Ha,ha ja det låter ju inte klokt, men efter mina erfarenheter av denna förbaskade led, kan man knappast bli annat. Jag tror att innom en 10-års period kommer denna problematik vara erkänd och respekterad, vilket den verkligen inte är idag, jo av de redan frälsta...Det finns dock flera aspekter att ta hänsyn till och som gör det hela svårbedömt:
*Vi håller på med ett levande material som har bra och dåliga dagar precis som vi. Alla har vi haft en dålig träning/tävling/ridpass utan att det betyder att det är fel på hästen.
*Det finns veterinärer som idag känner till problematiken och
som behandlar problemet, men löser inte problemet. Dock finns undantag som jag kommer till snart...
* Det finns många andra som säger sig kunna lösa problemet, men som i själva verket jobbar på att tjäna in första miljonen...och så var det ju det där med levande material, blev det verkligen bättre efter behandlingen eller råkade det bara falla sig så att hästen hade några bra dagar i kombination med att vi som hästägare så gärna vill att vår älskling ska bli bra att vi tycker att den faktiskt blivit det???
*Det kan vara väldigt svårbedömt som ryttare, själv har jag ridit ganska länge på en och samma häst innan jag fattat att något var fel, man tror det är ridrelaterat och tränar på ännu mer, men nu känner jag det direkt.
*Man kan ha turen att träffa på en av få som faktiskt kan lösa problemet, men då är inte alltid återbesök självklart (kanske pga. av avstånd mm.), vilket är helt förkastligt, då det i vissa fall krävs flera behandlingar för att få loss leden.
Min ena häst är en KWPN valack på 11 år. Förra våren känndes han lite seg och stum, hängde på bogarna och gjorde konstiga avbrott i galoppen, lite korsgalopp ibland. Gjorde direkt som man "ska". Bokade tid på en ATG klinik. Själv hade jag en känsla av att det satt högt upp, men på kliniken trodde man att det satt i höger fram hov
. Han röntgades, men inget hittades (han var ren på böjprov, men visade lite lite på longeringen). Hoven skoddes om.
2 veckor senare var det återbesök, ingen förbättring, kortisonspruta i kotan.
2 veckor senare röntgas höger bakknä och ultraljudas, inget hittas, men han får en kortisonspruta i knät.
Vid det här laget hade jag försökt få tag på Håkan Lundell (Equiterapeut), men han bor långt från mig och hade inga resor "neråt" just då.
Börjar bli lite halvt desperat då jag känner att ATG kliniken inte har en aning om vad det är för fel. Av en slump kommer en annan veterinär i min väg, som säger att han kan ta sig en titt på min gosse, och att han även kan behandla SI-leden. Väldigt skeptisk låter jag honom komma, efter att ha longerat och böjt honom säger han: ja det är ju solklart SI-leden...10 min. senare är min häst helt återställd... Hela hösten gick han bättre än någonsin, det var som en dröm att rida honom. Nu ett år senare har har tyvärr problemet uppstått igen, och den här gången har Si-leden suttit fast stenhårt, så flera behandlingar har varit nödvändiga. Hela den här historien gör mig både upprymd, men även beklämd, då jag förstår hur många tusentals hästar det finns som går där ute och har ont. Dessa hästar är ju många gånger inte oridbara, men det går inte särskilt bra. I detta fall tror ju både försäkringsbolag och ATG kliniken att kliniken "löste" problemet vilket de verkligen inte gjorde, men i statistiken har kortisonsprutan ännu en gång helat en häst.
Det som är extra intressant i denna historien är att "min" veterinär lärt sig att behandla av Håkan Lundell, då han i sitt jobb träffade på så många hästar som han insåg att han med sin veterinära utbildning inte kunde åtgärda.
Vad jag vill säga med allt detta är att jag tror att mååååånga av alla dessa tusentals hältor egentligen är ett SI-leds problem, som måste åtgärdas på RÄTT sätt, vilket få kan. (vänta bara tills försäkringsbolagen får upp ögonen för detta och hur mycket pengar de kan tjäna...)
Kan även tillägga att detta inte är den enda häst jag träffat på med detta problem, men exemplet är ganska talande.
/Matten
*Vi håller på med ett levande material som har bra och dåliga dagar precis som vi. Alla har vi haft en dålig träning/tävling/ridpass utan att det betyder att det är fel på hästen.
*Det finns veterinärer som idag känner till problematiken och
som behandlar problemet, men löser inte problemet. Dock finns undantag som jag kommer till snart...
* Det finns många andra som säger sig kunna lösa problemet, men som i själva verket jobbar på att tjäna in första miljonen...och så var det ju det där med levande material, blev det verkligen bättre efter behandlingen eller råkade det bara falla sig så att hästen hade några bra dagar i kombination med att vi som hästägare så gärna vill att vår älskling ska bli bra att vi tycker att den faktiskt blivit det???
*Det kan vara väldigt svårbedömt som ryttare, själv har jag ridit ganska länge på en och samma häst innan jag fattat att något var fel, man tror det är ridrelaterat och tränar på ännu mer, men nu känner jag det direkt.
*Man kan ha turen att träffa på en av få som faktiskt kan lösa problemet, men då är inte alltid återbesök självklart (kanske pga. av avstånd mm.), vilket är helt förkastligt, då det i vissa fall krävs flera behandlingar för att få loss leden.
Min ena häst är en KWPN valack på 11 år. Förra våren känndes han lite seg och stum, hängde på bogarna och gjorde konstiga avbrott i galoppen, lite korsgalopp ibland. Gjorde direkt som man "ska". Bokade tid på en ATG klinik. Själv hade jag en känsla av att det satt högt upp, men på kliniken trodde man att det satt i höger fram hov
. Han röntgades, men inget hittades (han var ren på böjprov, men visade lite lite på longeringen). Hoven skoddes om.2 veckor senare var det återbesök, ingen förbättring, kortisonspruta i kotan.
2 veckor senare röntgas höger bakknä och ultraljudas, inget hittas, men han får en kortisonspruta i knät.
Vid det här laget hade jag försökt få tag på Håkan Lundell (Equiterapeut), men han bor långt från mig och hade inga resor "neråt" just då.
Börjar bli lite halvt desperat då jag känner att ATG kliniken inte har en aning om vad det är för fel. Av en slump kommer en annan veterinär i min väg, som säger att han kan ta sig en titt på min gosse, och att han även kan behandla SI-leden. Väldigt skeptisk låter jag honom komma, efter att ha longerat och böjt honom säger han: ja det är ju solklart SI-leden...10 min. senare är min häst helt återställd... Hela hösten gick han bättre än någonsin, det var som en dröm att rida honom. Nu ett år senare har har tyvärr problemet uppstått igen, och den här gången har Si-leden suttit fast stenhårt, så flera behandlingar har varit nödvändiga. Hela den här historien gör mig både upprymd, men även beklämd, då jag förstår hur många tusentals hästar det finns som går där ute och har ont. Dessa hästar är ju många gånger inte oridbara, men det går inte särskilt bra. I detta fall tror ju både försäkringsbolag och ATG kliniken att kliniken "löste" problemet vilket de verkligen inte gjorde, men i statistiken har kortisonsprutan ännu en gång helat en häst.
Det som är extra intressant i denna historien är att "min" veterinär lärt sig att behandla av Håkan Lundell, då han i sitt jobb träffade på så många hästar som han insåg att han med sin veterinära utbildning inte kunde åtgärda.
Vad jag vill säga med allt detta är att jag tror att mååååånga av alla dessa tusentals hältor egentligen är ett SI-leds problem, som måste åtgärdas på RÄTT sätt, vilket få kan. (vänta bara tills försäkringsbolagen får upp ögonen för detta och hur mycket pengar de kan tjäna...
)Kan även tillägga att detta inte är den enda häst jag träffat på med detta problem, men exemplet är ganska talande.
/Matten
