Sälja "drömhästen"?

[förvirrad]

Då står man där med en underbar uppfödning. Han är snäll, otroligt vacker, rör sig bra för det han är uppfödd till, ser ut att få rätt storlek och självklart älskar jag det lilla kräket djupt.

Som alla kan lista ut finns det självklart ett problem också. Den lille hästen är inte bara den underbara varelsen jag beskriver ovan. Så fort han kommer ur sin trygga bubbla så blir han fruktansvärt stressad. Om kompisen går ur boxen och står på gången så får han mer eller mindre panik trots att han fortfarande kan nosa på kompisen. En promenad bort från kompisarna resulterar i en överstressad häst som anstränger sig att inte göra matte illa men ändå håller på att sätta sig i knät. När han blir stressad är han mycket lätt i framdelen även om han inte stått rakt upp på bakbenen för mig än.

Hanteringsmässigt tror jag att jag klarar av honom men vad händer när hon blir tre och det är dags att sitta upp? Igår insåg jag att jag är livrädd för att börja rida den underbara lille hästen och den tiden närmar sig med stormsteg då han är 2 nu. Jag är inte särskilt tuff som ryttare. Fart går bra och något mindre bocksprång men här talar vi om något som älskar att gå på två ben, har en otrolig balans och dessutom har visat upp de mest fasansfulla bocksprång jag någonsin sett en häst prestera. Jag har funderat på att lämna iväg på inridning men det löser inte grundproblemet med en häst som måste få sin trygghet från ryttaren snarare än att ge trygghet till sin rytttare. Jag har ridit in hästar förr men då haft tuffa och trygga hästar som tagit hand om sin ryttare från första stunden.

Hur dum är jag om jag säljer min drömhäst med drömstammen och drömexteriören? Nu börjar jag grina.

 

[Lager]

Då står man där med en underbar uppfödning. Han är snäll, otroligt vacker, rör sig bra för det han är uppfödd till, ser ut att få rätt storlek och självklart älskar jag det lilla kräket djupt.

Som alla kan lista ut finns det självklart ett problem också. Den lille hästen är inte bara den underbara varelsen jag beskriver ovan. Så fort han kommer ur sin trygga bubbla så blir han fruktansvärt stressad. Om kompisen går ur boxen och står på gången så får han mer eller mindre panik trots att han fortfarande kan nosa på kompisen. En promenad bort från kompisarna resulterar i en överstressad häst som anstränger sig att inte göra matte illa men ändå håller på att sätta sig i knät. När han blir stressad är han mycket lätt i framdelen även om han inte stått rakt upp på bakbenen för mig än.

Hanteringsmässigt tror jag att jag klarar av honom men vad händer när hon blir tre och det är dags att sitta upp? Igår insåg jag att jag är livrädd för att börja rida den underbara lille hästen och den tiden närmar sig med stormsteg då han är 2 nu. Jag är inte särskilt tuff som ryttare. Fart går bra och något mindre bocksprång men här talar vi om något som älskar att gå på två ben, har en otrolig balans och dessutom har visat upp de mest fasansfulla bocksprång jag någonsin sett en häst prestera. Jag har funderat på att lämna iväg på inridning men det löser inte grundproblemet med en häst som måste få sin trygghet från ryttaren snarare än att ge trygghet till sin rytttare. Jag har ridit in hästar förr men då haft tuffa och trygga hästar som tagit hand om sin ryttare från första stunden.

Hur dum är jag om jag säljer min drömhäst med drömstammen och drömexteriören? Nu börjar jag grina.

Skicka den på inridning - om du ni vill ha kvar den. Du ska väl ändå inte göra den biten själv, och att en tvååring är lättstressad och flockbunden är ju inte sådär enormt ovanligt. Bäbisar är nervösa.

Du får mer betalt om den är iaf insutten, så du behöver ju inte stressa med försäljning om det känns obekvämt. Låt den växa till sig lite och mogna.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker också du ska ta hjälp. Ta hjälp som ett första steg och om det inte känns bra kan du fundera på försäljning. Eftersom hästen är som du beskriver ovan kommer du ju ändå behöva ta lång tid på dig med försäljningen och verkligen vara noga med att den går till rätt person.
Så ta hjälp som första steg. Tycker att du ska börja redan nu och leta upp rätt person för det. Tex kan personen komma in redan nu och börja jobba från marken så det blir lättare med inridning.

 

[förvirrad]

Jag har börjat med sadelvänjning och lite annat vilket inte är några problem om man tar det lugnt så jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle ta hjälp med. Jag kan utan problem lösa alla enskilda situationer och är inte rädd för hästen. Jag är rädd för hästens mentalitet då den inte verkar kunna lära sig att titta först och springa sedan. Jag kan bara se framför mig när vi är ute och rider och någon flyttat sin soptunna och hästen återigen får panik. Jag tror helt enkelt inte att jag någonsin kommer kunna slappna av och ha roligt med den här hästen utan att ridnignen kommer bli en skräckbetonat måste. De andra unghästar jag arbetat med har reagerat på helt annat sätt när de blivit upprörda. Jag har sett tendenserna ända sedan den var föl men det blir tydligare och tydligare ju längre tiden går.
Till saken hör att jag har blivit rädd för att trilla av. De senaste gångerna har alla resulterat i rejält hårda markkänningar som känts av i veckor den sista har gett en permanent skada. Samma saker för 6-7 år sedan ruskade jag bara av mig och klättrade upp igen. Åldern har helt enkelt börjat ta ut sin rätt. När den här hästen är 10 så är den säkert den perfekta hästen för mig men den ska ridas i 7 långa år innan den tiden kommer.
Jag vet att jag låter negativ men det har hänt ett par saker de senaste veckorna som gått bra från marken men uppsuttet hade slutat i katastrof eftersom jag blivit rädd.

 

[Fiorano]

Skicka till Eamon Hickey och låt även honom hjälpa dig med strategier som får hästen lugn och uppmärksam på dig. Han är guld när det kommer till unghästar!

 

[Smulan75]

Utan att ha för mycket kunskap om unghästar så kan jag bara skriva att i det du skriver känner jag av mycket oro från din sida. Oro som kommer påverka både dig och din unghäst negativt när du ska gå vidare. Jag tycker det är klokt av dig att överväga ev försäljning även om det är en dröm du överger, det finns många drömmar man kan jaga och jobba för att nå.

 

[förvirrad]

Utan att ha för mycket kunskap om unghästar så kan jag bara skriva att i det du skriver känner jag av mycket oro från din sida. Oro som kommer påverka både dig och din unghäst negativt när du ska gå vidare.

Där satte du ord på mina känslor.
Ni som rekomenderar tränare. Kan verklgien en tränare ändra en hästs medfödda mentalitet så drastiskt så en räddhare blir en cool och trygg individ utan att knäcka den mentalt. Jag vill ha mina hästar med hela deras personlighet, starka i sig själva med massor av självförtroende.

 

[Smulan75]

Om man ska ändra en hästs mentalitet och dess sätt att reagera i olika situation så får man nog räkna med att det inte tar en dag, inte en månad och inte ett år, det kommer ske med många års idoget konsekvent jobb. Du kan inte lämna iväg hästen på inridning och få tillbaka den 3månader senare som en "ny häst" - har sett så många hästar som snabbt återfallit i gamla vanor när de är hemma hos sin ägare igen. Även om du har tränare som hjälper dig är det ju du som troligen kommer göra det mesta jobbet. Jobb som jag tycker ska göras av någon som inte bär på den oro som du känner. Hästen lär säkert mogna med åren - men likaväl som den kan "lugna" ner sig helt på egen hand så skulle jag tro att den kan lätt ta övertaget och göra så att de minde önskvärda beteenden som du beskriver - tex tendensen till stegringar gör att det går åt fel håll om inte någon som har lugnet och självsäkerheten att reda ut situationerna när de uppstår.

Men tänk oxå på att de flesta hästar är väldigt bra på att bocka när de är i hagen, min häst var fenomenal på att bocka stillastående rätt upp i luften när hon stog i sjukhage. Men hon har nästan aldrig gjort det med mig på ryggen - hon har bara gjort det med ryttare i några lite extema situation, en gång när en katt hoppade upp ur ett dike och en gång ute på ett fält när vi skulle galoppera med flera hästar.

Jag tycker nog att om du bestämmer dig för att behålla hästen är det inte hästen som i första hand ska förändras - det är nog mer du. "Jag tror helt enkelt inte att jag någonsin kommer kunna slappna av och ha roligt med den här hästen utan att ridnignen kommer bli en skräckbetonat måste." Du ska förvänta dig att saker kan hända - men utan att känna obehag, hästen kan bocka, den kan stegra, men du måste känna ett förtroende för dig själv att det inte är så farligt och att du kan reda ut situationen. Men det är svårt att arbeta bort "rädslor" och oro när de väl slagit rot. De sitter nog ganska mycket i reptilhjärnan.

 

[Billy]

Då står man där med en underbar uppfödning. Han är snäll, otroligt vacker, rör sig bra för det han är uppfödd till, ser ut att få rätt storlek och självklart älskar jag det lilla kräket djupt.

Som alla kan lista ut finns det självklart ett problem också. Den lille hästen är inte bara den underbara varelsen jag beskriver ovan. Så fort han kommer ur sin trygga bubbla så blir han fruktansvärt stressad. Om kompisen går ur boxen och står på gången så får han mer eller mindre panik trots att han fortfarande kan nosa på kompisen. En promenad bort från kompisarna resulterar i en överstressad häst som anstränger sig att inte göra matte illa men ändå håller på att sätta sig i knät. När han blir stressad är han mycket lätt i framdelen även om han inte stått rakt upp på bakbenen för mig än.

Hanteringsmässigt tror jag att jag klarar av honom men vad händer när hon blir tre och det är dags att sitta upp? Igår insåg jag att jag är livrädd för att börja rida den underbara lille hästen och den tiden närmar sig med stormsteg då han är 2 nu. Jag är inte särskilt tuff som ryttare. Fart går bra och något mindre bocksprång men här talar vi om något som älskar att gå på två ben, har en otrolig balans och dessutom har visat upp de mest fasansfulla bocksprång jag någonsin sett en häst prestera. Jag har funderat på att lämna iväg på inridning men det löser inte grundproblemet med en häst som måste få sin trygghet från ryttaren snarare än att ge trygghet till sin rytttare. Jag har ridit in hästar förr men då haft tuffa och trygga hästar som tagit hand om sin ryttare från första stunden.

Hur dum är jag om jag säljer min drömhäst med drömstammen och drömexteriören? Nu börjar jag grina.

Du skriver att det är drömhästen och pekar på alla YTTRE egenskaper, men det viktigaste är väl trots allt insidan? I annat fall blir drömhästen lätt mardrömshästen. Så frågan är om du och hästen kommer att göra varandra rättvisa?

 

[tolksele]

Min fråga är om det verkligen är drömhästen...?
Annars, om den verkligen är talangfull, kanske det går att låna ut för utbildning och träning och sen ta tillbaka när hästen blir äldre?

 

[labb]

..................................

 

[mackan]

@förvirrad
Utifrån det du skriver som jag tolkar det så hur fin/stam/potential osv hästen må ha så blir det ju irrelevant utifrån att du upplever dig inte veta hur du ska hantera den /förhålla dig /utbilda den osv då du är lite osäker /rädd ?

Jag tycker utifrån det att du ska sälja din häst om du vill att den ska prestera osv om det är det viktiga ?

Om det inte är det viktiga kan du säkert behålla hästen och ha glädje av den utifrån dina egna förutsättningar och premisser utan press på resultat om du kommer tillrätta med att hästen agerar lite som den gör och är trygg med det att jobba vidare ?

 

[mackan]

Jag tycker också du ska ta hjälp. Ta hjälp som ett första steg och om det inte känns bra kan du fundera på försäljning. Eftersom hästen är som du beskriver ovan kommer du ju ändå behöva ta lång tid på dig med försäljningen och verkligen vara noga med att den går till rätt person..

Fast va ???

Varför skulle en finstammad 2 åring med fina gångarter osv behöva ngra konstigheter i fråga om att säljas /hitta rätt säljare ?

 

[grimman]

Jag måste säga att jag håller med Smulan75 här.
Mina hästar har samtliga varit helstolliga i hagen, den som är 6 nu bockar hejdlöst samtidigt som hon byter riktning varje gång hon landar.
Jag har lagt väldigt mkt tid på marken med henne, tränat jobbiga situationer därifrån och ridit där hon varit trygg. Nu börjar vi testa gränserna och vet du vad, hon har ALDRIG någonsin bockat med mig på ryggen. Jag har ridit in henne själv och gjort allt från grunden, långsamt och utan press och hon är trygg med mig där.
Jobba vidare med lilleman och fortsätt sadeltämj, häng över honom i boxen där han är lugn (med kompisarna inne). Gör allt som är nytt där han är som tryggast.
Lycka till!

 

[förvirrad]

Jag måste säga att jag håller med Smulan75 här.
Mina hästar har samtliga varit helstolliga i hagen, den som är 6 nu bockar hejdlöst samtidigt som hon byter riktning varje gång hon landar.

Jag vet att hästar bockar i hagen och att det inte behöver betyda att de bockar med ryttare. Den här hästen har dock som strategi i sitt liv att lösa problem genom att sprattla panikartat. Om den gör det nu vad händer då när den blir rädd för en soptunna med mig på ryggen och får panik för det. I det läget tror jag att reptilhjärnan slår till och hästen även får panik över puman som klänger sig fast på ryggen. Det är där min skräck för just de där konstiga bocksprången kommer in.
Jag inser mer och mer att jag nog inte är tillräckligt duktig för den här hästen. Hästen har inga större problem det är jag som har problem och är rädd att föra över dem till den.

 

[Eloise]

Jag vet att hästar bockar i hagen och att det inte behöver betyda att de bockar med ryttare. Den här hästen har dock som strategi i sitt liv att lösa problem genom att sprattla panikartat. Om den gör det nu vad händer då när den blir rädd för en soptunna med mig på ryggen och får panik för det. I det läget tror jag att reptilhjärnan slår till och hästen även får panik över puman som klänger sig fast på ryggen. Det är där min skräck för just de där konstiga bocksprången kommer in.
Jag inser mer och mer att jag nog inte är tillräckligt duktig för den här hästen. Hästen har inga större problem det är jag som har problem och är rädd att föra över dem till den.

Men vad är det som säger att din spralliga 2-åring tror att soptunnor är hästätande monster när han är redo att ridas ut ensam om sisådär två år? Tvååringar ÄR stökiga, fortsätt miljöträna, vänj in nya saker långsamt, befäst dig som ledare osv
Unghästen jag rider är fruktansvärd i hagen, och fram till han var tre behövdes det en del träning från marken för att få honom att inte göra skolor ovan mark med människor hängandes i grimskaftet, men han är otroligt fin nu att sitta på, och jag som kan vara en mes är helt trygg på honom. Träning, träning, träning.

Känner du dig ändå inte trygg så hade jag sålt, för att inte befästa ett osäkert beteende hos hästen, och för att man ska ha kul med sin häst utan att oroa sig halva tiden.

 

[förvirrad]

Tvååringar är stökiga men den här har varit sådan här hela livet. Den var likadan som föl och som åring. Det är inte det att den är stökig utan att den blir så blockerad när det händer något. I den vanliga hanteringen är den helt underbar.

 

[mackan]

Tvååringar är inte stökiga alls per definition /generaliseringar i denna tråd .

Däremot bör ingen som är rädd/osäker allmänt ta sig an uppdrag att utbilda unghäst .

 

[stjarnhimmel]

Fast va ???

Varför skulle en finstammad 2 åring med fina gångarter osv behöva ngra konstigheter i fråga om att säljas /hitta rätt säljare ?[/

Ja det ska ju inte vara någon som känner som TS

 

[animalasia]

Vi har alla olika smak när det gäller hästar och du får hitta någon som anser att din tvååring är deras drömhäst och sedan får du hitta din. Självklart kan hästen med rätt träning mogna och bli stadigare men du måste känna att det är värt det. Jag har själv en tre åring som är just nu mer högt än lågt men jag ser hennes potential i just det du beskriver att när hon blir stressad och jag vill styra upp henne så stänger hon INTE av utan lugnar ner sig och lyssnar på mig, det är för mig en väldigt viktig egenskap hos min drömhäst.