag är och särskilt Mats som varit heelt ovärderlig. Var alla läkare som honom så skulle det inte vara några problem. ;)

Jag tycker att man ska anmäla och jag hoppas att fler gör det om man inte är nöjd med vården. Annars kan den aldrig bli bättre om vården inte får veta vad som är tokigt.

Och jag har haft läkare med mina skadade knän som gjort på tok för mkt i både utrednings och operationsväg. Jag önskar någon hade sagt till mig vid min sista (iaf senaste) skada att det inte fanns något som helst behov av operation utan att jag får leva med de knän jag har. Knän som blir skadade blir, oavsett operation, permanent skadade. Det kan gå mer el mindre fort men att behöva byta ut knäleden efter en större knäskada med påföljande operationer går mer el mindre inte att undvika, det kommer sannolikt drabba även mig fast jag legat under kniven efter 3-4 veckor alla gånger jag skadat knät (3 av 5 operationer troligen totalt onödiga) @CillaW får rätta mig om hon tycker jag har fel.

Däremot krävs ju absolut ett bra bemötande på vägen!
 
Helt sjukt har det blivit. De som anser annorlunda har aldrig varit patienter eller så jobbar de inom vården och går i försvarsställning så fort man kritiserar.
Svensk vård ÄR bra. Särskilt då specialistvård, men den är det ytterst få som någonsin använder. Övrig vård är under all kritik...

Jag har bara bra erfarenhet av svensk sjukvård som alltför frekvent besökare senaste året. Har stött på några puckon (två) men all annan personal har varit väldigt bra och sjukvården i stort fantastisk trots att jag är en besvärlig patient att hantera :o. Förväntade mig låånga väntetider till allt efter vad man hört i media men tycker det har gått fort att få tid. Väntar bara på besked om operation nu, men eftersom jag bara har ont och inte är döende eller att det riskerar att bli så väldigt mycket sämre utgång med lite väntan så är det självklart ok att vänta. Från nära och kära så har det vid allvarliga problem gått extremt snabbt mellan diagnostisering och åtgärd (har varit operation eller strålning/cellgifter).
 
Helt sjukt har det blivit. De som anser annorlunda har aldrig varit patienter eller så jobbar de inom vården och går i försvarsställning så fort man kritiserar.
Svensk vård ÄR bra. Särskilt då specialistvård, men den är det ytterst få som någonsin använder. Övrig vård är under all kritik...

Men vilken vård nyttjar folk då? Ingen vårdenhet får bedrivas utan specialister.
 
På mitt närmaste sjukhus som förövrigt är samma som @alazzi s mammas,så är vården så där,när jag bröt handleden så var jag in o ut från akuten på ca 1 tim,gipsad o klar,att jag sen var där 3 ggr till för att det inte blev bra är en annan sak.(gipset fixades i sista änden av min vet)
Men jag tackade nej till diskbråcks op för att jag helt enkelt inte vågar få den utförd på att sjukhus där det finns ortopeder som är anmälda flera gånger pga expriment ihopsättningar av ben :eek: Känner att jag har ingen lust att kanske spendera resten av mitt liv i rullstol
Dock kan jag tänka mig att åka till göteborg o få den gjord då dom var första med att göra den med titthåls op.
Men då blir det långt o besvärligt istället.:banghead:

Och ett par av de patienterna kanske inte skulle haft sin arm/ben kvar om man inte opererade, det blev inte som innan, men de har sin kroppsdel kvar, sen kan man absolut diskutera metoderna som den aktuelle läkaren utförde operationerna med.

Jag har stort förtroende för samma sjukhus, har fått väldigt bra vård där, och blivit väl omhändertagen på alla sätt. Sambon likaså. Kan inte riktigt förstå att man hellre går med smärtan av ett diskbråck mot att bli opererad på det aktuella sjukhuset. :crazy:
 
Ja jag vet att jag inte borde ge mig in i den här diskussionen alls men.. felbedömning? Läkaren sa att det skulle gå över inom 6 veckor och du väntade 12 veckor (alltså det dubbla) med att söka vård, och det är läkarens fel?

När man vill lita på läkaren som inte tyckte att det var något större fel så, ja, då väntar man någon vecka till. Dock inte 12 v, där har du missförstått helt. Efter den tiden hade jag fått komma till sjukhuset. Tiden däremellan rymde besök hos sjukgymnast på eget initiativ, besök hos VC, remiss till MRT, undersökning med MRT, väntan på svar, remiss till ortoped, väntan för tid hos ortoped.
Allt detta är inte gjort på en kafferast.

Sedan ska du veta att jag nu lärt mig så mycket om knäskador på mjukdelar att jag vet att det inte är allmän praxis att strunta i uppföljning.
 
Fast felet som begåtts här är ju inte att du inte remitterades till MR utan att du inte remitterades till rätt instans. om det är någon tröst tror jag inte det hade varit bättre med skadan om du hade gått med kryckor, snarare tvärtom om det är åt något håll.

Ja, en uppföljning borde ha gjorts och en remiss skrivits.
Men jag googlade inte så jag visste inte det...
 
Och ett par av de patienterna kanske inte skulle haft sin arm/ben kvar om man inte opererade, det blev inte som innan, men de har sin kroppsdel kvar, sen kan man absolut diskutera metoderna som den aktuelle läkaren utförde operationerna med.

Jag har stort förtroende för samma sjukhus, har fått väldigt bra vård där, och blivit väl omhändertagen på alla sätt. Sambon likaså. Kan inte riktigt förstå att man hellre går med smärtan av ett diskbråck mot att bli opererad på det aktuella sjukhuset. :crazy:
Är det fortfarande läkaren med den ryska metoden det gäller? Isåfall låter det väl lite som en underdrift att ”man kan diskutera metoderna”. Efter 37 fall av allvarlig vårdskada fick han kritik som oskicklig av Ivo som lämnade över honom som legitimationsärende till HSAN.
https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/09/04/ilizarov-lakaren-far-skarp-kritik-fran-ivo/ (Hur det har gått i HSAN hittar jag inget om, de kanske inte är klara).
 
Är det fortfarande läkaren med den ryska metoden det gäller? Isåfall låter det väl lite som en underdrift att ”man kan diskutera metoderna”. Efter 37 fall av allvarlig vårdskada fick han kritik som oskicklig av Ivo som lämnade över honom som legitimationsärende till HSAN.
https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/09/04/ilizarov-lakaren-far-skarp-kritik-fran-ivo/ (Hur det har gått i HSAN hittar jag inget om, de kanske inte är klara).
Det är inte fel på metoden vad jag begripit. Men dom har använt den fel, till fel sorts av skador och sen följt upp dåligt.
 
Fast enligt den här artikeln så jobbar dom som var med i det klandrade gänget inte kvar på KSS. Så du kanske kan gå till doktorn nu. https://sla.se/skovde/2016/09/20/lakare-stangs-av-efter-37
Nej,det känns inte så förtroendefullt att man hållt en sådan om ryggen,vem vet vad mer som får passera för att ingen kommit på den/dom än?
Om man sen +ar på med min brutna handled som nu 3 år senare inte har full funktion för att man inte lyssnade på mig utan snäste av mig så är jag inte impad av nämnda avdelning på det sjukhuset.
 
Finns alltid saker att förbättra men att som svensk sitta och jiddra om att vår vård är som i ett "u-land", det så lost att jag saknar ord. Åk till ett u-land då och testa deras vård, för all del. Skaffa lite jäkla perspektiv på saker innan ni uttalar er, herregud. :banghead:
 
Nej,det känns inte så förtroendefullt att man hållt en sådan om ryggen,vem vet vad mer som får passera för att ingen kommit på den/dom än?
Om man sen +ar på med min brutna handled som nu 3 år senare inte har full funktion för att man inte lyssnade på mig utan snäste av mig så är jag inte impad av nämnda avdelning på det sjukhuset.
Dom höll inte bakom ryggen, dom anmälde.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp