the_connemara
Trådstartare
Vet inte riktigt om denna skulle ligga under Dressyr eller Ridning, ber om ursäkt om det blev fel nu!
Jag har någon gång för lääänge sedan ridit skänkelvikning i galopp på en träning, minns inte om det var åt båda hållen eller "inåt" (tex undan högerskänkeln i vänster galopp) respektive "utåt" (undan vänsterskänkeln i vänster galopp) och minns inte riktigt varför.
Mitt lilla nu blivande 7-åriga odjur är vintertid rätt pigg. Vilket är lika med spänd och hög i formen, lite lagom oridbar på ett mindre lydigt sätt. Jag har svårt att få igenom honom i sidorna, han vill gärna låta bli att lyssna på skänklarna, spec som böjande/sidförande, och jag är rent ut sagt KASS på att "böja" hästen. Det blir bara pannkaka.
Det smidigaste för mig är att istället fokusera på sidvärströrelser, i den enkla bemärkelsen att han kvickt ska flytta sig undan skänkeln, inte mer avancerat än så! När han blir lite mer lydig där så blir han mer ridbar och man kan rätt lätt få någorluda bra kontakt med bettet (dvs han slappnar av och söker sig mer framåt nedåt istället för att bara dra ihop hela överlinjen).
Skritt och trav är det helt ok och ofta är galoppen sedan såpass bra att det bara är att "rida som vanligt", dvs han är relativt mjuk i båda sidorna, lagom reglerbar och så.
Sist var försökte han sig dock på lite tjusiga "tjurrusningar" (spände till i ryggen och slutade lyssna på skänkeln - längde galoppen och var INTE reglerbar, men fullt kontrollerbar med nosen nere o så, mer känslan/galoppkvaliten som var katastrof alltså) i galoppen och automatiskt flyttade jag omkring honom lite. Vilket gav önskat resultat - jag kunde rida rakt utan problem.
Dock kändes det rätt skumt så jag började fundera på om det är "bra" om man tänker lite längre än till lydigheten? Han är inte välutbildad alls, lite öppna i trav om vi har en tränare framför oss kan vi få till, förvänd galopp är, eh, inte så befäst
Jag är mest träningsnarkoman i att jag vill ha honom mjuk, lydig och engagerad och kan säkert få till lite andra skolor oxå om någon sa till när det var bra, men det är alltså inget arbete han bukar göra. Tex gjorde han mycket bra öppnor redan från början i bemärkelsen att han är lätt att placera - men styrkearbetet är inget jag löser utan tränare på rak arm.
Är det jättedumt att testa lite såhär? Och ska man göra det spec åt ett håll bara? Jag vill som sagt mest bara komma ur läget att han bli rak/hög/spänd så jag vill hitta lydigheten för skänkeln, få en innersida och en yttertygel att rida vidare på sas.
Att föröka placera honom i en öppna i galopp är tex katastrof, att spåra och böja är fullt nog så klurigt/jobbigt att det räcker i dagsläget Men flytta sig över vägen undan skänkeln verkade inte vara lika klurigt och gav som sagt "lydighetsresultat".
Obs: Jag rider endast på grusvägar ute, missade jag nog skriva. Så det är från kant till kant det gäller, inget krumelurande på bana men jag vill gärna veta at det inte stör framtida "krumelurande" eller bara allmänt är kasst för hästen
Jag har någon gång för lääänge sedan ridit skänkelvikning i galopp på en träning, minns inte om det var åt båda hållen eller "inåt" (tex undan högerskänkeln i vänster galopp) respektive "utåt" (undan vänsterskänkeln i vänster galopp) och minns inte riktigt varför.
Mitt lilla nu blivande 7-åriga odjur är vintertid rätt pigg. Vilket är lika med spänd och hög i formen, lite lagom oridbar på ett mindre lydigt sätt. Jag har svårt att få igenom honom i sidorna, han vill gärna låta bli att lyssna på skänklarna, spec som böjande/sidförande, och jag är rent ut sagt KASS på att "böja" hästen. Det blir bara pannkaka.
Det smidigaste för mig är att istället fokusera på sidvärströrelser, i den enkla bemärkelsen att han kvickt ska flytta sig undan skänkeln, inte mer avancerat än så! När han blir lite mer lydig där så blir han mer ridbar och man kan rätt lätt få någorluda bra kontakt med bettet (dvs han slappnar av och söker sig mer framåt nedåt istället för att bara dra ihop hela överlinjen).
Skritt och trav är det helt ok och ofta är galoppen sedan såpass bra att det bara är att "rida som vanligt", dvs han är relativt mjuk i båda sidorna, lagom reglerbar och så.
Sist var försökte han sig dock på lite tjusiga "tjurrusningar" (spände till i ryggen och slutade lyssna på skänkeln - längde galoppen och var INTE reglerbar, men fullt kontrollerbar med nosen nere o så, mer känslan/galoppkvaliten som var katastrof alltså) i galoppen och automatiskt flyttade jag omkring honom lite. Vilket gav önskat resultat - jag kunde rida rakt utan problem.
Dock kändes det rätt skumt så jag började fundera på om det är "bra" om man tänker lite längre än till lydigheten? Han är inte välutbildad alls, lite öppna i trav om vi har en tränare framför oss kan vi få till, förvänd galopp är, eh, inte så befäst
Jag är mest träningsnarkoman i att jag vill ha honom mjuk, lydig och engagerad och kan säkert få till lite andra skolor oxå om någon sa till när det var bra, men det är alltså inget arbete han bukar göra. Tex gjorde han mycket bra öppnor redan från början i bemärkelsen att han är lätt att placera - men styrkearbetet är inget jag löser utan tränare på rak arm.Är det jättedumt att testa lite såhär? Och ska man göra det spec åt ett håll bara? Jag vill som sagt mest bara komma ur läget att han bli rak/hög/spänd så jag vill hitta lydigheten för skänkeln, få en innersida och en yttertygel att rida vidare på sas.
Att föröka placera honom i en öppna i galopp är tex katastrof, att spåra och böja är fullt nog så klurigt/jobbigt att det räcker i dagsläget
Men flytta sig över vägen undan skänkeln verkade inte vara lika klurigt och gav som sagt "lydighetsresultat".Obs: Jag rider endast på grusvägar ute, missade jag nog skriva. Så det är från kant till kant det gäller, inget krumelurande på bana men jag vill gärna veta at det inte stör framtida "krumelurande" eller bara allmänt är kasst för hästen
Tack 
