Självinsikt.

[Aslan]

Jag vet inte hur jag ska tänka eller resonera. Jag har funderat oändligt länge och vänt ut och in på allt och lite till.

Blandrasen jag har här hemma har jag ett speciellt band till. Just för att det är min döda brors hund. Min bror bodde i Stockholm och hade gjort i princip hela sitt liv. han och hans flickvän skaffade hunden ihop som valp, men kort där efter fick han diagnosen cancer. Min bror gick oväntat kort där efter bort och där stod hans flickvän med en valp hon inte klarade av att sköta själv, med både kunskapsbrist, engagemang och tidsmässigt. I all idioti så behöll hon hunden i tre år. I tre år fick han sitta instängd i en lägenhet 10 timmar om dagen. I tre år fick han nöja sig med en kvart runt kvarteret tre gånger om dagen.

Hur eller hur så hamnade han hos mig och det skulle vara tillfälligt. Och jag kan säga att en så stressad och psykiskt sargad hund har jag aldrig träffat. Efter ett halvår hos mig var förändringen stor. Han fick den motion han så väl behövde, han fick den psykiska aktivering han krävde och han fick mängder, MÄNGDER med kärlek.

Men jag har börjat fundera på om det räcker alla gånger. Han har ett enorm resursförsvar gentemot främlingar. han vaktar så in i döden på sina ben eller pinne eller vad det nu kan vara. Inte mot familjen här hemma, men mot främlingar. jag skulle inte tveka en sekund på att han lätt skulle kunna bita någon främmande som körde ner handen när han låg med ben, pinne, leksak. Av den anledningen plockar jag undan allt när vi får besök. Vilket löser det ganska smidigt, om man är beredd på besöket. men jag tycker ändå det är otäckt när han vaktar så dant. Vi har tränat detta hur länge som helst utan resultat. Vi går varje vecka och tränar privat för en problemhundsutredare som känner oss väl och han tycker vi gör framsteg, även om dom är minismå. Men jag ser inte förändringen utan bara beteendet som rentav kan bli farligt.

Däremellan är han så förtjust i människor att han lätt skulle kunna få en hjärtattack. Han klänger, och tigger uppmärksamhet och stressar tills han nästan kan krypa ur pälsen. Jag har ett fungerade brytkommando på allt annat men här är jag nästan maktlös, hur mycket vi än tränar. Jag tycker oändligt synd om både hunden och besöket.

Vid kloklippning och all annan hantering är han ett monster. Vi tränar och tränar men nästan helt utan resultat. Allt ska vara på hans villkor annars blir han förbannad och går in i försvarsställning.

Hade inte varit för min andra lilla underbaring här hemma som visar mig hur enkelt ett liv med hund kan vara så hade jag gett upp för länge sedan.

Jag var från början bombsäker på att jag hade kunskapen att kunna lösa alla problem och få en fungerande. Jag var hundratio på att med den hjälpen jag har idag (en helt fantastiskt duktig brukstränare med många års erfarenhet som problemhundsutredare) så skulle vi fixa detta. Men nu börjar jag tvivla. jag börjar tvivla på mig själv. Jag som svär över alla idioter som skaffar hundar och inte har en aning om vad det är som har i kopplet. Jag som ser rött när jag ser okunskap och oförståelse. Nu är jag kanske där själv? Jag kan bara ge mig själv en rak höger på näsan. Jag vill inte bli dom jag hatar så innerligt för att dom behåller en hund dom inte klarar av.

I övrigt är han ju en underbar stor svart pälsbjörn full med energi och bus. Han är glad och pigg på livet. Ögonen lyser och svansen viftar.

Jag kan ändå inte slå tanken ur huvet om det verkligen är rätt både för hundens och min del att behålla honom. Är det bara att träna vidare och hoppas på att kunskapen ska räcka? Eller bör man omplacera hunden ögonaböj? Jag vet varken ut eller in.

Ursäkta mig för en hel roman men jag var bara tvungen att få ur mig detta då det tyngt mig hela veckan, och jag har ingen direkt att bolla det med förens nästa vecka på träning.

 

[Blandrastik]

Sv: Självinsikt.

Jag skulle aldrig omplacera en hund som du beskriver. Har det blivit fel från början så är det svårt att laga till. Hunden kanske tillochmed hade med sig stress från uppfödaren/tiken.

Du har ingen aning om hurvida han skulle få ett bättre liv på annat håll, det kan gå käpprätt åt skogen. Rent krasst, behåll med allt bestyr som det innebär eller ta bort.

 

[Aslan]

Sv: Självinsikt.

Den tanken är i mitt huvud med. Och vem skulle för den delen vilja ha en sådan hund? Ingen.

Jag är förvirrad och har gett mig själv en ordentlig tankeställare.

 

[MrsScabtree]

Sv: Självinsikt.

Ärligt talat förstår jag inte riktigt. Du överväger att ta bort en hund pga att den har ett stort resursförsvar, samt är besvärlig vid kloklipp?

 

[zitrus]

Sv: Självinsikt.

Ärligt talat förstår jag inte riktigt. Du överväger att ta bort en hund pga att den har ett stort resursförsvar, samt är besvärlig vid kloklipp?

Det låter väl snarare som att ts överväger att ta bort hunden för att den har stora problem med sociala situationer och hantering av människor. En helt normal fundering.

Att hunden är överdrivet glad i människor behöver definitivt inte betyda att den älskar folk, det brukar grundas i en osäkerhet. Den här hunden försöker förtvivlat fjäska in sig och hade lika gärna kunnat försöka värja sig istället. Att den fjäskar tills den håller på att krypa ur skinnet är ju bättre för människor men det är fortfarande en osäker hund som, enligt mig, ska behandlas på samma sätt som om den hade morrat. Den här hunden tycker sociala situationer är lika jobbiga, eller kanske jobbigare (den kommer ju aldrig ifrån situationen när den ändå vill innanför skinnet på människan ifråga), som en hund som morrar/gör utfall.

Jag hade då inte ens övervägt omplacering. Det hade varit avlivning eller behålla. Inte många med kunskap vill ha en blandras, inte många med kunskap vill ens ha en hund med problem med de sociala bitarna.

 

[TantAgda]

Sv: Självinsikt.

Jag tycker inte det är alls konstigt att du ar dessa funderingar.

Som några redan har skrivit tycker inte jag heller att omplacering är något alternativ, behåll eller ta bort. Krasst men av vad jag förstår på det du skriver här, de enda alternativen!

Det enda tipset som jag kan komma på efter att ha läst ovanstående är att du kanske ska ta kontakt med ännu en instruktör. Inte för att den ni jobbar med nu är dålig på något sett, det kan jag definitivt inte uttala mej om, utan för att det låter som att ni kommit till en återvändsgränd, eller kanske bara har saktat ner i er utveckling, och kan behöva nya utomstående ögon. Självklart ska ni jobba vidare med den instruktören ni har idag, men att tillfälligt få någon ny som ser på er situation som ni är i nu, och inte hur det en gång har varit, kanske kan hjälpa.