Självbestämmande för dement?

Samba

Trådstartare
Min döda pappas fru är dement, troligen orsakat av långvarig alkoholism. Hon har inga släktingar alls. Kvar är jag och mina syskon.

När pappa dog för några år sedan tyckte både hemtjänsten och vi att ett demensboende vore den enda lösningen. Frun är mycket dement och kommer i princip inte ihåg något som hänt i nutid. Men brun ville inte flytta till boende, och enligt biståndshandlaggaren går det inte att tvinga henne.
Demensen gör att hon inte sköter sin hygien, inte kan hålla rent omkring sig och äter väldigt dåligt.
Hon låter kranar stå och rinna dygnet runt. Hon har hemtjänst flera gånger per dag, men direkt när de har gått kan hon hitta på de mest otroliga saker.
Vägen till systemet vet hon, och där är hon varje dag.

Nu till problemet:
Hon har förstört delar av lägenheten och även orsakat stora kostnader för bostadsrättsföreningen. Så nu är hon uppsagd.

Jag ringde biståndshandlaggaren för kanske 20:e gången och sade att nu måste hon få en plats på ett boende.
Handläggaren svarade att frun vill ju inte, och då kan vi inget göra.
Jag påpekade att frun nu är UPPSAGD pga grav misskötsel men handläggaren trodde inte att an kan bli uppsagd från en bostadsrätt.
Nu är det möte nästa vecka. Jag klarar inte mer. Vilka skyldigheter har kommunen?
 
En god man är på gång, men vad jag förstår sköter denne endast ekonomin, och har inte någon bestammanderätt över boendet. Det måste väl ändå vara kommunens ansvar?
 
En god man är på gång, men vad jag förstår sköter denne endast ekonomin, och har inte någon bestammanderätt över boendet. Det måste väl ändå vara kommunens ansvar?

Kanske är det så att hon behöver ha en förvaltare istället? Med en god man har hen fortfarande kvar sin rättshandlingsförmåga och säger hen nej till god mans förslag så kan inte gode mannen tvinga personen till ett särskilt typ av boende. Likaså vad gäller ekonomin då kan inte gode mannen göra något utan medgivande från personen. För förvaltarskap krävs läkarintyg bland annat hör med överförmyndarenheten i kommunen om det kan vara aktuellt att söka om detta istället.
 
Kanske är det så att hon behöver ha en förvaltare istället? Med en god man har hen fortfarande kvar sin rättshandlingsförmåga och säger hen nej till god mans förslag så kan inte gode mannen tvinga personen till ett särskilt typ av boende. Likaså vad gäller ekonomin då kan inte gode mannen göra något utan medgivande från personen. För förvaltarskap krävs läkarintyg bland annat hör med överförmyndarenheten i kommunen om det kan vara aktuellt att söka om detta istället.

I praktiken brukar man komma rätt långt med en god man. I vart fall är god man i regel första steget när det handlar om en person som inte är i sådant tillstånd att hen inte kan ge sitt samtycke till anordnande av godmanskap (vilket svårt dementa personer generellt inte kan göra). Skulle det sedan visa sig att den gode mannen inte kan tillvarata huvudmannens intressen på ett adekvat sätt kan det bli tal om förvaltarskap.
 
I praktiken brukar man komma rätt långt med en god man. I vart fall är god man i regel första steget när det handlar om en person som inte är i sådant tillstånd att hen inte kan ge sitt samtycke till anordnande av godmanskap (vilket svårt dementa personer generellt inte kan göra). Skulle det sedan visa sig att den gode mannen inte kan tillvarata huvudmannens intressen på ett adekvat sätt kan det bli tal om förvaltarskap.

Jo förvisso är det så ville mest bara klargöra att en god man aldrig kan göra något utan en persons medgivande och det kan vara svårt med dementa. Vet av egen erfarenhet att personer kan bli aggressiva m.m. av själva demensen, men det behöver inte gälla alla givetvis. En god man kan många gånger hamna i en svår sits och om man inte redan har förslag på god man när man ansöker så kan det dröja år innan man hittar någon som kan vara villig att ta sig an en dement person tyvärr. Detta då det är brist på gode män i dag i nästan alla kommuner.
 
Jo förvisso är det så ville mest bara klargöra att en god man aldrig kan göra något utan en persons medgivande och det kan vara svårt med dementa. Vet av egen erfarenhet att personer kan bli aggressiva m.m. av själva demensen, men det behöver inte gälla alla givetvis. En god man kan många gånger hamna i en svår sits och om man inte redan har förslag på god man när man ansöker så kan det dröja år innan man hittar någon som kan vara villig att ta sig an en dement person tyvärr. Detta då det är brist på gode män i dag i nästan alla kommuner.

Flera år för att hitta en god man till en dement person? Oj, så illa har jag aldrig varit med om att det varit när jag beslutat om god man. Vi har några som är notoriskt svåra att hitta gode män till, men de personerna är inte dementa.
 
Flera år för att hitta en god man till en dement person? Oj, så illa har jag aldrig varit med om att det varit när jag beslutat om god man. Vi har några som är notoriskt svåra att hitta gode män till, men de personerna är inte dementa.

Ja då har vi olika erfarenheter, beror säkert på i vilken kommun man bor och hur stor brist på gode män det är. Den jag känner till som fick vänta längst var fem år innan man lyckades hitta någon. Men det är ju jättebra om det fungerar bättre där du bor, det är glädjande att höra.
 
Min döda pappas fru är dement, troligen orsakat av långvarig alkoholism. Hon har inga släktingar alls. Kvar är jag och mina syskon.

När pappa dog för några år sedan tyckte både hemtjänsten och vi att ett demensboende vore den enda lösningen. Frun är mycket dement och kommer i princip inte ihåg något som hänt i nutid. Men brun ville inte flytta till boende, och enligt biståndshandlaggaren går det inte att tvinga henne.
Demensen gör att hon inte sköter sin hygien, inte kan hålla rent omkring sig och äter väldigt dåligt.
Hon låter kranar stå och rinna dygnet runt. Hon har hemtjänst flera gånger per dag, men direkt när de har gått kan hon hitta på de mest otroliga saker.
Vägen till systemet vet hon, och där är hon varje dag.

Nu till problemet:
Hon har förstört delar av lägenheten och även orsakat stora kostnader för bostadsrättsföreningen. Så nu är hon uppsagd.

Jag ringde biståndshandlaggaren för kanske 20:e gången och sade att nu måste hon få en plats på ett boende.
Handläggaren svarade att frun vill ju inte, och då kan vi inget göra.
Jag påpekade att frun nu är UPPSAGD pga grav misskötsel men handläggaren trodde inte att an kan bli uppsagd från en bostadsrätt.
Nu är det möte nästa vecka. Jag klarar inte mer. Vilka skyldigheter har kommunen?
Jag fick bli förvaltare åt min dementa mamma för att få in henne på boende. Det hade tagit tid om jag skulle väntat på att få någon utsedd då det är ont om folk som tar på sig sådana uppdrag i min kommun. Kan någon av er syskon ta på sig rollen för att få bollen i rullning?
 
Många kommuner har krav att personen måste ha demenssjukdom eller diagnosen demens UNS för att få plats demensboende. Kolla upp hur det ser ut i er kommun. En läkare kan alltså behöva utreda henne (om inte vårdcentralläkaren väljer att sätta diagnos själv) vilket kan ta lång tid = ni behöver ta tag i detta snarast om det inte redan är gjort. Den långa vägen (i min region) är att vårdcentralen gör en basal minnesutredning och skickar remiss för CT-hjärna -> CT-hjärna görs -> läkaren på vårdcentralen skickar sedan remiss till specialistvården -> sedan specialistutredning á 3,5 timmes besök (minst ett halvårs kötid, så vidare remissen inte bedöms till förtur eller man kan komma med kort varsel), gärna med lumbalpunktion -> invänta svar på lumbalpunktion (3-4 veckor)-> diagnosbesök. Patienten kan dock inte ha pågående alkoholöverkonsumtion, PEth-värde kollas genom blodprov. Så om hon inte kan hålla sig nykter så lär det tyvärr ändå fallera där.
 
Jag fick bli förvaltare åt min dementa mamma för att få in henne på boende. Det hade tagit tid om jag skulle väntat på att få någon utsedd då det är ont om folk som tar på sig sådana uppdrag i min kommun. Kan någon av er syskon ta på sig rollen för att få bollen i rullning?
Det känns inte vettigt eftersom ingen av oss bor nära. Jag bor 15 mil ifrån och bor närmast.
Det som är så frustrerande är att hon snart är hemlös och handläggaren inte verkar vilja förstå det och ordna fram någon sorts boende. Korttidsboende vore ok så länge. Det känns som om de tycker att situationen är så besvärlig så att de helst inte vill ta något ansvar för henne. Hennes beteende förstörde även pappas hus totalt, så det är ett jatteproblem. Ingen hyresvärd lär ta emot henne.

Jag tycker att det är konstigt att man får bestämma när man inte har något konsekvenstankande alls.
 
Min döda pappas fru är dement, troligen orsakat av långvarig alkoholism. Hon har inga släktingar alls. Kvar är jag och mina syskon.

När pappa dog för några år sedan tyckte både hemtjänsten och vi att ett demensboende vore den enda lösningen. Frun är mycket dement och kommer i princip inte ihåg något som hänt i nutid. Men brun ville inte flytta till boende, och enligt biståndshandlaggaren går det inte att tvinga henne.
Demensen gör att hon inte sköter sin hygien, inte kan hålla rent omkring sig och äter väldigt dåligt.
Hon låter kranar stå och rinna dygnet runt. Hon har hemtjänst flera gånger per dag, men direkt när de har gått kan hon hitta på de mest otroliga saker.
Vägen till systemet vet hon, och där är hon varje dag.

Nu till problemet:
Hon har förstört delar av lägenheten och även orsakat stora kostnader för bostadsrättsföreningen. Så nu är hon uppsagd.

Jag ringde biståndshandlaggaren för kanske 20:e gången och sade att nu måste hon få en plats på ett boende.
Handläggaren svarade att frun vill ju inte, och då kan vi inget göra.
Jag påpekade att frun nu är UPPSAGD pga grav misskötsel men handläggaren trodde inte att an kan bli uppsagd från en bostadsrätt.
Nu är det möte nästa vecka. Jag klarar inte mer. Vilka skyldigheter har kommunen?

Ni kan ansöka om plats på korttidsboende, köra en vit lögn att hon behöver sova där några nätter i väntan på att lägenhet ska bli klar och sen fasa in tanke/medgivande till att bo på ett boende. Det gjordes när jag arbeta på korttidsboende, man lockade liksom med känslan av trygghet av att ha personer runt sig hela tiden. Sen ställde biståndshandläggaren lite mer annorlunda frågor som i sin tur kunde tolkas som ett medgivande.
 
Beroende på hur långt hon gått i sin demenssjukdom kan man ställa frågor som gör att hon samtycker till boende. Ett exempel är att berätta för henne att hon blir vräkt - och fråga om hon vill ha biståndshandläggarens hjälp att fixa nytt boende. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Sen kan man göra det 100 gånger svårare också, men är man någorlunda smidig så kan det funka.

/biståndshandläggaren
 
Jag tänkte ett varv till; får hon hjälp för sitt alkoholberoende? Har hon fler kontakter inom kommunen, ex. socialsekreterare för missbruk? De brukar även ha verktyg för den typen av problem som hon ställs inför i och med att hon blir bostadslös.

Även om hon skulle gå med på att ansöka om ett demensboende är det ju inte säkert (vi har ju inte all info) att hon skulle bli beviljad, då behövs en annan plan. Biståndshandläggaren bör dock kunna vägleda i detta.

Jag tänker att det är viktigt att hon får stöd i att hantera sitt alkoholberoende, oavsett om hon kommer till ett demensboende eller inte. Om hon dessutom inte har en demensdiagnos så kan ju hennes kognitiva förmåga faktiskt förbättras om hon inte konsumerar alkohol konstant. Det kan förstås även vara så att hon har en alkoholdemens, men det behöver konstateras av personer med rätt kompetens.
 
Jag tänkte ett varv till; får hon hjälp för sitt alkoholberoende? Har hon fler kontakter inom kommunen, ex. socialsekreterare för missbruk? De brukar även ha verktyg för den typen av problem som hon ställs inför i och med att hon blir bostadslös.

Även om hon skulle gå med på att ansöka om ett demensboende är det ju inte säkert (vi har ju inte all info) att hon skulle bli beviljad, då behövs en annan plan. Biståndshandläggaren bör dock kunna vägleda i detta.

Jag tänker att det är viktigt att hon får stöd i att hantera sitt alkoholberoende, oavsett om hon kommer till ett demensboende eller inte. Om hon dessutom inte har en demensdiagnos så kan ju hennes kognitiva förmåga faktiskt förbättras om hon inte konsumerar alkohol konstant. Det kan förstås även vara så att hon har en alkoholdemens, men det behöver konstateras av personer med rätt kompetens.

Dessutom så tror jag att ytterst få demensboenden har verktygen att bemöta alkoholmissbruk. Tror man får försöka släcka den eld som brinner värst först.
 
Jag tänker att det är viktigt att hon får stöd i att hantera sitt alkoholberoende, oavsett om hon kommer till ett demensboende eller inte. Om hon dessutom inte har en demensdiagnos så kan ju hennes kognitiva förmåga faktiskt förbättras om hon inte konsumerar alkohol konstant. Det kan förstås även vara så att hon har en alkoholdemens, men det behöver konstateras av personer med rätt kompetens.
Hur tänker du i att det skulle göra skillnad för ditt beslut huruvida vad demensen beror på? Vad jag vet, har INGEN demens gått tillbaka någonsin, är demenssymptomen där spelar det ingen som helst roll vad det beror på, men däremot vilken typ av hjäp människan behöver och däri finns problemet att det inte finns demensboende med missbrukargrund i alla kommuner.

Få demensutredningar görs för övrigt när det redan är så kristallklart att demens finns där. Möjligtvis att en läkare 'tittar på' personen i sin uppenbara demens och sen är det inte mer än så. Demensutredning där kognitiv utredning görs är nog atte mig extremt sällsynt och onödig då det gått så långt som det beskrivs i den här trådstarten.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp