Biocheckar i sig ser jag inget fel på, men av sina blivande svärföräldrar kan man kanske vänta sig att i såna fall få två (2) biocheckar, så att man kan gå ihop med sin partner (som ju är julklappsgivarens barn). I fallet som @tanten beskriver kan det ju istället tolkas lite som "vi vill att vårt barn ska få slippa dig ett par timmar"
Fast i detta fallet visade det sig vara en god förutsägelse om svärisarnas inställning till mig......
Äsch, jag kan ändå tycka att "nästan rätt" är värre än något helt annat än man önskat sig i vissa fall. Som med färgen på din julklapp liksom. Köp mig hellre en gosig tjocktröja eller ett doftljus än att preciiiis missa målet med något jag varit väldigt specifik medFör ett par år sen önskade jag mig ett aktivitetsarmband och hade spanat länge och väl men bestämde mig för att vänta tills annandagsrean. På julafton fick jag en present innehållande ett aktivitetsarmband. Blev så glad tills jag öppnade och armbandet var laxrosa. Äger inte en enda rosa grej och har aldrig använt den färgen. Jag blev så jäkla besviken. Det gick inte heller att byta ut det för sonen hade förstört kartongen vid presentinslagningen. Tror jag var sur på sambon hela dagen. Stackarn. Såhär i efterhand var det ju egentligen inte så farligt men jag blev så besviken. Köpte mig ett nytt armband på rean sen och sambon var väl inte helt nöjd med det.
Ja, jag håller helt med!Äsch, jag kan ändå tycka att "nästan rätt" är värre än något helt annat än man önskat sig i vissa fall. Som med färgen på din julklapp liksom. Köp mig hellre en gosig tjocktröja eller ett doftljus än att preciiiis missa målet med något jag varit väldigt specifik med
Hehe min farmor med. Fast oftast köpte hon en bok till var och en som var bara precis lite fel och smygläste dem försiktigt först
, men äh, det gjorde ingenting, snodde åt mig min kusins jättebok om engelsk grammatik när han var 17 och såg ut, för då hade jag fått något om Lottakåren eller fem konstnärer och deras liv på mentalsjukhus eller så. Det var hennes stil bara. Så fick man ju ett par bruna sockor från röda korsets julmarknad med varje år så , vilket kanske skulle uppskattats nu, men inte då och så likadana juloutfits till flickorna och pojkarna, alltså klänning till flickorna (någon som sett årets julkalender? De klänningarna det gav hon iofs upp när folk var tonåringar.) och byxor till pojkarna. Det var noga att lyckas få till rätt julklapp till farmor varje år .Både jag och min man fick kaffeskedar i silver på liknande vis.
enda gången jag bett om kvitto och bytt en present. Hon VET ju att det redan finns och inte används 
Min mor köpte också en kaffebryggare till mig och sambon, dock inte i födelsedagspresent eller så. Och hon är här flera gånger om året.
Nåja, laddaren fick gå i retur i alla fall och blev bidrag till ett nytt klockarmband istället Jag har också fått en sån saltsten man lägger i ugnen, den gör riktigt gott kött även om det blir betydligt saltare än vad jag är van med. Tyckte det var en rätt rolig present.Min moster är en sådan som älskar att shoppa och älskar att ge bort presenter. Hon lever ensam och det leder till att hon bombarderat mig och mina föräldrar med presenter. Vi pratar flera IKEA-kassar per person och tillfälle.
Hon köpte ofta en massa horribelt krimskrams på resor utomlands som jag fick. Prydnadssaker som verkligen inte var till prydnad för ngt hem.
Hon tycker att jag som rödhårig skulle passa i rosa, aprikost och rött. Jag AVSKYR de färgerna utöver att jag verkligen inte kan bära dem! Så jag satt där och log och spelade tacksam i år efter år. Och försökte få min mamma att tala om att jag aldrig använder de färgerna. Och inte kommer göra det heller. Ever!
När jag som då hade anorexi hade strl xs och min mamma hade small/medium så sa mostern något om att "ja, det var ju synd att den toppen hon köpt till mamma inte fanns i vår storlek utan bara i "mammas lilla strl". Moster hade large.
Pappa gjorde en kul grej också. Han hade av tonårs-mig fått strikta instruktioner. En viss tröja, av visst märke i blå stl S. Han kom hem med en grå i strl L.
Efter det fick jag köpa själv iom att han iaf avskyr shopping och har mkt att göra. Första åren vi firade med hans nya sambo och hennes familj fick jag handla till mig själv, slå in och sedan öppna under firande och spela överraskad och glad.
Till slut pallade jag inte charaden och köpte saker som några av de övriga förstod att han inte hade koll på. Så slapp vi teatern.
Jag och sambo fick salladsbestick i trä som såg ut som ngt man skulle kunna karva till om man vore strandsatt på en öde ö. Och en jätte! De är enorma, klumpiga och galet fula.
Av samma släktingar fick vi en annan gång några enorma plattor av ngn form av saltsten som man ska laga mat på. De lades i ngt skåp och glömdes bort. Tills givarna undrade om tips på recept då de skulle köpa sådana själva nu.
Insåg att jag glömt dom förbaskade silverskedarna + tårtspade
