Sambon tar inte hand om hunden...

[Hejkomochhjälpmig]

Hej alla, ny här på hundforumet på buke.

Jag har ett problem. Min sambo köpte för lite mer än ett år sedan en vorstehvalp, en hane efter fina jaktlinjer verkar det som syskonen och föräldrarna har massa priser och titlar. Gick jättebra i början och han ägnade sig mycket åt valpen. Han hade stora planer för honom, gå på kurser, jaga och göra jaktprovet. Nu ett år senare har han helt tröttnat på hunden verkar det som. Tränar aldrig, håller hunden instängd i ett separat rum hela tiden i huset. Vi byggde en hundgård bakom huset där hunden kan vara när vi jobbar men jag måste tjata för att han ska städa den från bajs. Han sätter bara ut hunden där på morgonen, sätter in en skål med mat och åker till jobbet. Vattenskålen ligger upp och ned i ett hörn under massa löv. Hunden har nog inte haft vatten där ute sen i somras när jag brukade fylla (den får vatten inne på kvällen). Den får kissa på gräsmattan typ max 10 min totalt per dag på väg in och ut på morgonen och kvällen. Han sa att han skulle börja promenera hunden varje dag efter jobbet men han gjorde det en gång (samma dag som han sa det) och har inte gjort det efter det. Jag kan ingenting om hundar och iom att hunden troligen är understimulerad som fan så drar han som en tok i kopplet och går knappt att promenera med så jag vågar inte gå med honom iom att jag har en skada i ryggen från en ridolycka 3 år sedan. Han gullar lite med hunden ibland och verkar tycka om honom jättemycket rent emotionellt men han aktiverar honom aldrig och verkar mest använda hunden som en snuttefilt dom dagarna han mår dålig. Hunden bor i grovköket inne i huset på nätterna eftersom han kissar och bajsar inne och äter upp och förstör saker på natten. Han är inte elak mot hunden så sett men jag tycker inte att så han behandlar hunden är rätt när den aldrig får motionera. Överreagerar jag? Han vägrar omplacera hunden och säger att han hellre avlivar honom än ger honom till någon annan om han inte kan ha kvar honom, men han tycker inte att det han gör är fel säger han, även om det verkar som att han har lite dåligt samvete ibland. Hunden är helt frisk.

 

[Unafraid]

Sätt ett ultimatum. Avliva eller börja sköta om hunden! Det där är inte okej.

 

[mandalaki]

Omplacera sambon. Han låter som en idiot. Och låt den arma hunden få ett nytt hem.

 

[AraSlei]

Herregud, det där är verkligen inte ok!
Din sambo behöver förstå att han inte har köpt en bil som han bara kan ställa undan de perioderna han inte har tid eller ork - det är ett levande djur och dessutom en hund som kräver mer än svenssonhunden.
Kanske borde ni lämna tillbaka den till uppfödaren?

 

[Eloise]

Håller med samtliga ovan.

Är hundgården full med bajs så har den ju fått lära sig att man kissar och bajsar där man befinner sig, inte konstigt den gör det inne också.

Att hunden drar när den ska promeneras och att du är rädd om din rygg innebär inte automatiskt att du inte kan promenera den.
Hade jag fått välja mellan att ha t ex en halti-grimma på hunden så det inte gör ont i min rygg när den drar, eller inte promenera den alls så hade valet varit väldigt, väldigt enkelt.

Får riktigt ont i hjärtat av att läsa om människor som vanvårdar sina djur på det här viset, för vanvård är det när man brister så i sin omsorg som du beskriver att NI gör.
Även om det är din sambo som skaffade hunden, så är du minst lika ansvarig för hundens välbefinnande som din sambo eftersom du bor under samma tak.

 

[vallhund]

Ge bort eller lämna tbx hunden till uppfödaren.

 

[stjarnhimmel]

Hej alla, ny här på hundforumet på buke.

Jag har ett problem. Min sambo köpte för lite mer än ett år sedan en vorstehvalp, en hane efter fina jaktlinjer verkar det som syskonen och föräldrarna har massa priser och titlar. Gick jättebra i början och han ägnade sig mycket åt valpen. Han hade stora planer för honom, gå på kurser, jaga och göra jaktprovet. Nu ett år senare har han helt tröttnat på hunden verkar det som. Tränar aldrig, håller hunden instängd i ett separat rum hela tiden i huset. Vi byggde en hundgård bakom huset där hunden kan vara när vi jobbar men jag måste tjata för att han ska städa den från bajs. Han sätter bara ut hunden där på morgonen, sätter in en skål med mat och åker till jobbet. Vattenskålen ligger upp och ned i ett hörn under massa löv. Hunden har nog inte haft vatten där ute sen i somras när jag brukade fylla (den får vatten inne på kvällen). Den får kissa på gräsmattan typ max 10 min totalt per dag på väg in och ut på morgonen och kvällen. Han sa att han skulle börja promenera hunden varje dag efter jobbet men han gjorde det en gång (samma dag som han sa det) och har inte gjort det efter det. Jag kan ingenting om hundar och iom att hunden troligen är understimulerad som fan så drar han som en tok i kopplet och går knappt att promenera med så jag vågar inte gå med honom iom att jag har en skada i ryggen från en ridolycka 3 år sedan. Han gullar lite med hunden ibland och verkar tycka om honom jättemycket rent emotionellt men han aktiverar honom aldrig och verkar mest använda hunden som en snuttefilt dom dagarna han mår dålig. Hunden bor i grovköket inne i huset på nätterna eftersom han kissar och bajsar inne och äter upp och förstör saker på natten. Han är inte elak mot hunden så sett men jag tycker inte att så han behandlar hunden är rätt när den aldrig får motionera. Överreagerar jag? Han vägrar omplacera hunden och säger att han hellre avlivar honom än ger honom till någon annan om han inte kan ha kvar honom, men han tycker inte att det han gör är fel säger han, även om det verkar som att han har lite dåligt samvete ibland. Hunden är helt frisk.

Nej du överreagerar verkligen inte. Det låter ju som hunden behöver mer på många plan- både mer motion, mer stimulans och mer uppmärksamhet. Jag tror det bästa är att hunden får ett nytt hem. För det låter ju som sambon inte förstår eller inte förstår vad en hund behöver? Och att han saknar intresset helt.
Och jag tror inte att det bara kommer att ändra sig. Att ha hund är en livsstil/stort ansvar och om man inte har intresset så kommer det inte fungera.

 

[Hejkomochhjälpmig]

Tack för era svar alla. Jag kan som sagt noll och ingenting om hundar, har aldrig varit "nära" en hund relationsmässigt förrän sambon köpte vorstehn. Har ridit hela livet så jag fattar ju att hundar behöver motion precis som hästar men hur man tränar och aktiverar jakthundar vet jag inget om och inte heller vilken utrustning som är rätt och fel osv. Sambon har växt upp med hundar så jag har litat på att han vet vilka halsband och sånt man ska ha och hur man ska träna hunden. Att ansvaretr vårt gemensamt vet jag ju egentligen och jag hjälper till och tar hand om hunden så gott jag kan med min rygg (har kronisk värk och äter smärtstillande i ganska höga doser, är deltidssjukskriven och var tvungen att sälja min häst för att jag inte klarade av skötseln) men jag orkar ju inte allt och jag är rädd att om jag kämpar och gör allt med hunden kommer sambon bli ännu latare och sluta göra något öht med hunden och jag står där med allt. När vi pratar om att lämna bort hunden blir han bara arg och förstår inte alls att hunden har det dåligt nu.

 

[vallhund]

Du får anmäla ert hundägande till länsstyrelsen. Er hundhållning vore dålig om ni så ägt en mops. Vi hade nyss en liknande tråd.
https://www.bukefalos.se/threads/ledsen.1477717/

 

[Monstermom]

Han är inte elak mot hunden så sett

Jo. Väldigt elak. Grym.

Det låter inte som att sambon mår bra? Men det är inte hundens fel eller ansvar.
Du kan inte fixa det här, hunden behöver ett nytt hem. Om du skulle kunna på något sätt gå lite promenader med den (nu är jag haltimotståndare generellt men jag skulle verkligen inte våga sätta en på en extremt understimulerad ung vorsteh som kan skaffa sig rejäla nackskador innan den ens märkt att den ryckt till, tänka först brukar inte vara deras grej...) skulle det inte räcka till på långa vägar - visst skulle det kanske minska misären för hundstackaren, men det är just det det skulle bli. Minskad misär, inte ett bra liv. Minskad misär är inte nog, hunden far illa. Du kan inte täcka upp för att din sambo inte borde ha hund över huvud taget.

 

[MiaMia]

Även om det är din sambo som skaffade hunden, så är du minst lika ansvarig för hundens välbefinnande som din sambo eftersom du bor under samma tak.

Nej, verkligen inte!
Sambon har ingen rätt att ta beslut om att skaffa en hund och tvinga TS att mot sin vilja bli delaktig i det ansvaret.
Dessutom är det sambon som äger hundan så TS kan varken avliva eller omplacera den. Om man inte har möjligheten ta de beslut som är nödvändiga så kan man inte heller svara för att hundens lidande inte avslutas.

Normalt hade det man gjort om man kände till en hund som levde på detta sätt varit att anmäla till länsstyrelsen. Det är naturligtvis en knepig sits om den som bör anmälas är ens sambo.
Men som jag ser det blir det till slut någon sorts ultimatum om att fixa snarast (på ena eller andra sättet) eller så kommer det anmälas. (Ifall man inte börjar ifrågasätta relationen och om det fungerar med ett gemensamt hem ifall sambon sätter TS i den sits som han gör.)

 

[Fruentimber]

Får riktigt ont i hjärtat av att läsa om människor som vanvårdar sina djur på det här viset, för vanvård är det när man brister så i sin omsorg som du beskriver att NI gör.
Även om det är din sambo som skaffade hunden, så är du minst lika ansvarig för hundens välbefinnande som din sambo eftersom du bor under samma tak.

Jättekonstigt att skuldbelägga TS när det är hennes sambo som valt att skaffa hund.

 

[stjarnhimmel]

Hej alla, ny här på hundforumet på buke.

Jag har ett problem. Min sambo köpte för lite mer än ett år sedan en vorstehvalp, en hane efter fina jaktlinjer verkar det som syskonen och föräldrarna har massa priser och titlar. Gick jättebra i början och han ägnade sig mycket åt valpen. Han hade stora planer för honom, gå på kurser, jaga och göra jaktprovet. Nu ett år senare har han helt tröttnat på hunden verkar det som. Tränar aldrig, håller hunden instängd i ett separat rum hela tiden i huset. Vi byggde en hundgård bakom huset där hunden kan vara när vi jobbar men jag måste tjata för att han ska städa den från bajs. Han sätter bara ut hunden där på morgonen, sätter in en skål med mat och åker till jobbet. Vattenskålen ligger upp och ned i ett hörn under massa löv. Hunden har nog inte haft vatten där ute sen i somras när jag brukade fylla (den får vatten inne på kvällen). Den får kissa på gräsmattan typ max 10 min totalt per dag på väg in och ut på morgonen och kvällen. Han sa att han skulle börja promenera hunden varje dag efter jobbet men han gjorde det en gång (samma dag som han sa det) och har inte gjort det efter det. Jag kan ingenting om hundar och iom att hunden troligen är understimulerad som fan så drar han som en tok i kopplet och går knappt att promenera med så jag vågar inte gå med honom iom att jag har en skada i ryggen från en ridolycka 3 år sedan. Han gullar lite med hunden ibland och verkar tycka om honom jättemycket rent emotionellt men han aktiverar honom aldrig och verkar mest använda hunden som en snuttefilt dom dagarna han mår dålig. Hunden bor i grovköket inne i huset på nätterna eftersom han kissar och bajsar inne och äter upp och förstör saker på natten. Han är inte elak mot hunden så sett men jag tycker inte att så han behandlar hunden är rätt när den aldrig får motionera. Överreagerar jag? Han vägrar omplacera hunden och säger att han hellre avlivar honom än ger honom till någon annan om han inte kan ha kvar honom, men han tycker inte att det han gör är fel säger han, även om det verkar som att han har lite dåligt samvete ibland. Hunden är helt frisk.

Spontant undrar jag också hur sambon mår? Om han är deprimerad eller liknande?
För de flesta vettiga människor brukar väl förstå att ett djur behöver mer än så. Och vettiga människor vill inte att ens djur ska fara illa.
Så det känns som att det är något som inte stämmer.

 

[prallan]

Tack för era svar alla. Jag kan som sagt noll och ingenting om hundar, har aldrig varit "nära" en hund relationsmässigt förrän sambon köpte vorstehn. Har ridit hela livet så jag fattar ju att hundar behöver motion precis som hästar men hur man tränar och aktiverar jakthundar vet jag inget om och inte heller vilken utrustning som är rätt och fel osv. Sambon har växt upp med hundar så jag har litat på att han vet vilka halsband och sånt man ska ha och hur man ska träna hunden. Att ansvaretr vårt gemensamt vet jag ju egentligen och jag hjälper till och tar hand om hunden så gott jag kan med min rygg (har kronisk värk och äter smärtstillande i ganska höga doser, är deltidssjukskriven och var tvungen att sälja min häst för att jag inte klarade av skötseln) men jag orkar ju inte allt och jag är rädd att om jag kämpar och gör allt med hunden kommer sambon bli ännu latare och sluta göra något öht med hunden och jag står där med allt. När vi pratar om att lämna bort hunden blir han bara arg och förstår inte alls att hunden har det dåligt nu.

Hitta hundens papper och se vad det är för uppfödare och ring dem!

 

[iNHALE]

Min sambo köpte helt fel ras av helt fel anledning när han köpte sin jaktlabrador för 2 år sedan så jag känner igen lite av det du beskriver, att han inte orkar aktivera hunden som han borde. Jag kan dock lika mycket och kanske tom lite mer om hundar än min sambo och är inte skadad så jag hjälper honom att hålla igång hunden med både mental träning och ren motion (plus att jag får motion samtidigt). Min sambo har pga sin mentala hälsa svårt att komma ihåg även vardagliga rutiner så vi har ett städschema både för huset, trädgården och hundgårdarna där man på fasta dagar ska göra vissa sysslor och får påminnelser om detta i mobilen. Detta fungerar kanon för honom men iom att du verkar ganska svårt skadad och inte kan hjälpa till så mycket så hade jag försökt övertala honom att lämna tillbaka hunden till uppfödaren och kanske tom ringt uppfödaren och förklarat situationen och bett om hjälp därifrån. Ibland är det lättare för utomstående människor att övertala någon än den som står personen närmast.

 

[Gnist]

@Hejkomochhjälpmig du måste ta ett snack med sambon att antingen tar han hand om hunden bättre i fråga att städa hundgården, aktivitet, kurser och motion eller så ska den omplaceras. Det kommer bara bli mer och mer ohållbart om situationen får fortgå på den bana som ni är på nu.

 

[Sleepy]

Hej alla, ny här på hundforumet på buke.

Jag har ett problem. Min sambo köpte för lite mer än ett år sedan en vorstehvalp, en hane efter fina jaktlinjer verkar det som syskonen och föräldrarna har massa priser och titlar. Gick jättebra i början och han ägnade sig mycket åt valpen. Han hade stora planer för honom, gå på kurser, jaga och göra jaktprovet. Nu ett år senare har han helt tröttnat på hunden verkar det som. Tränar aldrig, håller hunden instängd i ett separat rum hela tiden i huset. Vi byggde en hundgård bakom huset där hunden kan vara när vi jobbar men jag måste tjata för att han ska städa den från bajs. Han sätter bara ut hunden där på morgonen, sätter in en skål med mat och åker till jobbet. Vattenskålen ligger upp och ned i ett hörn under massa löv. Hunden har nog inte haft vatten där ute sen i somras när jag brukade fylla (den får vatten inne på kvällen). Den får kissa på gräsmattan typ max 10 min totalt per dag på väg in och ut på morgonen och kvällen. Han sa att han skulle börja promenera hunden varje dag efter jobbet men han gjorde det en gång (samma dag som han sa det) och har inte gjort det efter det. Jag kan ingenting om hundar och iom att hunden troligen är understimulerad som fan så drar han som en tok i kopplet och går knappt att promenera med så jag vågar inte gå med honom iom att jag har en skada i ryggen från en ridolycka 3 år sedan. Han gullar lite med hunden ibland och verkar tycka om honom jättemycket rent emotionellt men han aktiverar honom aldrig och verkar mest använda hunden som en snuttefilt dom dagarna han mår dålig. Hunden bor i grovköket inne i huset på nätterna eftersom han kissar och bajsar inne och äter upp och förstör saker på natten. Han är inte elak mot hunden så sett men jag tycker inte att så han behandlar hunden är rätt när den aldrig får motionera. Överreagerar jag? Han vägrar omplacera hunden och säger att han hellre avlivar honom än ger honom till någon annan om han inte kan ha kvar honom, men han tycker inte att det han gör är fel säger han, även om det verkar som att han har lite dåligt samvete ibland. Hunden är helt frisk.

Sätt ner foten. Hunden behöver ett nytt hem omgående.

 

[sorbifolia]

Spontant undrar jag också hur sambon mår? Om han är deprimerad eller liknande?
För de flesta vettiga människor brukar väl förstå att ett djur behöver mer än så. Och vettiga människor vill inte att ens djur ska fara illa.
Så det känns som att det är något som inte stämmer.

Jag tänkte samma. Min exmake har varit sjuk (utmattning m.m.) i flera år, och under den tiden inte orkat ta hand om vare sig sin hund eller häst på ett bra sätt. Vi sålde hästen till slut och nu är han såpass mycket bättre att han precis klarar ge hunden ett bra liv. Men det var tufft för honom psykiskt att släppa iväg sin älskade häst, och hunden har han vägrat göra sig av med hela tiden då den har varit hans bästa (och i perioder enda) vän.

Så jag skulle inte rikta anklagor direkt, utan prata med honom och fundera över om något annat är fel som gör att det blivit såhär.

 

[iNHALE]

Jag tänkte samma. Min exmake har varit sjuk (utmattning m.m.) i flera år, och under den tiden inte orkat ta hand om vare sig sin hund eller häst på ett bra sätt. Vi sålde hästen till slut och nu är han såpass mycket bättre att han precis klarar ge hunden ett bra liv. Men det var tufft för honom psykiskt att släppa iväg sin älskade häst, och hunden har han vägrat göra sig av med hela tiden då den har varit hans bästa (och i perioder enda) vän.

Så jag skulle inte rikta anklagor direkt, utan prata med honom och fundera över om något annat är fel som gör att det blivit såhär.

Samma mönster som min sambo. När det var som värst fick jag ta hela ansvaret för hunden och det han på sin höjd gjorde var att ge henne mat ibland.

 

[Stjärnklar]

Kontakta uppfödaren idag och säg att ni vill lämna tillbaks hunden. Då kan uppfödare sköta omplaceringen.

Det låter dom en jättefin hund som kommer att göra någon annan väldigt lycklig.