Skummat igenom tråden och det första som dyker upp i mitt huvud är:
1. rädd och osäker människa (hårt och ärligt brukar största felet ligga på oss själva)
2. oerfaren samt outbildad unghäst
Spontant tänker jag att man bör söka hjälp här för att komma vidare. Försäljning behöver inte vara enda utvägen, men en osäker ledare/ryttare/utbildare till en osäker häst är sällan en bra grund att börja på. En osäker kan aldrig hjälpa en osäker att möta nervösa eller osäkra situationer.
Hästen behöver lära sig kontrollera vissa situationer genom hantering, den är ung och självklart lär den reagera på nya saker. Det är inte heller ovanligt att hästar som får åka iväg, tex för inridning blir mer lugna sedan genom att faktiskt få lämna tryggheten och inte bli så "hemtam" så att den klarar att lämna kompisar etc. Hästar är verkligen vanedjur men också i mycket att ju mer de blir utsatta för saker desto mindre bryr de sig och reagerar inte fullt lika mycket instinktivt om de får lära sig lite självkontroll, eller att de bara inser att den läskiga soptunnan, trädet eller vad som inte attackerar efter 55:e gången..Polletten brukar ramla ner tillslut.
För såna här individer som reagerar på typ allt så tycker jag att det bästa är att bota det genom att nöta nya situationer, att lära den hantera situationer där den måste lämna gårdsplanen, att kompisen går iväg etc och att man gör det ofta i vardagen.. nästan som att man verkligen måste ut och rida ut stormen.
Handlar inte om att skrämma, eller bryta ner öht då alltså utan att helt enkelt göra situationer så vanliga att hästen inte rör ett öra åt det utan det ska bli trygga situationer den hanterar och känner igen.
Sedan kanske det är saker i hästens närmiljö som blir bättre om det ändras: uppstallningsform, hagvistelse..eller att den skulle må bra av att gå en tid i en större flock. Ibland får man laborera med sånt också för de är ju trots allt individer.
Men att en unghäst för alltid skulle bete sig sådär tror jag inte på.
Har själv haft häst med separationsångest och det är inte roligt, men för att få vardagen att fungera är det liksom nästan bara att ta situationen som den är. I mitt fall rådde vi aldrig ens bot på det men hästen fick ha sina nervösa utbrott inne ändå. Ute hade vi dock inga direkta problem, förutom lite stress ibland över att vara ensam men han flög inte i luften eller började avreagera på föremål.
På de allra flesta försvinner problemet med tiden.
