Min shettis drabbades för en vecka sedan av ett kraftigt kolikanfall. Det tog närmare 72 timmar innan hon inte fick återfall. Efter några dagar har hon börjat äta ordentligt, visar mer energi, men har inte samma livsglöd i ögonen som tidigare och nu har hon börjat vrida huvudet snett. Veterinärer vill bara avvakta och har ingen aning om vad som kan vara fel. Jag beskriver lite mer utförligt händelseförloppet den gångna veckan.
30 oktober hittas hon i hagen lerig, genomblöt och nedkyld. Hon har så kraftiga kramper i magen att hon rullar och stannar på rygg viker, in benen, har munnen öppen och hyperventilerar. Personen som hade utsläppet säger att hon har helt ok på morgonen och åt sin frukost med god aptit. Veterinären kan konstatera att hennes puls är mellan 50-80 slag i minuten. Hon är dessutom mycket uttorkad. Veterinären sondar henne med paraffinolja och vatten två gånger. Vet. lyckas inte med att sätta dropp, men kan däremot ge kramplösande. Vet känner i rumpan på henne men kan inte känna någon samling av jord/sand. Hon utesluter också gaskolik eftersom magen är helt tyst på hästen, vore det gas så skulle den mullra. Vet fråga om vatten finns i hagen (ja, det gör det) och om hon är avmaskad (ja, det är hon.)
31 oktober på småtimmarna kommer en liten bajshög. Den ser annorlunda ut jämfört med dem som hon brukar göra, mindre och torrare. Någon timma senare återkommer kramperna och varar i 2 timmar. När vi på förmiddagen håller igång och promenerar så gör hon en fin bajs som man tydligt ser att oljan har smörjt. Hon är piggare men jag ringer ändå en veterinär som får komma och kolla henne. Det är en ny vet. som kommer och hon säger att hästen fortfarande har en för hög puls vilket oroar henne. Hon ger b-vitaminspruta och mer kramplösande trots att hästen inte haft kramper på 8 timmar. Även hon försöker sätta dropp men misslyckas. Knappt en timma efter att vet. har åkt så kommer kramperna igen. Mycket lustigt eftersom sprutan fortfarande skulle hindra det. Jag får kramperna att sluta genom att leda henne oavbrutet. Under tiden vi promenerar och kivar om huruvida hon ska få lägga sig eller ej, så bajsar hon två gånger. Jag börjar bli rädd för uttorkning igen eftersom det nu är 24 timmar sedan vi sondade henne med vatten och hon har inte druckit något själv sedan dess.
Jag bestämmer mig för att vara "elak" (det kan vara värt att hon får hata mig i några timmar) Jag blandar vatten, paraffinolja och proviva nyponsoppa i en hink och sprutar in vätska i munnen på henne med en medicinspruta. När jag har hållit på i två timmar så är hon mycket piggare, visar inga tecken på att hon vill lägga sig. Hon får ströva runt i stallet och hon undersöker allt som finns att titta på. Jag börjar med att ge henne en näve hö i halvtimmen. Efter 4 timmar kommer första markeringen, hon sparkar med en bakhov mot magen. Jag håller uppe med högivan i 5 timmar och börjar om.
Sedan 1 november har det inte blivit några fler kramper. Jag har ökat på fodergivorna undan för undan. I måndags åt hon normal mängd mat, men på fler givor än tidigare. Jag har även ökat på utevistelsen med någon timme om dagen. Jag har inte fått någon rekommendation om eftervård på min shettis från veterinärerna, vilket jag tycker är skandal. När jag frågar hur jag ska sköta henne dagarna efter så slingrar de sig och säger att de inte kan rekommendera något eftersom de inte kan komma på orsaken till hennes kolik.
Igår hade hon fått vara ute i 8 timmar. När jag tog in henne så tyckte jag att hon såg konstig ut. Jag motionerade henne i lina. Bara skritt. Hon var som vanligt, (vill helst trava med god framåtbjudning) men hon höll huvudet sänkt. Inte fel att en häst söker sig framåt, nedåt. Men i detta fall fattar jag direkt att det var något fel. Hon brukar aldrig ha sitt huvud i marken. Det brukar vara högburet som en arab. När jag bad henne byta varv så kunde hon inte riktigt göra det rätt. Då såg jag tydligt vad som var fel. Hon vrider sitt huvud snett. Jag tog in henne och ställde upp henne i stallgången. Hennes andning var mycket ansträngd och hon stod och vinklade huvudet snett. Jag ringde vet igen och förklarade. De frågade om temperaturen i hovarna var annorlunda, (nej), om hon hade feber (nej), om det luktade illa ur öronen (nej) Om hon hade något sår och om hon var vaccinerad mot stelkarmp ( inget sår och hon har två sprutor på sin grundvaccinering mot stelkramp.) Vet frågade om tänderna var kollade (det gjordes i augusti av en tandspecialist på klinik). Vet valde att vi skulle avvakta för det kunde vara så att hon fått en insekt i örat.
I morse var hon likadan. Hon går med huvudet sänkt. (Det har hon gjort ända sedan kolikanfallet) Det är det jag menar med att hon ser hängig ut. Hon håller huvudet rakt när hon äter och när hon sover. Men ungefär 1 gång i minuten så vill hon ställa sig och vrida lite på huvudet. (Det börjar med att det rycker i mulen sedan viker hon ner sitt vänstra öra och vrider mulen åt sin högra sida, sedan snurrar hon runt ett varv.
Min tanke har gått till förgiftning. Men jag kan inte se någon giftig växt i min hage. Jag har inga ekar i hagen som kan tappa ekollon. Jag har kollat höet efter svartmögel men inte hittat några spår. En av veterinärerna har pratat om att det kanske kan vara mask. Detta finner jag otroligt men ska ändå skicka in ett prov till SVA. Min andra häst är överkänslig mot mask och styngflugor och har får avmaskningsmedel utskrivet på recept oftare än vanligt. Eftersom de går ihop så får hon ta del av avmaskningarna hon också. Så prov på täck kommer att tas för att bevisa för envis vet att hon måste tänka om. Den andra veterinären har en tanke om det kan vara så att hon blev kall under de regniga dagarna som föregick kolikanfallet.
Vet lyssnar inte när jag berättar att hästen var konstig veckan innan kolikanfallet kom. Hon blev mycket ansträngd när jag arbetade henne på lina och löshoppade henne. Jag avbröt träningen när jag såg hennes andning och tänkte att hon måste bära på någon förkylning. Dagarna innan så hade jag reagerat på att hon skrek och ryggade bakåt när jag skulle klappa henne i pannan. Inget normalt beteende för att vara hon. Jag funderade då på om hon hade ont men kunde inte få henne att ömma någonstans.
Hon har idag fortfarande ansträngd andning och för hög puls trots att hon bara står i boxen och inte anstränger sig alls. Veterinärerna vill bara avvakta, antagligen för att de inte vet vad det kan vara.
Har ni tips på vad det kan vara som är fel? Har ni tips på vad man kan göra för att minska risken för att kolikanfallen ska komma tillbaka? Har ni upplevt något liknande själva med era hästar?
30 oktober hittas hon i hagen lerig, genomblöt och nedkyld. Hon har så kraftiga kramper i magen att hon rullar och stannar på rygg viker, in benen, har munnen öppen och hyperventilerar. Personen som hade utsläppet säger att hon har helt ok på morgonen och åt sin frukost med god aptit. Veterinären kan konstatera att hennes puls är mellan 50-80 slag i minuten. Hon är dessutom mycket uttorkad. Veterinären sondar henne med paraffinolja och vatten två gånger. Vet. lyckas inte med att sätta dropp, men kan däremot ge kramplösande. Vet känner i rumpan på henne men kan inte känna någon samling av jord/sand. Hon utesluter också gaskolik eftersom magen är helt tyst på hästen, vore det gas så skulle den mullra. Vet fråga om vatten finns i hagen (ja, det gör det) och om hon är avmaskad (ja, det är hon.)
31 oktober på småtimmarna kommer en liten bajshög. Den ser annorlunda ut jämfört med dem som hon brukar göra, mindre och torrare. Någon timma senare återkommer kramperna och varar i 2 timmar. När vi på förmiddagen håller igång och promenerar så gör hon en fin bajs som man tydligt ser att oljan har smörjt. Hon är piggare men jag ringer ändå en veterinär som får komma och kolla henne. Det är en ny vet. som kommer och hon säger att hästen fortfarande har en för hög puls vilket oroar henne. Hon ger b-vitaminspruta och mer kramplösande trots att hästen inte haft kramper på 8 timmar. Även hon försöker sätta dropp men misslyckas. Knappt en timma efter att vet. har åkt så kommer kramperna igen. Mycket lustigt eftersom sprutan fortfarande skulle hindra det. Jag får kramperna att sluta genom att leda henne oavbrutet. Under tiden vi promenerar och kivar om huruvida hon ska få lägga sig eller ej, så bajsar hon två gånger. Jag börjar bli rädd för uttorkning igen eftersom det nu är 24 timmar sedan vi sondade henne med vatten och hon har inte druckit något själv sedan dess.
Jag bestämmer mig för att vara "elak" (det kan vara värt att hon får hata mig i några timmar) Jag blandar vatten, paraffinolja och proviva nyponsoppa i en hink och sprutar in vätska i munnen på henne med en medicinspruta. När jag har hållit på i två timmar så är hon mycket piggare, visar inga tecken på att hon vill lägga sig. Hon får ströva runt i stallet och hon undersöker allt som finns att titta på. Jag börjar med att ge henne en näve hö i halvtimmen. Efter 4 timmar kommer första markeringen, hon sparkar med en bakhov mot magen. Jag håller uppe med högivan i 5 timmar och börjar om.
Sedan 1 november har det inte blivit några fler kramper. Jag har ökat på fodergivorna undan för undan. I måndags åt hon normal mängd mat, men på fler givor än tidigare. Jag har även ökat på utevistelsen med någon timme om dagen. Jag har inte fått någon rekommendation om eftervård på min shettis från veterinärerna, vilket jag tycker är skandal. När jag frågar hur jag ska sköta henne dagarna efter så slingrar de sig och säger att de inte kan rekommendera något eftersom de inte kan komma på orsaken till hennes kolik.
Igår hade hon fått vara ute i 8 timmar. När jag tog in henne så tyckte jag att hon såg konstig ut. Jag motionerade henne i lina. Bara skritt. Hon var som vanligt, (vill helst trava med god framåtbjudning) men hon höll huvudet sänkt. Inte fel att en häst söker sig framåt, nedåt. Men i detta fall fattar jag direkt att det var något fel. Hon brukar aldrig ha sitt huvud i marken. Det brukar vara högburet som en arab. När jag bad henne byta varv så kunde hon inte riktigt göra det rätt. Då såg jag tydligt vad som var fel. Hon vrider sitt huvud snett. Jag tog in henne och ställde upp henne i stallgången. Hennes andning var mycket ansträngd och hon stod och vinklade huvudet snett. Jag ringde vet igen och förklarade. De frågade om temperaturen i hovarna var annorlunda, (nej), om hon hade feber (nej), om det luktade illa ur öronen (nej) Om hon hade något sår och om hon var vaccinerad mot stelkarmp ( inget sår och hon har två sprutor på sin grundvaccinering mot stelkramp.) Vet frågade om tänderna var kollade (det gjordes i augusti av en tandspecialist på klinik). Vet valde att vi skulle avvakta för det kunde vara så att hon fått en insekt i örat.
I morse var hon likadan. Hon går med huvudet sänkt. (Det har hon gjort ända sedan kolikanfallet) Det är det jag menar med att hon ser hängig ut. Hon håller huvudet rakt när hon äter och när hon sover. Men ungefär 1 gång i minuten så vill hon ställa sig och vrida lite på huvudet. (Det börjar med att det rycker i mulen sedan viker hon ner sitt vänstra öra och vrider mulen åt sin högra sida, sedan snurrar hon runt ett varv.
Min tanke har gått till förgiftning. Men jag kan inte se någon giftig växt i min hage. Jag har inga ekar i hagen som kan tappa ekollon. Jag har kollat höet efter svartmögel men inte hittat några spår. En av veterinärerna har pratat om att det kanske kan vara mask. Detta finner jag otroligt men ska ändå skicka in ett prov till SVA. Min andra häst är överkänslig mot mask och styngflugor och har får avmaskningsmedel utskrivet på recept oftare än vanligt. Eftersom de går ihop så får hon ta del av avmaskningarna hon också. Så prov på täck kommer att tas för att bevisa för envis vet att hon måste tänka om. Den andra veterinären har en tanke om det kan vara så att hon blev kall under de regniga dagarna som föregick kolikanfallet.
Vet lyssnar inte när jag berättar att hästen var konstig veckan innan kolikanfallet kom. Hon blev mycket ansträngd när jag arbetade henne på lina och löshoppade henne. Jag avbröt träningen när jag såg hennes andning och tänkte att hon måste bära på någon förkylning. Dagarna innan så hade jag reagerat på att hon skrek och ryggade bakåt när jag skulle klappa henne i pannan. Inget normalt beteende för att vara hon. Jag funderade då på om hon hade ont men kunde inte få henne att ömma någonstans.
Hon har idag fortfarande ansträngd andning och för hög puls trots att hon bara står i boxen och inte anstränger sig alls. Veterinärerna vill bara avvakta, antagligen för att de inte vet vad det kan vara.
Har ni tips på vad det kan vara som är fel? Har ni tips på vad man kan göra för att minska risken för att kolikanfallen ska komma tillbaka? Har ni upplevt något liknande själva med era hästar?
