Sex minuter låter lite, tycker jag också. Saknar länk till artikeln som refereras. Och blir lätt förtvivlad över att nästa rekommenderade artikel lyder "Hjälp ditt barn med språket med Instagram" - det var ju precis det vi inte ville!
Men om man ska spekulera kring vad artikeln kan mena så gissar jag att det beror på hur man definierar "pratar med". Jag gissar att de sollat bort "kommandon" såsom "gör det", "kom hit", "nej" och "gå ut". Det är en del av vardagskommunikationen men ger inte speciellt mycket språklig input. Det finns ganska många familjer där detta är den enda typen av samtal som sker mellan förälder och barn. Många föräldrar vet inte hur man leker med barn, istället hamnar barnet framför skärmar eller så läggs lekandet på äldre syskon/kusiner. Andra föräldrar leker men glömmer av att prata samtidigt eller blir för styrande och släpper inte fram barnet tillräckligt.
Jag är logoped och lägger ganska stor del av min tid på att lära ut till föräldrar hur man leker språkstimulerande. Mitt perspektiv blir skevt då de barn jag träffar är språksvaga. Det är viktigt att påpeka att de allra flesta barn klarar sig fint även när inputen brister. Den mänskliga hjärnan är så socialt och språkligt fokuserad att den kan kompensera även när miljön inte är optimal. Det finns exempel med hörande barn som bara har teckenspråk hemma (t.ex. hörselskadade föräldrar) som har helt fin språkutveckling på talad svenska enbart med den stimulans de får från förskola och kompisar. Men, för de barn som hamnar hos oss, uppåt 10% av alla barn, så är det helt avgörande att de får höra så mycket språk av så hög kvalitet som bara möjligt.
Tyvärr är det också så att man har sett i forskning att vi pratar mindre med just de barnen som behöver mest stöd. Det är väldigt enkelt att jobba språkstimulerande med en fyraåring som aldrig är tyst och som själv initierar samtal om allt från mjölkpaket till döden. Det är betydligt svårare att göra samma sak med en fyraåring som inte sätter ihop mer än tre-fyra ord i taget, som inte engagerar sig i samtal eller som är svårförståelig. Med den senare så ser vi hur även de mest engagerade föräldrar och förskolepedagoger hamnar i "kommando-läget", den vuxne styr och barnet följer. Det är mänskligt då även vi vuxna behöver respons för att fortsätta kommunicera. Tyvärr leder det till spiraler där språksvaghet leder till minskad stimulans vilket leder till större svårigheter osv.
Nu kom jag lite ur spår men nörden inom mig behöver få utlopp ibland
