Sv: Sadel + rumpstorlek? (Köpa sadel som medryttare)
Jo, det är ju en lite... prekär situation, så att säga. Jag går på diet och aktar mig för vad jag äter, och går ner i snitt 0,5 kg per vecka. Ibland noll, ibland 1 kg. Vissa veckor UPP 2 kg - beroende på menscykel
Det är klart att jag är på väg ner mot min ursprungsvikt på 75 kg, men jag måste ju kunna rida hästen under tiden, och den måste ju redan från början orka med mina 85 (ibland 90 - som sagt vattenkilon under mens).
När man är en tyngre ryttare som jag, är en korrekt utpassad sadel A och O - och belastningen av en illasittande sadel blir förstås mycket mer destruktiv av en 85-kilosryttare än av en 55-kilos sådan.
Jag tycker jättemycket om hästen, ägaren är glad över att jag klarar av honom (haft svårt att hitta medis till honom) och ägaren tycker inte alls att jag ser stor eller tung ut på honom (där kommer vi tillbaka till att jag ser ut att väga mindre än vad jag faktiskt gör)
Efter mycket efterforskning verkar det som att bomlös + tung ryttare inte alls är det bästa alternativet med tanke på punkttrycket av stigbyglarna. Men att som medryttare gå igenom hela proceduren med sadelutprovare + köpa dyr sadel som kanske bara passar just DEN hästen - ja, det känns verkligen som överkurs.
I dagsläget verkar det tyvärr som att jag får fortsätta med illasittande sadel på uteritter, och rida barbacka i ridhuset/när jag rider för instruktör (enbart dressyr).
Jag har fått jättemycket fina råd här i tråden och får nästan lust att visa upp tråden för ägaren - för alla verkar vara överens om att sadeln inte passar, vare sig hästen, mig, eller ägaren.
Och hur skulle det rent juridiskt bli? Om jag i egenskap av medryttare - som nämnt i ursprungsinlägget - typ skulle vinna på Triss och köpa en kanonsadel som passar mig och hästen perfekt - ska ägaren då vara med och betala? Det blir ju isåfall min egna sadel, som jag tar med mig vid eventuell uppsägning, så att säga.
Tänk att det är så mycket som ska klaffa!
Här har jag äntligen hittat en häst som jag stormtrivs med, och ägaren är nöjd med mig som medryttare - och så har vi det här sadelproblemet som blivit mer och mer krångligt ju mer och mer man spånar i det hela.
Jo, det är ju en lite... prekär situation, så att säga. Jag går på diet och aktar mig för vad jag äter, och går ner i snitt 0,5 kg per vecka. Ibland noll, ibland 1 kg. Vissa veckor UPP 2 kg - beroende på menscykel
Det är klart att jag är på väg ner mot min ursprungsvikt på 75 kg, men jag måste ju kunna rida hästen under tiden, och den måste ju redan från början orka med mina 85 (ibland 90 - som sagt vattenkilon under mens).
När man är en tyngre ryttare som jag, är en korrekt utpassad sadel A och O - och belastningen av en illasittande sadel blir förstås mycket mer destruktiv av en 85-kilosryttare än av en 55-kilos sådan.
Jag tycker jättemycket om hästen, ägaren är glad över att jag klarar av honom (haft svårt att hitta medis till honom) och ägaren tycker inte alls att jag ser stor eller tung ut på honom (där kommer vi tillbaka till att jag ser ut att väga mindre än vad jag faktiskt gör)
Efter mycket efterforskning verkar det som att bomlös + tung ryttare inte alls är det bästa alternativet med tanke på punkttrycket av stigbyglarna. Men att som medryttare gå igenom hela proceduren med sadelutprovare + köpa dyr sadel som kanske bara passar just DEN hästen - ja, det känns verkligen som överkurs.
I dagsläget verkar det tyvärr som att jag får fortsätta med illasittande sadel på uteritter, och rida barbacka i ridhuset/när jag rider för instruktör (enbart dressyr).
Jag har fått jättemycket fina råd här i tråden och får nästan lust att visa upp tråden för ägaren - för alla verkar vara överens om att sadeln inte passar, vare sig hästen, mig, eller ägaren.
Och hur skulle det rent juridiskt bli? Om jag i egenskap av medryttare - som nämnt i ursprungsinlägget - typ skulle vinna på Triss och köpa en kanonsadel som passar mig och hästen perfekt - ska ägaren då vara med och betala? Det blir ju isåfall min egna sadel, som jag tar med mig vid eventuell uppsägning, så att säga.
Tänk att det är så mycket som ska klaffa!
Här har jag äntligen hittat en häst som jag stormtrivs med, och ägaren är nöjd med mig som medryttare - och så har vi det här sadelproblemet som blivit mer och mer krångligt ju mer och mer man spånar i det hela.